Det är roligt att ha någonting i händerna på bussen, så i höstas började jag virka lappar till en filt. Jag tog mönstret från Erika Knights bok Essential crochet. Jag tycker om det här mönstret, för det täcker bättre än många andra virkmönster, t ex mormorsrutor, och för att det är så enkelt – bara stolpar. Och jag får räkna, jag räknar i sudoku, här räknar jag stolpar. Det är sista varvet när det blir 14 stolpar mellan hörnen.

Erika Knight använder bomullsgarn, Rowan Cotton Glacé, men det skulle bli för tungt, så jag har tunt yllegarn av Shetland typ. Jag tyckte att två färger per lapp skulle räcka. De blir 13 cm i diameter. Jag trodde att det skulle bli lätt att hitta lämpliga tröjor, men jag tog fel, delvis för att jag bestämt låg budget. Jag hade virkat färdigt färgerna till de första tre lapparna för filt #1, men jag hittade inte rätt grön färg till den fjärde, så jag började på virkad filt #2. Den blir ännu enklare, bara enfärgad med mindre lappar. Men nu har jag hittat grön tröja, och jag har en ljusblå till, så det är bara att reva upp och börja på nytt på filt #1. Tröjan till virkad filt #2 har grå grön blå färg, och jag har hittat en ljusare grön blå till nästa färg. Det är lättare att virka fel med bara en färg.

På bussen är barn fascinerade av virkningen. Många tycks aldrig ha sett det tidigare, och de frågar vad jag gör och om det är svårt. De enda vuxna som har sagt någonting var bägge män. Den första, i 30 års åldern, sade att han minndes att hans mormor virkade, handdukar, bordsdukar och blusar. Den andra, en äldre man, sade han lärde sig virka i skolan, och att han inte sett någon virka på åratals, fast han sett stickande. Jo, och i vänterummet på sjukhuset stannade en skötare och sade hur passligt, själv stickar hon och det blir för stort att ta med.

Farmor lärde mig sticka när jag var 5 år. I småskolan stickade jag pannlappar med virkad kant. Jag har inget minne av vad annat jag stickade då eller i tonåren. Jag minns tröjor mamma stickade åt mig och åt syskonen, och ibland hjälpte jag till.

Det var när jag flyttade hemifrån vid 18 års åldern som jag började sticka på allvar. Jag såg mönster till en tröja i en veckotidning, köpte garn och stickor och lärde mig sticka flätor från mönstret. Det var så roligt att jag bara fortsatte. Jag lärde mig från mönster, tidningar och böcker. Jag stickade åt mig själv, åt mannen #1, mamma, pappa, lillasyster, syskonbarnen. När egna tröjor blev utnötta revade jag upp dem och stickade någonting nytt med garnet.

Bara två plagg finns kvar från den tiden. Mönstret till den gräddfärgade hittade jag i mammas stickbok från cirka 1950. Garnet är Pingouin Zéphyr Crylor, ett tunt akrylgarn – det kan tvättas i maskin och det torkar genast. Jag har inte gått med den mycket, för färgen passar inte åt mig, och den är för varm när det är tillräckligt varmt att ha korta ärmar.

Den ljusröda stickade jag några år senare. Det syns att den blivit flitigt använt. Garnet är Pirta akryl mohair, och spetsmönstret tog jag från en tröja som lillasyster stickade i mycket grovare ullgarn. Resten av mönstret är eget.

När jag träffade mannen #2 fick jag mindre tid att sticka, så det blev bara åt honom och åt mig själv. Jag blev betjusad av Kaffe Fassetts mönster och stickade tre tröjor i den stilen åt mig själv, och en åt mannen. Så småningom insåg jag att fast jag tyckte om sådan stickning ville jag inte gå klädd i sådana tröjor, så jag slutade sticka klädesplagg. Så här såg min sista tröja ut – jag stickade massor i den här stilen, modet på den tiden. Fyra garn gick till den – Sirdar Nomad (svart ull med vitt bomull), Hayfield Gaucho (grått ull), Christian Falbe beige tweed ull med tunnt vitt mohair. Det tog mig ett och ett halvt år att få den färdig.

Summer Tweed jacka

Garn: Rowan Summer Tweed, silke 75% bomull 25%, färgerna Venus, Brilliant, Summerberry, Exotic, Smoulder, Blueberry, Reed, Powder blue, sammanlagt 450 gr
Stickor: 4 och 3,5 mm rundstickor
Sticktäthet: 18 m och 32 varv på 10 cm
Mönster: eget
Stickad 23 mars – 11 juli 2007

Jackan är färdig, och den blev så bra att jag kan gå med den. Visst har den många fel, men jag har undvikit de två fel som förargar mig på många mönster. Det första är att de blir för vida över axlarna och ärmhålen blir för långa. Här passar jackan bra. Den skulle passa ännu bättre, om jag hade rundat av avkastningen på ärmarna litet mer. Det andra felet är att ärmarna blir för långa. Här är de faktiskt i kortaste laget, men det är bättre, för de sträcks säkert litet i tvätten, och den här modellen skall inte vikas upp, som jag måste göra om de är för långa. Bröstvidden är lagom ledig, både knäppt och oknäppt, och ärmarna likaså. Det bästa är hur skön den känns, och behaglig att ha på. Varm och sval på samma gång. Garnet har den kännspaka silkeslukten så det är bra att jag tycker om den. Felen då:

· I nedre kanten stickade jag 4 varv rätstickning. Kanten viktes upp, så kanske den inte var tillräckligt lång, eller så kastade jag på för löst. Jag virkade ett varv smygmaskor med gummitråd på avigsidan, men nu viker kanten inåt, och jackan är inte längre utsvängd, som var meningen. Jag tyckte bättre om den utsvängd, så jag tar kanske bort tråden efter tvätten. Det tar bara någon minut, och fem minuter eller så om jag beslutar att virka dit den på nytt, kanske lösare.
· Knappslån var också enkel, 2 m rätstickning, 2 m slätstickning. Knapphålen gick så bra. När man stickar två färger så här så virar man det ena garnet runt det andra när man byter färg. För att få knapphål låter man bli att vira i 2 varv. Jag borde ha lagt till ett par maskor, för att få fram och bakstycket lika stora, men det gjorde jag inte för jag tyckte att det märks inte. Men knappslån viker inåt också, och det märks när jackan är oknäppt. Jag hittade inte 6 lämpliga knappar i mitt knappförråd, så jag har använt två olika sorter. Jag tyckte om dem för båda har liknande runt mönster, men det syns från färgen att de är olika. Men bättre så, än nya billiga knappar. Fast jag byter dem gärna om jag får tillfälle.
· Halsurringningen är för vid och inte tillräckligt djup, och högsta knappen är för lågt nere. Det blev så, för jag beslöt i sista minuten att sticka ett par cm längre fårrän jag kastade av för ärmarna. Själva kragen är för kort baktill. Jag stickade ett par korta varv baktill, men inte tillräckligt, eller kanske jag skulle ha kastat av rakt för nacken. Så det är bäst att låta översta knappen vara oknäppt, fast avigsidan på framstycken syns då.
· När man byter garn vid sådant här mönster blir ena maskan större och jag vet inte hur man undviker det. Det tycks bli likadant för andra, så jag låtsas att det hör till mönstret.

Jag stickar ofta med mindre stickor än det sägs på garn etiketten, för jag tycker att det blir stadigare plagg. Här gick det mycket bättre med 4 mm stickor än med 4,5 eller 5 mm.

Nu har jag 1,4 kg garn kvar, så vad skall jag göra med det? En badrock med huva skulle passa bra, i randigt mönster med stora fickor. Jag har andra bomullsgarn som skulle kunna blandas med, för nu har jag fått tillräckligt av de här färgerna. Men det får bli något annat år.

För någon vecka sedan fick jag filten #110 färdigstickad, och nu har jag börjat på #111. Den blir mörk, dvs svart, mörkblått, grönt och grått. Jag har ovanligt många nya loppisgarn i sådana färger, men det märks knappast. Jag blandar litet ljusare nyanser med, så att filten inte skall bli alltför dyster. På bilden är den ljusare än i verkligheten. Det är svårt att få granna garn att passa bra, så jag sätter hit dem, i synnerhet klarblått. Turkos är en annan svår färg, men den använder jag inte den här gången. Det svarta garnet är Jaeger Prelude, som jag köpte fem nystan av på loppis, utan att se tillräckligt noga på etiketten. Helst använder jag natur fiber, och det här är 60% ull och 40% akryl. Det får duga.

Jag revade upp två plagg till den här filten. Koftan är min egen, Per Una, som jag köpte på rea för fem år sedan, och som jag använde flitigt de första två, tre åren. En mindre storlek skulle ha passat bättre. Knappslån hade tygfoder, så det blev otympligt efter tvätten eftersom stickningen töjdes litet. Den knäpptes med tre stora tryckknäppen. Upprevat är det härligt mjukt ullgarn, och färgen är grönare än på bilden.

Tröjan är också grönare. Den är Gazman köpt på loppis, och jag kunde inte motstå den, för den var så härligt mjuk. Garnet å andra sidan känns inte lika mjukt, och färgen är litet för ljus för den här filten.