Till slut

Nu avslutar jag den här bloggen. Det har blivit för mycket ansträngning att skriva på svenska. Jag fortsätter på engelska här. Jag hoppas att du vill följa med. Jag har uppskattat intresset under de tre senaste åren. Främst skriver jag sådant som jag själv tycker om att läsa i andra bloggar, och det är roligt att andra tycker att det är läsvärt.

Koftan blev färdig

Cropped Cardigan
Garn: Rowan Pima Cotton 100% bomull, färgen Bran
Stickor: 3.75 mm
Sticktäthet: 23 m och 32 varv på 10 cm
Storlek: S
Mönster: Debbie Bliss Magazine Summer 2009
Stickad 14 mars – 16 juni 2010

Koftan har länge varit färdig, men det har varit alldeles för varmt att gå med den. Nu har jag haft den på flera gånger, och den känns väldigt skön, så jag är glad att jag stickade den.

Nöjd med den är jag däremot inte. Mönstret är alldeles underligt, eller så stickade jag fel. Oket stickade jag med rätt antal maskor, med rät storlek stickor och precis som mönstret och det känns i alla fall snävt. Att jag stickade oket längre lyckades. Det tycker jag om, och också om den stora kragen. Men själva kroppen skulle ha blivit för vid om jag stickar enligt mönstret. Jag medger att jag tog ihop för många maskor, och nu är den för liten, och det är mitt eget fel. Ärmarna blev bra, passlig vidd och längd.

Knapparna hittade jag i knappförrådet. De är alldeles vanliga, och färgen går bra med garnet. I mönstret fanns det bara två tre knappar, men jag stickade knapphål längs hela knappslån, ifall jag fryser. Så nu finns det åtta knapphål, och det var svårt att hitta så många knappar av samma sort.

Garnet var fint att sticka med, och det känns så behagligt att ha på. Jag tycker om att det känns litet strävt. Färgen var jag alldeles nöjd med, och nu är jag förvånad att jag inte har många kläder som den passar med. Jag trivs bättre i mörka färger, och den här ljusbruna färgen är ofta för ljus.

Jag har varit osams med datorn i flera veckor, så jag har haft liten paus utan att läsa stickblogger. Nu tycks vi har blivit vänner igen.

Ny filt igen

Den här filten, #134, går i färgerna rosa lila ljusbrun. Jag har stickat många sådana här, och de hör till mina favoriter. För de mesta blir det samma garn. Garnet från en tröja räcker till många filtar, för det går bara åt 50 – 100 gr till en. Nu håller flera av garnen på att bli slut och vad skall jag göra då? Jag är bestämd att jag inte skall köpa flera tröjor, och med så mycket garn i förrådet kan jag inte precis klaga. Det skall bli intressant att se hur det blir. Annorlunda färgkombinationer?

Det är svårt att få bra bilder på färgerna. Endera blir de för röda med blixt, eller för bleka utan.

Till den här filten revade jag upp en Kaffe Fassett tröja till mönstret Persian Poppies från Glorious Knitting. Dvs i boken finns det västar, med eller utan knäppning. Mönster till tröja finns det inte. Det är möjligt att mönstret finns i någon annan bok, eller kanske det har funnit satser. Å andra sidan tror jag inte att garnet kommer från en sats, för fastän jag känner igen flera Rowan garn tycks andra vara restgarn från annan stickning. Tröjan är rejält stickad och alla trådar ordentligt fästa med knutar. Så många knutar, sånt besvär att reva upp. Färgerna går bra ihop, och, isynnerhet på avstånd, ser den tilltalande ut.

Persian Poppies hör inte till mina favorit Kaffe Fassett mönster. Jag tycker att det ser svårt stickat ut, med tre färger per varv för mitten av blommorna. I den här tröjan har mitten stickats som intarsia så tråderna blev för korta för att återanvändas. Jag blev förvånad när jag läste att Kaffe använder mönstret på sina kurser. Jag skulle genast bli avsträckt.

Buss stickning

Det är länge sedan jag skrivit om min buss stickning, men jag fortsätter sticka lappar. Nu när den virkade filten är färdad är det tid att sy ihop lapparna. Det finns lappar till två filtar, båda stickade av bomullsgarn.

Först radade jag ut den första (C3). Den ser ganska fin ut med många olika garn. Tyvärr saknas en lapp så jag kunde inte fortsätta för det garn som fanns kvar är ämnat till virkad kant. Jag tänkte jag lägger bort den tills jag hittar lämpligt garn på loppis.










Så jag radade fram lapparna till den andra (C6). Den första är stickad av restgarn, dvs alldeles nytt garn. Den andra är stickad av upprevat garn, och jag måste medge att jag tyckt hela tiden att färgerna är, minst sagt, underliga. Nu syr jag ihop lapparna i alla fall. Jag försökte virka ihop dem, men jag tyckte inte alls om hur det såg ut.











På bussen stickar jag på en tredje filt (C7). Den här gången blir det upprevat ullgarn, mycket behagligt att behandla. Buss stickning måste vara mycket enkel, så att jag kan sticka utan att titta noggrannt på stickningen. Det går inte heller med någonting där man måste räkna maskor eller varv. Jag stickade pytteliten domino provlapp, och visst blev den fin, men jag skulle inte klara av den på bussen. Så det blev alldeles vanliga lappar.











Dagen efter jag börjat sy på den andra filten hittade jag ljusturkost garn som passar bra till den första filten. Jag fortsatte på den som jag börjat på, trots att det blir i fel ordning.

Ett och annat

Båda ärmarna är färdiga på Rowan Pima Cotton koftan. De blev litet längre än menat. Längden på den första var bra när jag provade, men den var längre när jag provade med två ärmar. Nu stickar jag på kragen igen. Jag provar när jag stickat ett par cm till. Jag tycks tycka bättre om att sticka slätstickning än resår.

När Kaffe Fassetts bok Kaffe knits again kom ut för nästan tre år sedan beställde jag den från biblioteket. Jag beslöt då att den inte var tillräckligt bra för att köpa åt mig själv. Jag hade redan flera av mönstren i andra böcker, och färger lägger jag hellre ihop själv. Jag tänkte att jag hittar säkert boken på loppis i sinom tid. Och nu, tre år senare, fann jag den, ett riktigt nytt exemplar – det finns inga märken eller skavanker på den alls.

Bilderna är alldeles fina. De var tagna i Charleston, ett hus i Sussex som jag känner till från tidigare. De stickade kläderna å andra sidan är inte alls lika fina som i Glorious knitting, t.ex. Flera mönster använder Rowan Scottish Tweed garnen, som är verkligen härliga, men de blandas inte med andra garn som i den tidgare boken. På så sätt är det kanske lättare att sticka, men resultaten blir inte lika fina. Det finns också mönster på flera filtar, sjalar och halsdukar, och de skall jag begrunda. Jag såg Foolish Virgins halsduken på en man på bussen, och jag tyckte den var så härlig, men jag stickar den knappast. Fairisle utan foder passar inte till halsduk, tycker jag.

För fyra år sedan hittade jag tre Rowan Summer Tweed plagg på loppis, och garnet från dem användes i min jacka. Jackan går jag med ännu när jag har mod, för att den är alldeles för grann, och den är väldigt skön. Den passar bra och den känns så behaglig, den är varm eller sval när det behövs. Sedan dess har jag hittat ett enda Summer Tweed plagg, och det var i en sådan grann grön färg att jag lät bli att köpa den. I år tyckte jag att det var på tiden att jag hittade mera Summer Tweed, och i går hade jag tur. Det blev sex härvor och ett 45 gr nystan garn. Färgen är vinröd, som jag redan hade. Smolder står det på förpackningen men enligt Rowan sajten heter färgen Smoulder, som faktiskt är ett riktigt ord. Det är mörkbrunt eller mörkblått som jag vill ha, så jag har inte slutat leta ännu.

Vad skall jag sticka med det? Egentligen tänkte jag badrock, men filt är också en möjlighet. På Rowan sajten finns det Kaffe Fassett mönster till filtar och kuddar i Summer Tweed, och jag skulle gärna sticka någonting likadant. Nackdelen är att det blir en riktigt tung filt.

I dag slog det mig plötsligt att det går mycket bättre att skriva blogg inlägg när boken som jag läser är svensk. Jag köper svenska böcker på loppis också, och för det mesta blir det deckare eller kriminalromaner och ibland chicklit. Den här gången hade jag tur, och fick en allvarlig roman – Natt övning av Eyvind Johnson från 1938. Den påminner mig om Virginia Woolfs skrivstil. Det var hennes syster Vanessa Bell som bodde på och inredde Charleston. Eller är det lättare att skriva för att jag läser en välskriven bok?

Nu blir det ärmar

På bomullskoftan har jag kommit så långt att första ärmen är nästan färdig. Jag plockade upp maskorna från den tillfälliga påkastningen precis enligt mönstret. Jag undrade nog om jag skulle göra ett par ihoptagningar liksom på kroppen, men räknade ut hur vid ärmen skulle bli upptill enligt mönstret, och jag tyckte att det passade. Jag stickade runt med strumpstickor, och efter 7-8 cm tyckte jag att det blev väl vitt. Så jag revade upp och började ihoptagningarna i sidan meddetsamma istället för att vänta 8 cm eller så. Och nu blir den bra. Det går ju så fint att prova. Jag tog strumpstickorna en storlek större, för jag tycks sticka tätare med dem.

Det är roligt att sticka den här, för det är alldeles nytt garn, för att färgen tilltalar mig, och för att det är så enformigt att sticka slätstickning med enfärgat garn – till omväxling från filten.

På loppis hittade jag tre härvor härligt vitt garn, säkert spunnit för hand.

Ny filt

Det är flera veckor sedan jag började på den nya filten, #133. Den här blir ljus igen, och den ser likadan ut som många andra. Det blir de samma garnen till varje ljus filt, med ett par nya varje gång.

Jag revade upp en tröja köpt från loppis. MAG heter märket, och garnet är 75% silke och 25% kashmir så det är mjukt och skönt. Jag gick med tröjan ett tag, för den passade så fint, men det var färgen som jag inte kom överens med. Gult är inte alls min färg. I filten går det bra.

Filten #132 såg så här ut som färdig. Det är omöjligt att få fina bilder av mörk stickning utan blixt, och med blixt blir det för ljust.

Det här tycker jag om, när färgerna rinner ihop, och man urskiljer dem knappt. Det är mycket svårare att få det att lyckas med ljust garn, främst för att jag inte har tillräckligt att välja mellan. Vitt och svart är de svåraste färgerna att få med. Det går bättre med svart för det finns mera mörkt garn.

På loppis hittade jag en Patricia Roberts tröja till. Det här mönstret heter Scrabble och kommer från boken Patricia Roberts Second Knitting Book, 1983. Jag har tittat på mönstret många gånger, men inte stickat det för det var tydligt att det skulle bli för stort, och det syns det ju att tröjan är. Det finns inga extra maskor, t ex vid sidan, som skulle kunnas ta bort. Litet sned är tröjan också, för den har tvättats och blivid torkad snett. Garnet är Woollybear Fine Cotton, som jag minns bra, i fin mörkbeige färg.

Ny kofta

Jag har länge undrat om jag vågar visa min nya stickning. Nu har jag kommit så långt att jag tror att den blir till någonting.




Mönstret kommer från Debbie Bliss Knitting Magazine Spring/Summer 2009 – Cropped Cardigan. Främst tyckte jag om den stora kragen. Det var sådan jag ville sticka med min Noro Kureyon kofta, fast den blev inte särskilt lyckad där. Få se hur den blir här. Jag köpte de två första numret av tidningen. Vinternumret 2009/10 har jag inte sett; det senaste sommarnumret tyckte jag inte var tillräckligt intressant för att köpa. Från loppis har jag fått flera av hennes broschyrer också. Hon har många fina mönster, men flera är ganska lika varandra, med små variationer.

Garnet är Rowan Pima Cotton som jag köpte så billigt på loppis i fjol höst. Det är behagligt bomullsgarn, men jag blev förvånad hur dyrt det är i garnaffären. Jag tycker inte att det är tillräckligt fint till att betala så mycket för det. Det allra bästa är färgen – mörkbeige eller ljusbrun eller ibland grå. Bran – vetekli – heter den på engelska, något som min mage inte alls tål. Stickfastheten blev ungefär densamma som Debbie Bliss garnet Prima.

På mönstret vilar koftan på axlarna, och det tyckte jag skulle vara både kallt och besvärligt, så jag tänkte att det går väl att fortsätta med raglanminskningar så att kragen blir högre upp. Jag ville också sticka längre ärmar, eftersom jag är frusen om vristerna. Garnet borde väl räcka till, eftersom mönstret tar 9 nystan på 100m och jag har 10 nystan på 130m. Jag började vid oket i alla fall med tillfällig påkastning. Det har jag gjort de senaste fyra – fem stickningar. Någon gång skall jag våga mig på att börja uppifrån och sticka nedåt.









Det gick bra i alla fall. Oket såg litet ut och det kändes litet men det gick på när jag provade. Det första varvet gick dåligt, för då blev det att minska tre maskor vid varje raglanminskning så 1r 1a gick inte jämnt ut. Till slut lät jag det bli och minskade två maskor som vanligt. Det blev 4m extra på bakstycket men det syns nog inte. Min resårstickning är ojämn, men raglanminskningarna såg bra ut. Nu lärde jag mig att sticka ssk, och det blir mycket bättre än k1 s1 psso. När jag stickat slut på två nystan satte jag maskorna på tråd, och jag återvänder senare.

















Det var inte så enkelt att vända på oket och sticka nedåt. Den här gången gick det inte att reva upp den virkade påkastningen. Jag vet inte om jag gjorde fel, eller om det inte går med resårstickning. Jag fick reva upp en maska i taget och det tog länge. Det var svårt att räkna ut hur många maskor det skulle vara också, för det blev minskningar det första resårvarvet. Efter flera försök blev det rätt i alla fall.



Mönstret har dubbla storlekar, och därför blir det att sticka en storlek för stor, eftersom jag behöver minsta storleken. Enligt mönstret skulle det bli 12 cm rörelsevidd. Det tyckte jag var alldeles för mycket, men jag stickade vidare. Efter 5 cm provade jag. Det blev så stort och fladdrigt, så jag revade upp och minskade 20m på första varvet efter oket. Det syns om man tittar efter men det blir det inte många som gör. Jag bytte stickor också, från 3.75mm till 3.5mm, och nu stickar jag mycket tätare. Det är underligt hur 0.25mm gör sådan skillnad, men de här stickorna är annat märke och kanske det inverkar också. Nu blir koftan liten med 2 – 3 cm rörelsevidd, precis som alla andra, så det lyckades inte att sticka stort den här gången heller.

Färdig filt

Filten #131 blev färdig för flera veckor sedan. Jag fick inte slut på det turkosa Patons Cotton Top garnet, fast jag virkade ett varv av det i kanten. Det finns ett halvt nystan kvar. Det finns ju annat turkost garn i förrådet också, så det blir nog användning för det någon gång. Trots allt tycker jag om filten för den ser pigg ut.

Jag har dåligt samvete för att jag skriver så sällan nu för tiden. Ett par gånger har jag tänkt att jag slutar med bloggen, och det känns som en lättnad. Jag fortsätter i alla fall, för jag tycker att det är nyttigt för min egen skull att ha anteckningar om vad jag stickat, och varför jag stickat som jag gjort. Det finns så mycket annat som tar tid. I flera år har jag planerat att sy lapptäcke, och för några veckor sedan beslöt jag att börja den 1 maj. Tyg finns det och tillbehör har jag köpt, men nu finns det flera andra saker som jag måste göra inom de närmaste dagarna, så inte blir det av i tid. Mindre tid till stickning blir det också.

Slut på bokslut

Det blir inget bokslut för mars. Till nyåret bestämde jag mig så smått att köpa allt garn jag hittar, och i mars blev det mycket. Jag blir alldeles förlegen av hur garnförrådet har stigit, och jag vill inte visa det i siffror. Istället skall jag visa bilder på vad jag köpt – dvs en del av inköpen.

Till Rowan International prenumerationen fick jag Rowan Pure Wool 4 ply, och det blev jag glad åt. Jag tog ut prenumerationen till våren, så de senaste två åren har jag fått bomullsgarn. Ullgarn tycker jag så mycket bättre om. Färgen går bra; eau de nil heter den, blågrå.

På loppis hittade jag 700 gr Jaeger Matchmaker Aran ullgarn. Tyvärr var det vitt, men jag köpte i alla fall.

Det allra bästa var tre härvor Shilasdair ull-angora blandat garn i fin blå färg. Alla härvorna är samma färgbad, fast en ser mörkare ut.

Och den här tröjan i chenille bomullsgarn kunde jag inte emotstå. Sådant garn passar fint i filtarna, och färgen är också härlig.

Äntligen färdig

Det är nästan tre år sedan jag började virka på den här filten, och nu är den äntligen färdig. Visserligen blev det ett långt uppehåll mellan det att lapparna var färdigt virkade och jag började virka ihop dem, men i alla fall. Nu är det en lättnad att den är färdig. Till skillnad mot den första virkade filten har det varit roligt att färda den här. Det är för att med den här tycker jag mycket bättre om garnen och om färgerna. Den var ämnad till buss virkning, och till det tjänade den bra, och det virkandet njöt jag verkligen av. Det behövdes inget färgbyte; bara stolpar varv efter varv.

Virkad filt #2
Garn: upprevat shetland ullgarn, sammanlagt 1,12 kg
Storlek: 1,88m lång och 1,52m bred
Virknål: 3,5 mm
Mönster: anpassat efter Patchwork throw i Erika Knights bok Essential crochet
Virkad: 9 juli 2007 – 7 oktober 2008; 1 december 2009 – 20 mars 2010

Liksom med den första filten virkade jag kanten med ett varv fastmaskor och ett varv kräftmaskor. Det blev stadig kant och den är jag nöjd med. En orsak till att lapparna blev mindre den här gången var att jag ville undvika de utpräglade kanterna, och de blev förstås mindre här.

Trots alla mina granskningar blev det fel. Två lappar bytte plats. Det märkte jag först när filten var alldeles färdig, när kanten var färdig virkad och alla trådar fästade. Så nu får det vara så. Jag hoppas att andra inte märker felet så lätt heller. Det var underligt att det är alldeles nära mitten för då granskade jag noga, det var mot sidorna som jag började slarva.

Det var synd att garnförrådet inte gick ned på grund av den här. Jag köpte fem tröjor speciellt för ändamålet. Det blev tre till lapparna, och det gick allt åt, för jag virkade lappar tills garnet tog slut. Det bruna garnet fanns kvar från den första virkdad filten. Av det mörka garnet till kanten blev det 200 gr kvar. Den femte tröjan köpte jag i fall den mörka inte skulle räcka till, men den behövdes inte så den är oupprevad ännu.
Fast det var så roligt att virka tycker jag nu att jag har fått tillräckligt av sex kantiga lappar, både till virkning och lappteknik, så det blir inga flera. Åtminstone inte på länge.

Ny filt

Nu har jag börjat på ny filt igen. Den här blir mörk, ganska lika alla andra mörka, för de har alla nästan samma garn. Det blir inga granna ränder den här gången – det är bara litet grönt som lyser upp den ibland. Jag tycker om att sticka sådana här, där färgerna blandas så fint.

Tröjan som jag revade upp var stickad av flerfärgat mohärgarn. Det här är mindra luddigt än andra mohärgarn, och tröjan kändes ganska sträv. Garnet blev mjukare efter tvätten, och det är skönt att sticka med det. Jag var orolig för att färgerna skulle framträda för mycket, men de syns knappast, inte ens de gula bitarna.

Bokslut för februari 2010

Det blev flera saker färdiga i februari. Den första var filten #130 som vägde hela 1,470 gr. De andra var Baktus sjalen och mössan. De vägde inte särskilt mycket, men allt hjälper till. Garnförrådet gick ned med en hel kilo.

Tyvärr köpte jag garn, en förgglad kofta, på loppis. Det var för att den såg ut som Kaffe Fassett mönster, men ju längre jag betraktar den desto mera misstänksam är jag att den inte är hans. Färgerna här är regelbundna – varje femte rad och varje fjärde spalt har samma färger. Kaffes mönster är sällan sådana. Jag tycker om koftan i alla fall. Den är stickad i flera olika bomullsgarn, och den känns skön. Det blir litet tråkigt i alla fall att reva upp sådana korta trådar.

Jag har stickat mössa

Mönstret såg jag redan i höst numret av Vogue Knitting, men då hittade jag inte något lämpligt garn i förrådet. Det var när jag stickade Bakussjalen som det slog mig att Rowan Felted Tweed and Rowan Tapestry tillsammans skulle passa. Och det gjorde de. Jag stickade en kort provlapp och den gav rätt sticktäthet. Varven räknade jag inte.

Side cable hat
Garn: Rowan Tapestry, Rowan Felted Tweed tillsammans 75 gr
Stickor: 5 mm strumpstickor
Sticktäthet: 16 m på 10 cm
Mönster: Mari Muinonen, Vogue Knitting Fall2009
Stickad 21 – 24 februari 2010

Mössan såg snäv ut efter 4 - 5 cm så jag satte maskorna på rundsticka och provade. Den passade bra så jag fortsatte. Det var det asymmetriska flätmönstret som tilltalade mig, och det var roligt att sticka. Jag följde mönstret noggrannt och det blev inga fel alls. Till och med bobbles som jag vanligen undviker gick bra. Det var lätt att lägga på minnet, och man slapp vända på stickningen. Strumpstickorna var ganska korta, så ibland ramlade maskor av. Det var händigt att virknålen låg framme.

Det allra bästa är hur bra mössan passar. Den sitter utmärkt på huvudet och den värmer. Tyvärr blev det litet för brokigt med båda garnen, och mönstret syns inte särskilt bra. Det är inte tydligt hur man skall ha på mössan. Skall bobbles vara mitt uppe på hjässan, på vänstra sidan eller vid högra örat? Om jag har tid framför spegeln blir det på vänstra sidan, annars hur som helst.

Jag har tittat på mössar som andra har stickat efter samma mönster på Ravelry. Mina flätor tycks vara mycket tätare än deras. Är det någonting som jag gjor fel? Hur stickar man flätor lösare? Jag får öva.

Jag har det svårt med Ravelry. Det är arbetsamt att lägga upp projekt. Men det här tycker jag är riktigt nyttigt – att få se hur andra har stickat något mönster som man tänker på. Om andra har tyckt att det var svårt eller misslyckat. Ofta visar mönstret bara en bild, och man ser inte tillräckligt bra hur det skall se ut. På Ravelry ser man ofta flera versioner, och man ser bättre hur det skall passa. Och man kan följa länker till blogger om man vill veta ännu mera.

Jag tänkte att jag skall lägga upp mina stickböcker på Ravelry för det är fint att se bilder på dem. Den första, en svensk bok, fanns inte med, och jag lyckades inte med att få den flyttad från länken. Den andra gick bra, så nu har jag en bok med. Jag tänkte också på att lägga upp garn förrådet, men än så länge tänker jag bara.

Så blev den

Baktussjal
Garn: Rowan Tapestry två färger 120 gr, Rowan Felted Tweed 45 gr
Stickor: 3,5 mm
Sticktäthet: 23 m och 46 varv på 10 cm
Storlek: 143 cm bred, 38 cm lång
Mönster: Strikkelisa från Ravelry
Stickad 6 januari – 20 februari 2010

Jag ville ha lång, dvs bred sjal, men den blev kanske väl bred. Nu får jag vika ihop den för att få den att sitta bekvämt runt halsen. Jag har haft den flera gånger redan. Ibland hamnar snibben under haken, ibland värmer den ryggen. Varm är den nog. Om jag stickade en till skulle jag kanske göra ökningarna varje sjätte varv istället för var fjärde så den blev smalare.




































Jag tycker mycket om färgerna och om randningen. Kanten kunde gått vara litet stadigare. Det var roligt att sticka med de här garnen, men det tog så länge. På sex veckor stickade jag upp 165 gr garn. Det stickar jag i en filt på en och en halv vecka.


Filten #131 tycker jag fortfarande om, och den går bra. På den virkade filten har jag bara tre remsor till att virka ihop. Sedan fäster jag trådarna i mitten förrän jag virkar kant.