Litet längre

På Noro koftan har jag stickat färdigt på kroppen och börjat på vänstra ärmen på nytt. Resåren blev mycket mindre stickad med finare stickor, och nu är den litet snäv när man knäpper ihop den. Det gör inte mycket. Den här gången började jag med att kasta av på vanligt sätt, men jag tyckte inte om det, så jag letade fram virknålen igen. Det går att virka avigt när man kastar av med virknål. Litet petigt är det, men det ser fint ut, med stadig kant.









Jag tyckte att skarven med det bruna garnet blev ganska bra på ärmen. Ränderna blir i alla fall bredare än väntat. Jag tog fram strumpstickorna igen, men klirrandet störde mig. Så jag kom på att försöka Magic Loop metoden med rundstickor. Det går bra när man vant sig. Man måste dra på stickan, inte skjuta som jag är van vid. Man drar på vänstra sidan först, sedan på högra. Garnet borde räcka enligt mina uträkningar, men nu tittar jag på nystanet som blir allt mindre.













I går fick jag Heikki Kovalainens namnteckning. På morgonen skulle jag ha frågat `vem?`. På eftermiddagen visste jag vem han var. `Tack` sade jag på finska, men han hörde knappast för det spelades högljudd musik. Han log så vackert mot mig i alla fall. Lewis Hamilton var också med, men honom brydde jag mig inte om.

Längre hunnit

Det blev litet stickat på Noro koftan de två senaste veckorna, för jag ville få början på den nya filten, och sedan blev det för roligt att sticka på den. När jag tog upp koftan på nytt hade jag problem med kragen, så jag satte bort den igen, medan jag funderade ut vad jag skulle göra.

Som syns på bilden så gjorde jag ihoptagningar på resåren på oket. När det kom till kragen vände jag om rätt och avigt, för man viker ju kragen utåt. Jag undrade om jag skulle sticka ett par förkortade varv för att få den att sitta bättre, men till slut lät jag bli. Jag är inte alls säker på att det var rätta beslutet. Sedan ökade jag den aviga maskan till två i två olika omgångar, så kragen blir vidare utåt. Det var avkastningen som jag inte tyckte om. Till att börja med stickade jag ett par varv avig rätstickning och kastade av med virknål, men det såg inte bra ut. Ett rätt varv istället var inte alls bättre. Till slut kastade jag av på vanligt sätt, men jag tycker att kragen ser fladdrig ut. Nu är jag för trött för att försöka någonting annat. Den ser bättre ut när man har knäpper knappen som kommer dit.

Sedan plockade jag upp maskorna på kroppen och började sticka nedåt med brunt garn. När jag hade stickat slut på första nystanet kunde jag räkna ut hur mycket garn som behövs till ärmarna och hur mycket finns kvar till att avsluta kroppen. Det finns mer än tillräckligt, så jag behöver inte oroa mig. Jag har börjat sticka 4r 2a resår liksom på oket, och nu kom jag ihåg att byta till en storlek mindre stickor. Jag glömde när jag stickade kragen.

Jag väljde garn så att skarven mellan det gröna och bruna garnet syns inte alls. De ljusa varven hör till det gröna garnet. Det blir svårare att få det riktigt när jag börjar med den turkosa vänstra ärmen.

Annars passar koftan bra hittills. När man stickar på det här sättet kan man ju prova hela tiden.

Bokslut för augusti och stickbok

Det är alldeles lätt att göra bokslut för sista månaden. Ingenting blev färdigt och jag köpte inget garn. Det är första gången det hänt, sedan jag började redogörningen för nästan två år sedan. Å andra sidan så har garnförrådet förblivit på runt 106 kg i tre månader nu.

I stället för att köpa garn köper jag stickböcker, på loppis och på bokhandeln på rea. Det senaste blev en japansk bok från loppis. Texten är på japanska så jag förstår den inte, men rubriker finns på engelska, och på mönstren står det arabiska siffror, så det skulle gå att sticka efter dem. Boken heter Fantastic knit art from Kyoto och den är av Ishii Asako. Förutom tröjor stickar hon fina filtar, tapestries säger hon, kanske bonader, i många olika garn. Det liknar Kaffe Fassett stickning men blandat med bilder, så det ser ut som lapptäcke med applikerade lappar. Kanske jag borde försöka sticka sådana filtar. Mönstren till filtarna finns inte, bara till kläderna. Mycket näver stickning har hon också. (Ja, jag antar att det är en kvinna.)

Ny filt

Jag stickade färdigt på filten #127 i förra veckan. Jag var ganska nöjd med den. Jag tycker om de ljusa färgerna. Det blev inte mycket gult till sist och slut, men de andra färgerna passar bra till. Det var lönlöst att försöka få den färdig på ett par dagar. Det tar mycket längre att virka kant och fästa alla trådarna.

Nu har jag stickat en vecka på den nya filten #128. Den blir också gul, den här gången med orange, rödbrunt och beige. Nu tycker jag att den här inte blir så lyckad. Det gula är för ljust mot de mörkare röda. Men så tyckte jag att de starka gula och orange garnen var för mörka mot vitt i #127, och mellanfärger finns inte tillräckligt. Jag fortsätter sticka för jag revar inte upp filtar. Om de börjar misslyckade, förblir de misslyckade. Kanske den ser bättre ut på längre håll, mycket längre håll. Det är roligt att sticka på den i alla fall, för den består av många korta trådar, och det bästa är att byta garn.

Till filten revade jag upp den här bomullströjan från loppis. Den är Laura Ashley, handstickad i Kina. Den är riktigt fint stickad och ihopsydd. Jag minns inte längre varför jag köpte den, men den passade bra åt mig, så jag använde den i ett par år. Garnet kom inte med i filten, för jag tyckte inte att färgen, fint rosa, passade till det gula. Det kommer med i andra filtar.