September blev inte så oäven. Det enda jag köpte var sex nystan Rowan ullgarn, tunnt svart, kan tvättas i maskin. Det räcker nästan till tröja, eller så har jag andra garn som kan stickas med. Ganska onödigt i alla fall, och jag ångrar det nästan. Två tunga saker blev färdade, en filt och Biggy Print capeleten. Jag kunde gott ha låtit bli att köpa Biggy Print garnet men jag var nyfiken på att sticka sådant.
Nu är det ett år sedan jag började föra bok, och när man ser på årsresultatet ser det hemskt ut. Det finns mera garn i förrådet nu än för ett år sedan. Jag köper faktiskt mindre än förr, men det märks inte.
* Jag köper inte längre tröjor att reva upp, med ett par undantag.
* Garn köper jag bara om det är riktigt fint, och jag vet vad det skall stickas till. (Det här är svårt. Jag MÅSTE sluta garn på rea. Jag MÅSTE sluta köpa garn till filtar.)
Jag läste i en blogg att Yarn Harlot har hittat på namn på min åkomma – SABLE, stash acquisition beyond life expectancy, och det är precis vad som oroar mig. Jag kommer aldrig att sticka slut på allt det här garnet. Jag kommer aldrig att få garnförrådet ned till sådan nivå att jag kan köpa nytt fint garn med gott samvete. Jag har funderat på andra sätt att få bort garnet, t ex att ge bort det eller sälja det, men allt är mig kärt. När det en gång hamnat i förrådet skall det bli till filtar, även om det är det fulaste akryl garn.
I dag var jag faktiskt duktig. På ett loppis hittade jag en påse med ett halv kilo garn – ett nystan fint silkes garn i lila, sex nystan tunnt beige ullgarn och litet bomullsgarn, och jag lade det tillbaka. Bussen kom genast, annars skulle jag kanske ha gått tillbaka. Men så var jag glad för i ett annat loppis hade jag hittat ett par jeans i rätt storlek i dyrt märke, splitternya och de passar så fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar