Nu stickar jag Noro

I garnförrådet finns det nu fyra olika Noro garn – Transition, Kureyon, Silver Thaw och Cashmere Island. Det är lätt att hitta på mönster till de två sista, frågan är bara att bestämma vilket. Transition är ett tjockt garn, så det är svårare. Det skulle gärna bli till myskofta, och jag söker mönster till något som inte blir för stort.

Nu har jag börjat sticka med Kureyon. Jag köpte garnet på rea till 50% rabatt för tre och ett halvt år sedan. Jag köpte allt som fanns, fyra nystan gröngrått och fyra brungrått. Jag tyckte om de här färgerna för de är dämpade, inte alls så granna som så många Norogarn. Ett grannt nystan kom med, och det använder jag om det absolut behövs. Jag hoppas att de gröna och bruna färgerna är så lika varandra – dvs de gråa bitarna är likadana – att det skall se enhetligt ut.

Jag bestämde från början att det skall bli till kofta, för jag har redan Noro Shinano tröjan, även om den blir sällan använd. Jag tycks ha planerat mönstret i flera år. Halva ryggen, ena ryggen och ärmen skulle bli grön och resten brunt. I sista minuten ändrade jag mig, och beslöt istället för att sticka hälften nedifrån brun och resten grönt. Jag tänkte sticka fläta runt kroppen och sedan plocka upp maskor både nedifrån och uppåt. På så sätt skulle det bli lätt att prova ständigt.

Jag kastade på provlapp med det granna garnet, och det tog bara ett par varv förrän jag insåg att det inte gick med slätstickning, för det skulle töjas så hemskt om man man plockade upp maskor. Nu förstod jag varför sådana band stickas med flätor. Så provlappen blev fläta istället. Det var inget fel på den, men det hade alltid varit meningen att koftan skulle stickas i slätstickning för mönster syns inte så bra i det här garnet, och flätan var alldeles för tjock. Ny provlapp i slätstickning.

Oket på Sirdar koftan gick så bra att jag tänkte sticka likadant här. Raglanärmar ville jag inte ha. Jag gjorde samma tillfälliga påkastning med virknål direkt på stickan, och det gick bra. Upptill blev det 4r 2a resår, med ihoptagningar så att resåren blev allt smalare. Eftersom jag råkar ha tre rundstickor i rätt storlek stickade jag med alla tre när jag stickade ihop ärmarna med bålen. Annars blir det snävt runt ärmhålen. Jag kunde byta till en efter 3-4 cm.

Nu har jag stickat till halskanten. Det skall bli krage, så jag väntar ett tag med att sticka den, tills jag vet bättre hur mycket garn finns kvar. Ena ärmen är stickad till samma längd som koftan, med strumpstickor, så det blir inga sömmar.

Det går fint att sticka med Noro garnet. Så skönt känns det. Liksom med Silk Mountain tvättade jag det först, och fick reda på knutarna. Bara tre utav nio nystan var utan knutar. Jag skulle gärna matcha trådarna så att det inte syns när jag börjar ett nytt nystan.

Tidigare hittade jag Jane Ellisons bok Knitting Noro billigt på loppis så jag köpte den utan att titta närmare på den. Jag blev besviken. Med undantag av de sista fyra mönstren är alla andra alldeles vanliga, och de är varianter på tre fyra mönster. Det finns t ex koftor, tröjor och västar i Kureyon och Silk Garden, alla samma basmönster, med och utan resår och med olika längder och ibland med flera färger. Alla ärmar ser likadana ut upptill med samma antal maskor. Det är ju inte alls svårt att sticka kofta som tröja, det är väl bara nybörjare som behöver mönster till sådant, eller till att sticka kortare ärm, eller rätstickning istället för resår. Det finns ett kort kapital om hur Noro garn tillverkas som låter som om bolaget skrivit det själv. Om jag hade betalat fullt pris för boken skulle jag nog ha studerat den noggrannare först.