Fortsättning

Jag fick filten #119 färdig före månadens slut med ringa ansträngning. Jag njöt till och med med att fästa trådarna. I många veckors tid har jag suttit i soffan och stickat på den, och det är först när den är färdig som jag märker hur fint den passar på den vinröda soffan. Men länge får den inte vara där.











Grainy Silk tröjan skulle få bred resår, men jag visste inte hur bred. Nu, när den är ca 3 cm, tycker jag den är bra, och jag har börjat med slätstickning, med tjockare stickor. Det går fint, roligare med litet mönster än bara resår. Ett par av de 2 aviga maskor fortsätter på kroppen, och jag har markerat med hemgjorda markörer. Det irreterar litet att ha någonting extra med, men det gör det så mycket lättare att sticka avigt på rätt ställe. Det rosa garnet markerar sidorna.

September tröjan

Jag har kastat på september tröjan, men jag hinner inte långt, och den blir knappast färdig förrän november eller december. Jag stickar några varv nu och då. Det känns fint att sticka med tunnt garn efter Biggy Print.

Det började med garnet, Rowan Grainy Silk, som stod i tur. Det kom med mitt tidernas bästa loppisfynd. Jag fick 9 kg garn jättebilligt, och nästan allt var Rowan garn. Det fanns ett eller ett par nystan av de flesta, och det här var det enda som jag kunde tänka mig till klädesplagg. Det fanns 500 gr, dvs 10 härvor, i plastförpackning. Rowan tillverkar inte det här garnet längre. Jag hittade mönster till det i en Rowan mönsterbok från 1987, men inte i Kaffe Fassetts Glorious Knitting från 1985. Så garnet kan ha varit i förpackningen i 20 år.


Det här är svart med inslag i flera färger. Det består av 52% silke och 48% ull. Det finns att annat liknande garn, Silkstones, utan inslag. Det fanns flera färger av det, så jag kan sticka fair isle tröja senare. Jag tvättade Grainy Silk garnet, för det hade legat oanvänt så länge, inte för att det var smutsigt. Vattnet blev svart, men det var säket färgen, och nu när jag stickar lossnar det små bitar, förmodligen silke. Det känns strävt men ganska behagligt.

Jag ville sticka efter mönster, för om jag hittar på själv blir allt likadant. Jag har en sådan massa stickböcker och tidningar att det tar timtals att titta genom alla. Och jag börjar inte ens leta på internet. Jag borde anteckna när jag ser någonting intressant, men det blir inte av. Så ändrar jag mig också. Ibland blir jag helt plötsligt fascinerad av något mönster i en bok som jag haft i åratals.

Jag hittade ingenting passligt. Garnet är ju svart så det är onödigt att sticka någonting invecklat, och inslagen skulle ju också försvinna. Så det blir eget mönster i alla fall, men helt enkelt. Jag stickar med rundstickor, och först blir det bred resår nedtill. Det skall bli långärmad tröja med rund halskant, midjelång och ganska figurnära.

Jag stickade provlapp, för att få reda på rätt storlek på stickorna, och 3 mm blev det. Sticktätheten blir aldrig den samma på provlappen som på själva stickningen, så jag tycker om mönster som kan ändras utan att reva upp. Här skall jag öka i sidorna, och jag tar mått allt eftersom jag stickar för att bestämma hur många gånger. Jag tror inte att den blir för stor. Om den blir för stor får jag nog lov att reva upp. I början oroade jag mig att den skulle blir för liten, men jag beslöt att jag ökar mera än vanligt om det blir så.

Inte tillräckligt

Jag kastade på 11 m Rowan Biggy Print till smal halsduk. Den skulle bli helt enkel, i slätstickning. Efter en liten bit blev det klart att det inte fanns tillräckligt garn. Det lämnade ett helt nystan kvar, och några mindre bitar, och det räcker inte till. Det behövs åtminstone två nystan till. Så nu revar jag upp, och sätter bort garnet. Om jag råkar hitta mera i samma nyans på loppis kanske jag köper. Annars blir det till någonting annat. Synd, för halsduken skulle ha sett pigg ut med min svarta vinterkappa. Och jag skulle ha tyckt att det var härligt att kunna ta i den hela tiden, för jag tycker så mycket om det här garnet.

Augusti koftan blev inte av

Det blev ingen augusti kofta. Garnet skulle bli det brokiga Rowans Biggy Print inköpt på loppis i maj. I restkorgen i garnaffären hittade jag två nystan beige till botten pris, så tillsammans med loppis garnet hade jag 1 kg och det skulle räcka fint. Det fanns till och med mönster där 800 gr räckte till kofta. Det fanns också två nystan Big Wool, men de behävdes inte. Jag tänkte att med så tjockt garn blir det litet maskor så den blir färdig på några timmar.

Med Biggy Print skall det stickas med 20 mm stickor, och sådana stora stickor har jag inte. Jag har letat efter tjocka stickor på loppis i flera år (för det finns mer tjockt garn i förrådet), utan att lyckas hitta några. I garnaffären är tjocka stickor dyra, och 20 mm dyrast av allt. Så jag beslöt köpa 15 mm rundstickor, som är hälften billigare än 20 mm. Stickorna blev i alla fall nästan lika dyra som loppisgarnet, dvs 800 gr garn. (Följande vecka hittade jag 12 mm stickor på loppis – så går det alltid. Köp någonting i vanlig affär och man hittar det på loppis.)















Jag kastade på till kofta utan provlapp, för jag visste ungefär vad masktätheten skulle bli, och mönstret kan anpassas. Det var svårt. Det var som att lära sig sticka på nytt. Jag fick hålla stickorna på annat sätt än vanligt, och det tog nästan en timme förrän det började gå något så när smidigt. Sedan fick jag lära mig sticka avigt, och det tog lika länge. Och trots de stora stickorna gick det l-å-n-g-s-a-m-t att sticka.

När jag stickat flera varv började jag undra om kofta var en bra idé för ärmarna skulle bli så tjocka och klumpiga. Så jag tittade på Ravelry vad andra har stickat med garnet, och hittade Fairisle capelet från Teva Grahams book Loop-d-Loop. Boken hittade jag på loppis, inte säskilt billigt, och den är en av mina favoriter. Jag har inte stickat något från den, för de mönster som jag gillar är alla i tjockt garn.

Capelet eller Poncho
Garn: Rowan Biggy Print 100% ull, brokig och beige, 770g
Stickor: 15 mm
Sticktäthet: 6 m och 9 varv på 10 cm
Mönster: anpassat efter Teva Durhams Fairisle capelet (från boken Loop-d-Loop
Stickad 25 augusti – 14 september 2008

Det här mönstret passade fint, tyckte jag. Någonting ovanligt för mig. Mönstret stickas uppifrån, från huvan, men jag beslöt kasta på vid halskanten och sticka runt nedåt. Det gick fint att börja mitt i mönstret. Jag ville ha halv öppning fram till, så jag började sticka fram och tillbaka ca 15 cm från halskanten. Jag tyckte om sättet att göra ökningar, omslag så det blir hål, vid halskanten, på axlarna och bakpå ryggen. Jag ville ha den längre än mönstret också, så jag gjorde tre ökningar till mitt bakpå.

Mönstret hade två versioner, en med fairisle och en enfärgat. Med mitt brokiga garn blev fairisle onödigt, men det blev ränder i beige ifall det brokiga garnet inte räckte. Ränderna syns knappt. Jag kastade av med virknål, för jag hade hittat 12 mm virknål på loppis och den kom väl tillhanda. Kanten vek förstås uppåt, men det tycker jag om.

Jag plockade upp maskor runt halskanten och skulle sticka huva. Efter ett par cm provade jag, och jag tyckte om den som krage så mycket att jag lät den bli krage, och kastade av med virknål igen. Jag går gärna med huva, men jag var rädd för att den skulle bli för tung i det här garnet.

Så blev den färdig. Jag har ingen stoppnål så stor, så jag fäste trådarna med virknålen. Det fanns ett antal knutar i garnet, flera i det beiga garnet, men inte alldeles för många.

Och vad tycker jag nu? Den är alldeles tjock och tung och säkert varm. I boken stickas den i Rowan Big Wool som skulle ta mindre garn och därför bli lättare. Det finns 30 m garn i ett nystan Biggy Print, och 80 m i Big Wool. Mönstret är one size som brukar vara för stort för mig, men den passar fint. Den är snäv runt armarna, men det var meningen. Färgen tycker jag om, fast om jag skulle få välja fritt blev den knappt den här. Annars är garnet så härligt, löst ojämnt spunnet. Det blev rolig stickning, men det blir inget mera tjockt garn (efter det som finns i förrådet) för mig. Det finns litet över 200 gr kvar, och det skall bli halsduk.

Den nya filten blir brun

Jag var med!







Jag blev så glad att få den grannrosa filten #119 färdigstickad att jag inte ens har tagit kort av den. Jag måste ännu virka kant och fästa trådarna, så jag får ta fram den igen, och ganska snart om den skall bli färdig förrän månadens slut.

En lättnad är det i alla fall att slippa den någon vecka. Filten #120 blir i min favoritfärg, brun. Den skulle bli brun-röd, men jag har ytterst litet rött. Litet kommer med i alla fall. Den här filten blir slätare än andra för nästan alla garnen är jämntjocka, och det finns inget boucle garn och inget mohair.









Till den här filten revade jag upp en Monsoon tröja med angora garn. Nu hittar jag inte lappen där jag skrev upp det, men garnet var visst 40% angora, resten ull med kanske litet nylon. Det var väldigt lätt att reva upp. Jag var rädd att det skulle brytas av hela tiden, men det gjorde det inte. Väldigt mjukt är det, och skönt att sticka med.

Mohair är i alla fall bäst. Jag har provat mohair, alpacka, kashmir, silke, kamel och nu angora, och utan tvivel får man de mjukaste och skönaste filtarna med mohair. De andra garnen är förstås fina att sticka med, och filten känns lyxig, men mohair behövs alltid.

I Knit 2008

Jag hade läst om I Knit dagen men var inte alls övertygad om att jag skulle gå. Jag brukar gå på den mycket större i Alexandra Palace, och jag tänkte att det inte var lönt eller nödvändigt att gå på bägge. Men så deltog jag i utlottningen av biljetter på Yarnyards blogg, och jag vann! Jag som aldrig vinner någonting vann den här gången. Tyvärr var det något fel på posten och biljetten kom inte fram i tid. Natalie på Yarnyards var väldigt duktig, och gav mig en biljett till, så det var först i sista minuten som jag fick veta att jag kunde gå. Så jag kom dit alldeles oförberedd, utan stickning, utan kamera.

Det blev mycket bättre än jag hade trott. Det fanns intressanta stånd med fina garn och stickbehör till salu. Jag köpte förstås ingenting, och det var lätt att låta bli, för det skulle bli alldeles för dyrt. Sådant garn passar bra till sockor och sjalar, medan jag tänker tröjor när jag överväger garninköp. Små mängder intresserar mig inte. Det är förstås roligt att titta på garn och ta i garn. Sällan ser man sådant fint garn på loppis.

Yarn Harlots föreläsning var förstås det största dragplåstret. Jag har tittat på hennes blogg någon gång, men den hör inte till de blogger jag läser regelbundet. Jag tittade på den igen dagen före. Hon fick över 200 kommentarer till ett inlägg! Jag läser hellre bloggar som vanligt folk skriver, sådana som stickar och skriver likadant som mig själv. Yarn Harlot talar i alla fall medryckande och väldigt humoristiskt, utan att säga någonting särskilt avslöjande eller träffande om stickning. Det som slog mig var en undersökning som hon berättade om. Forskarna hade studerat hjärnan på buddhist munkar som mediterar flera timmar om dagen, och funnit att deras hjärnor har faktiskt blivit större. En slutsats var att en upprepad enkel uppgift, som stickning, kan ha samma inverkan på hjärnan, och att det är möjligt att det skyddar för Alzheimers.

Det sista kan man tvivla på men jag har märkt själv att när jag stickar under rätta förhållanden, t ex tidigt på morgonen, när det är tyst, så töms sinnet och det känns fint och ledigt och jag blir på gott humör. Jag hade också jämfört det med meditation. Så den första biten tror jag på, och det är roligt att få det förkräftat.

Jane Waller talade om sin bok A stitch in time: knitting and crochet patterns of the 20s, 30s and 40s, som snart kommer ut på nytt, och visade stickade kläder från boken. Jag köpte den här boken när den först kom ut i 1972. Den finns fortfarande i bokhyllan och jag tar fram den nu och då, men endera passar garnet inte, eller så finns mönstret i fel storlek. Ofta ges mönstren i bara en storlek. En enda tröja har jag stickar från den, For sun splashed days 1937-40, men den blev upprepad för många år sedan. Ett tiotal mönster visas i nytt (dvs 1972) garn i den gamla upplagen, och nu visade Jane många andra.

Hélène Magnusson visade isländskt stickat från sin bok Icelandic knitting using rose patterns. Det finns inga rosor, men rosorna är namnet på stickningen som helt enkelt är intarsia i rätstickning. Eftersom en maska är lika lång som bred i rätstickning kan man sticka regelbundet fyrkantiga mönster på det här sättet. Det såg ganska bra ut men inte något som jag vill sticka.

Sedan visade Erika Knight, en av mina favoriter, kanske, stickade tröjor för karlar. Jag stod i kön för att få Yarn Harlots namnteckning vid det här laget, så jag såg litet av stickningen men nu vet jag hur Erika Knight ser ut. Det var lång kö för Yarn Harlot talade en liten stund med var och en, och många tog kort. Själv hade jag litet att säga, och jag var generad för jag inte hade en av hennes böcker, men hittills har jag inte hittat någon på loppis. Folk tycker troligen så mycket om dem att inte vill bli av med dem.

Det blev en fin dag i alla fall, och ännu bättre skulle den ha blivit om jag haft med kameran och stickning. Alla stickade, på föreläsningarna, i kön, bara sittande, och majoriteten tycktes sticka sockor. Så roligt var det också att titta på de stickade plagg folk hade på. Själv fick jag beröm för Rowan Wool Cotton tröjan som jag hade på, och jag blev överraskad för jag tycker om den men jag trodde knappt att den skulle tilltala andra. Yarn Harlot sade att Rowan Kidsilk Haze är hennes favorit garn, så jag borde ha frågat om hon tyckte det var svårt att sticka. Och i kön blev jag visad hur man stickar sockor med Magic loop. Jag hade räknat ut hur man gör det med två rundstickor och nu vet jag hur det går med en.

Bokslut för augusti 2008

Trots att jag fick hela tre saker färdiga i augusti gick förrådet ned med bara 300 gram. På sommarlovet kunde jag inte motstå Novita Aino – 100% ull flerfärgat – till helt rimligt pris. Så blev jag erbjuden en hel mängd bomullsgarn och jag kunde inte säga nej. Färgerna är inte vad jag skulle välja själv, och jag har ingen aning vad jag skall göra med det. Om ingenting annat så passar det i filtarna.