Till slut

Nu avslutar jag den här bloggen. Det har blivit för mycket ansträngning att skriva på svenska. Jag fortsätter på engelska här. Jag hoppas att du vill följa med. Jag har uppskattat intresset under de tre senaste åren. Främst skriver jag sådant som jag själv tycker om att läsa i andra bloggar, och det är roligt att andra tycker att det är läsvärt.

Koftan blev färdig

Cropped Cardigan
Garn: Rowan Pima Cotton 100% bomull, färgen Bran
Stickor: 3.75 mm
Sticktäthet: 23 m och 32 varv på 10 cm
Storlek: S
Mönster: Debbie Bliss Magazine Summer 2009
Stickad 14 mars – 16 juni 2010

Koftan har länge varit färdig, men det har varit alldeles för varmt att gå med den. Nu har jag haft den på flera gånger, och den känns väldigt skön, så jag är glad att jag stickade den.

Nöjd med den är jag däremot inte. Mönstret är alldeles underligt, eller så stickade jag fel. Oket stickade jag med rätt antal maskor, med rät storlek stickor och precis som mönstret och det känns i alla fall snävt. Att jag stickade oket längre lyckades. Det tycker jag om, och också om den stora kragen. Men själva kroppen skulle ha blivit för vid om jag stickar enligt mönstret. Jag medger att jag tog ihop för många maskor, och nu är den för liten, och det är mitt eget fel. Ärmarna blev bra, passlig vidd och längd.

Knapparna hittade jag i knappförrådet. De är alldeles vanliga, och färgen går bra med garnet. I mönstret fanns det bara två tre knappar, men jag stickade knapphål längs hela knappslån, ifall jag fryser. Så nu finns det åtta knapphål, och det var svårt att hitta så många knappar av samma sort.

Garnet var fint att sticka med, och det känns så behagligt att ha på. Jag tycker om att det känns litet strävt. Färgen var jag alldeles nöjd med, och nu är jag förvånad att jag inte har många kläder som den passar med. Jag trivs bättre i mörka färger, och den här ljusbruna färgen är ofta för ljus.

Jag har varit osams med datorn i flera veckor, så jag har haft liten paus utan att läsa stickblogger. Nu tycks vi har blivit vänner igen.

Ny filt igen

Den här filten, #134, går i färgerna rosa lila ljusbrun. Jag har stickat många sådana här, och de hör till mina favoriter. För de mesta blir det samma garn. Garnet från en tröja räcker till många filtar, för det går bara åt 50 – 100 gr till en. Nu håller flera av garnen på att bli slut och vad skall jag göra då? Jag är bestämd att jag inte skall köpa flera tröjor, och med så mycket garn i förrådet kan jag inte precis klaga. Det skall bli intressant att se hur det blir. Annorlunda färgkombinationer?

Det är svårt att få bra bilder på färgerna. Endera blir de för röda med blixt, eller för bleka utan.

Till den här filten revade jag upp en Kaffe Fassett tröja till mönstret Persian Poppies från Glorious Knitting. Dvs i boken finns det västar, med eller utan knäppning. Mönster till tröja finns det inte. Det är möjligt att mönstret finns i någon annan bok, eller kanske det har funnit satser. Å andra sidan tror jag inte att garnet kommer från en sats, för fastän jag känner igen flera Rowan garn tycks andra vara restgarn från annan stickning. Tröjan är rejält stickad och alla trådar ordentligt fästa med knutar. Så många knutar, sånt besvär att reva upp. Färgerna går bra ihop, och, isynnerhet på avstånd, ser den tilltalande ut.

Persian Poppies hör inte till mina favorit Kaffe Fassett mönster. Jag tycker att det ser svårt stickat ut, med tre färger per varv för mitten av blommorna. I den här tröjan har mitten stickats som intarsia så tråderna blev för korta för att återanvändas. Jag blev förvånad när jag läste att Kaffe använder mönstret på sina kurser. Jag skulle genast bli avsträckt.

Buss stickning

Det är länge sedan jag skrivit om min buss stickning, men jag fortsätter sticka lappar. Nu när den virkade filten är färdad är det tid att sy ihop lapparna. Det finns lappar till två filtar, båda stickade av bomullsgarn.

Först radade jag ut den första (C3). Den ser ganska fin ut med många olika garn. Tyvärr saknas en lapp så jag kunde inte fortsätta för det garn som fanns kvar är ämnat till virkad kant. Jag tänkte jag lägger bort den tills jag hittar lämpligt garn på loppis.










Så jag radade fram lapparna till den andra (C6). Den första är stickad av restgarn, dvs alldeles nytt garn. Den andra är stickad av upprevat garn, och jag måste medge att jag tyckt hela tiden att färgerna är, minst sagt, underliga. Nu syr jag ihop lapparna i alla fall. Jag försökte virka ihop dem, men jag tyckte inte alls om hur det såg ut.











På bussen stickar jag på en tredje filt (C7). Den här gången blir det upprevat ullgarn, mycket behagligt att behandla. Buss stickning måste vara mycket enkel, så att jag kan sticka utan att titta noggrannt på stickningen. Det går inte heller med någonting där man måste räkna maskor eller varv. Jag stickade pytteliten domino provlapp, och visst blev den fin, men jag skulle inte klara av den på bussen. Så det blev alldeles vanliga lappar.











Dagen efter jag börjat sy på den andra filten hittade jag ljusturkost garn som passar bra till den första filten. Jag fortsatte på den som jag börjat på, trots att det blir i fel ordning.

Ett och annat

Båda ärmarna är färdiga på Rowan Pima Cotton koftan. De blev litet längre än menat. Längden på den första var bra när jag provade, men den var längre när jag provade med två ärmar. Nu stickar jag på kragen igen. Jag provar när jag stickat ett par cm till. Jag tycks tycka bättre om att sticka slätstickning än resår.

När Kaffe Fassetts bok Kaffe knits again kom ut för nästan tre år sedan beställde jag den från biblioteket. Jag beslöt då att den inte var tillräckligt bra för att köpa åt mig själv. Jag hade redan flera av mönstren i andra böcker, och färger lägger jag hellre ihop själv. Jag tänkte att jag hittar säkert boken på loppis i sinom tid. Och nu, tre år senare, fann jag den, ett riktigt nytt exemplar – det finns inga märken eller skavanker på den alls.

Bilderna är alldeles fina. De var tagna i Charleston, ett hus i Sussex som jag känner till från tidigare. De stickade kläderna å andra sidan är inte alls lika fina som i Glorious knitting, t.ex. Flera mönster använder Rowan Scottish Tweed garnen, som är verkligen härliga, men de blandas inte med andra garn som i den tidgare boken. På så sätt är det kanske lättare att sticka, men resultaten blir inte lika fina. Det finns också mönster på flera filtar, sjalar och halsdukar, och de skall jag begrunda. Jag såg Foolish Virgins halsduken på en man på bussen, och jag tyckte den var så härlig, men jag stickar den knappast. Fairisle utan foder passar inte till halsduk, tycker jag.

För fyra år sedan hittade jag tre Rowan Summer Tweed plagg på loppis, och garnet från dem användes i min jacka. Jackan går jag med ännu när jag har mod, för att den är alldeles för grann, och den är väldigt skön. Den passar bra och den känns så behaglig, den är varm eller sval när det behövs. Sedan dess har jag hittat ett enda Summer Tweed plagg, och det var i en sådan grann grön färg att jag lät bli att köpa den. I år tyckte jag att det var på tiden att jag hittade mera Summer Tweed, och i går hade jag tur. Det blev sex härvor och ett 45 gr nystan garn. Färgen är vinröd, som jag redan hade. Smolder står det på förpackningen men enligt Rowan sajten heter färgen Smoulder, som faktiskt är ett riktigt ord. Det är mörkbrunt eller mörkblått som jag vill ha, så jag har inte slutat leta ännu.

Vad skall jag sticka med det? Egentligen tänkte jag badrock, men filt är också en möjlighet. På Rowan sajten finns det Kaffe Fassett mönster till filtar och kuddar i Summer Tweed, och jag skulle gärna sticka någonting likadant. Nackdelen är att det blir en riktigt tung filt.

I dag slog det mig plötsligt att det går mycket bättre att skriva blogg inlägg när boken som jag läser är svensk. Jag köper svenska böcker på loppis också, och för det mesta blir det deckare eller kriminalromaner och ibland chicklit. Den här gången hade jag tur, och fick en allvarlig roman – Natt övning av Eyvind Johnson från 1938. Den påminner mig om Virginia Woolfs skrivstil. Det var hennes syster Vanessa Bell som bodde på och inredde Charleston. Eller är det lättare att skriva för att jag läser en välskriven bok?

Nu blir det ärmar

På bomullskoftan har jag kommit så långt att första ärmen är nästan färdig. Jag plockade upp maskorna från den tillfälliga påkastningen precis enligt mönstret. Jag undrade nog om jag skulle göra ett par ihoptagningar liksom på kroppen, men räknade ut hur vid ärmen skulle bli upptill enligt mönstret, och jag tyckte att det passade. Jag stickade runt med strumpstickor, och efter 7-8 cm tyckte jag att det blev väl vitt. Så jag revade upp och började ihoptagningarna i sidan meddetsamma istället för att vänta 8 cm eller så. Och nu blir den bra. Det går ju så fint att prova. Jag tog strumpstickorna en storlek större, för jag tycks sticka tätare med dem.

Det är roligt att sticka den här, för det är alldeles nytt garn, för att färgen tilltalar mig, och för att det är så enformigt att sticka slätstickning med enfärgat garn – till omväxling från filten.

På loppis hittade jag tre härvor härligt vitt garn, säkert spunnit för hand.

Ny filt

Det är flera veckor sedan jag började på den nya filten, #133. Den här blir ljus igen, och den ser likadan ut som många andra. Det blir de samma garnen till varje ljus filt, med ett par nya varje gång.

Jag revade upp en tröja köpt från loppis. MAG heter märket, och garnet är 75% silke och 25% kashmir så det är mjukt och skönt. Jag gick med tröjan ett tag, för den passade så fint, men det var färgen som jag inte kom överens med. Gult är inte alls min färg. I filten går det bra.

Filten #132 såg så här ut som färdig. Det är omöjligt att få fina bilder av mörk stickning utan blixt, och med blixt blir det för ljust.

Det här tycker jag om, när färgerna rinner ihop, och man urskiljer dem knappt. Det är mycket svårare att få det att lyckas med ljust garn, främst för att jag inte har tillräckligt att välja mellan. Vitt och svart är de svåraste färgerna att få med. Det går bättre med svart för det finns mera mörkt garn.

På loppis hittade jag en Patricia Roberts tröja till. Det här mönstret heter Scrabble och kommer från boken Patricia Roberts Second Knitting Book, 1983. Jag har tittat på mönstret många gånger, men inte stickat det för det var tydligt att det skulle bli för stort, och det syns det ju att tröjan är. Det finns inga extra maskor, t ex vid sidan, som skulle kunnas ta bort. Litet sned är tröjan också, för den har tvättats och blivid torkad snett. Garnet är Woollybear Fine Cotton, som jag minns bra, i fin mörkbeige färg.