

Jag stickade provlapp och räknade ut antalet maskor, och som vanligt blev första försöket för stort. Det andra blev mycket bättre, men när jag stickat slut på det första nystanet insåg jag att jag skulle behöva 7 eller 8 nystan till, och det tyckte jag var för mycket. Om jag inte får köpa garn till filtarna, vill jag inte köpa till tröja heller. Så jag fick tänka om.
Jag har massor med liknande bomullsgarn, men bara ett eller två nystan av varje. Jag hade tänkt sticka en annan tröja, i randig mosstickning liksom filten C2. Varför inte sticka den här randig? Det skulle ju bli mosstickning i alla fall. Stickfastheten var den samma, så den blev lämpligt stor när jag kastade på för tredje gången, och nu har jag stickat bakstycket färdigt till tre fjärdedelar. Den här gången blir hela bottnen i mosstickning.

Det är roligt att sticka, för hela tiden får jag fundera hur jag skall göra. I mönstret stickas bak- och framstycket ihop över axlarna, dvs det blir hål för halsen, och jag vet inte om jag skall göra så. Det blir enkelt att fortsätta med flätorna till framstycket, men då måste jag räkna ut randningen. Det är första gången jag stickat flätor på många år, och första gången jag stickat från diagram, och det går bra. Finurligt är det att sticka flätor på 16 maskor, men hittills har jag klarat det. Men jag är tveksam om hur tröjan blir, och om jag vågar gå med den. Det är alldeles för mycket mönster med så många färger och olika flätor.

Det gröna garnet är hemgjorda stickmarkörer. Tipset fann jag i ett gammalt Lopi mönster – gör ögla av annat garn. De behövs här för det kan vara svårt annars att se var flätor i slätstickning börjar och slutar.
1 kommentar:
Finurligt att göra enfärgat randigt när man har ont ocm garn.
Må så gott.
Eva.
Skicka en kommentar