Inte så enkelt

Det gick inte så enkelt att sticka ärmar. Det första försöket blev för vitt. Det upptäckte jag efter 5 cm, så det var inte så hemskt att reva upp. Jag räknade om maskantalet, och kastade på färre. Den här gången stickade jag 15 cm för jag kom mig för att ta mått. Nu var det för smalt. Jag hade stickat för tätt igen. Jag revade upp och kastade på igen, samma antal maskor, och jag bemödade mig att sticka lika tätt som på bakstycket, och det gick. Jag till och med tråcklade ihop den första ärmen och provade, och den passar.

Jag lade bort den första ärmen när jag kom till ärmkupan och började på den andra. Det blir lättare att sticka båda lika om jag gör den andra så fort jag får den första färdig. Båda ärmarna är lika breda; på bilden rullar sidorna inåt.

Nu stickar jag flitigt på den andra ärmen. Det är så roligt när det syns att det går fort framåt. Filtarna går långsamt.

Tredje gången gilt?

Så här ser tredje försöket till Grainy Silk tröjan ut. (Trots att de ser olika ut på bilderna är båda delarna samma färg.) Den här gången beslöt jag att sticka ok och delarna skilt, så det blir lätt att ta mått och mindre att reva upp om det inte passar. Jag satte till en smal tråd svart kashmir garn. Det kommer från upprevad träja, en alldeles vanlig herr-tröja, så det ingen bild. Jag undrade om svårigheterna med masktätheten berodde på att garnet var för tunnt, men nu tvivlar jag på det. Med kashmir garnet blir stickningen mjukare och behagligare, och det syns inte alls. Det är inte alls besvärligt att sticka med det.

Jag började med provisionell virkad påkastning, så det blir lätt att sticka bålen nedåt. Först stickade jag framstycket, för det är svårast att få halskanten fin. Jag var så ivrig att påkastningen inte skulle bli för lös att den blev för tät, och nu är jag orolig att det syns när jag plockar upp maskorna. Bakstycket blev däremot ganska löst, både påkastad och stickad. Det är tur att ingen ser bak och framstycket på samma gång.

Mönstret är enkelt 6 r 1 a, så att det skall töja om det blir för snävt eller dra ihop om det blir för stort. Jag tänkte göra ett par ökningar men när jag tog mått efter ett par cm var den ganska stor, så jag lät bli. Efter 10 cm var den inte längre stor, den var kanske liten. Så det är bra att bakstycket är litet större.

Ett vanligt fel på mina stickningar är att halskanten blir för hög. Här ser den ganska låg ut, men jag har provat – jag satte ihop med säkerhetsnålar – och den blir nog bra. Nu har jag börjat med första ärmen, och det blir enkelt. Om jag bara kom mig för att sticka på den. Ibland går det flera dagar utan att jag tar i den. När jag var ute och gick i morse planerade jag min sommar stickning så nu har jag åtminstone orsak att få den färdig.

Rundstickorna köpte jag på loppis. Jag har aldrig tidigare sett sådana, med metallbåge. Jag har ingen aning alls om hur gamla de är; kanske från 1950 talet? Det går fint att sticka med dem.

Vitt, turkos och blått

Jag fick filten #123 färdigstickad för två veckor sedan. Jag tycker fortfarande om den. Nu ligger den och väntar på att jag skall fästa trådarna. Annars har jag börjat tänka på att ta fram virkad filt #2 igen. Jag håller på att reva upp en tröja med garn till att virka ihop. Grainy Silk tröjan stickar jag på också, och det går långsamt. I tankarna planerar jag bomullströjor till sommaren, men lämpligt garn saknas i förrådet, så det blir ingenting till. Synd, för jag hade tänkt ut modellen till den första, men garnet som jag ämnade dit passar inte.

Jag måste alltid ha filt på gång, så jag stickar flitigt på filten #124. Den här gången blir den vit turkos grön blå. Det här är inte favoritfärger, men garn som jag vill sticka slut på. De flesta av det granna garnen härstammar från den virkade filten som jag revade upp. Filten är också glad omväxling till den mörka #122. Det blir många korta trådar, och det är bra för det roligaste är att byta garn. Ofta stickar jag ett eller två garn i regelbundna ränder, men här blev det inte någon. I filten #123 blev det två, och jag tyckte att det var tråkigt. Ränderna får i alla fall filten att se mera enhetlig ut, så det är värt att sätta åtminstone en regelbunden rand.

Den här loppis boleron revade jag upp. Garnet är härligt flerfägat ullgarn, ojämnt spunnet, säkert för hand. Mönstret är intressant också, med spetsmönster på ryggen och det minsta möjliga framstycke. Jag har förstås provat den, och ärmarna var för stora för mig.

Bokslut för februari 2009

Den här månaden blev det lätt. Jag köpte ingenting alls, och jag färdade Chunky Print filten som var tung. Så det blev minskning i förrådet. Jag är inte vidare glad för jag vet att den största orsaken till köpstoppet var att jag inte alls hittade garn som föll mig i smaken. Och orsaken till det var att jag har gått mindre på loppis, så kanske det var framsteg i alla fall.