Det är roligt att ha någonting i händerna på bussen, så i höstas började jag virka lappar till en filt. Jag tog mönstret från Erika Knights bok Essential crochet. Jag tycker om det här mönstret, för det täcker bättre än många andra virkmönster, t ex mormorsrutor, och för att det är så enkelt – bara stolpar. Och jag får räkna, jag räknar i sudoku, här räknar jag stolpar. Det är sista varvet när det blir 14 stolpar mellan hörnen.

Erika Knight använder bomullsgarn, Rowan Cotton Glacé, men det skulle bli för tungt, så jag har tunt yllegarn av Shetland typ. Jag tyckte att två färger per lapp skulle räcka. De blir 13 cm i diameter. Jag trodde att det skulle bli lätt att hitta lämpliga tröjor, men jag tog fel, delvis för att jag bestämt låg budget. Jag hade virkat färdigt färgerna till de första tre lapparna för filt #1, men jag hittade inte rätt grön färg till den fjärde, så jag började på virkad filt #2. Den blir ännu enklare, bara enfärgad med mindre lappar. Men nu har jag hittat grön tröja, och jag har en ljusblå till, så det är bara att reva upp och börja på nytt på filt #1. Tröjan till virkad filt #2 har grå grön blå färg, och jag har hittat en ljusare grön blå till nästa färg. Det är lättare att virka fel med bara en färg.

På bussen är barn fascinerade av virkningen. Många tycks aldrig ha sett det tidigare, och de frågar vad jag gör och om det är svårt. De enda vuxna som har sagt någonting var bägge män. Den första, i 30 års åldern, sade att han minndes att hans mormor virkade, handdukar, bordsdukar och blusar. Den andra, en äldre man, sade han lärde sig virka i skolan, och att han inte sett någon virka på åratals, fast han sett stickande. Jo, och i vänterummet på sjukhuset stannade en skötare och sade hur passligt, själv stickar hon och det blir för stort att ta med.