Den skulle bli grön

Det var meningen att filten #116 skulle bli grön, men när jag letade fram garnet var de flesta gröna garnen endera för ljusa eller för mörka eller för granna. Så den blev blå brun grå istället med litet grönt som knappast syns. Till min överraskning tycker jag faktiskt om de här färgerna tillsammans.

Ingendera av de nya loppisgarnen är intressanta. Det äldsta är det blågröna Sirdar crepe ullgarnet i nystan på 1 uns eller 28.35 gr. Det är moth resistant – varför får man inte sådana garn nuförtiden? För giftigt? Jag hittade 25 nystan, så det räcker till många filtar. Så har jag flera koner med tunnt garn som jag vill ta slut på.

Jag revade upp den här babyfilten. Den var 70 cm lång och 50 cm bred och alldeles oanvänd. Jag har sett mönstret i Debbie Bliss boken Baby knits for beginners, och det är verkligen enkelt, små lappar i rätstickning. Arbetsamt att sy ihop så många lappar, och det tog en stund förrän jag kom underfund med hur de hade sytts ihop – utan något system alls. De var väl ihopsydda annars, förutan hörnen. Garnet var säkert detsamma som i mönstret, Debbie Bliss Cashmerino Aran, 55% ull, 33% mikrofiber och 12% kashmir, och det blev fint och slätt efter tvätten. Härliga färger för småbarn fast inte precis de samma som i mönstret.


Långkoftan som jag revade upp var 100% alpacka från Peruvian Connection men Made in Bolivia. Den var säkert stickad för hand, och trådarna riktigt ordentligt fästade. Den var svårare att reva upp än jag trodde förrän jag började. Garnet blev lätt ihop trasslat och om man drog blev det knutar som det var så svårt att få upp att jag klippte. Garnet är tunnt och fint i härliga färger. De korta trådarna passar bra i filtarna. Jag tycker så mycket om reva upp sådana här stickningar med många färger. Kaffe Fassett har designat för Peruvian Connection, så det här kanske är hans mönster, eller inte. (Det finns jättefin bild på alpacka djur på sidan 307 i mars numret av engelska Vogue. Jag var intresserad för jag har länge undrat hur de ser ut – som mindre llama djur. Nu slår det mig att det stod inte att de var alpacka, men jag antog att de var.)


Filten #115 blev inte så oäven heller, nu när den är färdigstickad. Det granna gröna bomullsgarnet lyser upp den och ser fint ut bland det blå och vita.

Saxen i handsytt och handbroderat fodral hittade jag på loppis med fingerborg och flera synålar. De tycks ha blivit flitigt använda. Saxen är riktigt vass, mycket bättre än min gamla sax.

Jag stickar inte sockor

Mamma stickar mina sockor. Hon stickar sockor åt hela familjen, ett tiotal varje vinter, åt barn, barnbarn och barnbarnsbarn. De här, av flerfärgat Novita ullgarn, fick jag till födelsedagen i höstas.

I fjol vintras bad mannen #3 mig att sticka sockor åt honom. Han hade tidigt sagt ifrån att han gör slut, om jag stickar tröja åt honom. Det hade jag ingenting emot, för då stickade jag endast filtar. Nu trodde han ju att jag skulle tycka om att sticka sockorna, så jag kunde inte säga nej.

Sockorna skulle vara en viss vinröd nyans, och Rowan 4 ply soft (100% ullgarn) hade rätt nyans, så jag köpte garnet från garnaffären. I tonåren hade jag stickat ett par sockor, så jag visste ungefär hur det går till, men jag behövde mönster. Någon månad tidigare hade jag köpt på loppis Patons and Baldwins Woolcraft: a practical guide to knitting and crochet, från 1930 talet tror jag. Där finns mönster på allting från baby kläder och underkläder till tröjor och koftor. Det fanns flera mönster på sockor, och jag bestämde mig för 12K Man’s socks French heel and flat toe. När jag kom fast öppnade jag min favoritstickbok, Mary Thomas’s Knitting book, med fina diagram och anvisningar hur man mäter foten och räknar ut maskantal. Jag minns inte längre om det blev French eller Dutch heel, men häl blev det. Tårna räknade jag ut också enligt Mary Thomas, och sedan stickade jag en socka till, som såg likadan ut. Mannen tyckte att det var roligt med alla provningarna. Det tog tre veckor från början till slut. Det här var inte det enklaste sättet att sticka sockor - det skulle ha varit lättare att följa ett mönster till punkt och pricka, med då skulle sockorna inte passat så bra.



Inte ett enda ord har jag sagt om att jag inte stickar sockor.

.

Varför stickar jag inte sockor? Det finns sockar att köpa i mängder, alla sorts sockor, billiga, dyra, fina. Man kan slänga dem utan ont samvete när de är utnötta. Att sticka sockor är mycken möda för ringa lön. Man gömmer sockor i skor och stövlar, de krymper lätt i tvättmaskinen och de slits ut fortare än annat stickat.

Tredje färgen

Den tredje tröjan som jag revade upp till virkad filt #2 är alldeles vanlig, och det finns ingenting särskilt jag vill säga om den. Det blev fint garn och det är så behagligt att virka med det. Jag tycker om färgen tillsammans med de två andra. En färg till, tror jag, och det får räcka.

Annars tycker jag att det är för mycket på gång. Filten #115 blir färdig stickad om ett par dagar. Jag har nästan revat upp tröjorna till den nästa, och jag har tvättat tillräckligt till början. Så det är bra, att jag kan kasta på nästa filt med det samma för jag klarar mig inte utan stickning. Sedan får jag reva upp tröjan till kanten på virkad filt #1, fast allra först måste jag bestämma hur lapparna skall läggas ihop, och virka halvlappar till kanterna. Dem kan jag virka på bussen i alla fall. Och så skall trådarna fästas på filten #114 före slutat på februari, så jag får någonting färdigt den här månaden. Tur att det är skottår, så jag får en dag till på mig.

Så vill jag sticka tunn tröja till sommaren. Jag har garn, och jag ämnade sticka ett Patricia Roberts mönster från 1980-talet som jag funderat på i många år. Sedan började jag leta i böcker och tidningar, så nu har jag två mönster till i reserv. Så beslöt jag vänta tills vårnumret av sticktidningarna kom ut. Det fanns ingenting lämpligt i Interweave Knits, och Vogue Knitting har vinterkläder ännu. Jag såg som hastigast på Rowan Magazine på internet, och där finns flera mönster. Jag har inte köpt den. Istället tog jag ut prenumeration, och nu väntar jag tills den kommer förrän jag bestämmer mig. Jag prenumererade på tre år, för då får man 20% rabatt. Medel kom från loppiskassan, så nu har den jättestort underskott. Det hade den från tidigare, för jag köpte en hög dyra CDn efter julen, och nu blev det ännu större. Jag tycker om att titta på Rowan Magazine, men jag har ännu inte stickat någonting därifrån. Fint att Kim Hargreaves slutade – hennes mönster tyckte jag inte om, för de passade så dåligt om armarna och över axlarna.

Medan jag väntar på tidningen kunde jag, och borde, sticka provlapp på Patricia Roberts mönstret för att se om jag tycker om att sticka det, och om jag tycker om det med det här garnet.

Allra sist så har jag börjat sy på två handarbeten från handarbetskistan. Jag skriver mera om dem när jag tagit kort.

Hela tiden planerar jag mera. Det var någon på Ravelry som skrev om sex sidiga stickade lappar i en av Erika Knights nya böcker. Jag tycker så mycket om hennes virkade lappar, så jag bläddrade i boken i bokhandeln. Hon sätter de stickade lapparna med tyglappar, och det skulle jag inte. Men kanske jag kan sticka sådana lappar på bussen. Då slapp jag köpa nytt garn som behövs till virkningen, för jag kan sticka med mitt Rowan Magpie garn. Det tål tänkas på, och provlapp stickas.

Jag har haft fram symaskinen

När jag var yngre och tjockare sydde jag kläder åt mig själv. När jag gick ner i vikt slutade jag för jag kunde köpa kläder som passade. Den senaste tiden har jag mest använt symaskinen till att korta av långbyxor, och jag har sytt gardiner och ett par kuddar. En tid sydde jag också lapptäcken med maskin.

Jag har länge tyckt att det skulle vara nyttigt att ha ryggsäck när jag går på loppis, men jag ville ha en litet finare. Jag fann ingenting lämpligt på loppis. På andra affärer finns det fina, men inte sådana som jag har råd med. Jag hittade inte symönster heller på loppis, så jag köpte Simplicity 9779 på syaffären. Följande vecka hittade jag Burda 4074 på loppis, så jag hade två mönster. Simplicity var i alla fall bättre, tyckte jag. Det blev stadigare och större ryggsäck.

Tyget hade jag redan. Det mönstrade Liberty tyget hade jag köpt på loppis för flera år sedan, i tre avlånga bitar. Ett hade blivit använt till kudde. Det mörkblå manchestersammetstyget fanns kvar från någon kjol jag sytt. Till foder satte jag tunnt blommigt bomullstyg. Snodden fann jag i sylådan. Det lönar sig att spara på allt.

Jag gjorde flera ändringar till mönstret. Jag kviltade inte tyget, och satte inte fleecetyg till foder. Jag kortade av locket, och det fick avrundade hörn. Det fanns inga fickor på mönstret, så jag sydde innerficka i fodret.




Jag kann knappt tro att det blev till någonting som kan användas, och att det gick så fort, en vecka. Det vill säga, jag sydde på den två – tre timmar om dagen i tre dagar i en veckas tid. Den blev inte alls billig, trots att jag inte köpte tyg. Jag visste vad mönster kostar, men sytråden var dyr, och det behövdes annat också. Jag får leta mera på loppis.

Jag har en kista full med halvfärdiga handarbeten. Kanske jag skall våga ta itu med den nu.

Det blommiga bomullstyget kom från köksgardiner i lappteknik som jag sydde för hand i 1981. Köksfönstret vette mot söder och somliga tygen blektes i solskenet. Senare sydde jag om den ena gardinen till tvättpåse.

Dålig början på året

Bokslut för januari 2008

Det gick inte alls bra – ökning med 400 gr. Det blev tre tröjor till. Den första behövdes nödvändigtvis till virkningen. Jag var till och med utan virkgarn en hel vecka. Den andra köpte jag som reserv virkgarn, men när jag kom hem insåg jag att färgen passar inte alls. Så det var dumt. Till de stickade filtarna går den bra, men jag behöver inte – dvs INTE – mera stickgarn. Den tredje fick jag, och jag tog emot eftersom den var mohair, och mohair behövs alltid, och jag har inget i den här färgen. Den fjärde tröjan tog jag inte emot, så det var bra. Och, jag köpte ingenting alls på rea.

Så om jag verkligen vill att garnförrådet skall minska måste jag
1. sluta virka
2. säga nej till alla tröjor jag blir erbjuden
3. aldrig köpa garn eller tröjor

Ingendera är praktiskt möjligt.