Jag stickade färdigt på filten #113 för en och en halv vecka sedan, och kastade på filten #114. Den här blir brun med mörkrött och litet svart. Färgerna på kortet är alldeles för ljusa - åtminstone när man förhandsgranskar. Det tog flera dagar före jag började trivas med den, men nu går det bra. Jag tror det berodde på ett brun melerat shetland garn som kom som 500 gr kon. Det känns strävt coh tycks vara full med lanolin (?), för det gav fettfläckar på sidan till papplådan där det förvarades. Och det luktar ull. Jag hoppas det blir mjukare och att lukten försvinner efter tvätten. Jag kunde förstås tvätta garnet förrän jag stickar, men jag hade redan börjat när jag lade märke till lukten.
Rött är en färg som piggar upp, men jag har alldeles för litet rött garn. Det är därför som det är så svårt att låta bli att köpa mera garn.
Jag revade upp två tröjor som vanligt. Den ena var stor Whistles bomulls chenille tröja i härligt flätmönster i brunt. Den var storlek S men den räckte nästan ned till knäna på mig. Ärmarna passade. Whistles är fint märke, jag tycker om chenille garn, flätmönster är så roligt att reva upp, brunt är min favoritfärg och jag behövde mera mörkt bomullsgarn. Så jag måste köpa den. Men garnet är i tjockaste laget, och det är tungt att sticka med. Så kanske jag har fått nog av chenille garn, när det här tar slut, om ungefär fem år.
Den andra tröjan var stickad av tunnt rödbrunt melerat garn, ull med alpacka, tror jag. Modellen var enkel, men det finns många finesser, och stickningen är beundransvärt jämn. Volangerna runt ärmarna är påsydda, så stickade som två avlånga band, men varje band är stickat i två delar som blivit ihopstickade i mitten (med tre stick avtagning?), och tråden i avkastningsvarvet har dragits ihop tills det passar ärmen. Invecklat och skickligt. Halskanten, nedkanten, ärmarna och volangerna har alla fått virkad kant, helt jämn och fin överallt. Tröjan har blivit litet använd. Garnet blev alldeles slätt och rakt efter tvätten så det kunde stickas till klädesplagg, men jag tycker verkligen inte om färgen. Den passar bra i filten.
Rött är en färg som piggar upp, men jag har alldeles för litet rött garn. Det är därför som det är så svårt att låta bli att köpa mera garn.
Jag revade upp två tröjor som vanligt. Den ena var stor Whistles bomulls chenille tröja i härligt flätmönster i brunt. Den var storlek S men den räckte nästan ned till knäna på mig. Ärmarna passade. Whistles är fint märke, jag tycker om chenille garn, flätmönster är så roligt att reva upp, brunt är min favoritfärg och jag behövde mera mörkt bomullsgarn. Så jag måste köpa den. Men garnet är i tjockaste laget, och det är tungt att sticka med. Så kanske jag har fått nog av chenille garn, när det här tar slut, om ungefär fem år.
Den andra tröjan var stickad av tunnt rödbrunt melerat garn, ull med alpacka, tror jag. Modellen var enkel, men det finns många finesser, och stickningen är beundransvärt jämn. Volangerna runt ärmarna är påsydda, så stickade som två avlånga band, men varje band är stickat i två delar som blivit ihopstickade i mitten (med tre stick avtagning?), och tråden i avkastningsvarvet har dragits ihop tills det passar ärmen. Invecklat och skickligt. Halskanten, nedkanten, ärmarna och volangerna har alla fått virkad kant, helt jämn och fin överallt. Tröjan har blivit litet använd. Garnet blev alldeles slätt och rakt efter tvätten så det kunde stickas till klädesplagg, men jag tycker verkligen inte om färgen. Den passar bra i filten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar