Hur gick det i 2008?

I ett enda ord: dåligt. Jag började fyra stickningar som blev så misslyckade att jag fick reva upp dem.

Tidigare gick det bra. I hela två år blev allt jag stickade användbart, men nu går det inte längre. Jag tycker inte att det som jag vill sticka är svårare eller mera invecklat, så det är svårt att förstå orsaken. Filtarna stickar jag gärna, men jag har mindre intresse att sticka annat. Det är allt garn i förrådet som jag tycker att jag borde sticka slut på.

Det finns flera olika sorts garn där. Det allra mesta är ämnat åt filtarna, och det bekymrar mig inte. Förr eller senare blir det stickat. Sedan finns det garn som är för tjockt för de vanliga filtarna, så jag tänker sticka andra sorts filtar av det. Det har jag ingenting emot heller.

Det är resten – finare garn som jag tycker passar bra åt klädesplagg. En del kommer från loppis; annat är köpt speciellt för det ändamålet. Sådant garn vill jag köpa mera av, men först måste jag sticka slut på det som finns. Och det är sådan stickning som misslyckas. De få stickningar som lyckades var alla med garn som blivit inköpta under året, så det kändes inte alls som att förrådet minskade.

Så vad gör jag nu? Jag fortsätter sticka filtar. Jag planerar annan stickning. Det tycker jag om, och i huvudet kan jag räkna ut hur det skall stickas. Eller så ser jag mönster som jag vill sticka. Men det är så tröstlåst att börja om igen gång efter gång när det inte blir till någonting. Samma sak hände en gång tidigare, och i många år stickade jag bara filtar. Då fanns det inte så mycket garn i förrådet.

Beauty can well be left to look after herself

På loppis hittade jag en intressant bok av James Norbury: Traditional knitting patterns from Scandinavia, the British Isles, France, Italy and other European countries. Den här upplagan är Dover, 1973, men den kom först ut i 1962 med Batsford. Jag har från tidigare två av hans böcker, Odhams Encyclopedia of Knitting och The knitter’s craft, både från 1950 talet tryckta på tjockt papper med fina ritade illustrationer och diagram. På Knitty finns det en artikel om honom och bild av bokens pärm.

I Tradional knitting patterns finns det många fina mönster, i synnerhet spanska och italienska som jag inte kände till från förr. Bara ett fåtal skandinaviska mönster finns med, och dem känner jag inte igen. Det är de sista raderna i inledningen som jag instämmer med.

’... it is from the universality of design, the constant recurrence of the same symbol in a different setting, that I have acquired a sense of universal kinship with all men that has become basic to my own philosophy of living.

We are all of us, like the man in Plato’s cave, seeing the shadows of ourselves on the walls of our prison house and alas, all too often we mistake the shadow for the substance. The knitter’s craft has taught me to have a profound respect for the aesthetic heritage that is the birthright of all mankind. It has led me to seek the Good; the best tools and finest material out of which to create the ideas that have dominated my days; to seek the True; the perfection in line and structure that is the most perfect expression in terms of design I can find for those things I have made with my hands, to forget Beauty; knowing that if a thing is good and true then beauty can well be left to look after herself.’

God Jul!

Mera garn

Det var den här Kaffe Fassett västen som jag köpte den 1 december. Mönstret är Toothed stripe från Glorious Knitting. Det har blivit förenklat genom att sticka fem enfärgade varv mellan taggarna i samma färg; annars är det precis samma mönster. Färgerna anges inte i mönstret, men jag tycker att färgvalet här är lyckat. Tyvärr är garnvalet inte lika bra. De flesta tycks vara akryl eller akryl blandat, men det känns behagligt. Vesten väger bara 250 gr.

Det här är det andra Toothed stripe som jag hittat. Den första var en långärmad tröja, som blivit upprevad och så gott som uppstickad med vid det här laget. Där trodde jag också att garnet var akryl, men det var mycket finare, Rowan Wool Cotton med vanligt ullgarn och litet alpacka blandat. Så kanske jag har fel den här gången också.

Jag gick tillbaka till loppiset och köpte Rowan garnet, för det är jul. Sjutton härvor fanns kvar, och jag köpte alla utom två svarta och en gredelin. De fina rosa härvorna hade försvunnit.

Annars stickar jag flitigt på filten #122, och roligt är det. Så här ser den ut nu.

Buss stickning

I går såg jag på loppis en korg med Rowan garn, små 25 grams härvor från 1980 talet, i många olika färger. Det var säkert över ett kilo där. Jag vågade inte titta närmare, och inte heller fråga om det fanns mera. Det var dyrt, flera gånger dyrare än min loppisbudget, men i alla fall billigare än garnaffären. Jag är fortfarande så frestad. Tänk så fint Kaffe Fassett mönster jag skulle kunna sticka med det. Kan jag köpa det i julklapp åt mig själv? När vågar jag gå tillbaka, och vad gör jag om det finns fortfarande kvar? Förr trodde jag att jag var den enda som uppskattade sådant, men nu vet jag att det förvinner så småningom.

Jag berättade om det för mannen, med en gnista hopp att han skulle köpa det åt mig, och han sade: `Du har ju tillräckligt med garn`och det kunde jag inte säga emot. För det mesta lyssnar han tålmodigt när jag pratar om stickning och garn. När jag sade att det inte är bara jag som har stort garnförråd, att cirka 80% (gissningsvis) av garninköp blir bortlagd i skåp, sade han: `Och desto bättre ser det ut där`, dvs ostickat.


Det var i somras jag började med min nya buss stickning, sex-kantiga lappar. Det var roligt att virka lappar, men det var två saker som jag inte tyckte om, att det var så arbetsamt att virka ihop lapparna och att sidorna blev taggiga. När man stickar är det lätt att sticka halv eller kvarts lappar, fast det blir förstås inte alls lättare att virka ihop dem.

Mönstret tog jag från Erika Knights bok Classic knits at home. Mönstret var för tjockare garn och för lappar med 18 cms sida, och man ökade i kanten vart tredje varv. Jag tyckte att det skulle räcka med vart fjärde varv, för mitt tunnare bomullsgarn, men det såg inte alls bra ut, så jag började på nytt med vart tredje. Jag beslöt sticka dubbel mosstickning. I mönstret stod det bara att man skulle öka i varje sida, men det stod inte hur. Jag försökte sticka 2 m slätstickning i sidan, men det blev bättre utan kant. Lapparna blev litet sneda men det skulle säkert försvinna när man syr eller virkar ihop.

Jag fick sluta, för det var för mycket ansträngning för ögonen. När man ökar eller minskar vart tredje varv på ett mönster som ändras vartannat varv, måste man granska varje gång man vänder om det skall bli rätt eller avigt, och det tyckte ögonen inte alls om.

Så nu stickar jag vanliga sneda lappar i rätstickning. Hittills har jag undvikit att sticka filtar med bomullsgarn, och i synnerhet att sticka rätstickning, för det blir för tjockt. Och nu gör jag båda. Det skall bli barnfilt, så den blir inte så stor. Det går fint att sticka på bussen i alla fall. Man behöver knappt titta ned på stickningen. Riktigt raka blir de här lapparna inte heller, men det förvinner säkert. Garn finns i förrådet.

Den allra första filten som jag stickade var i det här mönstret. En kamrat visade hur man stickade, och jag använde restgarn och upprevat garn redan då, alltihop ullgarn. Den blev i blå, lila och bruna färger, och den blev mycket använd.

Början på en ny

Filten #121 blev färdigstickad för en vecka sedan. Jag tycker ganska bra om den, ljusblått med naturvitt och andra ljusa färger. Det blå bouclè bomullsgarnet gör den härligt skrovlig.

Den nya blir grön gul brun, och jag njuter av att sticka sådana här färger. Jag har lyckats ganska bra med att undvika störande färger. I förrådet finns det somliga garn som aldrig passar till någon filt; endera är de för ljusa eller för mörka eller så är de för granna. Till slut blir jag så trött på att förkasta dem varje gång att jag tar dem med i alla fall, eller så blir det en hel filt baserad på just det garnet. Men den här gången lyckades det ganska bra utan sådana.

Jag revade upp den här randiga River Island tröjan. Ränder blir fint – olika färger i ojämnt långa trådar. En del är 100% ull, andra har litet angora med. Bara det mörkare gröna garnet som kommer med i den här filten, och det har inte angora.

Andra garn från förrådet består av:

· Grått mjukt mohair garn med inslag i olika färger. Det har kommit med i många filtar, och det finns fortfarande litet kvar. Tröjan det kom från var alldeles smutsig, men garnet blev så fint efter tvätten.

· Beige kamelhårsgarn. Det är också väldigt mjukt och skönt. Det påminner om alpakka för det töjs inte alls.

· Gulbrunt chenillegarn. Plagg från sådant här garn var populära för fem – sex år sedan, och jag ville så gärna prova på att sticka med det. Det här är visst 75% viskos och 25% akryl. Det är väldigt slapprigt, och det passar inte vidare bra med ullgarnet i filtarna. Så nu har jag provat på det, och det blir inte mera.

Bokslut för november 2008

I november köpte jag garn. Jag har länge gått och sett på Noro Silver Thaw för jag tänkte sticka det med grått garn i förrådet. Nu fanns Silver Thaw i garnaffären med 50% rabatt, så jag köpte 500 gr – tillräckligt till tröja. Det gråa garnet blir någonting annat nu. När jag fick Silver Thaw garnet hem märkte jag att färgen jag valt är nästan precis densamma som Noro Shinano tröjan som jag stickade för ett par år sedan, och som jag använder när det är kyligt. Färgen är också densamma som Noro Transitions garnet i förrådet. Nu har jag satt Silver Thaw i förrådet, tillsammas med Transitions och med Kureyon, som är i alla fall annan färg, och det tycks väldigt onödigt. Det blir säkert flera år tills något av dem blir stickat. Till på köpet har jag sett, och blivit väldigt förtjust i, Noro sockgarn.












Två saker blev färdiga i november, halsduken och filten #120 (bilden blev alltför ljus), så förrådet gick ned med 1.2 kg. Stickandet går långsamt nu, så jag vet inte hur det blir i december. På månadens första dag blev det inköp, men det skriver jag mera om någon annan gång.

Plastkasse

Jag ville pröva på hur det går att virka med återvunnet plast. Det verkade vara fin idé, att klippa upp plastkassor istället för att slänga dem. Jag klippte 1,5 breda remsor, och virkade enligt eget mönster med 4 mm virknål. Först virkade jag ett varv fastmaskor, och sedan runt 1 st 1 lm. Den blev smalare upptill.

Det gick bra att virka, men jag tyckte inte alls om att klippa. Det tog 25 min att klippa en enda kasse, och det virkade man slut på i 10 min. Så det blev mera klippande än virkning. Jag tycker om att klippa tyg, till matt trasor eller till lapptäcken, men det är inte alls roligt att klippa plast. Det finns visst sätt att klippa snabbare, men det intresserar inte.

Så jag avslutade väskan med ett varv fastmaskor i annan plast, och handtag i fastmaskor. Den blev 26 cm bred och 28 cm djup, ganska liten. Jag virkar nog inte flera.

Färdiga lappar

Lapparna till virkad filt #2 blev färdiga för över en månad sedan. Jag räknade ut att det behövs 306 lappar till en filt 180 cm lång och 140 cm bred. Det fanns inte tillräckligt med brunt garn, men jag hittade litet till grönt, och det finns mera kvar om det behövs. Det är lätt att räkna fel med så många lappar.

Nu har jag satt bort lapparna tills jag tar mod till mig att börja virka ihop. Jag trivs med ihopvirkandet, men det tar så länge, och under tiden kan jag inte syssla med mera intressant stickning.

Färdig halsduk

Noro halsduk

Garn: Noro Silk Mountain, ull 65%, silke 25%, mohär 10%, 4 nystan col 14, 1 col 6, 1 col 12, alltså 300 gr
Stickor: 5.5 mm
Sticktäthet: 14 m på 10 cm
Mönster: eget
Storlek: längd 2,15m, bredd 20 cm
Stickad 8 oktober – 5 november 2008

Halsduken blev färdig. Det var ganska roligt att sticka den, att se hur det blev med färgerna. Man kan knappast tro att det är två tredjedelar samma garn i båda ändarna. Ränderna syns helt tydligt på den ena, men de är nästan omärkbara på den andra.

När jag stickade med Noro garnet förut, Shinano, fanns det många knutar på garnet, och det var förargligt för jag ville planera färgskiftningarna. Den här gången tänkte jag att jag nystar om det först få att på reda på knutarna, för att undvika tre skarvar på samma ställe. En enda fann jag. Typiskt – när man vill ha knutar finns det bara en.

På samma gång var det lätt att tvätta garnet också. Med filtarna är jag så van vid att sticka med tvättat garn att nytt garn känns styvt. Vattnet blev ganska smutsigt, så det är bra att det blev tvättat. Hemma hos mig har det varit förvarat i plastpåse, så det blev säkert dammigt i affären.

Jag stickade tills garnet tog slut, så alla sex nystan gick åt. Halsduken blev lång och tjock och varm. Sidorna rullar inåt, men det gör ingenting. Jag stickade slätstickning för jag ville inte att den skulle bli för tjock. Om jag stickade om den skulle den bli smalare. Helst gömmer jag det granngröna ränderna.

Bokslut för oktober 2008

Inte så dåligt trots allt. Ingenting blev färdat, för jag ansträngde mig inte alls. Filten #120 tar jag fram igen när halsduken blir färdig, och på den har jag bara 10 – 15 cm kvar. Kaffe Fassett jackan måste jag köpa, så det blev tillägg.

Kaffe Fassett jacka

Nu hittade jag en Kaffe Fassett tröja på loppis. Jag samlar så smått på dem, och de hör till de saker som jag köper utan tvekan även om jag annars har köpförbud.

Det här mönstret känner jag till från boken Kaffe´s Classics där det heter Ancient. På Ravelry finns den som Oriental landscapes från en annan bok, Kaffe´s Colour Book, som jag inte har. Samma mönster är det i alla fall.

Jackan har stickats i precis samma garn som i mönstret, och precis lika, fast utan fickor. Den är löst stickad och blev därför jättestor, 144 cm i bröstvidd, större än 128 cm enligt mönstret. Det blev fler knapphål än knappar. Den är stickad i intarsia, till och med de små gula rutorna som skulle stickas i fairisle. Den doftar nytvättad, och den är väldigt mjuk och skön, delvis för att Kaffe´s Kid Silk finns med.

Jackan väger 900 gr. Om man köpte garn enligt mönstret skulle det bli 1,4 kg, så det blir ganska mycket kvar. Men jag antar att man fick köpa den som kit, och då fick man väl bara så mycket som behövdes. Det tar 25 olika färger av sammanlagt 6 garnsorter.

När jag började sticka filtarna tänkte jag att jag byter garn när ett tar slut. Men ett 50 gr nystan räckte väldigt långt och det såg ojämnt ut, så jag började nysta av mindre nystan. Nu har jag gjort det så länge att alla nystan blir lika stora, och det är inte meningen heller att det skall bli alldeles jämnt. Så det är roligt att reva upp en Kaffe Fassett tröja med så många olika garn, och det passar bra att det finns färdigt många trådar i olika längder. Jag tycker också så mycket om färgskiftningarna. I det här mönstret åstadkommer man dem genom att använda garn i olika färger, och det strävar jag också efter i filtarna. Med Noro garn finns likadana färgskiftningar i ett enda nystan, och nu gör Kaffe Fassett likadant i det nya Rowan garnet Colourscape.

Blå vitt igen

Jag lyckades få ihop tillräckligt många garn till den nya filten #121 som skall bli vit-blå-grön (mycket lika filten #115 men litet ljusare), men det börjar bli besvärligt. Vid det här laget skulle jag vanligen ha köpt ett par tröjor till i passliga färger. Nu finns det mindre i förrådet att välja mellan. Fast garn finns det förstås i mängder, det är bara att sätta ihop ovana färger.

Jag revade upp den här tröjan, Marks and Spencer, i 50% ull, 30% angora, 20% polyamid. Färgen är sådan naturvit som kommer väl till pass. Tröjan var lätt att reva upp, och garnet är mjukt och fint. Polokragen var stickad i en tråd, och resten i två-trådigt garn. Tillsvidare stickar jag med garnet från kragen. När det tar slut delar jag kanske på resten, fast då blir det väl så tunnt att jag får lägga till två trådar till av annat garn.


I många år har jag strävat till att få slut på vitt garn, men det kommer alltid mera. Delvis för det är fint, delvis för att det kommer med annat fint garn, delvis för att det kommer från någon tröja som är rolig att reva upp. Vitt framträder så tydligt i filtarna, och det blir för randigt. Det passar bra till pastell färger, men nu finns det inte så många kvar.

Bomullsgarn finns det också mycket av i förrådet. Det går att blanda med ullgarn, och det ser till och med bättre ut, men det känns begagligare om det inte blir för mycket. Till den här filten sätter jag till det här ljusblå boucle garnet. Det kom med en kasse garn, och det fanns över ett halvt kilo av det här, i nystan i olika storlekar. Det känns som behagligt bomullsgarn, och det går fint att sticka med.

Gerhard Richter, randomness and knitting

I went to see an exhibition of Gerhard Richter’s paintings 4900 Colours: Version II.

He has taken 4900 squares in 25 different colours using a computer programme to arrange them at random into 49 paintings of 100 squares. As a statistician I was intrigued to investigate if the randomness were in fact true. If it were you would expect to see several squares of the same colour next to one another, and I did indeed find a number of examples with two identical squares next to one another, both horizontally and vertically. There were some, but fewer, occurrences of three together, and I saw none of four. I will not try to calculate the probability of four identical squares next to one another; it will be larger than 0 and it need not be very small for the likelihood of it not occurring in a sample of 4900 not to be significant. It was interesting, nevertheless, that it did not occur.

When I knit my blankets my main interest is the randomness of the colours, as seeing what colour comes next makes the knitting so much more interesting. As Gerhard Richter I select the colours before I start – he took 25 colours, and I take about the same number, usually at least 25 but often 30 – 35 or more. I am not too concerned about arranging my colours randomly. An even distribution will produce a more attractive product. For me the main motivatgion is that I should not have to make a decision of what colour to use next. I arrange my colours in order, any order, and take the one that comes next. Gerhard Richter uses a computer programme to arrange his. Mine is the simpler method. The objective is the same.

Att sticka halsduk

Den senaste veckan har det blivit litet stickat på Grainy Silk tröjan. Jag stickade flitigt på filten #120 istället för att få den färdig. Det fick jag. Jag satte med ljusare garn för att pigga upp den, men den blev litet för randig. Den blev i alla fall i favoritfärgerna, brunt och svart med litet rött. På bilden är den för ljus. Jag tar kort av filten #121 när jag stickat litet längre.

Det är roligt att sticka med tunnare stickor på Grainy Silk tröjan, men det blir långtråkigt efter några varv, så jag har börjat med en ny stickning. Det är sällan jag har tre på gång, jag måste alltid ha en filt till hands, och en annan går fint. Men det kommer att ta så länge att få tröjan färdig att jag inte har tålamod att vänta när det finns så mycket annat jag vill sticka.

Jag blev besviken när det inte fanns tillräckligt Biggy Print garn till halsduk. Nu har jag sett mönster till löstagbar krage som skulle gå bra, men det får vara än så länge. Jag kom plötsligt ihåg Noro Silk Mountain garnet som jag köpte på rea i somras. Det blev bara 6 nystan, 300 gr, som skulle passa fint till halsduk. Det finns fyra nystan av en färg och ett nystan av två andra.

Jag ville sticka snett så jag kastade på fem maskor, och ökade en i slutet av varje varv i en sida. Det blev för snett och spetsigt så jag revade upp och började på nytt. Nu blev det två varv moss-stickning, och sedan slätstickning med två maskor i moss-stickning i var sida, med ökning (och minskning i andra sidan) vart fjärde varv. Det är omöjligt att se hur man stickat så jag har trådar som markerar ökningarna. Ibland går det fel i alla fall, så jag får räkna om maskantalet stämmer.

Jag tycker så mycket om Noro garn för det har så långa färgskiftningar. Det tar längre att sticka än det borde för jag lägger ned stickningen och stirrar på den så ofta. Annars tycker jag inte om boucle garn, och jag skulle inte ha det här till tröja. Jag stickar med tre trådar, och byter varje varv, och ränderna kommer att märkas ännu mer när jag börjar med det mörka nystanet. Det går åt mera garn än jag trodde, så kanske halsduken inte blir så lång som jag ville. Silk Mountain finns på rea på garn affären nu, i fina mörkröda och blåa färger, men jag köper inte mer.

Att få rätt storlek

Det går långsamt med Grainy Silk tröjan. Det blev visst tryckfel sista gången, resåren blev 8 cm, inte 3. Jag tog mått när jag stickat slätstickning några cm, och jag tyckte att den håll på att bli för bred, trots allt jag hade sagt. Det var så nära resåren att det var svårt att säga. Jag revade upp några varv, med den senaste ökningen, och stickade vidare. Nästa gången jag provade var den ännu större, men då märkte jag att sticktätheten hade blivit lösare, för jag stickade när jag såg på TV. Så jag revade upp litet till och anstränge mig att sticka tätare. Nu har jag provat för tredje gången, och nu tycker jag att den blir något så när passande. Det är så svårt att få rätt storlek.

Mönstret blir inte alls intressant heller. Den här koftan tog jag till förebild. Den är Sarah Pacini, ett dyrt märke, men jättebilligt från loppis. Jag har gått med den flitigt i flera somrar. Den är stickad i 75% bomull och 25 % nylon garn, men det känns behagligt. Den var smutsig och knappöglorna utslitna, men efter tvätt och stoppning blev den bra. Jag tycker om den för den är så enkel, bara några maskor avigt och ingen resår eller annan kant. Jag stickade resår, för jag tyckte inte att sådan här rak modell passade till garnet. Maskantalet stämmer nästan precis, det är bara den yttersta våden som blir smalare.










Nu är det bara att sticka vidare, tills jag kommer till ärmhålarna, och då får jag räkna ut hur det skall bli med ärmarna.

Erika Knight

I går var jag på träff med Erika Knight som talade om sin nya bok Mens knits. Det var bara ca dussinet människor där, en fjärdedel män, och vi rymdes nästan alla runt bordet, med stickningar från boken och laptop med bilderna.

Erika inledde med att berätta om hur hon började sticka och om sin karriär. Hon gör designs för flera välkända märken, bl a Hennes men också dyrare. Hon talade medryckande och humoristiskt. Sedan visade hon upp plaggen från boken och pratade om dem, om garnet och om detaljerna. De var alla fint stickade och väl ihopsydda. Hon hänförde ofta till medhjälparen, som var med, men nu har jag glömt namnet. Fotomodellerna i boken hade de tagit ’from the street’ och hon berättade litet om dem. Ett par var svenskar.

Plaggen var enkla och stilriktiga, och det fanns ingenting jag skulle vilja sticka, med undantag av en halsduk med stora flätor. (Flätor är moderiktiga i vinter, sade hon, ju större desto bättre, och oregelbundna flätor allra bäst. Så min Di Gilpin topp skulle ha passat bra.) Det var ju likadant med mönstren i höstens Rowan Magazine 44, dvs alla var så enkla och det fanns ingenting mera invecklat. Erika sade att hon är deltar i Rowans diskussioner om nya mönster och nya garn, så är det planerat? Interweave Knits and Vogue Knitting har alldeles annorlunda mönster, med invecklat stickning som verkligen är intressant. Hon sade också att hon gärna stickar med rundstickor (on the wire – ett uttryck som jag inte hört förr), men engelska redaktörer ändrar om det. Och Rowan godtar inte v-halsringning för män. De mönster som hon, och andra designers, skickar till redaktörer är ofta mycket längre med utförliga anvisningar, men de blir förkortare, eftersom de tycker att det inte behövs. Så man får undra om Rowan ser sina kunder som mindre skickliga som inte behöver förstå hur man gör, och om man är mera avancerad får man ty sig till amerikanska mönster. Själv tycker jag att mönstren i Rowan 44 är alldeles ointressanta, liksom Erikas bok. Jag har så många gamla stickböcker och tidningar med likadana mönster.

Erika hade på sig en tröja stickad i Rowan Tapestry från sin bok Classic Knits. Den passade utmärkt, och jag tyckte om intagningar runt ärmhålet, så jag hoppas jag får tag i boken på biblioteket eller på loppis så jag kan låna från mönstret med mitt Tapestry garn i garnförrådet. Hon sade att hon var inte alls nöjd med kvaliteten på garnet, i synnerhet inte sojan.

Jag äger fyra av Erikas tidigare böcker, alla inhandlade på loppis. Mönstren är enkla, men jag hade ingenting emot det för det fanns mest heminredning och få kläder. Bilderna är förtjusande. Mönstret till de sexkantiga lapparna till mina virkade filterna kommer från en av dem. Easy knits for simple living tycker jag bäst om. Jag bläddrade i de tre senaste böckerna, Classic etc, i garnaffären och tyckte att innehållet var mindre tilltalande.

Bokslut för september 2008

September blev inte så oäven. Det enda jag köpte var sex nystan Rowan ullgarn, tunnt svart, kan tvättas i maskin. Det räcker nästan till tröja, eller så har jag andra garn som kan stickas med. Ganska onödigt i alla fall, och jag ångrar det nästan. Två tunga saker blev färdade, en filt och Biggy Print capeleten. Jag kunde gott ha låtit bli att köpa Biggy Print garnet men jag var nyfiken på att sticka sådant.

Nu är det ett år sedan jag började föra bok, och när man ser på årsresultatet ser det hemskt ut. Det finns mera garn i förrådet nu än för ett år sedan. Jag köper faktiskt mindre än förr, men det märks inte.


* Jag köper inte längre tröjor att reva upp, med ett par undantag.

* Garn köper jag bara om det är riktigt fint, och jag vet vad det skall stickas till. (Det här är svårt. Jag MÅSTE sluta garn på rea. Jag MÅSTE sluta köpa garn till filtar.)

Jag läste i en blogg att Yarn Harlot har hittat på namn på min åkomma – SABLE, stash acquisition beyond life expectancy, och det är precis vad som oroar mig. Jag kommer aldrig att sticka slut på allt det här garnet. Jag kommer aldrig att få garnförrådet ned till sådan nivå att jag kan köpa nytt fint garn med gott samvete. Jag har funderat på andra sätt att få bort garnet, t ex att ge bort det eller sälja det, men allt är mig kärt. När det en gång hamnat i förrådet skall det bli till filtar, även om det är det fulaste akryl garn.

I dag var jag faktiskt duktig. På ett loppis hittade jag en påse med ett halv kilo garn – ett nystan fint silkes garn i lila, sex nystan tunnt beige ullgarn och litet bomullsgarn, och jag lade det tillbaka. Bussen kom genast, annars skulle jag kanske ha gått tillbaka. Men så var jag glad för i ett annat loppis hade jag hittat ett par jeans i rätt storlek i dyrt märke, splitternya och de passar så fint.

Fortsättning

Jag fick filten #119 färdig före månadens slut med ringa ansträngning. Jag njöt till och med med att fästa trådarna. I många veckors tid har jag suttit i soffan och stickat på den, och det är först när den är färdig som jag märker hur fint den passar på den vinröda soffan. Men länge får den inte vara där.











Grainy Silk tröjan skulle få bred resår, men jag visste inte hur bred. Nu, när den är ca 3 cm, tycker jag den är bra, och jag har börjat med slätstickning, med tjockare stickor. Det går fint, roligare med litet mönster än bara resår. Ett par av de 2 aviga maskor fortsätter på kroppen, och jag har markerat med hemgjorda markörer. Det irreterar litet att ha någonting extra med, men det gör det så mycket lättare att sticka avigt på rätt ställe. Det rosa garnet markerar sidorna.

September tröjan

Jag har kastat på september tröjan, men jag hinner inte långt, och den blir knappast färdig förrän november eller december. Jag stickar några varv nu och då. Det känns fint att sticka med tunnt garn efter Biggy Print.

Det började med garnet, Rowan Grainy Silk, som stod i tur. Det kom med mitt tidernas bästa loppisfynd. Jag fick 9 kg garn jättebilligt, och nästan allt var Rowan garn. Det fanns ett eller ett par nystan av de flesta, och det här var det enda som jag kunde tänka mig till klädesplagg. Det fanns 500 gr, dvs 10 härvor, i plastförpackning. Rowan tillverkar inte det här garnet längre. Jag hittade mönster till det i en Rowan mönsterbok från 1987, men inte i Kaffe Fassetts Glorious Knitting från 1985. Så garnet kan ha varit i förpackningen i 20 år.


Det här är svart med inslag i flera färger. Det består av 52% silke och 48% ull. Det finns att annat liknande garn, Silkstones, utan inslag. Det fanns flera färger av det, så jag kan sticka fair isle tröja senare. Jag tvättade Grainy Silk garnet, för det hade legat oanvänt så länge, inte för att det var smutsigt. Vattnet blev svart, men det var säket färgen, och nu när jag stickar lossnar det små bitar, förmodligen silke. Det känns strävt men ganska behagligt.

Jag ville sticka efter mönster, för om jag hittar på själv blir allt likadant. Jag har en sådan massa stickböcker och tidningar att det tar timtals att titta genom alla. Och jag börjar inte ens leta på internet. Jag borde anteckna när jag ser någonting intressant, men det blir inte av. Så ändrar jag mig också. Ibland blir jag helt plötsligt fascinerad av något mönster i en bok som jag haft i åratals.

Jag hittade ingenting passligt. Garnet är ju svart så det är onödigt att sticka någonting invecklat, och inslagen skulle ju också försvinna. Så det blir eget mönster i alla fall, men helt enkelt. Jag stickar med rundstickor, och först blir det bred resår nedtill. Det skall bli långärmad tröja med rund halskant, midjelång och ganska figurnära.

Jag stickade provlapp, för att få reda på rätt storlek på stickorna, och 3 mm blev det. Sticktätheten blir aldrig den samma på provlappen som på själva stickningen, så jag tycker om mönster som kan ändras utan att reva upp. Här skall jag öka i sidorna, och jag tar mått allt eftersom jag stickar för att bestämma hur många gånger. Jag tror inte att den blir för stor. Om den blir för stor får jag nog lov att reva upp. I början oroade jag mig att den skulle blir för liten, men jag beslöt att jag ökar mera än vanligt om det blir så.

Inte tillräckligt

Jag kastade på 11 m Rowan Biggy Print till smal halsduk. Den skulle bli helt enkel, i slätstickning. Efter en liten bit blev det klart att det inte fanns tillräckligt garn. Det lämnade ett helt nystan kvar, och några mindre bitar, och det räcker inte till. Det behövs åtminstone två nystan till. Så nu revar jag upp, och sätter bort garnet. Om jag råkar hitta mera i samma nyans på loppis kanske jag köper. Annars blir det till någonting annat. Synd, för halsduken skulle ha sett pigg ut med min svarta vinterkappa. Och jag skulle ha tyckt att det var härligt att kunna ta i den hela tiden, för jag tycker så mycket om det här garnet.

Augusti koftan blev inte av

Det blev ingen augusti kofta. Garnet skulle bli det brokiga Rowans Biggy Print inköpt på loppis i maj. I restkorgen i garnaffären hittade jag två nystan beige till botten pris, så tillsammans med loppis garnet hade jag 1 kg och det skulle räcka fint. Det fanns till och med mönster där 800 gr räckte till kofta. Det fanns också två nystan Big Wool, men de behävdes inte. Jag tänkte att med så tjockt garn blir det litet maskor så den blir färdig på några timmar.

Med Biggy Print skall det stickas med 20 mm stickor, och sådana stora stickor har jag inte. Jag har letat efter tjocka stickor på loppis i flera år (för det finns mer tjockt garn i förrådet), utan att lyckas hitta några. I garnaffären är tjocka stickor dyra, och 20 mm dyrast av allt. Så jag beslöt köpa 15 mm rundstickor, som är hälften billigare än 20 mm. Stickorna blev i alla fall nästan lika dyra som loppisgarnet, dvs 800 gr garn. (Följande vecka hittade jag 12 mm stickor på loppis – så går det alltid. Köp någonting i vanlig affär och man hittar det på loppis.)















Jag kastade på till kofta utan provlapp, för jag visste ungefär vad masktätheten skulle bli, och mönstret kan anpassas. Det var svårt. Det var som att lära sig sticka på nytt. Jag fick hålla stickorna på annat sätt än vanligt, och det tog nästan en timme förrän det började gå något så när smidigt. Sedan fick jag lära mig sticka avigt, och det tog lika länge. Och trots de stora stickorna gick det l-å-n-g-s-a-m-t att sticka.

När jag stickat flera varv började jag undra om kofta var en bra idé för ärmarna skulle bli så tjocka och klumpiga. Så jag tittade på Ravelry vad andra har stickat med garnet, och hittade Fairisle capelet från Teva Grahams book Loop-d-Loop. Boken hittade jag på loppis, inte säskilt billigt, och den är en av mina favoriter. Jag har inte stickat något från den, för de mönster som jag gillar är alla i tjockt garn.

Capelet eller Poncho
Garn: Rowan Biggy Print 100% ull, brokig och beige, 770g
Stickor: 15 mm
Sticktäthet: 6 m och 9 varv på 10 cm
Mönster: anpassat efter Teva Durhams Fairisle capelet (från boken Loop-d-Loop
Stickad 25 augusti – 14 september 2008

Det här mönstret passade fint, tyckte jag. Någonting ovanligt för mig. Mönstret stickas uppifrån, från huvan, men jag beslöt kasta på vid halskanten och sticka runt nedåt. Det gick fint att börja mitt i mönstret. Jag ville ha halv öppning fram till, så jag började sticka fram och tillbaka ca 15 cm från halskanten. Jag tyckte om sättet att göra ökningar, omslag så det blir hål, vid halskanten, på axlarna och bakpå ryggen. Jag ville ha den längre än mönstret också, så jag gjorde tre ökningar till mitt bakpå.

Mönstret hade två versioner, en med fairisle och en enfärgat. Med mitt brokiga garn blev fairisle onödigt, men det blev ränder i beige ifall det brokiga garnet inte räckte. Ränderna syns knappt. Jag kastade av med virknål, för jag hade hittat 12 mm virknål på loppis och den kom väl tillhanda. Kanten vek förstås uppåt, men det tycker jag om.

Jag plockade upp maskor runt halskanten och skulle sticka huva. Efter ett par cm provade jag, och jag tyckte om den som krage så mycket att jag lät den bli krage, och kastade av med virknål igen. Jag går gärna med huva, men jag var rädd för att den skulle bli för tung i det här garnet.

Så blev den färdig. Jag har ingen stoppnål så stor, så jag fäste trådarna med virknålen. Det fanns ett antal knutar i garnet, flera i det beiga garnet, men inte alldeles för många.

Och vad tycker jag nu? Den är alldeles tjock och tung och säkert varm. I boken stickas den i Rowan Big Wool som skulle ta mindre garn och därför bli lättare. Det finns 30 m garn i ett nystan Biggy Print, och 80 m i Big Wool. Mönstret är one size som brukar vara för stort för mig, men den passar fint. Den är snäv runt armarna, men det var meningen. Färgen tycker jag om, fast om jag skulle få välja fritt blev den knappt den här. Annars är garnet så härligt, löst ojämnt spunnet. Det blev rolig stickning, men det blir inget mera tjockt garn (efter det som finns i förrådet) för mig. Det finns litet över 200 gr kvar, och det skall bli halsduk.

Den nya filten blir brun

Jag var med!







Jag blev så glad att få den grannrosa filten #119 färdigstickad att jag inte ens har tagit kort av den. Jag måste ännu virka kant och fästa trådarna, så jag får ta fram den igen, och ganska snart om den skall bli färdig förrän månadens slut.

En lättnad är det i alla fall att slippa den någon vecka. Filten #120 blir i min favoritfärg, brun. Den skulle bli brun-röd, men jag har ytterst litet rött. Litet kommer med i alla fall. Den här filten blir slätare än andra för nästan alla garnen är jämntjocka, och det finns inget boucle garn och inget mohair.









Till den här filten revade jag upp en Monsoon tröja med angora garn. Nu hittar jag inte lappen där jag skrev upp det, men garnet var visst 40% angora, resten ull med kanske litet nylon. Det var väldigt lätt att reva upp. Jag var rädd att det skulle brytas av hela tiden, men det gjorde det inte. Väldigt mjukt är det, och skönt att sticka med.

Mohair är i alla fall bäst. Jag har provat mohair, alpacka, kashmir, silke, kamel och nu angora, och utan tvivel får man de mjukaste och skönaste filtarna med mohair. De andra garnen är förstås fina att sticka med, och filten känns lyxig, men mohair behövs alltid.

I Knit 2008

Jag hade läst om I Knit dagen men var inte alls övertygad om att jag skulle gå. Jag brukar gå på den mycket större i Alexandra Palace, och jag tänkte att det inte var lönt eller nödvändigt att gå på bägge. Men så deltog jag i utlottningen av biljetter på Yarnyards blogg, och jag vann! Jag som aldrig vinner någonting vann den här gången. Tyvärr var det något fel på posten och biljetten kom inte fram i tid. Natalie på Yarnyards var väldigt duktig, och gav mig en biljett till, så det var först i sista minuten som jag fick veta att jag kunde gå. Så jag kom dit alldeles oförberedd, utan stickning, utan kamera.

Det blev mycket bättre än jag hade trott. Det fanns intressanta stånd med fina garn och stickbehör till salu. Jag köpte förstås ingenting, och det var lätt att låta bli, för det skulle bli alldeles för dyrt. Sådant garn passar bra till sockor och sjalar, medan jag tänker tröjor när jag överväger garninköp. Små mängder intresserar mig inte. Det är förstås roligt att titta på garn och ta i garn. Sällan ser man sådant fint garn på loppis.

Yarn Harlots föreläsning var förstås det största dragplåstret. Jag har tittat på hennes blogg någon gång, men den hör inte till de blogger jag läser regelbundet. Jag tittade på den igen dagen före. Hon fick över 200 kommentarer till ett inlägg! Jag läser hellre bloggar som vanligt folk skriver, sådana som stickar och skriver likadant som mig själv. Yarn Harlot talar i alla fall medryckande och väldigt humoristiskt, utan att säga någonting särskilt avslöjande eller träffande om stickning. Det som slog mig var en undersökning som hon berättade om. Forskarna hade studerat hjärnan på buddhist munkar som mediterar flera timmar om dagen, och funnit att deras hjärnor har faktiskt blivit större. En slutsats var att en upprepad enkel uppgift, som stickning, kan ha samma inverkan på hjärnan, och att det är möjligt att det skyddar för Alzheimers.

Det sista kan man tvivla på men jag har märkt själv att när jag stickar under rätta förhållanden, t ex tidigt på morgonen, när det är tyst, så töms sinnet och det känns fint och ledigt och jag blir på gott humör. Jag hade också jämfört det med meditation. Så den första biten tror jag på, och det är roligt att få det förkräftat.

Jane Waller talade om sin bok A stitch in time: knitting and crochet patterns of the 20s, 30s and 40s, som snart kommer ut på nytt, och visade stickade kläder från boken. Jag köpte den här boken när den först kom ut i 1972. Den finns fortfarande i bokhyllan och jag tar fram den nu och då, men endera passar garnet inte, eller så finns mönstret i fel storlek. Ofta ges mönstren i bara en storlek. En enda tröja har jag stickar från den, For sun splashed days 1937-40, men den blev upprepad för många år sedan. Ett tiotal mönster visas i nytt (dvs 1972) garn i den gamla upplagen, och nu visade Jane många andra.

Hélène Magnusson visade isländskt stickat från sin bok Icelandic knitting using rose patterns. Det finns inga rosor, men rosorna är namnet på stickningen som helt enkelt är intarsia i rätstickning. Eftersom en maska är lika lång som bred i rätstickning kan man sticka regelbundet fyrkantiga mönster på det här sättet. Det såg ganska bra ut men inte något som jag vill sticka.

Sedan visade Erika Knight, en av mina favoriter, kanske, stickade tröjor för karlar. Jag stod i kön för att få Yarn Harlots namnteckning vid det här laget, så jag såg litet av stickningen men nu vet jag hur Erika Knight ser ut. Det var lång kö för Yarn Harlot talade en liten stund med var och en, och många tog kort. Själv hade jag litet att säga, och jag var generad för jag inte hade en av hennes böcker, men hittills har jag inte hittat någon på loppis. Folk tycker troligen så mycket om dem att inte vill bli av med dem.

Det blev en fin dag i alla fall, och ännu bättre skulle den ha blivit om jag haft med kameran och stickning. Alla stickade, på föreläsningarna, i kön, bara sittande, och majoriteten tycktes sticka sockor. Så roligt var det också att titta på de stickade plagg folk hade på. Själv fick jag beröm för Rowan Wool Cotton tröjan som jag hade på, och jag blev överraskad för jag tycker om den men jag trodde knappt att den skulle tilltala andra. Yarn Harlot sade att Rowan Kidsilk Haze är hennes favorit garn, så jag borde ha frågat om hon tyckte det var svårt att sticka. Och i kön blev jag visad hur man stickar sockor med Magic loop. Jag hade räknat ut hur man gör det med två rundstickor och nu vet jag hur det går med en.

Bokslut för augusti 2008

Trots att jag fick hela tre saker färdiga i augusti gick förrådet ned med bara 300 gram. På sommarlovet kunde jag inte motstå Novita Aino – 100% ull flerfärgat – till helt rimligt pris. Så blev jag erbjuden en hel mängd bomullsgarn och jag kunde inte säga nej. Färgerna är inte vad jag skulle välja själv, och jag har ingen aning vad jag skall göra med det. Om ingenting annat så passar det i filtarna.

Fort gick det

På sommarlovet ville jag ha en stickning som tog litet rum i bagaget så jag beslöt sticka halv vantar till vintern. Nu har jag fäst trådarna så jag är redo för kölden.

Randiga halvvantar

Garn: Rowan 4 ply soft 100% ull, Rowan Kidsilk Spray 70% mohair 30% silke, sammanlagt ca 50 g
Stickor: 2,5 och 3 mm strumpstickor
Mönster: eget
Stickad 15 - 30 augusti 2008

Garnet var resterna från toppen som nyss blivit färdig och sockorna, med ett varvs rand av Kidsilk Spray. Den här gången gick det bra att sticka Kidsilk Spray med tunnare stickor. Jag hade inget mönster utan provade bara på vartefter jag stickade. Jag ville ha långa vantar, så fingrarna och tummen syns knappt.

Jag stickade slarvigare än vanligt. Hemma skriver jag upp maskantal och så vidare, men nu brydde jag mig inte. Jag försökte inte heller få ränderna att se snygga ut, och tumkilen blev inte alls bra. På den första vantan ökade jag vartannat varv, men det var för ofta så det blev det tredje på den andra, men vart fjärde skulle ha varit bättre. Så skulle jag ha fått börja tumkilen tidigare. Färgbytet hade jag tänkt ut i förväg och det tycker jag är fiffigt.

Annars är jag nöjd med mitt första par vantar. De passar bra, och färgerna är härliga. Vantar är lättare att sticka än sockor så kanske det blir flera. Det känns underligt att sticka småsaker. Det går så fort – på någon timme har man stickat en halv vante. Tacka vet jag filtar som pågår i vecko eller månadstal.

På tal om filtar så blev filten #118 färdig före månadens slut, med litet ansträngning. Den är fortfarande en av mina favoriter.