Fram/bakstycket är stickat nästan till ärmhålen, och snart får jag börja på ärmarna med strumpstickor. Jag har just räknat ut hur många maskor och varv och ökningarna det behövs till ärmarna och maskor till raglan minskningen och hur många maskor det skall finnas kvar runt halsen. Det enda som återstår är hur halsurringningen skall se ut. Det hinner jag tänka på senare.

Skarven ser litet bättre ut nu, när jag gör likadant varje gång jag byter färg, dvs nästan vartenda varv. Jag läste Meg Swansens sätt att få jogless stripes i senaste numret av Vogue Knitting (Fall 2007), men endera förstår jag fel eller så går det inte med ränder på ett varv. Om man stickor ihop maska i varv 2 med maskan under i varv 1 så drar det inte ihop stickningen om man gör det varje varv, och om man flyttar stickmarkören en maska till vänster flyttar man inte på början på varvet. Fast det kanske inte gör någonting om man har jogless stripes, och kanske det går bättre med bredare ränder.

På garnetiketten till mina nystan av Rowan Wool Cotton står det att sticktätheten skall vara 28 maskor på 3 mm stickor. På samma garn som finns till salu nu står det 23 – 24 m med 4 mm stickor. Garnet är inte alls tjockare nu, bara tätare spunnet. Intressant att Rowan har ändrat på garnet utan att ändra på namnet. Jag tycker att 28 m är lämpligt. Jag stickar lösare, 26 m, och om jag började på nytt skulle jag ta mindre stickor. Annars är garnet skönt och behagligt – litet glansigt.

Jag skall visa strumpstickorna som jag hittade. Fodralet ser alldeles nytt ut. Jag undrar hur gamla de är – från 50 eller 60 talet? Och vem har sparat på dem i så många år, och har de alls blivit använda? Jag fick ett mindre par stickor till på samma gång.

Jag har virkat bården färdig på filten #110. Nu skall trådarna fästas.

Jag började sticka på filten #112 för ett par veckor sedan. De här tröjorna revade jag upp. Den första är gulbeige tweedgarn med grå inslag. John Magee Ireland stod det på etiketten. Jag tycker att tweedgarn gör sig bra i filten, och den här färgen passar till botten färg. Den syns knappt i filten. Den andra tröjan är hemstickad av hemspunnet garn i fint flätmönster. Den var alldeles oanvänd. Synd att det är bara jag som uppskattar den, och jag vill bara reva upp den för att få garnet. Tröjan är stickad av två trådar, en ljusgrå och en tunnare mörkgrå. Jag har delat på trådarna. Båda är härliga, och den ljusa används i den här filten. Det är frestande att lägga bort den mörkgrå med andra garn som kan stickas till fair isle.

Garn: Jaeger Pure Cotton bomull 100%, färg tegelrött, 500 gr
Stickor: 3 och 3,5 mm
Sticktäthet: 24 m och 35 varv på 10 cm
Mönster: anpassat efter Zoe Mellors Minnie, Rowan Magazine 33
Stickad februari - september 2005

Jag började sticka klädesplagg igen för två och ett halvt år sedan då jag fick nytt jobb med mycket resande. Jag visste att jag inte skulle klara mig i två, tre dagar utan stickning, och filten med allt garn var för stor och tung att ta med. Så jag letade fram garnet som jag köpt på rea för 12 – 15 år sedan och som trots flera början aldrig blivit till någonting.

Garnet är Jaeger Pure Cotton, 100% bomull, mycket lika Jaeger Aqua som slutsålts på rea nu i sommar. Mönstret till koftan kom från Rowan Magazine 33. Det använder Rowan Cotton Glace som är litet tunnare än Jaeger garnet, så jag stickade en storlek mindre än vanligt. Jag kortade av den genom att sticka färre varv före och efter midjeintagningen, och jag kortade också av ärmarna. Och jag tog bort snibben på kragen som jag inte tyckte om. Jag kunde inte sticka färgat mönster för jag hade bara en färg, men för intresse stickade jag enkelt mönster, 3 rätt 1 avig vart fjärde varv, och det gör sig bra. Knapparna kom från förrådet, och passar till garnet, till färgen och till modellen.

Koftan passar bra, och jag går med den mycket och har tvättat den flera gånger, som syns. Det var roligt att sticka med garnet. Det liksom tog emot så det var enkelt att hålla stickfastheten.

Det är svårt att hitta fel på koftan, och jag undrade varför för jag hittar alltid fel. Jag kom på svaret – det är inte mitt eget mönster. Andra är bättre på design än jag!

Filtarna #110 och #111 är bägge färdigstickade. Jag brukar fästa trådarna på en förrän den följande är färdigstickad, men den här gången har jag sysslat med annat.

Filten #109 är nytvättad och alldeles färdig. Jag blockar inte och pressar inte heller, för det finns mohair och syntet garn med som inte skall pressas.

Jag har färdat den här filten, B2, som jag så ångrar. Garnet kom från en vävd matta. Det såg så bra ut – hemspunnet och hemfärgat och mjukt i fina färger. Men det fanns massor med knutar överallt och det var så ojämnt spunnet att det inte såg bra ut i vanliga filtar. Så jag satte till rött mattgarn och stickade den här filten i fjol somras, och nu har jag fäst trådarna och virkat kant.

Jag skall inte tvätta den, för jag tycker att den är för tung för tvättmaskinen – nästan 2 kg – och färgen släpper. Jag skall virka en mattbit av garnet som finns kvar, för jag tyckte om kanten för den är så stadig.

Jag stickar vardagströja till vintern. Garnet är Rowan Wool Cotton med 50% ull och 50% bomull. Jag har hittat det vid olika tillfällen, så somliga nystan är 40 gr och andra 50 gr and flera saknar etikett. Sammanlagt finns det 700 gr i åtta olika färger. Det finns två svarta, en av dem nästan mörkblå, oliv grönt, salvia grönt (sage), grått, brunt, rödbeige och gredelint. Den ljusgröna lämnas bort.

Så tröjan blir randig. För att fördela garnet jämnt så blir det ett varv per nystan, dvs 14 ränder, men inte lika varje gång så blir det mera intressant. I bland blir det två varv med samma nystan, och ett nystan flyttar på sig varje gång. Modellen är enkel, slätstickning med raglan ärmar. Jag ville sticka flätor så det blir en liten fläta framtill på högra sidan.

Jag stickar med rundstickor så det blir lätt hål när man byter nystan varje varv. Det ser hemskt ut. Jag får sy ihop när den är färdig. Bra att den är till vardagen. Det blir fåll, och jag har stickat ett avigt varv där den vikes upp. Jag tänkte på att sticka fast fållen, men jag tyckte att det blir svårt att ändra om det behövs.

Hur mäter man när man stickar med rundstickor, för stickorna måste ju vara kortare än stickningen? Jo, man sätter ett antal maskor på strumpstickor. Fiffigt tycker jag – självklart tycker säkert andra.

Så här skrev jag på engelska om min stickning:

I started knitting these blankets after I became interested in Kaffe Fassett’s style of knitting. The way he combined colours and textures reminded me of the ragrugs my mother weaves. I wondered if I could replicate the random patterns of my mother’s rugs in knitting by using Kaffe’s techniques. My first blanket therefore had defined stripes of light and dark shades, but in order to achieve the stripes I had to carry long lengths along the edges, so I settled on an overall pattern combining colours of similar tones using fewer shades.

As a child I enjoyed cutting strips of material for my mother’s rugs from (worn out) patterned clothes, seeing the pattern dissemble in the randomly patterned strips which were then reassembled in a third pattern in the rugs. In patchwork I enjoy cutting pieces of cloth into randomly patterned shapes in order to piece them together into a regular pattern. Later in my statistics training I was intrigued to study in depth the nature of random events.

The knitting illustrates the statistical theory as the yarns are used at random. When I start a new blanket I assemble yarns in similar shades – some 30 or 40 – and put them in order – any order will do – so that when I come to the end of one yarn, I pick the next one without having to decide whether it is a good match to the previous yarn. And while knitting it is exciting to find out what comes next, and how the blanket will end up looking.

An aspect of ragrugs and patchwork that appeals to me very much is the opportunity to reuse old materials. Most of the yarn for the blankets comes from knitted sweaters from charity shops. I unravel them, washing the yarn before using it again. This works well for natural fibres, such as wool, mohair, silk, angora, cotton, alpaca and cashmere, as the kinks will disappear. The unravelled yarns also have a textural quality lacking in new yarns, in particular if the sweater has shrunk in washing. I enjoy handling textiles so much that I nearly enjoy the unravelling more than the knitting.

The photographs show a typical ragrug (from Astrid Johnson m fl: Vackra trasmattor och andra vävar, ICA bokförlag, 1985, ISBN 91 534 0709 1), and close ups of my first (filten A1) and my third (filten A3) blankets.