Båda ärmarna är färdiga på Rowan Pima Cotton koftan. De blev litet längre än menat. Längden på den första var bra när jag provade, men den var längre när jag provade med två ärmar. Nu stickar jag på kragen igen. Jag provar när jag stickat ett par cm till. Jag tycks tycka bättre om att sticka slätstickning än resår.
När Kaffe Fassetts bok Kaffe knits again kom ut för nästan tre år sedan beställde jag den från biblioteket. Jag beslöt då att den inte var tillräckligt bra för att köpa åt mig själv. Jag hade redan flera av mönstren i andra böcker, och färger lägger jag hellre ihop själv. Jag tänkte att jag hittar säkert boken på loppis i sinom tid. Och nu, tre år senare, fann jag den, ett riktigt nytt exemplar – det finns inga märken eller skavanker på den alls.
Bilderna är alldeles fina. De var tagna i Charleston, ett hus i Sussex som jag känner till från tidigare. De stickade kläderna å andra sidan är inte alls lika fina som i Glorious knitting, t.ex. Flera mönster använder Rowan Scottish Tweed garnen, som är verkligen härliga, men de blandas inte med andra garn som i den tidgare boken. På så sätt är det kanske lättare att sticka, men resultaten blir inte lika fina. Det finns också mönster på flera filtar, sjalar och halsdukar, och de skall jag begrunda. Jag såg Foolish Virgins halsduken på en man på bussen, och jag tyckte den var så härlig, men jag stickar den knappast. Fairisle utan foder passar inte till halsduk, tycker jag.
För fyra år sedan hittade jag tre Rowan Summer Tweed plagg på loppis, och garnet från dem användes i min jacka. Jackan går jag med ännu när jag har mod, för att den är alldeles för grann, och den är väldigt skön. Den passar bra och den känns så behaglig, den är varm eller sval när det behövs. Sedan dess har jag hittat ett enda Summer Tweed plagg, och det var i en sådan grann grön färg att jag lät bli att köpa den. I år tyckte jag att det var på tiden att jag hittade mera Summer Tweed, och i går hade jag tur. Det blev sex härvor och ett 45 gr nystan garn. Färgen är vinröd, som jag redan hade. Smolder står det på förpackningen men enligt Rowan sajten heter färgen Smoulder, som faktiskt är ett riktigt ord. Det är mörkbrunt eller mörkblått som jag vill ha, så jag har inte slutat leta ännu.
Vad skall jag sticka med det? Egentligen tänkte jag badrock, men filt är också en möjlighet. På Rowan sajten finns det Kaffe Fassett mönster till filtar och kuddar i Summer Tweed, och jag skulle gärna sticka någonting likadant. Nackdelen är att det blir en riktigt tung filt.
I dag slog det mig plötsligt att det går mycket bättre att skriva blogg inlägg när boken som jag läser är svensk. Jag köper svenska böcker på loppis också, och för det mesta blir det deckare eller kriminalromaner och ibland chicklit. Den här gången hade jag tur, och fick en allvarlig roman – Natt övning av Eyvind Johnson från 1938. Den påminner mig om Virginia Woolfs skrivstil. Det var hennes syster Vanessa Bell som bodde på och inredde Charleston. Eller är det lättare att skriva för att jag läser en välskriven bok?
Först radade jag ut den första (C3). Den ser ganska fin ut med många olika garn. Tyvärr saknas en lapp så jag kunde inte fortsätta för det garn som fanns kvar är ämnat till virkad kant. Jag tänkte jag lägger bort den tills jag hittar lämpligt garn på loppis. 
Så jag radade fram lapparna till den andra (C6). Den första är stickad av restgarn, dvs alldeles nytt garn. Den andra är stickad av upprevat garn, och jag måste medge att jag tyckt hela tiden att färgerna är, minst sagt, underliga. Nu syr jag ihop lapparna i alla fall. Jag försökte virka ihop dem, men jag tyckte inte alls om hur det såg ut.
På bussen stickar jag på en tredje filt (C7). Den här gången blir det upprevat ullgarn, mycket behagligt att behandla. Buss stickning måste vara mycket enkel, så att jag kan sticka utan att titta noggrannt på stickningen. Det går inte heller med någonting där man måste räkna maskor eller varv. Jag stickade pytteliten domino provlapp, och visst blev den fin, men jag skulle inte klara av den på bussen. Så det blev alldeles vanliga lappar.
