Så här ser tredje försöket till Grainy Silk tröjan ut. (Trots att de ser olika ut på bilderna är båda delarna samma färg.) Den här gången beslöt jag att sticka ok och delarna skilt, så det blir lätt att ta mått och mindre att reva upp om det inte passar. Jag satte till en smal tråd svart kashmir garn. Det kommer från upprevad träja, en alldeles vanlig herr-tröja, så det ingen bild. Jag undrade om svårigheterna med masktätheten berodde på att garnet var för tunnt, men nu tvivlar jag på det. Med kashmir garnet blir stickningen mjukare och behagligare, och det syns inte alls. Det är inte alls besvärligt att sticka med det.
Jag började med provisionell virkad påkastning, så det blir lätt att sticka bålen nedåt. Först stickade jag framstycket, för det är svårast att få halskanten fin. Jag var så ivrig att påkastningen inte skulle bli för lös att den blev för tät, och nu är jag orolig att det syns när jag plockar upp maskorna. Bakstycket blev däremot ganska löst, både påkastad och stickad. Det är tur att ingen ser bak och framstycket på samma gång.
Mönstret är enkelt 6 r 1 a, så att det skall töja om det blir för snävt eller dra ihop om det blir för stort. Jag tänkte göra ett par ökningar men när jag tog mått efter ett par cm var den ganska stor, så jag lät bli. Efter 10 cm var den inte längre stor, den var kanske liten. Så det är bra att bakstycket är litet större.
Ett vanligt fel på mina stickningar är att halskanten blir för hög. Här ser den ganska låg ut, men jag har provat – jag satte ihop med säkerhetsnålar – och den blir nog bra. Nu har jag börjat med första ärmen, och det blir enkelt. Om jag bara kom mig för att sticka på den. Ibland går det flera dagar utan att jag tar i den. När jag var ute och gick i morse planerade jag min sommar stickning så nu har jag åtminstone orsak att få den färdig.
Rundstickorna köpte jag på loppis. Jag har aldrig tidigare sett sådana, med metallbåge. Jag har
ingen aning alls om hur gamla de är; kanske från 1950 talet? Det går fint att sticka med dem.
Jag började med provisionell virkad påkastning, så det blir lätt att sticka bålen nedåt. Först stickade jag framstycket, för det är svårast att få halskanten fin. Jag var så ivrig att påkastningen inte skulle bli för lös att den blev för tät, och nu är jag orolig att det syns när jag plockar upp maskorna. Bakstycket blev däremot ganska löst, både påkastad och stickad. Det är tur att ingen ser bak och framstycket på samma gång.
Mönstret är enkelt 6 r 1 a, så att det skall töja om det blir för snävt eller dra ihop om det blir för stort. Jag tänkte göra ett par ökningar men när jag tog mått efter ett par cm var den ganska stor, så jag lät bli. Efter 10 cm var den inte längre stor, den var kanske liten. Så det är bra att bakstycket är litet större.
Ett vanligt fel på mina stickningar är att halskanten blir för hög. Här ser den ganska låg ut, men jag har provat – jag satte ihop med säkerhetsnålar – och den blir nog bra. Nu har jag börjat med första ärmen, och det blir enkelt. Om jag bara kom mig för att sticka på den. Ibland går det flera dagar utan att jag tar i den. När jag var ute och gick i morse planerade jag min sommar stickning så nu har jag åtminstone orsak att få den färdig.
Rundstickorna köpte jag på loppis. Jag har aldrig tidigare sett sådana, med metallbåge. Jag har
ingen aning alls om hur gamla de är; kanske från 1950 talet? Det går fint att sticka med dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar