Så vackert rosa

För ett och ett halvt år sedan köpte jag det här virkade sängöverkastet på loppis. Det är virkat i mormorsrutor men med vit kant istället för den vanliga svarta, och jag tycker det ser bra ut. Det är stort – 2,60 m långt och 2,40 m brett, och det vägde 3,5kg. Tänk så mycket arbete, och virkat av restgarn, för varje ruta är olik – jag har inte funnit två likadana. Och nu har jag revat upp den och skall sticka garnet i filtarna. Det hade jag i tankarna när jag köpte det. Jag funderade ett tag på att ha det på sängen, men jag tyckte inte alls om det. Jag kan beundra det men jag vill inte ha det i mitt rum.

Det var så roligt att reva upp någonting med så många olika garn. Det var tydligt att de mesta var ullgarn, men det fanns några akryl och nylon garn med, men bara litet. Det märks inte i mina filtar. Det var smutsigt och malätet, men garnet blev överraskande fint efter tvätten. Det vita garnet hade gulnat och jag har funderat på att färga det, för man kan ha för mycket vitt, och det hinner jag med ännu. Det finns mycket kvar.

Det andra som jag revade upp till den här filten var den här polotröjan med fairisle mönster. Jag känner igen mönstret från Patricia Roberts bok Knitting patterns från 1977 stickad i Patons Purple Heather 4 ply i så ljusa färger att mönstret knappt syns. Jag stickade mönstret som långkofta i samma garn men med brun botten så mönsterfärgerna syntes bättre. Den här köpte jag för att jag kände igen den.

Så skall jag visa det här garnet, Pingouin Multipingouin i rosa och ljuslila akryl från loppis. Det består av tre trådar som inte är ihopspunna. Jag stickade en kofta med det på 1970 talet, i ljusgrått. Då ville jag dela på det, men det blev aldrig av, så nu gör jag det. Trådarna är alldeles tunna, en ljuslila och två rosa.

Filten #118 blir vackert rosa och vit. Jag visste inte att jag hade tillräckligt ljusa färger, men fin blir den.

Blommigt

I torsdags var jag på Chelsea Flower Show. Sådan här Cadogan Garden trädgård skall jag skaffa när jag vinner miljoner på Lotto.













I något hörn kanske det ryms sådana här blommor.






Tillsvidare har jag några krukväxter i köksfönstret och på pytteliten balkong.

En tid ville jag sticka Susan Duckworths blom mönster från böckerna Knitting and Floral Knitting. Jag tycker särskilt om hennes blommor med flätor. Nu är det uteslutet eftersom jag inte har tålamod med intarsia stickning längre, och garnet som jag sparat går till filterna. I stället syr jag blommor. På loppis har jag hittar flera stramaljkuddar med garn. Den här var påbörjad, inte särskilt bra sydd. Jag syr ojämnt också, men det syns inte mycket när den blir färdig kudde. Sned blir den också för jag använder inte båge. När den blir färdig kan jag börja sy lapptäcke, dvs jag har bestämt att jag inte tänker på lappar tills kudden är färdig.

Så jag kan inte

En gång i veckan tar jag loppisdag när jag besöker så många loppis som möjligt. I förra veckan var det en fin dag. Jag såg många vackra saker, till och med stickgarn, och jag köpte ingenting alls. Just före stängningsdags hittade jag flera plastkassar med garn. Det är spännande – finns det någonting fint där. Och det fanns det. I den ena kassen fanns det sju nystan Rowan Biggy Print. Resten var också bra, och skulle passa till filtar, men sådant köper jag inte längre.

Det är Rowan Chunky Print som är min favorit och jag köpte tillräckligt på rea till stor filt. Den skall jag börja sticka snart. Jag tyckte att det skulle passa bra att öva med Biggy Print för jag har inte tidigare stickat med sådant grovt garn. Så jag tänkte jag köper, om det är väldigt billigt och räknade ut hur mycket jag ville ge. Jag väntade tills biträdet hade slutat dammsuga och frågade priset. Det fanns faktiskt prislapp som jag inte hade märkt. Det var litet högre än mitt pris. Jag tänkte efter en stund och sade tyvärr – jag hade bestämt köpa till mitt pris. Då får du det för det, sade han. Då kunde jag inte ändra mig.

Jag har inte ångrat inköpet, men jag tycker att det är hemskt att gå emot alla mina löften. Jag har märkt det tidigare, att jag inte kan säga nej länge, till slut ger jag mig, och ibland köper jag någonting mindre bra. Nu fick jag åtta nystan Biggy Print (när jag kom hem räknade jag att det fanns åtta, ett mer än jag trodde) för mindre än ett nystan kostar på garnaffär. Först tänkte jag sticka liten filt, men nu tror jag det blir liten kofta. Jag har sett på mönster, och 800 gr skulle räcka.

Ett par varv i taget

Så gick det länge. Jag stickade ett par varv på tröjan, och så lade jag bort den och funderade hur jag skulle fortsätta. Nu tycker jag att jag har stickat det svåraste, och det blir bara roligt och spännande att se hur den blir.

Först när jag kom till halskanten på bakstycket tog jag fram måttbandet. Den blir i snävaste laget över ryggen. Som tur är så tönjs det ganska mycket, och kanske någon slags blockning hjälper till. Det är aldrig roligt att reva upp, och här är det ännu värre, för det är halvt mönster och halvt upphittat, så det skulle bli att hitta på igen. Och så finns det flera trådar, och det tar emot att klippa mera än absolut nödvändigt.


Axlarna stickade jag rakt. Ett tag tänkte jag sticka ett par förkortade varv, men det blev för besvärligt med flera trådar. Axlarna blev smala, och mina axlar är alldeles raka, inbillar jag mig, så det passar säkert.

Jag beslöt följa mönstret och sticka bak- och framstyckena i ett. Jag funderade länge. Det finns både för- och nackdelar med att sticka ihop och skilt. Med skilda stycken måste jag räkna maskor för att få flätorna att stämma, och sömnen på axeln syns. Ihopstickad räknar jag varv uppifrån istället så allt blir lika långt som på bakstycket. Det går bra. Jag markerade axeln genom att sticka två varv i samma färg.

Så det blev att kasta på maskor på halskanten framtill istället för att sätta på tråd. Den här gången ämnade jag använda tillfällig påkastnings metoden. Det fanns beskrivning i Vogue 25 års boken som jag tagit tillbaka till biblioteket. Jag trodde modigt att den fanns också i min vanliga Vogue bok, men inte hittade jag den där. På nätet hittade jag video som visade hur man skall göra, men jag minns bilder och inte rörelser, så jag tror inte det blev rätt. Jag får se när jag stickar halskanten. Till på köpet blev det veck av flätan under kanten, så min smala halskant med virkad avkastning passar bra.

Flätorna på framstycket blir tjockare och smalare och stickas sneda mot mitten så nu blir det intressant och roligt. Garnet är behagligt att sticka med, och jag trivs väldigt bra med stickningen.

Filten blir allt längre

Jag försökte ta kort av filten #117 utan blixt, men färgerna blev ändå för ljusa. Det är så roligt att sticka med så många garn och så roligt att se hur det blir. Rundstickorna gick sönder igen. Jag lappade med tejp, men de skav fort genom. De här räckte knappt ett halv år, men eftersom de var köpta från loppis vet jag inte hur mycket de har blivit stickade med. De nya stickorna kommer också från loppis, och när jag tog fram dem från förpackningen märkte jag ett det redan finns en spricka, så de räcker inte heller länge. Jag har två par till i reserv. Jag tänker att om jag fortsätter att låta bli att köpa garn, har jag råd att köpa nya fina stickor, fast de är knappast mera hållbara. En enda gång har jag köpt bamboo rundstickor, och de brast sönder andra veckan – dvs plast biten sprack, inte bamboon.

Så skall jag visa mitt första lapptäcke som jag sydde i slutet av 1970 talet. Fem år tog det. Jag sydde ihop lapparna och kviltade för hand. 16 lappar, med 5 cm kant, syddes ihop till ett block och så kviltade jag ett block i gången. Det var inte alls planerat. Jag sydde block så länge jag hade tyg. Jag räknade fort ut att det skulle se bättre ut med ett ljust och ett mörkare tyg i varje block. Jag lade ut blocken på golvet när jag skulle sy ihop dem så att två lika inte var bredvid varandra. Tyget kom från gamla kläder och restbitar.

Runt kanten sydde jag mörkbrunt kantband. Kviltningen ses bättre från avigsidan. Där använde jag tyg som fanns till hand så där är inget mönster allt. Den är fortfarande i användning, och den har blivit tvättad i maskin otaliga gånger. Litet urblekt har den blivit.

Bokslut för april 2008

Den här månaden lyckades det! Jag köpte ingenting alls. Litet blev färdat heller, bara toppen och den var lätt, dvs den vägde inte mycket.

Jag har inte alls stickat på bomullströjan den senaste veckan, för jag har haft gäster och litet tid att fundera på stickning. Den tröjan måste man fundera på varje gång man tar fram den. Jag stickade på filten i stället. Nu har gästerna farit, allt garn har flyttats tillbaka till gästrummet, och tröjan har kommit fram igen, så nu blir det av. Ännu finns det inte tillräckligt att visa.