Ny stickning

Den här gången ville jag sticka efter mönster. Garnet som stod i turen var Novita Aino, som jag köpte i fjol somras. Jag köpte det för jag tyckte om garnet, tjockt entrådigt ullgarn, och om färgerna, brun svart med litet vitt. Bara 400 gram fanns kvar, så det räckte inte till långärmad tröja.

Mönstret hade jag laddat ned från internet någon gång, och där hittar jag det inte längre. Det är enkelt, i rätt och avigt och rak upp och ned, och kort. Kanterna blir vida, 4,5 cm i rätstickning. Ärmkantarna stickas i ett med bak och fram styckena.

Bakstycket är nästan färdigt. Det tar litet över ett nystan, så garnet räcker nog. Det fanns en knut på garnet på första nystanet, och efter knuten blev det mindre vitt på garnet, så nu ser det mörkare ut på en bit. Jag märkte det först när jag började med andra nystanet. Det märks ännu bättre på bilden än i verkligheten. Sådant är förargligt. Alla nystan kommer från samma färgbad, och här blev det annorlunda mitt i ett nystan. Det skulle gå att reva upp och använda den här biten till kanten, men man vet aldrig vad som finns i de andra nystanet.

Annars går det bra och fint att sticka med garnet. Det känns härligt och med 5,5 mm stickor går det fort.

Mera blommor

Kudden som jag köpte påbörjad från loppis blev färdig i juli, och nu har den fått baksida och innerkudde. Jag blev riktigt nöjd med den. Det syns varken att den är sned eller att den är ojämnt sydd. Tyget till baksidan kom också från loppis, i två kassar med tygbitar. I ena hörnet finns en söt liten fågel.

Av lapptäcket har det inte blivit av. Tyg finns i massor, och jag ser på mönster och planerar. Det finns alltför mycket att välja mellan, och det är alltför roligt att sticka. Jag har börjat sy en ny kudde i alla fall.

Två mörka filtar

Filten #126 blev färdig för någon tid sedan, och nu har jag tvättat den i maskin, så nu är den alldeles färdig. Filtarna blir slätare i tvätten. Jag vågar inte, och vill inte besvära mig med, att pressa dem, för ibland finns det garn med som inte tål pressning. Den här filten blev så mörk. Det faller mig i smaken men inte alla.


























Så nu när jag började med följande mörk filt, #129, satte jag till en rand i grannt cyclamen rött mohärgarn, och det lyser upp den. Det finns också flera gredelina garn med, och mindre brunt än i #126. Jag har ingen annan stickning på gång, så det går fort framåt.

Till den här filten revade jag upp en kofta i shetlandsgarn, stickad på maskin i stor 1980 tals model. Märket heter Buttercup. Den var full av hål, så stora att det måste vara annat än malar, och garnet bröts ständigt av när jag revade upp den. Ibland undrar jag om det är verkligen värt besväret.

Bokslut för oktober

Den här månaden köpte jag garn igen. På Stockmanns galna dagar fick jag en 500 grams förpackning Regia sockgarn väldigt förmånligt. Regia Multieffekt Color heter det, i blå grå vita nyanser. Jag blev glad när jag fann det, för jag tyckte att det passar med med Mexico Limbo garnet. Efteråt kom jag ihåg att det garnet är 6-trådigt och Regia garnet är 4 trådigt, så det går inte. Åtminstone tycker jag om färgerna på Regia garnet, så det skulle gå till slitstark och maskintvättbar tröja.

Senare hittade jag Rowan garn på loppis, jättebilligt. Det här var också i en 500 grams förpackning, Rowan Pima Cotton. Färgen är ljusbrun, precis sådan som jag tycker om, så nu har jag garn till nästa sommar. Båda förpackningarna var, och förblir, oöppnade.

Det enda som blev färdigt i oktober var Noro Kureyon tröjan, och den var alldeles lätt. Så förrådet kryper uppåt igen.

Filten #128 är färdigstickad, och nu fäster jag trådarna. Det finns ovanligt många trådar i den här filten, så det räcker länge. Den här gången fick jag använda allt flera korta trådar, för garn med långa trådar i de här färgerna fattas nu i förrådet.

Jag roade mig med att ta flera kort av filten #127 som blev färdig i förra månaden, så nu skall jag visa dem.

Nu blev den färdig

Noro Kureyon kofta
Garn: Noro Kureyon ull 100%, färgerna 149 och 150, totalt 350 gr
Stickor: 5 mm
Sticktäthet: 16 m och 28 varv på 10 cm
Storlek: S
Mönster: eget
Stickad 9 augusti – 2 oktober 2009

Koftan blev färdig, men vad kan jag säga om den. Det blev så många fel.

Den är för liten. Trots att den började stor blev den allt mindre ju längre jag stickade. Den går på och jag kan använda den, och kommer säkert att använda den, men den skulle passa mycket bättre om den vore lite större. Ärmarna blev litet korta, men det var meningen, för jag ville inte att de skulle bli så långa att man måste vika upp dem.

Framkanten lyckades inte heller. Jag stickade tre maskor avigt så den viker utåt. När man knäpper fast den gapar det hål mellan knapparna. Oknäppt går den bra. Knapparna hittade jag i knappskålen, säkert bortklippta från någon loppiskofta som jag revat upp. De är mörkbruna, rätt färg, ovala och skrovliga på ena sidan. Det slog mig när jag sytt fast dem att kanske det var fel sida. Kanske den släta kanten var rätta sidan. Jag tycker om dem skrovliga i alla fall.

Kragen har jag skrivit om tidigare. Den är litet mitt i mellan. Endera för lång eller för kort. Det går inte vidare bra att knäppa fast den runt halsen. Det skulle ha behövts en knapp till.

Själv tycker jag om randningen och om resåren upptill, och den lyckades så till vida att den passar och allt gick ut jämnt. Jag vet inte om den ser särdeles bra ut.

Så vad skall jag göra nu? Jag började sticka ny storkofta, men jag bestämde att jag inte tyckte om garnet, loppisinköp från flera år sedan, så den skall revas upp. Nu väntar jag på det nya numret av Vogue Knitting för att se om det finns mönster jag gillar. Jag har annat garn i tankarna, men jag har inte stickat provlapp ännu. Det vore roligt att sticka efter mönster, och att få någonting i passligt, stor, storlek.

Bokslut för september

I september köpte jag garn igen, och förrådet gick upp igen. På loppis hittage jag en låda med flera nystan Rowan garn, och när jag började leta fram sådant som jag ville ha tyckte jag att alla skulle duga, så jag fick hela lådan till fint pris. Tyvärr fanns det med sådant tjockt tweed garn som inte passar bra till filtarna, så jag borde nog ha låtit det vara. Så av det 2,1kg garnet var det bara 730 gr som skulle ha kommit med. Jag hittar väl nog på någonting med resten också.

Filten #127 blev färdig. Det gick långsamt med Norotröjan, så den färdades först den andra eller tredje dagen i oktober.

Så här ser Rowan garnet ut och det passar bra i min samling. Patricia Roberts mohair garn minns jag från 1980 talet, så det fick gärna också komma med. Resten tog jag inte kort av.

Litet längre

På Noro koftan har jag stickat färdigt på kroppen och börjat på vänstra ärmen på nytt. Resåren blev mycket mindre stickad med finare stickor, och nu är den litet snäv när man knäpper ihop den. Det gör inte mycket. Den här gången började jag med att kasta av på vanligt sätt, men jag tyckte inte om det, så jag letade fram virknålen igen. Det går att virka avigt när man kastar av med virknål. Litet petigt är det, men det ser fint ut, med stadig kant.









Jag tyckte att skarven med det bruna garnet blev ganska bra på ärmen. Ränderna blir i alla fall bredare än väntat. Jag tog fram strumpstickorna igen, men klirrandet störde mig. Så jag kom på att försöka Magic Loop metoden med rundstickor. Det går bra när man vant sig. Man måste dra på stickan, inte skjuta som jag är van vid. Man drar på vänstra sidan först, sedan på högra. Garnet borde räcka enligt mina uträkningar, men nu tittar jag på nystanet som blir allt mindre.













I går fick jag Heikki Kovalainens namnteckning. På morgonen skulle jag ha frågat `vem?`. På eftermiddagen visste jag vem han var. `Tack` sade jag på finska, men han hörde knappast för det spelades högljudd musik. Han log så vackert mot mig i alla fall. Lewis Hamilton var också med, men honom brydde jag mig inte om.