Hur gick det i 2008?

I ett enda ord: dåligt. Jag började fyra stickningar som blev så misslyckade att jag fick reva upp dem.

Tidigare gick det bra. I hela två år blev allt jag stickade användbart, men nu går det inte längre. Jag tycker inte att det som jag vill sticka är svårare eller mera invecklat, så det är svårt att förstå orsaken. Filtarna stickar jag gärna, men jag har mindre intresse att sticka annat. Det är allt garn i förrådet som jag tycker att jag borde sticka slut på.

Det finns flera olika sorts garn där. Det allra mesta är ämnat åt filtarna, och det bekymrar mig inte. Förr eller senare blir det stickat. Sedan finns det garn som är för tjockt för de vanliga filtarna, så jag tänker sticka andra sorts filtar av det. Det har jag ingenting emot heller.

Det är resten – finare garn som jag tycker passar bra åt klädesplagg. En del kommer från loppis; annat är köpt speciellt för det ändamålet. Sådant garn vill jag köpa mera av, men först måste jag sticka slut på det som finns. Och det är sådan stickning som misslyckas. De få stickningar som lyckades var alla med garn som blivit inköpta under året, så det kändes inte alls som att förrådet minskade.

Så vad gör jag nu? Jag fortsätter sticka filtar. Jag planerar annan stickning. Det tycker jag om, och i huvudet kan jag räkna ut hur det skall stickas. Eller så ser jag mönster som jag vill sticka. Men det är så tröstlåst att börja om igen gång efter gång när det inte blir till någonting. Samma sak hände en gång tidigare, och i många år stickade jag bara filtar. Då fanns det inte så mycket garn i förrådet.

Beauty can well be left to look after herself

På loppis hittade jag en intressant bok av James Norbury: Traditional knitting patterns from Scandinavia, the British Isles, France, Italy and other European countries. Den här upplagan är Dover, 1973, men den kom först ut i 1962 med Batsford. Jag har från tidigare två av hans böcker, Odhams Encyclopedia of Knitting och The knitter’s craft, både från 1950 talet tryckta på tjockt papper med fina ritade illustrationer och diagram. På Knitty finns det en artikel om honom och bild av bokens pärm.

I Tradional knitting patterns finns det många fina mönster, i synnerhet spanska och italienska som jag inte kände till från förr. Bara ett fåtal skandinaviska mönster finns med, och dem känner jag inte igen. Det är de sista raderna i inledningen som jag instämmer med.

’... it is from the universality of design, the constant recurrence of the same symbol in a different setting, that I have acquired a sense of universal kinship with all men that has become basic to my own philosophy of living.

We are all of us, like the man in Plato’s cave, seeing the shadows of ourselves on the walls of our prison house and alas, all too often we mistake the shadow for the substance. The knitter’s craft has taught me to have a profound respect for the aesthetic heritage that is the birthright of all mankind. It has led me to seek the Good; the best tools and finest material out of which to create the ideas that have dominated my days; to seek the True; the perfection in line and structure that is the most perfect expression in terms of design I can find for those things I have made with my hands, to forget Beauty; knowing that if a thing is good and true then beauty can well be left to look after herself.’

God Jul!

Mera garn

Det var den här Kaffe Fassett västen som jag köpte den 1 december. Mönstret är Toothed stripe från Glorious Knitting. Det har blivit förenklat genom att sticka fem enfärgade varv mellan taggarna i samma färg; annars är det precis samma mönster. Färgerna anges inte i mönstret, men jag tycker att färgvalet här är lyckat. Tyvärr är garnvalet inte lika bra. De flesta tycks vara akryl eller akryl blandat, men det känns behagligt. Vesten väger bara 250 gr.

Det här är det andra Toothed stripe som jag hittat. Den första var en långärmad tröja, som blivit upprevad och så gott som uppstickad med vid det här laget. Där trodde jag också att garnet var akryl, men det var mycket finare, Rowan Wool Cotton med vanligt ullgarn och litet alpacka blandat. Så kanske jag har fel den här gången också.

Jag gick tillbaka till loppiset och köpte Rowan garnet, för det är jul. Sjutton härvor fanns kvar, och jag köpte alla utom två svarta och en gredelin. De fina rosa härvorna hade försvunnit.

Annars stickar jag flitigt på filten #122, och roligt är det. Så här ser den ut nu.

Buss stickning

I går såg jag på loppis en korg med Rowan garn, små 25 grams härvor från 1980 talet, i många olika färger. Det var säkert över ett kilo där. Jag vågade inte titta närmare, och inte heller fråga om det fanns mera. Det var dyrt, flera gånger dyrare än min loppisbudget, men i alla fall billigare än garnaffären. Jag är fortfarande så frestad. Tänk så fint Kaffe Fassett mönster jag skulle kunna sticka med det. Kan jag köpa det i julklapp åt mig själv? När vågar jag gå tillbaka, och vad gör jag om det finns fortfarande kvar? Förr trodde jag att jag var den enda som uppskattade sådant, men nu vet jag att det förvinner så småningom.

Jag berättade om det för mannen, med en gnista hopp att han skulle köpa det åt mig, och han sade: `Du har ju tillräckligt med garn`och det kunde jag inte säga emot. För det mesta lyssnar han tålmodigt när jag pratar om stickning och garn. När jag sade att det inte är bara jag som har stort garnförråd, att cirka 80% (gissningsvis) av garninköp blir bortlagd i skåp, sade han: `Och desto bättre ser det ut där`, dvs ostickat.


Det var i somras jag började med min nya buss stickning, sex-kantiga lappar. Det var roligt att virka lappar, men det var två saker som jag inte tyckte om, att det var så arbetsamt att virka ihop lapparna och att sidorna blev taggiga. När man stickar är det lätt att sticka halv eller kvarts lappar, fast det blir förstås inte alls lättare att virka ihop dem.

Mönstret tog jag från Erika Knights bok Classic knits at home. Mönstret var för tjockare garn och för lappar med 18 cms sida, och man ökade i kanten vart tredje varv. Jag tyckte att det skulle räcka med vart fjärde varv, för mitt tunnare bomullsgarn, men det såg inte alls bra ut, så jag började på nytt med vart tredje. Jag beslöt sticka dubbel mosstickning. I mönstret stod det bara att man skulle öka i varje sida, men det stod inte hur. Jag försökte sticka 2 m slätstickning i sidan, men det blev bättre utan kant. Lapparna blev litet sneda men det skulle säkert försvinna när man syr eller virkar ihop.

Jag fick sluta, för det var för mycket ansträngning för ögonen. När man ökar eller minskar vart tredje varv på ett mönster som ändras vartannat varv, måste man granska varje gång man vänder om det skall bli rätt eller avigt, och det tyckte ögonen inte alls om.

Så nu stickar jag vanliga sneda lappar i rätstickning. Hittills har jag undvikit att sticka filtar med bomullsgarn, och i synnerhet att sticka rätstickning, för det blir för tjockt. Och nu gör jag båda. Det skall bli barnfilt, så den blir inte så stor. Det går fint att sticka på bussen i alla fall. Man behöver knappt titta ned på stickningen. Riktigt raka blir de här lapparna inte heller, men det förvinner säkert. Garn finns i förrådet.

Den allra första filten som jag stickade var i det här mönstret. En kamrat visade hur man stickade, och jag använde restgarn och upprevat garn redan då, alltihop ullgarn. Den blev i blå, lila och bruna färger, och den blev mycket använd.

Början på en ny

Filten #121 blev färdigstickad för en vecka sedan. Jag tycker ganska bra om den, ljusblått med naturvitt och andra ljusa färger. Det blå bouclè bomullsgarnet gör den härligt skrovlig.

Den nya blir grön gul brun, och jag njuter av att sticka sådana här färger. Jag har lyckats ganska bra med att undvika störande färger. I förrådet finns det somliga garn som aldrig passar till någon filt; endera är de för ljusa eller för mörka eller så är de för granna. Till slut blir jag så trött på att förkasta dem varje gång att jag tar dem med i alla fall, eller så blir det en hel filt baserad på just det garnet. Men den här gången lyckades det ganska bra utan sådana.

Jag revade upp den här randiga River Island tröjan. Ränder blir fint – olika färger i ojämnt långa trådar. En del är 100% ull, andra har litet angora med. Bara det mörkare gröna garnet som kommer med i den här filten, och det har inte angora.

Andra garn från förrådet består av:

· Grått mjukt mohair garn med inslag i olika färger. Det har kommit med i många filtar, och det finns fortfarande litet kvar. Tröjan det kom från var alldeles smutsig, men garnet blev så fint efter tvätten.

· Beige kamelhårsgarn. Det är också väldigt mjukt och skönt. Det påminner om alpakka för det töjs inte alls.

· Gulbrunt chenillegarn. Plagg från sådant här garn var populära för fem – sex år sedan, och jag ville så gärna prova på att sticka med det. Det här är visst 75% viskos och 25% akryl. Det är väldigt slapprigt, och det passar inte vidare bra med ullgarnet i filtarna. Så nu har jag provat på det, och det blir inte mera.

Bokslut för november 2008

I november köpte jag garn. Jag har länge gått och sett på Noro Silver Thaw för jag tänkte sticka det med grått garn i förrådet. Nu fanns Silver Thaw i garnaffären med 50% rabatt, så jag köpte 500 gr – tillräckligt till tröja. Det gråa garnet blir någonting annat nu. När jag fick Silver Thaw garnet hem märkte jag att färgen jag valt är nästan precis densamma som Noro Shinano tröjan som jag stickade för ett par år sedan, och som jag använder när det är kyligt. Färgen är också densamma som Noro Transitions garnet i förrådet. Nu har jag satt Silver Thaw i förrådet, tillsammas med Transitions och med Kureyon, som är i alla fall annan färg, och det tycks väldigt onödigt. Det blir säkert flera år tills något av dem blir stickat. Till på köpet har jag sett, och blivit väldigt förtjust i, Noro sockgarn.












Två saker blev färdiga i november, halsduken och filten #120 (bilden blev alltför ljus), så förrådet gick ned med 1.2 kg. Stickandet går långsamt nu, så jag vet inte hur det blir i december. På månadens första dag blev det inköp, men det skriver jag mera om någon annan gång.