I Knit 2008

Jag hade läst om I Knit dagen men var inte alls övertygad om att jag skulle gå. Jag brukar gå på den mycket större i Alexandra Palace, och jag tänkte att det inte var lönt eller nödvändigt att gå på bägge. Men så deltog jag i utlottningen av biljetter på Yarnyards blogg, och jag vann! Jag som aldrig vinner någonting vann den här gången. Tyvärr var det något fel på posten och biljetten kom inte fram i tid. Natalie på Yarnyards var väldigt duktig, och gav mig en biljett till, så det var först i sista minuten som jag fick veta att jag kunde gå. Så jag kom dit alldeles oförberedd, utan stickning, utan kamera.

Det blev mycket bättre än jag hade trott. Det fanns intressanta stånd med fina garn och stickbehör till salu. Jag köpte förstås ingenting, och det var lätt att låta bli, för det skulle bli alldeles för dyrt. Sådant garn passar bra till sockor och sjalar, medan jag tänker tröjor när jag överväger garninköp. Små mängder intresserar mig inte. Det är förstås roligt att titta på garn och ta i garn. Sällan ser man sådant fint garn på loppis.

Yarn Harlots föreläsning var förstås det största dragplåstret. Jag har tittat på hennes blogg någon gång, men den hör inte till de blogger jag läser regelbundet. Jag tittade på den igen dagen före. Hon fick över 200 kommentarer till ett inlägg! Jag läser hellre bloggar som vanligt folk skriver, sådana som stickar och skriver likadant som mig själv. Yarn Harlot talar i alla fall medryckande och väldigt humoristiskt, utan att säga någonting särskilt avslöjande eller träffande om stickning. Det som slog mig var en undersökning som hon berättade om. Forskarna hade studerat hjärnan på buddhist munkar som mediterar flera timmar om dagen, och funnit att deras hjärnor har faktiskt blivit större. En slutsats var att en upprepad enkel uppgift, som stickning, kan ha samma inverkan på hjärnan, och att det är möjligt att det skyddar för Alzheimers.

Det sista kan man tvivla på men jag har märkt själv att när jag stickar under rätta förhållanden, t ex tidigt på morgonen, när det är tyst, så töms sinnet och det känns fint och ledigt och jag blir på gott humör. Jag hade också jämfört det med meditation. Så den första biten tror jag på, och det är roligt att få det förkräftat.

Jane Waller talade om sin bok A stitch in time: knitting and crochet patterns of the 20s, 30s and 40s, som snart kommer ut på nytt, och visade stickade kläder från boken. Jag köpte den här boken när den först kom ut i 1972. Den finns fortfarande i bokhyllan och jag tar fram den nu och då, men endera passar garnet inte, eller så finns mönstret i fel storlek. Ofta ges mönstren i bara en storlek. En enda tröja har jag stickar från den, For sun splashed days 1937-40, men den blev upprepad för många år sedan. Ett tiotal mönster visas i nytt (dvs 1972) garn i den gamla upplagen, och nu visade Jane många andra.

Hélène Magnusson visade isländskt stickat från sin bok Icelandic knitting using rose patterns. Det finns inga rosor, men rosorna är namnet på stickningen som helt enkelt är intarsia i rätstickning. Eftersom en maska är lika lång som bred i rätstickning kan man sticka regelbundet fyrkantiga mönster på det här sättet. Det såg ganska bra ut men inte något som jag vill sticka.

Sedan visade Erika Knight, en av mina favoriter, kanske, stickade tröjor för karlar. Jag stod i kön för att få Yarn Harlots namnteckning vid det här laget, så jag såg litet av stickningen men nu vet jag hur Erika Knight ser ut. Det var lång kö för Yarn Harlot talade en liten stund med var och en, och många tog kort. Själv hade jag litet att säga, och jag var generad för jag inte hade en av hennes böcker, men hittills har jag inte hittat någon på loppis. Folk tycker troligen så mycket om dem att inte vill bli av med dem.

Det blev en fin dag i alla fall, och ännu bättre skulle den ha blivit om jag haft med kameran och stickning. Alla stickade, på föreläsningarna, i kön, bara sittande, och majoriteten tycktes sticka sockor. Så roligt var det också att titta på de stickade plagg folk hade på. Själv fick jag beröm för Rowan Wool Cotton tröjan som jag hade på, och jag blev överraskad för jag tycker om den men jag trodde knappt att den skulle tilltala andra. Yarn Harlot sade att Rowan Kidsilk Haze är hennes favorit garn, så jag borde ha frågat om hon tyckte det var svårt att sticka. Och i kön blev jag visad hur man stickar sockor med Magic loop. Jag hade räknat ut hur man gör det med två rundstickor och nu vet jag hur det går med en.