Båda ärmarna är färdiga på Rowan Pima Cotton koftan. De blev litet längre än menat. Längden på den första var bra när jag provade, men den var längre när jag provade med två ärmar. Nu stickar jag på kragen igen. Jag provar när jag stickat ett par cm till. Jag tycks tycka bättre om att sticka slätstickning än resår.

Bilderna är alldeles fina. De var tagna i Charleston, ett hus i Sussex som jag känner till från tidigare. De stickade kläderna å andra sidan är inte alls lika fina som i Glorious knitting, t.ex. Flera mönster använder Rowan Scottish Tweed garnen, som är verkligen härliga, men de blandas inte med andra garn som i den tidgare boken. På så sätt är det kanske lättare att sticka, men resultaten blir inte lika fina. Det finns också mönster på flera filtar, sjalar och halsdukar, och de skall jag begrunda. Jag såg Foolish Virgins halsduken på en man på bussen, och jag tyckte den var så härlig, men jag stickar den knappast. Fairisle utan foder passar inte till halsduk, tycker jag.

Vad skall jag sticka med det? Egentligen tänkte jag badrock, men filt är också en möjlighet. På Rowan sajten finns det Kaffe Fassett mönster till filtar och kuddar i Summer Tweed, och jag skulle gärna sticka någonting likadant. Nackdelen är att det blir en riktigt tung filt.
I dag slog det mig plötsligt att det går mycket bättre att skriva blogg inlägg när boken som jag läser är svensk. Jag köper svenska böcker på loppis också, och för det mesta blir det deckare eller kriminalromaner och ibland chicklit. Den här gången hade jag tur, och fick en allvarlig roman – Natt övning av Eyvind Johnson från 1938. Den påminner mig om Virginia Woolfs skrivstil. Det var hennes syster Vanessa Bell som bodde på och inredde Charleston. Eller är det lättare att skriva för att jag läser en välskriven bok?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar