Nu stickar jag Noro

I garnförrådet finns det nu fyra olika Noro garn – Transition, Kureyon, Silver Thaw och Cashmere Island. Det är lätt att hitta på mönster till de två sista, frågan är bara att bestämma vilket. Transition är ett tjockt garn, så det är svårare. Det skulle gärna bli till myskofta, och jag söker mönster till något som inte blir för stort.

Nu har jag börjat sticka med Kureyon. Jag köpte garnet på rea till 50% rabatt för tre och ett halvt år sedan. Jag köpte allt som fanns, fyra nystan gröngrått och fyra brungrått. Jag tyckte om de här färgerna för de är dämpade, inte alls så granna som så många Norogarn. Ett grannt nystan kom med, och det använder jag om det absolut behövs. Jag hoppas att de gröna och bruna färgerna är så lika varandra – dvs de gråa bitarna är likadana – att det skall se enhetligt ut.

Jag bestämde från början att det skall bli till kofta, för jag har redan Noro Shinano tröjan, även om den blir sällan använd. Jag tycks ha planerat mönstret i flera år. Halva ryggen, ena ryggen och ärmen skulle bli grön och resten brunt. I sista minuten ändrade jag mig, och beslöt istället för att sticka hälften nedifrån brun och resten grönt. Jag tänkte sticka fläta runt kroppen och sedan plocka upp maskor både nedifrån och uppåt. På så sätt skulle det bli lätt att prova ständigt.

Jag kastade på provlapp med det granna garnet, och det tog bara ett par varv förrän jag insåg att det inte gick med slätstickning, för det skulle töjas så hemskt om man man plockade upp maskor. Nu förstod jag varför sådana band stickas med flätor. Så provlappen blev fläta istället. Det var inget fel på den, men det hade alltid varit meningen att koftan skulle stickas i slätstickning för mönster syns inte så bra i det här garnet, och flätan var alldeles för tjock. Ny provlapp i slätstickning.

Oket på Sirdar koftan gick så bra att jag tänkte sticka likadant här. Raglanärmar ville jag inte ha. Jag gjorde samma tillfälliga påkastning med virknål direkt på stickan, och det gick bra. Upptill blev det 4r 2a resår, med ihoptagningar så att resåren blev allt smalare. Eftersom jag råkar ha tre rundstickor i rätt storlek stickade jag med alla tre när jag stickade ihop ärmarna med bålen. Annars blir det snävt runt ärmhålen. Jag kunde byta till en efter 3-4 cm.

Nu har jag stickat till halskanten. Det skall bli krage, så jag väntar ett tag med att sticka den, tills jag vet bättre hur mycket garn finns kvar. Ena ärmen är stickad till samma längd som koftan, med strumpstickor, så det blir inga sömmar.

Det går fint att sticka med Noro garnet. Så skönt känns det. Liksom med Silk Mountain tvättade jag det först, och fick reda på knutarna. Bara tre utav nio nystan var utan knutar. Jag skulle gärna matcha trådarna så att det inte syns när jag börjar ett nytt nystan.

Tidigare hittade jag Jane Ellisons bok Knitting Noro billigt på loppis så jag köpte den utan att titta närmare på den. Jag blev besviken. Med undantag av de sista fyra mönstren är alla andra alldeles vanliga, och de är varianter på tre fyra mönster. Det finns t ex koftor, tröjor och västar i Kureyon och Silk Garden, alla samma basmönster, med och utan resår och med olika längder och ibland med flera färger. Alla ärmar ser likadana ut upptill med samma antal maskor. Det är ju inte alls svårt att sticka kofta som tröja, det är väl bara nybörjare som behöver mönster till sådant, eller till att sticka kortare ärm, eller rätstickning istället för resår. Det finns ett kort kapital om hur Noro garn tillverkas som låter som om bolaget skrivit det själv. Om jag hade betalat fullt pris för boken skulle jag nog ha studerat den noggrannare först.

Bokslut för juli 2009

Sent omsider skall det bli bokslut för senaste månad också. I juli köpte jag garn. Det var tur att flera saker blev färdiga, så garnförrådet minskade i alla fall, men bara med 200 gr.

Filten #126 blev färdig i månadens sista dagar. Tidigare behövdes det ju inte. Bilden visar hur fin den blev på nära håll. Sirdar bomullskoftan och Sirdar barnfilten färdades också.

På rea kunde jag inte motstå Rowan Kidsilk Spray, som var ännu billigare i år. Jag köpte fem nystan i samma brunvita färg som i fjol, så nu har jag sju nystan av den färgen. Och flera till i andra färger. Det räcker till långärmad topp eller kofta, eller till halsduk och sjal. Jag tycks inte ha tagit kort av det här garnet.

Det allra bästa var i alla fall Noro Cashmere Island som fanns med 50% rabatt. Det här garnet har jag tittat på varje gång jag gått till garnaffären, så det var självklart att det blev inköp. Det blev 450 gr av en färg och 100 gr av en annan, allt som fanns kvar. Bilden blev inte särskilt bra. Nu ligger det i förrådet med mina andra Noro garn. Ett har jag tagit fram, Noro Kureyon, och det stickar jag med nu.

Det var på loppis som jag köpte det mesta, och det kan jag inte försvara. Lamb´s Pride Bulky är skönt tjockt entrådigt ullgarn, som blev tillägg till min samling av sådant garn. På samma gång hittade jag Kaffe Fassett sockgarn, i just sådan färg som jag skulle kunna tänka köpa, och ett nystan Noro Silk Garden. Från tidigare finns det ett annat nystan Silk Garden i förrådet så nu ångrar jag att jag inte köpte det nystan som fanns på rean. Då tänkte jag att jag aldrig hittar mera.

En annan dag hittade jag det här ullgarnet, av Annabel Fox. Hon designade för Rowan på 1980 talet, och jag har hennes stickbok The Original Annabel Fox från 1991. Mönstren i den är inte alls sådana som man vill sticka nu – stora och vida med intarsia mönster. I förrådet finns det redan annat garn av hennes märke. Nu för tiden hör man inte av henne längre.

Det andra garnet var Rowan Silkstones, liknande till Grainy Silk som jag stickade tidigare, men utan inslag. Det kom i en behaglig blå färg. Jag har redan flera andra färger av samma garn, och någon gång blir det kanske av att sticka fairisle med det.

Så det blev alldeles för mycket inköpt.

Alldeles bra

Sirdar Luxury Soft Cotton kofta

Garn: Sirdar Luxury Soft Cotton bomull 100%, lila, 370g
Stickor: 3.75 mm
Sticktäthet: 21 m och 30 varv på 10 cm
Storlek: Small
Mönster: Shiri Mors Multishapes Top från Vogue Knitting Spring/Summer 2009, mycket förenklad
Stickad 11juni – 26 juli 2009

Koftan blev färdig för två veckor sedan, och jag har gått med den flera gånger. Den passar bra och är så behaglig att gå med.

Det gick fint att sticka kroppen nedåt. Det var omöjligt att få spetsmönstret jämnt fördelat på bägge sidorna av sidokanten och framtill på samma gång, så det blev stickat i ett. På så sätt blev det jämnt framtill, men det ser underligt ut på sidorna. Det framträder inte alls, så det gör väl ingenting.

Jag tyckte att oket var för snävt, så jag stickade om den sista ihoptagningen, och fördelade den på två varv med flera varv emellan. Nu sitter den mycket bättre och det syns inte alls. Jag glömde byta till mindre stickor när jag stickade halskanten, fyra varv rätstickning. Den skulle kanske ha sett bättre ut om jag hade repat upp. Framtill tycker jag inte om halskanten – den är stickad enligt mönstret men den är litet för fyrkanting, och det blev en liten kant upptill. Jag stickade förkortade varv enligt konstens alla regler. Ibland blir det för snävt när jag virar garnet runt föregående varvs maska så nu ansträngde jag mig att göra det löst, så på vänstra sidan blev det för löst. Sådant överser jag.

Framkanten blev inte heller bra. Jag stickade två maskor rätstickning, och det var inte tillräckligt, så kanten rullar inåt. Jag har blockat – dvs sprayat med vatten och låtit den torka under handdukar. Det hjälpte litet, isynnerhet med nedre kanten. Sedan var jag ute i duggregn och kanten rullade inåt igen, så nu borde jag göra det på nytt.

Ärmarna tycker jag om; de är tillräckligt långa och tillräckligt vida. Spetskanten ser lika bra ut upp och ned.

Det fanns mer än tillräckligt garn, så där oroade jag mig i onödan. Jag beslöt att kroppen var tillräckligt lång när det blev slut på det nya – dvs oupprevade – garnet. Koftan kunde ha varit ett par cm kortare; längre skulle inte alls ha passat. Jag förstår inte varför jag trodde att den skulle bli för stor. Den blev om någonting i minsta laget, men så behövs en sådan här modell inte knäppas. Runt ryggen och axlarna passar den.

Det var skönt att sticka med garnet, och behagligt känns det i det färdiga plagget. Det enda felet med det är att det delar sig lätt. Det består av 12 trådar löst ihopspunna, och man måste se efter, vid första maskan på ett nytt varv och vid ihoptagningar, att alla trådarna kommer med på stickan.

Jag tycker väldigt mycket om sådan här ihoptagning, jämnt fördelat över oket, och den vill jag sticka igen. Den passar så mycket bättre än raglanärmar.