Kaffe Fassett jacka

Nu hittade jag en Kaffe Fassett tröja på loppis. Jag samlar så smått på dem, och de hör till de saker som jag köper utan tvekan även om jag annars har köpförbud.

Det här mönstret känner jag till från boken Kaffe´s Classics där det heter Ancient. På Ravelry finns den som Oriental landscapes från en annan bok, Kaffe´s Colour Book, som jag inte har. Samma mönster är det i alla fall.

Jackan har stickats i precis samma garn som i mönstret, och precis lika, fast utan fickor. Den är löst stickad och blev därför jättestor, 144 cm i bröstvidd, större än 128 cm enligt mönstret. Det blev fler knapphål än knappar. Den är stickad i intarsia, till och med de små gula rutorna som skulle stickas i fairisle. Den doftar nytvättad, och den är väldigt mjuk och skön, delvis för att Kaffe´s Kid Silk finns med.

Jackan väger 900 gr. Om man köpte garn enligt mönstret skulle det bli 1,4 kg, så det blir ganska mycket kvar. Men jag antar att man fick köpa den som kit, och då fick man väl bara så mycket som behövdes. Det tar 25 olika färger av sammanlagt 6 garnsorter.

När jag började sticka filtarna tänkte jag att jag byter garn när ett tar slut. Men ett 50 gr nystan räckte väldigt långt och det såg ojämnt ut, så jag började nysta av mindre nystan. Nu har jag gjort det så länge att alla nystan blir lika stora, och det är inte meningen heller att det skall bli alldeles jämnt. Så det är roligt att reva upp en Kaffe Fassett tröja med så många olika garn, och det passar bra att det finns färdigt många trådar i olika längder. Jag tycker också så mycket om färgskiftningarna. I det här mönstret åstadkommer man dem genom att använda garn i olika färger, och det strävar jag också efter i filtarna. Med Noro garn finns likadana färgskiftningar i ett enda nystan, och nu gör Kaffe Fassett likadant i det nya Rowan garnet Colourscape.

Blå vitt igen

Jag lyckades få ihop tillräckligt många garn till den nya filten #121 som skall bli vit-blå-grön (mycket lika filten #115 men litet ljusare), men det börjar bli besvärligt. Vid det här laget skulle jag vanligen ha köpt ett par tröjor till i passliga färger. Nu finns det mindre i förrådet att välja mellan. Fast garn finns det förstås i mängder, det är bara att sätta ihop ovana färger.

Jag revade upp den här tröjan, Marks and Spencer, i 50% ull, 30% angora, 20% polyamid. Färgen är sådan naturvit som kommer väl till pass. Tröjan var lätt att reva upp, och garnet är mjukt och fint. Polokragen var stickad i en tråd, och resten i två-trådigt garn. Tillsvidare stickar jag med garnet från kragen. När det tar slut delar jag kanske på resten, fast då blir det väl så tunnt att jag får lägga till två trådar till av annat garn.


I många år har jag strävat till att få slut på vitt garn, men det kommer alltid mera. Delvis för det är fint, delvis för att det kommer med annat fint garn, delvis för att det kommer från någon tröja som är rolig att reva upp. Vitt framträder så tydligt i filtarna, och det blir för randigt. Det passar bra till pastell färger, men nu finns det inte så många kvar.

Bomullsgarn finns det också mycket av i förrådet. Det går att blanda med ullgarn, och det ser till och med bättre ut, men det känns begagligare om det inte blir för mycket. Till den här filten sätter jag till det här ljusblå boucle garnet. Det kom med en kasse garn, och det fanns över ett halvt kilo av det här, i nystan i olika storlekar. Det känns som behagligt bomullsgarn, och det går fint att sticka med.

Gerhard Richter, randomness and knitting

I went to see an exhibition of Gerhard Richter’s paintings 4900 Colours: Version II.

He has taken 4900 squares in 25 different colours using a computer programme to arrange them at random into 49 paintings of 100 squares. As a statistician I was intrigued to investigate if the randomness were in fact true. If it were you would expect to see several squares of the same colour next to one another, and I did indeed find a number of examples with two identical squares next to one another, both horizontally and vertically. There were some, but fewer, occurrences of three together, and I saw none of four. I will not try to calculate the probability of four identical squares next to one another; it will be larger than 0 and it need not be very small for the likelihood of it not occurring in a sample of 4900 not to be significant. It was interesting, nevertheless, that it did not occur.

When I knit my blankets my main interest is the randomness of the colours, as seeing what colour comes next makes the knitting so much more interesting. As Gerhard Richter I select the colours before I start – he took 25 colours, and I take about the same number, usually at least 25 but often 30 – 35 or more. I am not too concerned about arranging my colours randomly. An even distribution will produce a more attractive product. For me the main motivatgion is that I should not have to make a decision of what colour to use next. I arrange my colours in order, any order, and take the one that comes next. Gerhard Richter uses a computer programme to arrange his. Mine is the simpler method. The objective is the same.

Att sticka halsduk

Den senaste veckan har det blivit litet stickat på Grainy Silk tröjan. Jag stickade flitigt på filten #120 istället för att få den färdig. Det fick jag. Jag satte med ljusare garn för att pigga upp den, men den blev litet för randig. Den blev i alla fall i favoritfärgerna, brunt och svart med litet rött. På bilden är den för ljus. Jag tar kort av filten #121 när jag stickat litet längre.

Det är roligt att sticka med tunnare stickor på Grainy Silk tröjan, men det blir långtråkigt efter några varv, så jag har börjat med en ny stickning. Det är sällan jag har tre på gång, jag måste alltid ha en filt till hands, och en annan går fint. Men det kommer att ta så länge att få tröjan färdig att jag inte har tålamod att vänta när det finns så mycket annat jag vill sticka.

Jag blev besviken när det inte fanns tillräckligt Biggy Print garn till halsduk. Nu har jag sett mönster till löstagbar krage som skulle gå bra, men det får vara än så länge. Jag kom plötsligt ihåg Noro Silk Mountain garnet som jag köpte på rea i somras. Det blev bara 6 nystan, 300 gr, som skulle passa fint till halsduk. Det finns fyra nystan av en färg och ett nystan av två andra.

Jag ville sticka snett så jag kastade på fem maskor, och ökade en i slutet av varje varv i en sida. Det blev för snett och spetsigt så jag revade upp och började på nytt. Nu blev det två varv moss-stickning, och sedan slätstickning med två maskor i moss-stickning i var sida, med ökning (och minskning i andra sidan) vart fjärde varv. Det är omöjligt att se hur man stickat så jag har trådar som markerar ökningarna. Ibland går det fel i alla fall, så jag får räkna om maskantalet stämmer.

Jag tycker så mycket om Noro garn för det har så långa färgskiftningar. Det tar längre att sticka än det borde för jag lägger ned stickningen och stirrar på den så ofta. Annars tycker jag inte om boucle garn, och jag skulle inte ha det här till tröja. Jag stickar med tre trådar, och byter varje varv, och ränderna kommer att märkas ännu mer när jag börjar med det mörka nystanet. Det går åt mera garn än jag trodde, så kanske halsduken inte blir så lång som jag ville. Silk Mountain finns på rea på garn affären nu, i fina mörkröda och blåa färger, men jag köper inte mer.

Att få rätt storlek

Det går långsamt med Grainy Silk tröjan. Det blev visst tryckfel sista gången, resåren blev 8 cm, inte 3. Jag tog mått när jag stickat slätstickning några cm, och jag tyckte att den håll på att bli för bred, trots allt jag hade sagt. Det var så nära resåren att det var svårt att säga. Jag revade upp några varv, med den senaste ökningen, och stickade vidare. Nästa gången jag provade var den ännu större, men då märkte jag att sticktätheten hade blivit lösare, för jag stickade när jag såg på TV. Så jag revade upp litet till och anstränge mig att sticka tätare. Nu har jag provat för tredje gången, och nu tycker jag att den blir något så när passande. Det är så svårt att få rätt storlek.

Mönstret blir inte alls intressant heller. Den här koftan tog jag till förebild. Den är Sarah Pacini, ett dyrt märke, men jättebilligt från loppis. Jag har gått med den flitigt i flera somrar. Den är stickad i 75% bomull och 25 % nylon garn, men det känns behagligt. Den var smutsig och knappöglorna utslitna, men efter tvätt och stoppning blev den bra. Jag tycker om den för den är så enkel, bara några maskor avigt och ingen resår eller annan kant. Jag stickade resår, för jag tyckte inte att sådan här rak modell passade till garnet. Maskantalet stämmer nästan precis, det är bara den yttersta våden som blir smalare.










Nu är det bara att sticka vidare, tills jag kommer till ärmhålarna, och då får jag räkna ut hur det skall bli med ärmarna.

Erika Knight

I går var jag på träff med Erika Knight som talade om sin nya bok Mens knits. Det var bara ca dussinet människor där, en fjärdedel män, och vi rymdes nästan alla runt bordet, med stickningar från boken och laptop med bilderna.

Erika inledde med att berätta om hur hon började sticka och om sin karriär. Hon gör designs för flera välkända märken, bl a Hennes men också dyrare. Hon talade medryckande och humoristiskt. Sedan visade hon upp plaggen från boken och pratade om dem, om garnet och om detaljerna. De var alla fint stickade och väl ihopsydda. Hon hänförde ofta till medhjälparen, som var med, men nu har jag glömt namnet. Fotomodellerna i boken hade de tagit ’from the street’ och hon berättade litet om dem. Ett par var svenskar.

Plaggen var enkla och stilriktiga, och det fanns ingenting jag skulle vilja sticka, med undantag av en halsduk med stora flätor. (Flätor är moderiktiga i vinter, sade hon, ju större desto bättre, och oregelbundna flätor allra bäst. Så min Di Gilpin topp skulle ha passat bra.) Det var ju likadant med mönstren i höstens Rowan Magazine 44, dvs alla var så enkla och det fanns ingenting mera invecklat. Erika sade att hon är deltar i Rowans diskussioner om nya mönster och nya garn, så är det planerat? Interweave Knits and Vogue Knitting har alldeles annorlunda mönster, med invecklat stickning som verkligen är intressant. Hon sade också att hon gärna stickar med rundstickor (on the wire – ett uttryck som jag inte hört förr), men engelska redaktörer ändrar om det. Och Rowan godtar inte v-halsringning för män. De mönster som hon, och andra designers, skickar till redaktörer är ofta mycket längre med utförliga anvisningar, men de blir förkortare, eftersom de tycker att det inte behövs. Så man får undra om Rowan ser sina kunder som mindre skickliga som inte behöver förstå hur man gör, och om man är mera avancerad får man ty sig till amerikanska mönster. Själv tycker jag att mönstren i Rowan 44 är alldeles ointressanta, liksom Erikas bok. Jag har så många gamla stickböcker och tidningar med likadana mönster.

Erika hade på sig en tröja stickad i Rowan Tapestry från sin bok Classic Knits. Den passade utmärkt, och jag tyckte om intagningar runt ärmhålet, så jag hoppas jag får tag i boken på biblioteket eller på loppis så jag kan låna från mönstret med mitt Tapestry garn i garnförrådet. Hon sade att hon var inte alls nöjd med kvaliteten på garnet, i synnerhet inte sojan.

Jag äger fyra av Erikas tidigare böcker, alla inhandlade på loppis. Mönstren är enkla, men jag hade ingenting emot det för det fanns mest heminredning och få kläder. Bilderna är förtjusande. Mönstret till de sexkantiga lapparna till mina virkade filterna kommer från en av dem. Easy knits for simple living tycker jag bäst om. Jag bläddrade i de tre senaste böckerna, Classic etc, i garnaffären och tyckte att innehållet var mindre tilltalande.

Bokslut för september 2008

September blev inte så oäven. Det enda jag köpte var sex nystan Rowan ullgarn, tunnt svart, kan tvättas i maskin. Det räcker nästan till tröja, eller så har jag andra garn som kan stickas med. Ganska onödigt i alla fall, och jag ångrar det nästan. Två tunga saker blev färdade, en filt och Biggy Print capeleten. Jag kunde gott ha låtit bli att köpa Biggy Print garnet men jag var nyfiken på att sticka sådant.

Nu är det ett år sedan jag började föra bok, och när man ser på årsresultatet ser det hemskt ut. Det finns mera garn i förrådet nu än för ett år sedan. Jag köper faktiskt mindre än förr, men det märks inte.


* Jag köper inte längre tröjor att reva upp, med ett par undantag.

* Garn köper jag bara om det är riktigt fint, och jag vet vad det skall stickas till. (Det här är svårt. Jag MÅSTE sluta garn på rea. Jag MÅSTE sluta köpa garn till filtar.)

Jag läste i en blogg att Yarn Harlot har hittat på namn på min åkomma – SABLE, stash acquisition beyond life expectancy, och det är precis vad som oroar mig. Jag kommer aldrig att sticka slut på allt det här garnet. Jag kommer aldrig att få garnförrådet ned till sådan nivå att jag kan köpa nytt fint garn med gott samvete. Jag har funderat på andra sätt att få bort garnet, t ex att ge bort det eller sälja det, men allt är mig kärt. När det en gång hamnat i förrådet skall det bli till filtar, även om det är det fulaste akryl garn.

I dag var jag faktiskt duktig. På ett loppis hittade jag en påse med ett halv kilo garn – ett nystan fint silkes garn i lila, sex nystan tunnt beige ullgarn och litet bomullsgarn, och jag lade det tillbaka. Bussen kom genast, annars skulle jag kanske ha gått tillbaka. Men så var jag glad för i ett annat loppis hade jag hittat ett par jeans i rätt storlek i dyrt märke, splitternya och de passar så fint.