Jag stickar vidare

Filten #129 blev färdig stickad för någon vecka sedan. Den blev fin. Nu virkar jag kanten på den, och sedan skall jag försöka få trådarna fästade före månadens och årets slut. Det borde gå, för det finns relativt få trådar, jämfört med #128.

Den nya filten #130 blir inte alls så fin. Det turkosa bomullsgarnet från filten #125 låg fortfarande på sinnet, så jag beslöt sätta hit den, fast den blir avvikande. Det lyckades bra med annan färg i filten #129. Här blev inte så dåligt. Jag tycker i alla fall bättre om den än om en helturkos filt, som #125. Det fattas mohair garn, men det finns inget lämpligt i förrådet, åtminstone inget som jag nänns sticka med.

Till den här filten revade jag upp en Kaffe Fassett tröja. Mönstret heter Zigzag från boken Glorious Knitting, fast här används bara fem olika färger. Garnet är handspunnet, härligt mjukt och ojämnt. Tröjan har tydligen krympt i tvätten, men det gick ganska lätt att reva upp den. Sådana här mönster tycker jag om att reva upp.

Västen går det långsamt med, för jag tar upp den så sällan. Båda framstycken är färdiga och ihopsydda vid axlarna. Det blev pölar på båda framstyckena, när jag kastat på maskor till ärmkanten. Det enda sättet att undvika det skulle ha varit att sticka om med ett par flera eller färre maskor. Det tog ju ett flertal varv förrän jag märkte det, och då ville jag inte börja om. Det syns bättre på bilden.

Jag har också plockat upp maskor och stickat halskanten. Först blev det rätstickning, och sedan fem varv slätstickning så den rullar framåt. Jag tycker om den. Det finns mycket garn kvar, så jag funderade länge om jag skulle plocka upp maskor vid nedre kanten och sticka den längre. Till slut beslöt jag att låta den vara den här längden, för så ser mönstret ut, och den fina linjen förstörs om den blir längre. Så det är bara att fortsätta.

Till virkad filt #2 har jag virkat ihop lapparna i alla spalterna på tvären. I dag bredde jag ut dem igen på sängen för att kontrollera att alla lappar har kommit på rätt plats, och det har de. Nu har jag satt bort den, tills filten #129 blivit färdig. Annars ligger #129 bara på samvetet, isynnerhet eftersom det är troligt att filten #130 också blir färdig stickad före jag kan ta fram den igen.

Jag virkar igen

Det är ungefär ett år sedan jag virkade färdigt lapparna till virkad filt #2. Sängen i gästrummet har varit ledig i flera månader, och nu har jag äntligen tagit fram lapparna igen, och radat ut dem. Jag räknade inte ut hur många det skulle bli av varje färg, utan från början tänkte jag att jag hittar på mönster när jag har tillräckligt många.

Det gick ganska bra. Det blir en stor sexkant i mitten med mera oregelbundna band på båda sidorna. Det blev lättare för det fanns några lappar över, och jag är nöjd med det här. Lapparna är så gott som runda, så det var besvärligt att lägga ut dem rätt. Jag tror inte att de får vara i fred på sängen, så jag har radat upp dem i numrerade spaltar, och nu virkar jag ihop dem, en spalt i gången. Jag fäster trådarna när jag virkat ihop alla spalter.

En spalt ryms fint i den här väskan som jag köpte på loppis. Den är fodrad med plasttyg och har hål i locket. Wool ball holder står det på lappen.

Det här går bättre än med virkad filt #1, för jag tycker bättre om det här garnet så det är roligare att hantera det. Jag tycker så väldigt mycket om lapparna. Garnet som jag virkar ihop med kommer från den här tröjan, köpt från loppis för ändamålet. Det kommer i alla fall att ta väldigt länge att få den färdig. Jag vågar inte ens försöka räkna ut hur länge det blir.

PS

Som PS till gårdagens inlägg ville jag säga att här om veckan såg jag på en video i Mason- Dixon bloggen där Kay and Ann blev intervjuade. Ann sade att hon är inte alls besvärad av sin stash. Hon känner inget tvång att sticka slut på garnet där, för hon anser att köper garn för att hon samlar på garn (collector), inte för att hon skall sticka med det.

Det tycker jag med. Det finns hundratals möjliga mönster som kan stickas med garnet i förrådet, men när man en gång börjat finns möjligheterna inte längre kvar. Och det är roligt med att samla. Man kan planera vad man vill köpa till, och det är så roligt när man hittar det. Och det är så härligt att äga så många fina garn.

Videon finns inte längre kvar på bloggen. Gamla inlägg tycks försvinna ganska fort. Den här bloggen är en av de få populära som jag läser regelbundet, för jag tycker att den är underhållande. En gång skrev jag komment, och då fick jag trevligt svar av Kay. Annars föredrar jag att läsa bloggar skrivna av vanliga personer.

Bokslut för november

Det gick ganska bra den här månaden. Det enda garnet jag köpte var två nystan sockgarn från loppis – inte riktigt fulla nystanen, för tillsammans vägde de 90 gram. Garnet liknar precis mitt Mexico Limbo garn så jag antar att det är samma; banderoller saknades.

Filten #128 blev färdig. De rödgula färgerna påminner mig om vävnader från barndomen, de är riktiga bondfärger. Det finns alltför många korta trådar i den, och därför alltför många fästningar, för att den skall vara behaglig.

Så garnförrådet går nedåt, men årets slut nalkas, och jag är alltför medveten om att det är ungefär på samma nivå som vid årets början. Har jag verkligen köpt lika mycket garn som jag stickat?

Ny stickning

Den här gången ville jag sticka efter mönster. Garnet som stod i turen var Novita Aino, som jag köpte i fjol somras. Jag köpte det för jag tyckte om garnet, tjockt entrådigt ullgarn, och om färgerna, brun svart med litet vitt. Bara 400 gram fanns kvar, så det räckte inte till långärmad tröja.

Mönstret hade jag laddat ned från internet någon gång, och där hittar jag det inte längre. Det är enkelt, i rätt och avigt och rak upp och ned, och kort. Kanterna blir vida, 4,5 cm i rätstickning. Ärmkantarna stickas i ett med bak och fram styckena.

Bakstycket är nästan färdigt. Det tar litet över ett nystan, så garnet räcker nog. Det fanns en knut på garnet på första nystanet, och efter knuten blev det mindre vitt på garnet, så nu ser det mörkare ut på en bit. Jag märkte det först när jag började med andra nystanet. Det märks ännu bättre på bilden än i verkligheten. Sådant är förargligt. Alla nystan kommer från samma färgbad, och här blev det annorlunda mitt i ett nystan. Det skulle gå att reva upp och använda den här biten till kanten, men man vet aldrig vad som finns i de andra nystanet.

Annars går det bra och fint att sticka med garnet. Det känns härligt och med 5,5 mm stickor går det fort.

Mera blommor

Kudden som jag köpte påbörjad från loppis blev färdig i juli, och nu har den fått baksida och innerkudde. Jag blev riktigt nöjd med den. Det syns varken att den är sned eller att den är ojämnt sydd. Tyget till baksidan kom också från loppis, i två kassar med tygbitar. I ena hörnet finns en söt liten fågel.

Av lapptäcket har det inte blivit av. Tyg finns i massor, och jag ser på mönster och planerar. Det finns alltför mycket att välja mellan, och det är alltför roligt att sticka. Jag har börjat sy en ny kudde i alla fall.

Två mörka filtar

Filten #126 blev färdig för någon tid sedan, och nu har jag tvättat den i maskin, så nu är den alldeles färdig. Filtarna blir slätare i tvätten. Jag vågar inte, och vill inte besvära mig med, att pressa dem, för ibland finns det garn med som inte tål pressning. Den här filten blev så mörk. Det faller mig i smaken men inte alla.


























Så nu när jag började med följande mörk filt, #129, satte jag till en rand i grannt cyclamen rött mohärgarn, och det lyser upp den. Det finns också flera gredelina garn med, och mindre brunt än i #126. Jag har ingen annan stickning på gång, så det går fort framåt.

Till den här filten revade jag upp en kofta i shetlandsgarn, stickad på maskin i stor 1980 tals model. Märket heter Buttercup. Den var full av hål, så stora att det måste vara annat än malar, och garnet bröts ständigt av när jag revade upp den. Ibland undrar jag om det är verkligen värt besväret.

Bokslut för oktober

Den här månaden köpte jag garn igen. På Stockmanns galna dagar fick jag en 500 grams förpackning Regia sockgarn väldigt förmånligt. Regia Multieffekt Color heter det, i blå grå vita nyanser. Jag blev glad när jag fann det, för jag tyckte att det passar med med Mexico Limbo garnet. Efteråt kom jag ihåg att det garnet är 6-trådigt och Regia garnet är 4 trådigt, så det går inte. Åtminstone tycker jag om färgerna på Regia garnet, så det skulle gå till slitstark och maskintvättbar tröja.

Senare hittade jag Rowan garn på loppis, jättebilligt. Det här var också i en 500 grams förpackning, Rowan Pima Cotton. Färgen är ljusbrun, precis sådan som jag tycker om, så nu har jag garn till nästa sommar. Båda förpackningarna var, och förblir, oöppnade.

Det enda som blev färdigt i oktober var Noro Kureyon tröjan, och den var alldeles lätt. Så förrådet kryper uppåt igen.

Filten #128 är färdigstickad, och nu fäster jag trådarna. Det finns ovanligt många trådar i den här filten, så det räcker länge. Den här gången fick jag använda allt flera korta trådar, för garn med långa trådar i de här färgerna fattas nu i förrådet.

Jag roade mig med att ta flera kort av filten #127 som blev färdig i förra månaden, så nu skall jag visa dem.

Nu blev den färdig

Noro Kureyon kofta
Garn: Noro Kureyon ull 100%, färgerna 149 och 150, totalt 350 gr
Stickor: 5 mm
Sticktäthet: 16 m och 28 varv på 10 cm
Storlek: S
Mönster: eget
Stickad 9 augusti – 2 oktober 2009

Koftan blev färdig, men vad kan jag säga om den. Det blev så många fel.

Den är för liten. Trots att den började stor blev den allt mindre ju längre jag stickade. Den går på och jag kan använda den, och kommer säkert att använda den, men den skulle passa mycket bättre om den vore lite större. Ärmarna blev litet korta, men det var meningen, för jag ville inte att de skulle bli så långa att man måste vika upp dem.

Framkanten lyckades inte heller. Jag stickade tre maskor avigt så den viker utåt. När man knäpper fast den gapar det hål mellan knapparna. Oknäppt går den bra. Knapparna hittade jag i knappskålen, säkert bortklippta från någon loppiskofta som jag revat upp. De är mörkbruna, rätt färg, ovala och skrovliga på ena sidan. Det slog mig när jag sytt fast dem att kanske det var fel sida. Kanske den släta kanten var rätta sidan. Jag tycker om dem skrovliga i alla fall.

Kragen har jag skrivit om tidigare. Den är litet mitt i mellan. Endera för lång eller för kort. Det går inte vidare bra att knäppa fast den runt halsen. Det skulle ha behövts en knapp till.

Själv tycker jag om randningen och om resåren upptill, och den lyckades så till vida att den passar och allt gick ut jämnt. Jag vet inte om den ser särdeles bra ut.

Så vad skall jag göra nu? Jag började sticka ny storkofta, men jag bestämde att jag inte tyckte om garnet, loppisinköp från flera år sedan, så den skall revas upp. Nu väntar jag på det nya numret av Vogue Knitting för att se om det finns mönster jag gillar. Jag har annat garn i tankarna, men jag har inte stickat provlapp ännu. Det vore roligt att sticka efter mönster, och att få någonting i passligt, stor, storlek.

Bokslut för september

I september köpte jag garn igen, och förrådet gick upp igen. På loppis hittage jag en låda med flera nystan Rowan garn, och när jag började leta fram sådant som jag ville ha tyckte jag att alla skulle duga, så jag fick hela lådan till fint pris. Tyvärr fanns det med sådant tjockt tweed garn som inte passar bra till filtarna, så jag borde nog ha låtit det vara. Så av det 2,1kg garnet var det bara 730 gr som skulle ha kommit med. Jag hittar väl nog på någonting med resten också.

Filten #127 blev färdig. Det gick långsamt med Norotröjan, så den färdades först den andra eller tredje dagen i oktober.

Så här ser Rowan garnet ut och det passar bra i min samling. Patricia Roberts mohair garn minns jag från 1980 talet, så det fick gärna också komma med. Resten tog jag inte kort av.

Litet längre

På Noro koftan har jag stickat färdigt på kroppen och börjat på vänstra ärmen på nytt. Resåren blev mycket mindre stickad med finare stickor, och nu är den litet snäv när man knäpper ihop den. Det gör inte mycket. Den här gången började jag med att kasta av på vanligt sätt, men jag tyckte inte om det, så jag letade fram virknålen igen. Det går att virka avigt när man kastar av med virknål. Litet petigt är det, men det ser fint ut, med stadig kant.









Jag tyckte att skarven med det bruna garnet blev ganska bra på ärmen. Ränderna blir i alla fall bredare än väntat. Jag tog fram strumpstickorna igen, men klirrandet störde mig. Så jag kom på att försöka Magic Loop metoden med rundstickor. Det går bra när man vant sig. Man måste dra på stickan, inte skjuta som jag är van vid. Man drar på vänstra sidan först, sedan på högra. Garnet borde räcka enligt mina uträkningar, men nu tittar jag på nystanet som blir allt mindre.













I går fick jag Heikki Kovalainens namnteckning. På morgonen skulle jag ha frågat `vem?`. På eftermiddagen visste jag vem han var. `Tack` sade jag på finska, men han hörde knappast för det spelades högljudd musik. Han log så vackert mot mig i alla fall. Lewis Hamilton var också med, men honom brydde jag mig inte om.

Längre hunnit

Det blev litet stickat på Noro koftan de två senaste veckorna, för jag ville få början på den nya filten, och sedan blev det för roligt att sticka på den. När jag tog upp koftan på nytt hade jag problem med kragen, så jag satte bort den igen, medan jag funderade ut vad jag skulle göra.

Som syns på bilden så gjorde jag ihoptagningar på resåren på oket. När det kom till kragen vände jag om rätt och avigt, för man viker ju kragen utåt. Jag undrade om jag skulle sticka ett par förkortade varv för att få den att sitta bättre, men till slut lät jag bli. Jag är inte alls säker på att det var rätta beslutet. Sedan ökade jag den aviga maskan till två i två olika omgångar, så kragen blir vidare utåt. Det var avkastningen som jag inte tyckte om. Till att börja med stickade jag ett par varv avig rätstickning och kastade av med virknål, men det såg inte bra ut. Ett rätt varv istället var inte alls bättre. Till slut kastade jag av på vanligt sätt, men jag tycker att kragen ser fladdrig ut. Nu är jag för trött för att försöka någonting annat. Den ser bättre ut när man har knäpper knappen som kommer dit.

Sedan plockade jag upp maskorna på kroppen och började sticka nedåt med brunt garn. När jag hade stickat slut på första nystanet kunde jag räkna ut hur mycket garn som behövs till ärmarna och hur mycket finns kvar till att avsluta kroppen. Det finns mer än tillräckligt, så jag behöver inte oroa mig. Jag har börjat sticka 4r 2a resår liksom på oket, och nu kom jag ihåg att byta till en storlek mindre stickor. Jag glömde när jag stickade kragen.

Jag väljde garn så att skarven mellan det gröna och bruna garnet syns inte alls. De ljusa varven hör till det gröna garnet. Det blir svårare att få det riktigt när jag börjar med den turkosa vänstra ärmen.

Annars passar koftan bra hittills. När man stickar på det här sättet kan man ju prova hela tiden.