Garn: upprevat ullgarn och mohair och Rowan Designer Collection Classic DK Tweed
Stickor: 4,5 mm
Sticktäthet: mätte inte
Mönster: eget
Stickad 1 oktober – 4 december 2006

I fjol höstas tyckte jag att det skulle vara roligt att ha en varm sjal att dra över axlarna när jag känner mig frusen men inte tillräckligt för att hämta tröja. Spetsmönstrade sjalar ser fina ut och jag tycker om att sticka sådant, men det behövdes någonting varmare. Det blev tre garn till mitt tre färgsmönster. Upprevat grannt rosa mohair garn från en jättestor Anne Klein kofta med flätmönster – fint att reva upp. Till det lade jag härligt vinrött ullgarn från Phase Eight tröja i patentstickning. Det tredje blev nytt loppis garn, Rowan ullgarn i blyertsgrått.

Jag kastade på 3 maskor och stickade slätstickning, med 1 varv i varje färg. Till början ökade jag 1 m i båda sidorna varje varv, tills jag tyckte att sjalen blev för bred, och då blev det ökning 2 varv hoppa över det tredje, och till slut vartannat varv. Sjalen var tillräckligt lång när den nådde handleden när jag hade den på. Jag visste inte riktigt hur jag skulle sticka kanten. Den borde vara stadig så den hålls kvar över axlarna. Så jag beslöt sticka fåll, 10 varv slätstickning efter ett avigt varv. Till volang blev det enklaste möjliga. Jag plockade upp maskor etefter kanterna och fortsatte med samma randning i slätstickning. På det andra varvet ökade jag var tredje maska och sedan stickade jag tills jag tröttnade. Det blev 7,5 cm. Sen kastade jag av, så kanten rullar utåt.

Sjalen blev lyckad för den ligger på soffan och blir ofta använd. Kanten blev inte bra, för den står rakt upp när man har den på. Kanske den skulle ha blivit bättre i tunnare garn. Volangen ser töfsig ut. Jag tycker om kanten där jag plockade upp maskor för den ser fin ut. Jag sydde hake så sjalen hålls på om jag vill göra någonting med händerna, t ex sticka. Om jag skulle sticka en ny sjal skulle jag nog leta efter mönster och sticka någonting som såg bättre ut.

Garnförrådet

Det gick bättre än oktober, men ingenting att skryta med.

Bokslut for november 2007:

01 11 2007 114,2 kg
Färdat -1,2 kg (Filten #112)
Tillägg 0,8 kg
01 12 2007 113,8 kg

(Det var filten #111 som blev färdig in oktober.)

Jag såg flera fina tröjor som inte blev köpta. Det kändes gott första gången jag lade en tillbaka. Nu tänker jag på allt garn i förrådet när jag blir frestad. Men jag vet inte hur det går med stickgarn. Jag köpte 600 gr, men det var allt lämpligt som jag såg. Få se hur det går om jag ser någonting riktigt fint. Och hur går det med rea i garnaffär efter julen? Det brukar vara ett av årets höjdpunkter. Kan jag låta bli? Skall jag bestämma att jag får köpa 250 gr?


Det finns medel i loppiskassan för första gången på mannaminne. När jag började gå flitigt på loppis för några år sedan bestämde jag veckobudget för loppisinköp, men jag överskred den alltid. När förvaringsutrummet började tryta räknade jag plagg istället, så jag köpte stickgarn och stora plagg med mycket garn. Nu när det räknas efter vikt kan jag varken säga att det är alldeles billigt och/eller att det blir mycket garn. Nu finns det inga svepskäl alls.

Kaffe Fassett talk

Do send me an e-mail if you would like an English translation of my account of a talk by Kaffe Fassett.

För några dagar sedan var jag på Kaffe Fassett föreläsning, första gången jag har sett honom. Det mesta av vad han sade hade jag läst tidigare i böcker och tidningar. Han talade utan anteckningar, och det var tydligt att han hade sagt samma saker många gånger tidigare. Han svarade gärna på frågor.

Det som han sade om färger och mönster tyckte jag var mest intressant. Glöm färg teori och använd färger som du tycker om. Ge akt på omgivningen och lägg på minnet vackra färg kombinationer. Prova hur olika färger ser ut bredvid varandra. Själv litar jag inte alls på mitt eget färgsinne, för jag var dålig på att teckna, så jag är inte konstnärlig. I filtarna blir det ofta att jag använder garn som jag vill sticka slut på istället för att välja färger som passar fint ihop. Det kan jag ju ändra på men vad gör jag med en massa garn som inte duger? Jag låter bli att köpa sådana. Det hade jag faktiskt insett tidigare.

Kaffe sade att han får energi av färg, och att det värsta han kan tänka är ett minimaliskt inrett hotellrum. Jag trivdes med tanken på ett tomt rum, och jag kunde tänka mig stickning med olika nyanser av beige eller grått, till exempel. Det skulle jag tycka om. Ända sedan tonåren har jag fantiserat om ett tomt rum, ljusa väggar, brädgolv, ett halvöppet fönster med fladdrande blåvit rutiga gardiner. Jag återkommer till rummet nu och då när jag behöver flykt från vardagen. Jag har aldrig haft råd med sådant extra rum. Nu är skräp/gästrummet fullt med papplådor med garn.

Kaffe betonade hur enkelt det är att sticka som han gör. Han planerar litet i förhand. Han lägger lämpliga garn (som han tydligen får gratis av Rowan) i en stor korg och väljer sådana som han tycker passar ihop. (Jag lägger mina garn i högar mitt på golvet, börjar sticka med ett garn per varv tills jag fått tillräckligt, och då städar jag bort dem, till stickkorgen om de kommer med annars tillbaka till papplåda.) När plagget är färdigt skickar han det till Rowan, och, om de vill ha det, skriver de mönstret. Tröjan han stickade, och västen i Tumbling blocks som han hade på, var båda i murriga färger, och inte alls färggranna, trots allt han sade om färg. Han sade att han tycker om att se sina mönster stickade i andra färger, och det är ju lättare att sticka så, för man behöver inte titta på mönstret hela tiden. Han visade hur man stickar fast trådarna så att de inte behöver fästas. Han knyter inte ens ihop dem. I filtarna knyter jag ihop trådarna och fäster dem med stoppnål, så att filtarna blir slitstarka. En avstressande sysselsättning som pågår veckotals ibland.

Det var roligt att se på andras stickade tröjor och det fanns flera med Kaffe Fassett mönster. Jag fick Kaffes autograf i Kaffe’s Californian Patches, den lättaste av hans böcker, som jag tog med. Ett av mönstren därifrån finns i Kaffes nya bok Kaffe knits again, Checkerboard blocks. Jag har inte köpt boken för de flesta mönstren finns i hans gamla böcker. I den nya boken har de fått nya färger i de Rowan garn som finns till salu nu. Jag väntar tills jag får boken billigt på loppis. Flera av mönstren från boken var utställda, så man fick se hur de ser ut och ta i dem. Det fanns också Kaffes lapptäcken, med förvånansvärt stora lappar. Kaffe hade med ett lapptäcke till som han köpt i Nya Zeeland, och han höll på att sticka en tröja i samma mönster – ett kors inne i en fyrkantig ruta. Jag blev mera imponerad av lapptäcket i fina rödbruna färger än av stickningen. Jag har sytt flera lapptäcken, både med hand och med symaskin. Jag samlar tyg till ett nytt, och vid det här laget har jag säkert tillräckligt med flera. En vacker dag börjar jag sy om jag kan låta bli att sticka.

Till utseendet var Kaffe större än han verkar på kort, och stadig med kraftiga anletsdrag. Han verkade trött mot slutet, och så skulle han föreläsa igen ett par timmar senare. Han var vänlig och intresserad av vad man sade hela tiden. Han sade att han slutat undervisa på kurser för han tycker att så många stickar för långsamt. Han stickar verkligen snabbt. Inte jag – jag tar det långsamt och omständigt.

För sådana som jag som hade handarbete i skolan och äldre släktingar som påpekade de minsta fel förefaller Kaffes stickning som slarvig. Men, det går att sticka fint efter hans mönster, om man vill. Man kan ha tätare stickfasthet och fästa alla trådar ordentligt. Hans sätt att använda färger och olika garn tillsammans tilltalar mig oerhört. Det passar bra för upprevat garn, och det är så roligt att se hur garn passar ihop. Någon frågade om struktur och han svarade att det intresserar honom inte, men många mönster i Glorious knitting har ullgarn, chenille och andra bomullsgarn, mohair, silk och så vidare, och sådant tycker jag ger struktur. Och i filtarna är det härligt.