Wool cotton randig tröja

Tröjan blir snart färdig. Det gick bra att överföra ärmarna och bålen till rundstickorna, men jag var inte beredd på hur långa varv det blev till att börja med. Men snart märktes det att varven blev kortare, och nu går det fort att få ett varv stickat. Jag stickar vanlig raglan minskning med 2 maskor emellan, och det ser snyggt ut. (Jag tiger om skarven på ryggen – jag får låta bli att vända ryggen åt folk när jag har den på.)

Jag har ingen aning om hur halskanten skall bli. Det vore naturligt att sticka fåll liksom på nedkanten och på ärmarna, men jag tycker det blir för tjockt. Kanske jag fortsätter med slätstickning, men kanten rullar framåt då. Ett tag tänkte jag på vanlig resår eller kanske 3 m rät 1 avig. I dag slog det mig att det vore skönt med vid polokrage, men då måste jag vända riktning så att rätsidan blir avig. Ibland undrar jag om den skall bli till någonting alls.

Garnförrådet

Jag har en väldig massa stickgarn. Jag vaknar på natten i panik och undrar hur jag skall få allt stickat. I huvudet räknade jag ut att garnet skulle räcka i 8 – 10 år om jag fortsätter sticka i samma takt som tidigare, dvs ungefär 10 eller 11 kg i året. Så jag beslöt väga allt garn och nu har jag gjort det. Och det är värre än jag trodde – sammanlagt 111 kg, så det räcker 10 eller 11 år – hemsk tanke för det är ju roligt att köpa nytt.

Det här är allt jag har i garnväg och allt stickat som skall revas upp. Stickningar på gång har räknats som garn tills de är alldeles färdiga, dvs ihopsydda och trådar fästade. Själva vägningen var långt från exakt. En del vägdes på hushållsvåg och en del på badrumsvåg som visar till närmaste 200 gr, så resultatet kan vara fel med +- 3 – 4 kg.

Så nu skall jag bokföra garnförrådet. Jag skall skriva upp vad jag lägger dit och vad som kommer bort, varje månad, kvartal och år. Resultatet blir förstås ojämnt, för somliga månader blir ingenting färdigt och andra flera saker. Men det känns bättre nu när jag vet precis hur stort problem det är. Kanske det får mig att köpa mindre. Det hjälper inte att somligt garn är för fint och kärt att tas i bruk, för det finns inte längre till när det blivit stickat. Så länge det ligger i förrådet finns det dussintals saker jag kan sticka med det.

Virkad filt #1

Jag hittade passligt garn till virkad filt #1, så jag lade virkad filt #2 åt sidan medan jag färdar #1. Den gröna tröjan kommer från Harrods. Den är precis den gröna färgen jag letat efter. Garnet rätade inte alls ut sig i tvätten, så jag undrar om den färgats efter den blivit stickad och ihopsydd, för på ett ställe var det vitt inne i sömmen. Den andra tröjan är Gap, ljusblå. Det finns tunn gummitråd i garnet och den syns tydligt. Jag har aldrig sett någonting sådant förr. Den kommer lätt lös och jag bryter av den vid behov. Det här garnet är litet för tjockt, men nu bryr jag mig inte längre. Jag vill bara få den färdig. Jag fortsätter leta efter mörkblått garn att virka ihop lapparna med.

Filten #110 och filten #112

Filten #110 är färdig – det bara återstår att tvätta den. Filten #112 är färdigstickad.

Filten #113

Jag började sticka på filten #113 i går, och det är svårt att vara ostickad så här i början när man inte vet hur den skall se ut. Jag revade upp två tröjor. Det mörkbeige är hemstickad. Ganska ambitiöst mönster med bårder runt kroppen och över axlarna. Själv skulle jag ha tyckt att det blir för svårt att få axelsömmen att se fin ut. Här har mönstret på bårderna stickats med mycket tätare sträckning, och annars är stickningen också ojämn. Den hade ett par malhål, så jag satte den i frysen ett par dagar. Garnet blev fint och slätt efter tvätt. Den andra tröjan är kashmir, märket Vince från UAE (United Arab Emirates), mjukt och skönt, och lätt att reva upp, fast den hade också gummitråd i resåren. Den var alldeles maläten på armbågarna, så den hamnade i frysen med.

Jag nyttjar ut många rundstickor. De bryts av vid skarven mellan stickorna och plastbiten. De bästa räcker ett par år. Jag köper alltefter jag hittar så jag alltid har ett par i reserv, sedan den gången när jag fick sluta sticka tills jag hann till garnaffären följande dag. I fjol köpte jag fina Addi stickor, men jag lade bort dem för finare stickning efter ett par månader. Jag vet inte var de här kommit från eller hur länge de varit använda. Jag märkte nyss att det faktiskt står storleken, 4.00, på ena stickan. De nya, som inte alls är nya, är bastantare och stöder händerna bättre, men de är kortare, 80 cm. De andra var 100 cm, och den längden föredrar jag för det är lättare att mäta längden när man stickar med dem.

Spetsmönstrad tröja av Replotgarn

Garn: 100% ull
Stickor: 2,5 och 3 mm
Sticktäthet: 24 m och 36 varv på 10 cm
Mönster: eget, candlelight spetsmönster
Stickad 25 december 2005 – 22 mars 2006

Garnet till den här tröjan fick jag till present för många år sedan. Det är ofärgat garn spunnet från garn av Replotfår. Jag ämnade sticka fairisle med två ljusare nyanser och gjorde flera början, men det blev aldrig till någonting. Och stora tröjor var inte längre på modet för två år sedan, så det blev den här. En tunnare tröja att ta på under jackan på vintern, i favoritfärgen brunt.

Spetsmönstret, candlelight, hittade jag i Mary Thomas’s Book of Knitting Patterns (Hodder and Stoughton, 1943), men jag har sett det i andra stickmönster. Själva tröjan är eget mönster. Det blev ingen resår, bara 6 varv rätstickning nedantill, runt handlederna och runt halskanten.

Jag har använt tröjan flitigt, och den är mjuk, varm och skön. På fotot har jag ljust linne under så att mönstret skall framträda bättre, men annars brukar jag ha mörk. Ärmarna töjdes i tvätten, så nu är de litet för långa, och det är ärmhålen också. Det skall bli roligt att ta på den igen i höstkylan.

Wool Cotton randig tröja

Jag fick ge upp. Jag började sticka högra ärmen på strumpstickor, men det tog så länge att hålla ordning på de åtta trådarna att jag tog fram rundstickorna för att sticka fram och tillbaka. Det skulle jag ha gjort meddetsamma som jag insåg hur svårt det var att få det att se bra ut. Men jag kan vara envis, och jag hade just läst Teva Grahams Loop-d-Loop där hon säger att sticka på, det gör ingenting om det inte är perfekt, det syns att det är hemstickat. Eller så läste jag det; jag hittar inte stället nu. Så jag tyckte att jag inte revar upp, jag fortsätter.

Nu går det fint att sticka. Det enda besvärliga är att trådarna är ofta på fel sida, så det blir två eller flere räta eller aviga varv efter varandra. Och det blir svårare att ta reda på ökningarna. Om jag stickat med vanliga stickor från början skulle det ha gått att ändra på randningen.

De åtta nystanen passar bra i IKEA lådan. Jag sätter locket på när jag lägger bort stickningen.

Mohair mössa

Garn: mohair, färg grå med inslag av flera färger, 30 gr
Stickor: 5,5 och 7 mm
Sticktäthet: 12 m och 14 varv på 10 cm
Mönster: Wild Knitting
Stickad oktober 2005

Jag behövde mössa för två år sedan, så jag stickade den här. Mohair garnet fanns upprevat i förrådet. Det kom från en smutsig tröja, och det blev förvånansvärt fint och mjukt efter tvätten. Mönstret tog jag från favorit boken Wild Knitting (Mitchell Beazley, 1979, ISBN 0 85533 180 1; ingen författare men flera editors och consultants – inga kända namn utom Sandy Black), och, ovanligt för mig, följde jag mönstret till punkt och pricka, fast inga paljetter för mig. Spetsmönstret är enkelt, och det är avig slätstickning i hjässan, och den sys ihop bakpå. Mössan passar och den ser bra ut på. Den är varm runt öronen, men det blåser genom hålen, så praktisk är den inte.

Boken rekommenderar jag. Där finns massor med fantasirika mönster, från underkläder, sockor och tröjor till smycken, myskuddar och skoj som ostbit och mus, glass strut och kritor.