Bokslut för oktober

Den här månaden köpte jag garn igen. På Stockmanns galna dagar fick jag en 500 grams förpackning Regia sockgarn väldigt förmånligt. Regia Multieffekt Color heter det, i blå grå vita nyanser. Jag blev glad när jag fann det, för jag tyckte att det passar med med Mexico Limbo garnet. Efteråt kom jag ihåg att det garnet är 6-trådigt och Regia garnet är 4 trådigt, så det går inte. Åtminstone tycker jag om färgerna på Regia garnet, så det skulle gå till slitstark och maskintvättbar tröja.

Senare hittade jag Rowan garn på loppis, jättebilligt. Det här var också i en 500 grams förpackning, Rowan Pima Cotton. Färgen är ljusbrun, precis sådan som jag tycker om, så nu har jag garn till nästa sommar. Båda förpackningarna var, och förblir, oöppnade.

Det enda som blev färdigt i oktober var Noro Kureyon tröjan, och den var alldeles lätt. Så förrådet kryper uppåt igen.

Filten #128 är färdigstickad, och nu fäster jag trådarna. Det finns ovanligt många trådar i den här filten, så det räcker länge. Den här gången fick jag använda allt flera korta trådar, för garn med långa trådar i de här färgerna fattas nu i förrådet.

Jag roade mig med att ta flera kort av filten #127 som blev färdig i förra månaden, så nu skall jag visa dem.

Nu blev den färdig

Noro Kureyon kofta
Garn: Noro Kureyon ull 100%, färgerna 149 och 150, totalt 350 gr
Stickor: 5 mm
Sticktäthet: 16 m och 28 varv på 10 cm
Storlek: S
Mönster: eget
Stickad 9 augusti – 2 oktober 2009

Koftan blev färdig, men vad kan jag säga om den. Det blev så många fel.

Den är för liten. Trots att den började stor blev den allt mindre ju längre jag stickade. Den går på och jag kan använda den, och kommer säkert att använda den, men den skulle passa mycket bättre om den vore lite större. Ärmarna blev litet korta, men det var meningen, för jag ville inte att de skulle bli så långa att man måste vika upp dem.

Framkanten lyckades inte heller. Jag stickade tre maskor avigt så den viker utåt. När man knäpper fast den gapar det hål mellan knapparna. Oknäppt går den bra. Knapparna hittade jag i knappskålen, säkert bortklippta från någon loppiskofta som jag revat upp. De är mörkbruna, rätt färg, ovala och skrovliga på ena sidan. Det slog mig när jag sytt fast dem att kanske det var fel sida. Kanske den släta kanten var rätta sidan. Jag tycker om dem skrovliga i alla fall.

Kragen har jag skrivit om tidigare. Den är litet mitt i mellan. Endera för lång eller för kort. Det går inte vidare bra att knäppa fast den runt halsen. Det skulle ha behövts en knapp till.

Själv tycker jag om randningen och om resåren upptill, och den lyckades så till vida att den passar och allt gick ut jämnt. Jag vet inte om den ser särdeles bra ut.

Så vad skall jag göra nu? Jag började sticka ny storkofta, men jag bestämde att jag inte tyckte om garnet, loppisinköp från flera år sedan, så den skall revas upp. Nu väntar jag på det nya numret av Vogue Knitting för att se om det finns mönster jag gillar. Jag har annat garn i tankarna, men jag har inte stickat provlapp ännu. Det vore roligt att sticka efter mönster, och att få någonting i passligt, stor, storlek.

Bokslut för september

I september köpte jag garn igen, och förrådet gick upp igen. På loppis hittage jag en låda med flera nystan Rowan garn, och när jag började leta fram sådant som jag ville ha tyckte jag att alla skulle duga, så jag fick hela lådan till fint pris. Tyvärr fanns det med sådant tjockt tweed garn som inte passar bra till filtarna, så jag borde nog ha låtit det vara. Så av det 2,1kg garnet var det bara 730 gr som skulle ha kommit med. Jag hittar väl nog på någonting med resten också.

Filten #127 blev färdig. Det gick långsamt med Norotröjan, så den färdades först den andra eller tredje dagen i oktober.

Så här ser Rowan garnet ut och det passar bra i min samling. Patricia Roberts mohair garn minns jag från 1980 talet, så det fick gärna också komma med. Resten tog jag inte kort av.

Litet längre

På Noro koftan har jag stickat färdigt på kroppen och börjat på vänstra ärmen på nytt. Resåren blev mycket mindre stickad med finare stickor, och nu är den litet snäv när man knäpper ihop den. Det gör inte mycket. Den här gången började jag med att kasta av på vanligt sätt, men jag tyckte inte om det, så jag letade fram virknålen igen. Det går att virka avigt när man kastar av med virknål. Litet petigt är det, men det ser fint ut, med stadig kant.









Jag tyckte att skarven med det bruna garnet blev ganska bra på ärmen. Ränderna blir i alla fall bredare än väntat. Jag tog fram strumpstickorna igen, men klirrandet störde mig. Så jag kom på att försöka Magic Loop metoden med rundstickor. Det går bra när man vant sig. Man måste dra på stickan, inte skjuta som jag är van vid. Man drar på vänstra sidan först, sedan på högra. Garnet borde räcka enligt mina uträkningar, men nu tittar jag på nystanet som blir allt mindre.













I går fick jag Heikki Kovalainens namnteckning. På morgonen skulle jag ha frågat `vem?`. På eftermiddagen visste jag vem han var. `Tack` sade jag på finska, men han hörde knappast för det spelades högljudd musik. Han log så vackert mot mig i alla fall. Lewis Hamilton var också med, men honom brydde jag mig inte om.

Längre hunnit

Det blev litet stickat på Noro koftan de två senaste veckorna, för jag ville få början på den nya filten, och sedan blev det för roligt att sticka på den. När jag tog upp koftan på nytt hade jag problem med kragen, så jag satte bort den igen, medan jag funderade ut vad jag skulle göra.

Som syns på bilden så gjorde jag ihoptagningar på resåren på oket. När det kom till kragen vände jag om rätt och avigt, för man viker ju kragen utåt. Jag undrade om jag skulle sticka ett par förkortade varv för att få den att sitta bättre, men till slut lät jag bli. Jag är inte alls säker på att det var rätta beslutet. Sedan ökade jag den aviga maskan till två i två olika omgångar, så kragen blir vidare utåt. Det var avkastningen som jag inte tyckte om. Till att börja med stickade jag ett par varv avig rätstickning och kastade av med virknål, men det såg inte bra ut. Ett rätt varv istället var inte alls bättre. Till slut kastade jag av på vanligt sätt, men jag tycker att kragen ser fladdrig ut. Nu är jag för trött för att försöka någonting annat. Den ser bättre ut när man har knäpper knappen som kommer dit.

Sedan plockade jag upp maskorna på kroppen och började sticka nedåt med brunt garn. När jag hade stickat slut på första nystanet kunde jag räkna ut hur mycket garn som behövs till ärmarna och hur mycket finns kvar till att avsluta kroppen. Det finns mer än tillräckligt, så jag behöver inte oroa mig. Jag har börjat sticka 4r 2a resår liksom på oket, och nu kom jag ihåg att byta till en storlek mindre stickor. Jag glömde när jag stickade kragen.

Jag väljde garn så att skarven mellan det gröna och bruna garnet syns inte alls. De ljusa varven hör till det gröna garnet. Det blir svårare att få det riktigt när jag börjar med den turkosa vänstra ärmen.

Annars passar koftan bra hittills. När man stickar på det här sättet kan man ju prova hela tiden.

Bokslut för augusti och stickbok

Det är alldeles lätt att göra bokslut för sista månaden. Ingenting blev färdigt och jag köpte inget garn. Det är första gången det hänt, sedan jag började redogörningen för nästan två år sedan. Å andra sidan så har garnförrådet förblivit på runt 106 kg i tre månader nu.

I stället för att köpa garn köper jag stickböcker, på loppis och på bokhandeln på rea. Det senaste blev en japansk bok från loppis. Texten är på japanska så jag förstår den inte, men rubriker finns på engelska, och på mönstren står det arabiska siffror, så det skulle gå att sticka efter dem. Boken heter Fantastic knit art from Kyoto och den är av Ishii Asako. Förutom tröjor stickar hon fina filtar, tapestries säger hon, kanske bonader, i många olika garn. Det liknar Kaffe Fassett stickning men blandat med bilder, så det ser ut som lapptäcke med applikerade lappar. Kanske jag borde försöka sticka sådana filtar. Mönstren till filtarna finns inte, bara till kläderna. Mycket näver stickning har hon också. (Ja, jag antar att det är en kvinna.)

Ny filt

Jag stickade färdigt på filten #127 i förra veckan. Jag var ganska nöjd med den. Jag tycker om de ljusa färgerna. Det blev inte mycket gult till sist och slut, men de andra färgerna passar bra till. Det var lönlöst att försöka få den färdig på ett par dagar. Det tar mycket längre att virka kant och fästa alla trådarna.

Nu har jag stickat en vecka på den nya filten #128. Den blir också gul, den här gången med orange, rödbrunt och beige. Nu tycker jag att den här inte blir så lyckad. Det gula är för ljust mot de mörkare röda. Men så tyckte jag att de starka gula och orange garnen var för mörka mot vitt i #127, och mellanfärger finns inte tillräckligt. Jag fortsätter sticka för jag revar inte upp filtar. Om de börjar misslyckade, förblir de misslyckade. Kanske den ser bättre ut på längre håll, mycket längre håll. Det är roligt att sticka på den i alla fall, för den består av många korta trådar, och det bästa är att byta garn.

Till filten revade jag upp den här bomullströjan från loppis. Den är Laura Ashley, handstickad i Kina. Den är riktigt fint stickad och ihopsydd. Jag minns inte längre varför jag köpte den, men den passade bra åt mig, så jag använde den i ett par år. Garnet kom inte med i filten, för jag tyckte inte att färgen, fint rosa, passade till det gula. Det kommer med i andra filtar.