Längre hunnit

Det blev litet stickat på Noro koftan de två senaste veckorna, för jag ville få början på den nya filten, och sedan blev det för roligt att sticka på den. När jag tog upp koftan på nytt hade jag problem med kragen, så jag satte bort den igen, medan jag funderade ut vad jag skulle göra.

Som syns på bilden så gjorde jag ihoptagningar på resåren på oket. När det kom till kragen vände jag om rätt och avigt, för man viker ju kragen utåt. Jag undrade om jag skulle sticka ett par förkortade varv för att få den att sitta bättre, men till slut lät jag bli. Jag är inte alls säker på att det var rätta beslutet. Sedan ökade jag den aviga maskan till två i två olika omgångar, så kragen blir vidare utåt. Det var avkastningen som jag inte tyckte om. Till att börja med stickade jag ett par varv avig rätstickning och kastade av med virknål, men det såg inte bra ut. Ett rätt varv istället var inte alls bättre. Till slut kastade jag av på vanligt sätt, men jag tycker att kragen ser fladdrig ut. Nu är jag för trött för att försöka någonting annat. Den ser bättre ut när man har knäpper knappen som kommer dit.

Sedan plockade jag upp maskorna på kroppen och började sticka nedåt med brunt garn. När jag hade stickat slut på första nystanet kunde jag räkna ut hur mycket garn som behövs till ärmarna och hur mycket finns kvar till att avsluta kroppen. Det finns mer än tillräckligt, så jag behöver inte oroa mig. Jag har börjat sticka 4r 2a resår liksom på oket, och nu kom jag ihåg att byta till en storlek mindre stickor. Jag glömde när jag stickade kragen.

Jag väljde garn så att skarven mellan det gröna och bruna garnet syns inte alls. De ljusa varven hör till det gröna garnet. Det blir svårare att få det riktigt när jag börjar med den turkosa vänstra ärmen.

Annars passar koftan bra hittills. När man stickar på det här sättet kan man ju prova hela tiden.