På Noro koftan har jag stickat färdigt på kroppen och börjat på vänstra ärmen på nytt. Resåren blev mycket mindre stickad med finare stickor, och nu är den litet snäv när man knäpper ihop den. Det gör inte mycket. Den här gången började jag med att kasta av på vanligt sätt, men jag tyckte inte om det, så jag letade fram virknålen igen. Det går att virka avigt när man kastar av med virknål. Litet petigt är det, men det ser fint ut, med stadig kant.Jag tyckte att skarven med det bruna garnet blev ganska bra på ärmen. Ränderna blir i alla fall
bredare än väntat. Jag tog fram strumpstickorna igen, men klirrandet störde mig. Så jag kom på att försöka Magic Loop metoden med rundstickor. Det går bra när man vant sig. Man måste dra på stickan, inte skjuta som jag är van vid. Man drar på vänstra sidan först, sedan på högra. Garnet borde räcka enligt mina uträkningar, men nu tittar jag på nystanet som blir allt mindre.
I går fick jag Heikki Kovalainens namnteckning. På morgonen skulle jag ha frågat `vem?`. På eftermiddagen visste jag vem han var. `Tack` sade jag på finska, men han hörde knappast för det spelades högljudd musik. Han log så vackert mot mig i alla fall. Lewis Hamilton var också med, men honom brydde jag mig inte om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar