Garn: upprevat ullgarn och mohair och Rowan Designer Collection Classic DK Tweed
Stickor: 4,5 mm
Sticktäthet: mätte inte
Mönster: eget
Stickad 1 oktober – 4 december 2006

I fjol höstas tyckte jag att det skulle vara roligt att ha en varm sjal att dra över axlarna när jag känner mig frusen men inte tillräckligt för att hämta tröja. Spetsmönstrade sjalar ser fina ut och jag tycker om att sticka sådant, men det behövdes någonting varmare. Det blev tre garn till mitt tre färgsmönster. Upprevat grannt rosa mohair garn från en jättestor Anne Klein kofta med flätmönster – fint att reva upp. Till det lade jag härligt vinrött ullgarn från Phase Eight tröja i patentstickning. Det tredje blev nytt loppis garn, Rowan ullgarn i blyertsgrått.

Jag kastade på 3 maskor och stickade slätstickning, med 1 varv i varje färg. Till början ökade jag 1 m i båda sidorna varje varv, tills jag tyckte att sjalen blev för bred, och då blev det ökning 2 varv hoppa över det tredje, och till slut vartannat varv. Sjalen var tillräckligt lång när den nådde handleden när jag hade den på. Jag visste inte riktigt hur jag skulle sticka kanten. Den borde vara stadig så den hålls kvar över axlarna. Så jag beslöt sticka fåll, 10 varv slätstickning efter ett avigt varv. Till volang blev det enklaste möjliga. Jag plockade upp maskor etefter kanterna och fortsatte med samma randning i slätstickning. På det andra varvet ökade jag var tredje maska och sedan stickade jag tills jag tröttnade. Det blev 7,5 cm. Sen kastade jag av, så kanten rullar utåt.

Sjalen blev lyckad för den ligger på soffan och blir ofta använd. Kanten blev inte bra, för den står rakt upp när man har den på. Kanske den skulle ha blivit bättre i tunnare garn. Volangen ser töfsig ut. Jag tycker om kanten där jag plockade upp maskor för den ser fin ut. Jag sydde hake så sjalen hålls på om jag vill göra någonting med händerna, t ex sticka. Om jag skulle sticka en ny sjal skulle jag nog leta efter mönster och sticka någonting som såg bättre ut.

Garnförrådet

Det gick bättre än oktober, men ingenting att skryta med.

Bokslut for november 2007:

01 11 2007 114,2 kg
Färdat -1,2 kg (Filten #112)
Tillägg 0,8 kg
01 12 2007 113,8 kg

(Det var filten #111 som blev färdig in oktober.)

Jag såg flera fina tröjor som inte blev köpta. Det kändes gott första gången jag lade en tillbaka. Nu tänker jag på allt garn i förrådet när jag blir frestad. Men jag vet inte hur det går med stickgarn. Jag köpte 600 gr, men det var allt lämpligt som jag såg. Få se hur det går om jag ser någonting riktigt fint. Och hur går det med rea i garnaffär efter julen? Det brukar vara ett av årets höjdpunkter. Kan jag låta bli? Skall jag bestämma att jag får köpa 250 gr?


Det finns medel i loppiskassan för första gången på mannaminne. När jag började gå flitigt på loppis för några år sedan bestämde jag veckobudget för loppisinköp, men jag överskred den alltid. När förvaringsutrummet började tryta räknade jag plagg istället, så jag köpte stickgarn och stora plagg med mycket garn. Nu när det räknas efter vikt kan jag varken säga att det är alldeles billigt och/eller att det blir mycket garn. Nu finns det inga svepskäl alls.

Kaffe Fassett talk

Do send me an e-mail if you would like an English translation of my account of a talk by Kaffe Fassett.

För några dagar sedan var jag på Kaffe Fassett föreläsning, första gången jag har sett honom. Det mesta av vad han sade hade jag läst tidigare i böcker och tidningar. Han talade utan anteckningar, och det var tydligt att han hade sagt samma saker många gånger tidigare. Han svarade gärna på frågor.

Det som han sade om färger och mönster tyckte jag var mest intressant. Glöm färg teori och använd färger som du tycker om. Ge akt på omgivningen och lägg på minnet vackra färg kombinationer. Prova hur olika färger ser ut bredvid varandra. Själv litar jag inte alls på mitt eget färgsinne, för jag var dålig på att teckna, så jag är inte konstnärlig. I filtarna blir det ofta att jag använder garn som jag vill sticka slut på istället för att välja färger som passar fint ihop. Det kan jag ju ändra på men vad gör jag med en massa garn som inte duger? Jag låter bli att köpa sådana. Det hade jag faktiskt insett tidigare.

Kaffe sade att han får energi av färg, och att det värsta han kan tänka är ett minimaliskt inrett hotellrum. Jag trivdes med tanken på ett tomt rum, och jag kunde tänka mig stickning med olika nyanser av beige eller grått, till exempel. Det skulle jag tycka om. Ända sedan tonåren har jag fantiserat om ett tomt rum, ljusa väggar, brädgolv, ett halvöppet fönster med fladdrande blåvit rutiga gardiner. Jag återkommer till rummet nu och då när jag behöver flykt från vardagen. Jag har aldrig haft råd med sådant extra rum. Nu är skräp/gästrummet fullt med papplådor med garn.

Kaffe betonade hur enkelt det är att sticka som han gör. Han planerar litet i förhand. Han lägger lämpliga garn (som han tydligen får gratis av Rowan) i en stor korg och väljer sådana som han tycker passar ihop. (Jag lägger mina garn i högar mitt på golvet, börjar sticka med ett garn per varv tills jag fått tillräckligt, och då städar jag bort dem, till stickkorgen om de kommer med annars tillbaka till papplåda.) När plagget är färdigt skickar han det till Rowan, och, om de vill ha det, skriver de mönstret. Tröjan han stickade, och västen i Tumbling blocks som han hade på, var båda i murriga färger, och inte alls färggranna, trots allt han sade om färg. Han sade att han tycker om att se sina mönster stickade i andra färger, och det är ju lättare att sticka så, för man behöver inte titta på mönstret hela tiden. Han visade hur man stickar fast trådarna så att de inte behöver fästas. Han knyter inte ens ihop dem. I filtarna knyter jag ihop trådarna och fäster dem med stoppnål, så att filtarna blir slitstarka. En avstressande sysselsättning som pågår veckotals ibland.

Det var roligt att se på andras stickade tröjor och det fanns flera med Kaffe Fassett mönster. Jag fick Kaffes autograf i Kaffe’s Californian Patches, den lättaste av hans böcker, som jag tog med. Ett av mönstren därifrån finns i Kaffes nya bok Kaffe knits again, Checkerboard blocks. Jag har inte köpt boken för de flesta mönstren finns i hans gamla böcker. I den nya boken har de fått nya färger i de Rowan garn som finns till salu nu. Jag väntar tills jag får boken billigt på loppis. Flera av mönstren från boken var utställda, så man fick se hur de ser ut och ta i dem. Det fanns också Kaffes lapptäcken, med förvånansvärt stora lappar. Kaffe hade med ett lapptäcke till som han köpt i Nya Zeeland, och han höll på att sticka en tröja i samma mönster – ett kors inne i en fyrkantig ruta. Jag blev mera imponerad av lapptäcket i fina rödbruna färger än av stickningen. Jag har sytt flera lapptäcken, både med hand och med symaskin. Jag samlar tyg till ett nytt, och vid det här laget har jag säkert tillräckligt med flera. En vacker dag börjar jag sy om jag kan låta bli att sticka.

Till utseendet var Kaffe större än han verkar på kort, och stadig med kraftiga anletsdrag. Han verkade trött mot slutet, och så skulle han föreläsa igen ett par timmar senare. Han var vänlig och intresserad av vad man sade hela tiden. Han sade att han slutat undervisa på kurser för han tycker att så många stickar för långsamt. Han stickar verkligen snabbt. Inte jag – jag tar det långsamt och omständigt.

För sådana som jag som hade handarbete i skolan och äldre släktingar som påpekade de minsta fel förefaller Kaffes stickning som slarvig. Men, det går att sticka fint efter hans mönster, om man vill. Man kan ha tätare stickfasthet och fästa alla trådar ordentligt. Hans sätt att använda färger och olika garn tillsammans tilltalar mig oerhört. Det passar bra för upprevat garn, och det är så roligt att se hur garn passar ihop. Någon frågade om struktur och han svarade att det intresserar honom inte, men många mönster i Glorious knitting har ullgarn, chenille och andra bomullsgarn, mohair, silk och så vidare, och sådant tycker jag ger struktur. Och i filtarna är det härligt.

Filten #C2, Kaffe Fassett Midnight Carnation

Jag har en massa grovt garn, som det är besvärligt att få att passa i filtarna. Det slog mig att ett lätt sätt att minska på garnförrådet vore att sticka det grova garnet till någonting annat. Med tjocka stickor går det fortare att sticka. Jag behöver en mindre filt till soffan i vardagsrummet, så jag letade fram lämpligt garn. Jag hade tänkt Rowan Magpie som var väldigt populärt på 1990 talet, och det finns i mörkrött och rödorange, med massor upprevat mörkblått. Tweedgarn i ungefär samma tjocklek finns i liknande färger. Så lägger jag till mohair garn i grått och mörkrött, till och med Kaffe Fassett’s Kid Silk som jag länge sparat.

Jag har länge varit fascinerad av Kaffe Fassetts stickning, och den inspirerade filtarna som jag stickar. Nu beslöt jag att sticka ett av hans mönster som jag beundrat i många år. Det är Damask flower från Glorious Knitting, dvs den stora koftan med mörk botten. Samma mönster finns vid namnet Midnight Carnation i Rowan Knitting Book No 2 (dvs det finns kort av den men för att få mönstret måste man köpa kit). I Vogue Knitting Fall 2007 blev den Petal Play, och i den nyaste boken, Kaffe knits again, Big Flower. Ja, jag tycker att blomman liknar varken ros eller nejlika, så det sista namnet är väl det botaniskt lämpligaste.

Jag räknade ut att filten skulle bli ungefär 100 cm i fyrkant, så med stickfastheten 18 m på 10 cm med 4.5mm stickor skulle det rymmas två blommor på bredden. Blomman är 72 maskor bred i alla fyra mönstren. Bottnen förenklades till ett varvs ränder i tre färger. Jag stickade ca 10 cm förrän jag fick sluta. Jag tyckte inte om att sticka den. Det gick så långsamt för man måste se på diagrammet varenda varv. Det gick att lägga ett varv i gången på minnet (likadant fyra gånger, två av dem spegelvänt), men följande varv måste man se på diagrammet igen. Och jag tyckte att blomman med dubbelt garn blev för tjockt. Enligt mönstret skulle man sticka fairisle bara över blomman, och bottnen med enkelt garn. Petal Play stickas med dubbelt garn – en av trådarna är densamma för både botten och blomman, så blomman blir en halv gång tjockare. Kanske det går bättre. Så jag revade upp, och började på nytt.

Jag blev så besviken att jag inte klarade av det. Jag hade tänkt på andra Kaffe Fassett mönster, och samlat garn till Spanish Combs från Kaffe’s Classics, men nu är det lönlöst att börja för det mönstret är ännu mera invecklat.

Jag kastade på igen med samma garn, och nu blir det mosstickning i samma ett varvs mönster med tre färger. Ränderna försvinner, och det blir prickigt i stället. Kanterna blir så fina, och det mycket stadigare än slätstickning. Jag fick idén från nedkanten till min Summer Tweed randiga tröja, men jag har sett likadant mönster till jacka i mosstickning någonstans. Två av färgerna byts när en tredjedel av varvet stickats, så det blir rutigt också. Den här stickningen trivs jag med, och jag njuter av att sticka ett par varv nu och då. Fast på två veckor har jag stickat 20 cm på den här (och 50 cm på #114) så det går inte fort.

Filten #113 och #114

Jag stickade färdigt på filten #113 för en och en halv vecka sedan, och kastade på filten #114. Den här blir brun med mörkrött och litet svart. Färgerna på kortet är alldeles för ljusa - åtminstone när man förhandsgranskar. Det tog flera dagar före jag började trivas med den, men nu går det bra. Jag tror det berodde på ett brun melerat shetland garn som kom som 500 gr kon. Det känns strävt coh tycks vara full med lanolin (?), för det gav fettfläckar på sidan till papplådan där det förvarades. Och det luktar ull. Jag hoppas det blir mjukare och att lukten försvinner efter tvätten. Jag kunde förstås tvätta garnet förrän jag stickar, men jag hade redan börjat när jag lade märke till lukten.

Rött är en färg som piggar upp, men jag har alldeles för litet rött garn. Det är därför som det är så svårt att låta bli att köpa mera garn.

Jag revade upp två tröjor som vanligt. Den ena var stor Whistles bomulls chenille tröja i härligt flätmönster i brunt. Den var storlek S men den räckte nästan ned till knäna på mig. Ärmarna passade. Whistles är fint märke, jag tycker om chenille garn, flätmönster är så roligt att reva upp, brunt är min favoritfärg och jag behövde mera mörkt bomullsgarn. Så jag måste köpa den. Men garnet är i tjockaste laget, och det är tungt att sticka med. Så kanske jag har fått nog av chenille garn, när det här tar slut, om ungefär fem år.

Den andra tröjan var stickad av tunnt rödbrunt melerat garn, ull med alpacka, tror jag. Modellen var enkel, men det finns många finesser, och stickningen är beundransvärt jämn. Volangerna runt ärmarna är påsydda, så stickade som två avlånga band, men varje band är stickat i två delar som blivit ihopstickade i mitten (med tre stick avtagning?), och tråden i avkastningsvarvet har dragits ihop tills det passar ärmen. Invecklat och skickligt. Halskanten, nedkanten, ärmarna och volangerna har alla fått virkad kant, helt jämn och fin överallt. Tröjan har blivit litet använd. Garnet blev alldeles slätt och rakt efter tvätten så det kunde stickas till klädesplagg, men jag tycker verkligen inte om färgen. Den passar bra i filten.

Virkad filt #1, Virkad filt #2,

Förrän jag började med virkad filt #1 räknade jag ut hur stor den skulle bli och hur många lappar det innebar. Nu har jag virkat färdigt alla lapparna (enligt mönstret som jag tänkte då fast det skall bli roligt att prova andra mönster). Jag tycker inte alls om färgerna – de passar inte ihop. Filten skulle bli alldeles billig, så jag tog första bästa garn och det syns. Jag vill virka ihop med mörkblått, men tillsvidare har jag inte hittat någonting lämpligt.

Medan jag letar har jag tagit fram virkad filt #2 igen och börjat med andra färgen. Den är vacker ljusgrönblå, upprevad från alldeles vanlig tröja med rund halskant. Det enda underliga var att på både fram och bakstycket så var ärmhålet klippt men bara på ena sidan. Jag märkte det inte när jag köpte den. Man måste se efter så noggrannt – tydligen granska varenda sömn. Garnet är alldeles behagligt att virka med.

Noro Shinano tröja

Garn: Noro Shinano, ull 65% silke 35% 400 gr
Stickor: 4,5 och 4 mm
Sticktäthet: 16.5 m och 24 varv på 10 cm
Mönster: eget

Stickad 26 augusti – 21 september 2006

Jag tycker om att sticka med flerfärgat garn, och Noro har flera fascinerande garn med fina färger i härliga fiber. Jag köpte Shinano garn med 50% rabatt på slutförsäljning, och i fjol höstas började jag sticka tröja med det till vintern. Jag hade köpt allt som fanns, 7 50 gr nystan i shade 12 och 2 i shade 10. Båda nyanserna hade ungefär lika färger, fast 10 hade litet extra ljusrött.

När man stickar vanligt med Noro garn blir det ränder, och ränderna blir bredare på ärmarna om det finns färre maskor där. För att undvika det tänkte jag att jag stickar i delar i stället. Jag räknade ut att maskantalet på ärmarna var ungefär ⅔ av bakstycket, så det blev 3 delar på fram och bakstycket och 2 på ärmarna. Det gick. Annars blev det enkelt mönster med rund halskant.

Eftersom jag hade knappt tillräckligt garn kastade jag på med annat garn, och började med rätstickning meddetsamma. När alla delarna var färdigt stickade, sydde jag ihop dem. Sedan tog jag bort det andra garnet, satte maskorna på rundstickor och stickade resår nedåt, 3r 1a, så det blev ränder på resåren. Jag stickade resåren på ärmarna först, för jag tänkte att om garnet tar slut, är det bättre att kroppen blir kort än ärmarna. Men garnet räckte bra. Det blev ca 50 gr kvar som räckte till smal kort halsduk.

Jag valde noggrannt bland nystanen för att undvika samma färg tillsammans, och det lyckades. Det var förargligt när det fanns knutar på garnet mellan olika färger, för då fick jag välja igen. Tröjan passar och den är tjock och varm. På kortet syns det att den blivit använd och är i behov av tvätt nu. Det ser alldeles alldaglig ut, och halskanten är för högt uppe.

Skulle jag sticka med Noro igen? Jo, jag har mera i garnförrådet, men jag är inte så förtjust i det längre. Jag föredrar att sticka med tunnare garn, fast nu finns ju det tunnare Silk Garden Lite. Och jag får samma effekt i filtarna genom att sticka med flera olika garn och det är mera intressant.

Garnförrådet

Det hjälpte inte.

Bokslut for oktober 2007:

01 10 2007 110.8 kg
Färdat -1.6 kg (Wool cotton randig tröja, Filten #112)
Tillägg 5.1 kg
01 11 2007 114.2 kg

Vad kan jag säga? Allt var precis sånt som behövs till filtarna (med undantag av 50 gr Jaeger Merino Chunky i ljusblått), och det var så billigt att det var synd att inte köpa. Alltså rätt hopplöst. Mardrömmarna fortsätter...

Randig jacka med Summer Tweed och annat garn

Garn: Rowan Summer Tweed silke 75% bomull 25%, upprevat ullgarn, bomull, akryl
Stickor: 4.5 mm
Sticktäthet: 18 m och 28 varv på 10 cm
Mönster: eget
Stickad 4 april – 31 maj 2006

Jag stickade den här jackan till sommaren i fjol. Jag hittade en Rowan Summer Tweed tröja men jag ville inte ha ett plagg i den ljusblå färgen, så jag letade efter annat garn att blanda ihop med. Jag hittade en härlig ljusröd ulltröja och en i ljust bomulls crepe garn. Det var ganska tunnt, så jag lade till ett garn i beigebrunt bomullsakryl blandning. Så stickade jag min vanliga tregarns randning, och det gick bra stickad på vanliga stickor. Det blev tjockt och stadigt och passar bra till jacka. Jag stickade ett par varv moss stickning istället för resår och det lyckades. Likadant till kant runt v-urringningen, men jag var lat och stickade den i bara en färg. Mönstret på knapparna syns inte, och knappar utan mönster hade passat bättre. Metallfärgen är bra.

Ärmarna blev för vida, men inte så mycket att det stör. Längen på själva jackan och på ärmarna är bra, och jackan passar. Ibland kändes det kallt med v-urringning så jag fick sätta på halsduk. De tre färgerna är inte alls dumma tillsammans, och den babyblå färgen stör inte. Jag gick med den mycket i fjol sommar, och i våras tills min nya Summer Tweed jacka blev färdig. Nu blir den snart (dvs inom tre fyra år) upprevad.

Filten #113

Jag stickar vidare på filten #113. Det är så roligt att sticka ihop de röda och blå garnen och de är alla fina. Den här stickar jag på morgnarna och när jag ser på TV och jag tycker att det är synd att jag sällan har tid att sticka ett par timmar i sträck.

Jag fäster trådarna på filten #111. I början tycktes det ta en evighet, men nu, när den är nästan färdig, går det fort. Sedan har jag filten #112 att få färdig. Jag har inte börjat med någon ny stickning. Det blir kanske först när #112 är färdig. Jag måste först leta fram lämpligt garn. Jag hade en idė för några veckor sedan, men nu minns jag bara vilket garn jag skall ha till botten.

Wool cotton randig tröja

Garn: Rowan Wool Cotton ull 50% bomull 50%, 8 färger, 340g
Stickor: 2,5 och 3 mm
Sticktäthet: 26 m och 36 varv på 10 cm
Mönster: eget
Stickad 4 augusti – 8 oktober 2007

Den randiga tröjan är färdig. Jag har så kämpat med den. Halskanten blev enklast möjliga till slut. Jag stickade en bit, provade (det fina med rundstickor är att man kan prova medan man stickar – jag sydde ihop ärmarna så den skulle passa bättre), stickade litet till, provade på nytt, revade upp och stickade en bit till utan raglanminskningarna och kastade av. Problemet var att det inte fanns tillräckligt maskor på ärmarna för att ärmhålet skulle bli tillräckligt djupt. Det blev väldigt snävt runt halsen om jag fortsatte minska, så jag stickade bara rätt ca 3cm. Det är bara bra att kanten rullar framåt för då är den ledig runt halsen. Jag kastade av med virknål för första gången och det blev stadig kant, mycket bättre än vanlig avkastning, och här passar den bra. Jag använde 3mm virknål, samma storlek som på stickorna, och jag undrade om vore bättre med mindre virknål, men jag provade inte för här gick 3mm för sig.

Så tröjan passar precis. Den känns inte alls snäv runt armarna eller runt halsen. Längden är bra. Ärmarna skulle gärna ha fått vara litet längre, och med djupare ärmhål skulle de vara det. Jag tycker så mycket om randningen och om färgerna, isynnerhet den svarta. Det var en tid när jag ständigt gick klädd i svart, och nu lockar färgen när jag shoppar för nya kläder. Garnet är behagligt.

Nu vet jag hur svårt det blir att hantera ett varvs ränder, och det undviker jag i fortsättningen. Skarven syns faktiskt inte alls så mycket om man inte granskar noggrannt, så det oroade jag mig över i onödan. I alla fall, på grund av den får jag knappast godkänt betyg för den här. Fast när man tänker på kostnaden...

Wool cotton randig tröja

Tröjan blir snart färdig. Det gick bra att överföra ärmarna och bålen till rundstickorna, men jag var inte beredd på hur långa varv det blev till att börja med. Men snart märktes det att varven blev kortare, och nu går det fort att få ett varv stickat. Jag stickar vanlig raglan minskning med 2 maskor emellan, och det ser snyggt ut. (Jag tiger om skarven på ryggen – jag får låta bli att vända ryggen åt folk när jag har den på.)

Jag har ingen aning om hur halskanten skall bli. Det vore naturligt att sticka fåll liksom på nedkanten och på ärmarna, men jag tycker det blir för tjockt. Kanske jag fortsätter med slätstickning, men kanten rullar framåt då. Ett tag tänkte jag på vanlig resår eller kanske 3 m rät 1 avig. I dag slog det mig att det vore skönt med vid polokrage, men då måste jag vända riktning så att rätsidan blir avig. Ibland undrar jag om den skall bli till någonting alls.

Garnförrådet

Jag har en väldig massa stickgarn. Jag vaknar på natten i panik och undrar hur jag skall få allt stickat. I huvudet räknade jag ut att garnet skulle räcka i 8 – 10 år om jag fortsätter sticka i samma takt som tidigare, dvs ungefär 10 eller 11 kg i året. Så jag beslöt väga allt garn och nu har jag gjort det. Och det är värre än jag trodde – sammanlagt 111 kg, så det räcker 10 eller 11 år – hemsk tanke för det är ju roligt att köpa nytt.

Det här är allt jag har i garnväg och allt stickat som skall revas upp. Stickningar på gång har räknats som garn tills de är alldeles färdiga, dvs ihopsydda och trådar fästade. Själva vägningen var långt från exakt. En del vägdes på hushållsvåg och en del på badrumsvåg som visar till närmaste 200 gr, så resultatet kan vara fel med +- 3 – 4 kg.

Så nu skall jag bokföra garnförrådet. Jag skall skriva upp vad jag lägger dit och vad som kommer bort, varje månad, kvartal och år. Resultatet blir förstås ojämnt, för somliga månader blir ingenting färdigt och andra flera saker. Men det känns bättre nu när jag vet precis hur stort problem det är. Kanske det får mig att köpa mindre. Det hjälper inte att somligt garn är för fint och kärt att tas i bruk, för det finns inte längre till när det blivit stickat. Så länge det ligger i förrådet finns det dussintals saker jag kan sticka med det.

Virkad filt #1

Jag hittade passligt garn till virkad filt #1, så jag lade virkad filt #2 åt sidan medan jag färdar #1. Den gröna tröjan kommer från Harrods. Den är precis den gröna färgen jag letat efter. Garnet rätade inte alls ut sig i tvätten, så jag undrar om den färgats efter den blivit stickad och ihopsydd, för på ett ställe var det vitt inne i sömmen. Den andra tröjan är Gap, ljusblå. Det finns tunn gummitråd i garnet och den syns tydligt. Jag har aldrig sett någonting sådant förr. Den kommer lätt lös och jag bryter av den vid behov. Det här garnet är litet för tjockt, men nu bryr jag mig inte längre. Jag vill bara få den färdig. Jag fortsätter leta efter mörkblått garn att virka ihop lapparna med.

Filten #110 och filten #112

Filten #110 är färdig – det bara återstår att tvätta den. Filten #112 är färdigstickad.

Filten #113

Jag började sticka på filten #113 i går, och det är svårt att vara ostickad så här i början när man inte vet hur den skall se ut. Jag revade upp två tröjor. Det mörkbeige är hemstickad. Ganska ambitiöst mönster med bårder runt kroppen och över axlarna. Själv skulle jag ha tyckt att det blir för svårt att få axelsömmen att se fin ut. Här har mönstret på bårderna stickats med mycket tätare sträckning, och annars är stickningen också ojämn. Den hade ett par malhål, så jag satte den i frysen ett par dagar. Garnet blev fint och slätt efter tvätt. Den andra tröjan är kashmir, märket Vince från UAE (United Arab Emirates), mjukt och skönt, och lätt att reva upp, fast den hade också gummitråd i resåren. Den var alldeles maläten på armbågarna, så den hamnade i frysen med.

Jag nyttjar ut många rundstickor. De bryts av vid skarven mellan stickorna och plastbiten. De bästa räcker ett par år. Jag köper alltefter jag hittar så jag alltid har ett par i reserv, sedan den gången när jag fick sluta sticka tills jag hann till garnaffären följande dag. I fjol köpte jag fina Addi stickor, men jag lade bort dem för finare stickning efter ett par månader. Jag vet inte var de här kommit från eller hur länge de varit använda. Jag märkte nyss att det faktiskt står storleken, 4.00, på ena stickan. De nya, som inte alls är nya, är bastantare och stöder händerna bättre, men de är kortare, 80 cm. De andra var 100 cm, och den längden föredrar jag för det är lättare att mäta längden när man stickar med dem.

Spetsmönstrad tröja av Replotgarn

Garn: 100% ull
Stickor: 2,5 och 3 mm
Sticktäthet: 24 m och 36 varv på 10 cm
Mönster: eget, candlelight spetsmönster
Stickad 25 december 2005 – 22 mars 2006

Garnet till den här tröjan fick jag till present för många år sedan. Det är ofärgat garn spunnet från garn av Replotfår. Jag ämnade sticka fairisle med två ljusare nyanser och gjorde flera början, men det blev aldrig till någonting. Och stora tröjor var inte längre på modet för två år sedan, så det blev den här. En tunnare tröja att ta på under jackan på vintern, i favoritfärgen brunt.

Spetsmönstret, candlelight, hittade jag i Mary Thomas’s Book of Knitting Patterns (Hodder and Stoughton, 1943), men jag har sett det i andra stickmönster. Själva tröjan är eget mönster. Det blev ingen resår, bara 6 varv rätstickning nedantill, runt handlederna och runt halskanten.

Jag har använt tröjan flitigt, och den är mjuk, varm och skön. På fotot har jag ljust linne under så att mönstret skall framträda bättre, men annars brukar jag ha mörk. Ärmarna töjdes i tvätten, så nu är de litet för långa, och det är ärmhålen också. Det skall bli roligt att ta på den igen i höstkylan.

Wool Cotton randig tröja

Jag fick ge upp. Jag började sticka högra ärmen på strumpstickor, men det tog så länge att hålla ordning på de åtta trådarna att jag tog fram rundstickorna för att sticka fram och tillbaka. Det skulle jag ha gjort meddetsamma som jag insåg hur svårt det var att få det att se bra ut. Men jag kan vara envis, och jag hade just läst Teva Grahams Loop-d-Loop där hon säger att sticka på, det gör ingenting om det inte är perfekt, det syns att det är hemstickat. Eller så läste jag det; jag hittar inte stället nu. Så jag tyckte att jag inte revar upp, jag fortsätter.

Nu går det fint att sticka. Det enda besvärliga är att trådarna är ofta på fel sida, så det blir två eller flere räta eller aviga varv efter varandra. Och det blir svårare att ta reda på ökningarna. Om jag stickat med vanliga stickor från början skulle det ha gått att ändra på randningen.

De åtta nystanen passar bra i IKEA lådan. Jag sätter locket på när jag lägger bort stickningen.

Mohair mössa

Garn: mohair, färg grå med inslag av flera färger, 30 gr
Stickor: 5,5 och 7 mm
Sticktäthet: 12 m och 14 varv på 10 cm
Mönster: Wild Knitting
Stickad oktober 2005

Jag behövde mössa för två år sedan, så jag stickade den här. Mohair garnet fanns upprevat i förrådet. Det kom från en smutsig tröja, och det blev förvånansvärt fint och mjukt efter tvätten. Mönstret tog jag från favorit boken Wild Knitting (Mitchell Beazley, 1979, ISBN 0 85533 180 1; ingen författare men flera editors och consultants – inga kända namn utom Sandy Black), och, ovanligt för mig, följde jag mönstret till punkt och pricka, fast inga paljetter för mig. Spetsmönstret är enkelt, och det är avig slätstickning i hjässan, och den sys ihop bakpå. Mössan passar och den ser bra ut på. Den är varm runt öronen, men det blåser genom hålen, så praktisk är den inte.

Boken rekommenderar jag. Där finns massor med fantasirika mönster, från underkläder, sockor och tröjor till smycken, myskuddar och skoj som ostbit och mus, glass strut och kritor.

Fram/bakstycket är stickat nästan till ärmhålen, och snart får jag börja på ärmarna med strumpstickor. Jag har just räknat ut hur många maskor och varv och ökningarna det behövs till ärmarna och maskor till raglan minskningen och hur många maskor det skall finnas kvar runt halsen. Det enda som återstår är hur halsurringningen skall se ut. Det hinner jag tänka på senare.

Skarven ser litet bättre ut nu, när jag gör likadant varje gång jag byter färg, dvs nästan vartenda varv. Jag läste Meg Swansens sätt att få jogless stripes i senaste numret av Vogue Knitting (Fall 2007), men endera förstår jag fel eller så går det inte med ränder på ett varv. Om man stickor ihop maska i varv 2 med maskan under i varv 1 så drar det inte ihop stickningen om man gör det varje varv, och om man flyttar stickmarkören en maska till vänster flyttar man inte på början på varvet. Fast det kanske inte gör någonting om man har jogless stripes, och kanske det går bättre med bredare ränder.

På garnetiketten till mina nystan av Rowan Wool Cotton står det att sticktätheten skall vara 28 maskor på 3 mm stickor. På samma garn som finns till salu nu står det 23 – 24 m med 4 mm stickor. Garnet är inte alls tjockare nu, bara tätare spunnet. Intressant att Rowan har ändrat på garnet utan att ändra på namnet. Jag tycker att 28 m är lämpligt. Jag stickar lösare, 26 m, och om jag började på nytt skulle jag ta mindre stickor. Annars är garnet skönt och behagligt – litet glansigt.

Jag skall visa strumpstickorna som jag hittade. Fodralet ser alldeles nytt ut. Jag undrar hur gamla de är – från 50 eller 60 talet? Och vem har sparat på dem i så många år, och har de alls blivit använda? Jag fick ett mindre par stickor till på samma gång.

Jag har virkat bården färdig på filten #110. Nu skall trådarna fästas.

Jag började sticka på filten #112 för ett par veckor sedan. De här tröjorna revade jag upp. Den första är gulbeige tweedgarn med grå inslag. John Magee Ireland stod det på etiketten. Jag tycker att tweedgarn gör sig bra i filten, och den här färgen passar till botten färg. Den syns knappt i filten. Den andra tröjan är hemstickad av hemspunnet garn i fint flätmönster. Den var alldeles oanvänd. Synd att det är bara jag som uppskattar den, och jag vill bara reva upp den för att få garnet. Tröjan är stickad av två trådar, en ljusgrå och en tunnare mörkgrå. Jag har delat på trådarna. Båda är härliga, och den ljusa används i den här filten. Det är frestande att lägga bort den mörkgrå med andra garn som kan stickas till fair isle.

Garn: Jaeger Pure Cotton bomull 100%, färg tegelrött, 500 gr
Stickor: 3 och 3,5 mm
Sticktäthet: 24 m och 35 varv på 10 cm
Mönster: anpassat efter Zoe Mellors Minnie, Rowan Magazine 33
Stickad februari - september 2005

Jag började sticka klädesplagg igen för två och ett halvt år sedan då jag fick nytt jobb med mycket resande. Jag visste att jag inte skulle klara mig i två, tre dagar utan stickning, och filten med allt garn var för stor och tung att ta med. Så jag letade fram garnet som jag köpt på rea för 12 – 15 år sedan och som trots flera början aldrig blivit till någonting.

Garnet är Jaeger Pure Cotton, 100% bomull, mycket lika Jaeger Aqua som slutsålts på rea nu i sommar. Mönstret till koftan kom från Rowan Magazine 33. Det använder Rowan Cotton Glace som är litet tunnare än Jaeger garnet, så jag stickade en storlek mindre än vanligt. Jag kortade av den genom att sticka färre varv före och efter midjeintagningen, och jag kortade också av ärmarna. Och jag tog bort snibben på kragen som jag inte tyckte om. Jag kunde inte sticka färgat mönster för jag hade bara en färg, men för intresse stickade jag enkelt mönster, 3 rätt 1 avig vart fjärde varv, och det gör sig bra. Knapparna kom från förrådet, och passar till garnet, till färgen och till modellen.

Koftan passar bra, och jag går med den mycket och har tvättat den flera gånger, som syns. Det var roligt att sticka med garnet. Det liksom tog emot så det var enkelt att hålla stickfastheten.

Det är svårt att hitta fel på koftan, och jag undrade varför för jag hittar alltid fel. Jag kom på svaret – det är inte mitt eget mönster. Andra är bättre på design än jag!

Filtarna #110 och #111 är bägge färdigstickade. Jag brukar fästa trådarna på en förrän den följande är färdigstickad, men den här gången har jag sysslat med annat.

Filten #109 är nytvättad och alldeles färdig. Jag blockar inte och pressar inte heller, för det finns mohair och syntet garn med som inte skall pressas.

Jag har färdat den här filten, B2, som jag så ångrar. Garnet kom från en vävd matta. Det såg så bra ut – hemspunnet och hemfärgat och mjukt i fina färger. Men det fanns massor med knutar överallt och det var så ojämnt spunnet att det inte såg bra ut i vanliga filtar. Så jag satte till rött mattgarn och stickade den här filten i fjol somras, och nu har jag fäst trådarna och virkat kant.

Jag skall inte tvätta den, för jag tycker att den är för tung för tvättmaskinen – nästan 2 kg – och färgen släpper. Jag skall virka en mattbit av garnet som finns kvar, för jag tyckte om kanten för den är så stadig.