Att virka ihop

Jag har virkat fast den femte remsan. Det går långsamt, för när man virkar ihop två lappar måste man se till att virknålen går rätt. Jag försökte virka fast trådarna, men jag tyckte det var för petigt. Jag syr hellre med stoppnål. På sätt och vis tycker jag om att virka och fästa trådar. Felet är att jag inte kan sticka medan jag gör det.

Med nya tag

Jag sydde ihop sidorna på bomullströjan och provade. Jag var beredd på att ärmhålen skulle vara 2-3 cm för långa, men den töjs och det var närmare 5-6 cm. De är alldeles för långa. Hela tröjan blir för lång. Jag har smala axlar och armar, och jag blir förargad när köpta kläder är för vida runt axlarna och ärmarna. Stickade plagg skall åtminstone passa. Jag tänkte genast att jag slänger hela eländet. Det skulle aldrig bli fint i alla fall. Så jag satte bort stickningen och tänkte att jag sover på saken. Följande morgon hade jag inte ändrat mig.

Nu var jag utan annan stickning som ombyte till filten. Jag hade flera i tankarna, men ingen som jag kunde kasta på genast. En behövde nya stickor, andra hade jag inte funderat färdigt på. Till den virkade filten #1 var alla lappar virkade och jag hade lämpligt garn till kanterna, så jag radade fram lapparna igen.

Jag virkar ihop lapparna på tvären till remsor först, och sedan remsorna i zickzack på längden. Jag fäster trådarna vartefter jag virkar, så det blir omväxling. Fästa, virka, fästa, virka, fästa. Det mörkblå trådarna blir fästade när jag virkat ihop på längden. Jag virkar ihop med fastmaskor, och jag tycker om den markerade kanten. Det skulle se ännu bättre ut med ett varv fastmaskor runt kanten först, men det blir för mycket besvär att ta en bunt lappar med på bussen till den här. Jag virkar på bussen. Hemma stickar jag.








Det mörkblå garnet kom från den här tröjan från loppis. Den är märket Jaeger, shetlandsgarn med v-utringning. Den var inte alls nött.

Efter ett par dagar märkte jag att jag börjat tänka ut hur jag skulle sticka om tröjan, så kanske jag gör det. För jag är envis, för det är en utmaning, för jag vill få någonting färdigt till sommaren. Inte för jag tror att den skall bli bra.

Inte nöjd ännu

I början tyckte jag att varje gång jag tog upp bomullströjan tog det så länge att ta fundera ut hur jag skulle sticka att det inte lönade sig att börja om jag hade bara tio eller femton minuters tid. Men när jag hade en kväll på mig blev jag trött att tänka efter en timme. Så nu tar jag upp den även om det bara blir ett par varv stickat.

Jag stickade på utan att granska vad jag hade stickat, och det var först när framstycket var nästan färdigt som jag tittade på det ordentligt. Flätorna framtill skall gå ihop enligt mönstret, och det tyckte jag om. Som jag hade stickat det såg det fånigt ut. Uddarna skulle se bättre ut om de var högre upp. Och jag tyckte ännu bättre om det inte blev uddar, om flätorna bara tog slut.

Så jag revade upp. Det hade jag ingenting emot för det blev enklare, i synnerhet som jag inte behövde se på mönstret. Nu när jag just tog kort och tittade ordentligt igen tycker jag att att den mellersta flätan slutar för högt uppe. Jag tror inte jag revar upp igen. En gång är tillräckligt. Annars går det fort nu när det finns bara en fläta kvar. (Jag förstår inte varför Blogger har vänt på bilden - det här är första gången det hänt mig.)



Jag märkte någonting annat också. Jag har ökat maskor när jag börjat en fläta så att resten inte blir ihopdraget och minskat när en slutar, men utan att räkna ut hur många maskor. Nu på framstycket finns det nästan 10 maskor mindre än på bakstycket (om jag räknat rätt). Det syns inte så bra på bilden och jag undrar om det märks alls när den blir färdig. Jag ämnar absolut inte reva upp så jag får rätt antal maskor. Det går inte att öka hur som helst med mosstickning.

Det är roligt att sticka så här men jag borde planera bättre. När jag började var det inte meningen att tröjan skulle bli perfekt, jag ville se hur den blir. Och så här blir den. Själv tycker jag om den, om den bara passar. Jag skall sy ihop sidorna och prova riktigt när framstycket är färdigt så jag kan få randningen på ärmarna att matcha fram och bakstycket.

Bokslut för maj 2008

Om det inte hade varit för Rowan Biggy Print skulle det ha gått bra. I alla fall har förrådet minskat med ett halvt kilo, och det är inte illa, så länge jag inte räknar ut vad det blir som procent. Det skulle kunna vara mycket bättre, men jag har redan haft så mycket roligt med att planera vad jag skall sticka med inköpet att det är värt det.