Elsa Xenia

Till slut

2010-09-19T21:10:00.002+01:00

Nu avslutar jag den här bloggen. Det har blivit för mycket ansträngning att skriva på svenska. Jag fortsätter på engelska här. Jag hoppas att du vill följa med. Jag har uppskattat intresset under de tre senaste åren. Främst skriver jag sådant som jag själv tycker om att läsa i andra bloggar, och det är roligt att andra tycker att det är läsvärt.

Koftan blev färdig

2010-07-28T20:46:00.002+01:00

Cropped Cardigan
Garn: Rowan Pima Cotton 100% bomull, färgen Bran
Stickor: 3.75 mm
Sticktäthet: 23 m och 32 varv på 10 cm
Storlek: S
Mönster: Debbie Bliss Magazine Summer 2009
Stickad 14 mars – 16 juni 2010

Koftan har länge varit färdig, men det har varit alldeles för varmt att gå med den. Nu har jag haft den på flera gånger, och den känns väldigt skön, så jag är glad att jag stickade den.

Nöjd med den är jag däremot inte. Mönstret är alldeles underligt, eller så stickade jag fel. Oket stickade jag med rätt antal maskor, med rät storlek stickor och precis som mönstret och det känns i alla fall snävt. Att jag stickade oket längre lyckades. Det tycker jag om, och också om den stora kragen. Men själva kroppen skulle ha blivit för vid om jag stickar enligt mönstret. Jag medger att jag tog ihop för många maskor, och nu är den för liten, och det är mitt eget fel. Ärmarna blev bra, passlig vidd och längd.

Knapparna hittade jag i knappförrådet. De är alldeles vanliga, och färgen går bra med garnet. I mönstret fanns det bara två tre knappar, men jag stickade knapphål längs hela knappslån, ifall jag fryser. Så nu finns det åtta knapphål, och det var svårt att hitta så många knappar av samma sort.

Garnet var fint att sticka med, och det känns så behagligt att ha på. Jag tycker om att det känns litet strävt. Färgen var jag alldeles nöjd med, och nu är jag förvånad att jag inte har många kläder som den passar med. Jag trivs bättre i mörka färger, och den här ljusbruna färgen är ofta för ljus.

Jag har varit osams med datorn i flera veckor, så jag har haft liten paus utan att läsa stickblogger. Nu tycks vi har blivit vänner igen.

Ny filt igen

2010-07-14T16:10:00.004+01:00

Den här filten, #134, går i färgerna rosa lila ljusbrun. Jag har stickat många sådana här, och de hör till mina favoriter. För de mesta blir det samma garn. Garnet från en tröja räcker till många filtar, för det går bara åt 50 – 100 gr till en. Nu håller flera av garnen på att bli slut och vad skall jag göra då? Jag är bestämd att jag inte skall köpa flera tröjor, och med så mycket garn i förrådet kan jag inte precis klaga. Det skall bli intressant att se hur det blir. Annorlunda färgkombinationer?

Det är svårt att få bra bilder på färgerna. Endera blir de för röda med blixt, eller för bleka utan.

Till den här filten revade jag upp en Kaffe Fassett tröja till mönstret Persian Poppies från Glorious Knitting. Dvs i boken finns det västar, med eller utan knäppning. Mönster till tröja finns det inte. Det är möjligt att mönstret finns i någon annan bok, eller kanske det har funnit satser. Å andra sidan tror jag inte att garnet kommer från en sats, för fastän jag känner igen flera Rowan garn tycks andra vara restgarn från annan stickning. Tröjan är rejält stickad och alla trådar ordentligt fästa med knutar. Så många knutar, sånt besvär att reva upp. Färgerna går bra ihop, och, isynnerhet på avstånd, ser den tilltalande ut.

Persian Poppies hör inte till mina favorit Kaffe Fassett mönster. Jag tycker att det ser svårt stickat ut, med tre färger per varv för mitten av blommorna. I den här tröjan har mitten stickats som intarsia så tråderna blev för korta för att återanvändas. Jag blev förvånad när jag läste att Kaffe använder mönstret på sina kurser. Jag skulle genast bli avsträckt.

Buss stickning

2010-06-23T21:41:00.007+01:00

Det är länge sedan jag skrivit om min buss stickning, men jag fortsätter sticka lappar. Nu när den virkade filten är färdad är det tid att sy ihop lapparna. Det finns lappar till två filtar, båda stickade av bomullsgarn.

Först radade jag ut den första (C3). Den ser ganska fin ut med många olika garn. Tyvärr saknas en lapp så jag kunde inte fortsätta för det garn som fanns kvar är ämnat till virkad kant. Jag tänkte jag lägger bort den tills jag hittar lämpligt garn på loppis.

Så jag radade fram lapparna till den andra (C6). Den första är stickad av restgarn, dvs alldeles nytt garn. Den andra är stickad av upprevat garn, och jag måste medge att jag tyckt hela tiden att färgerna är, minst sagt, underliga. Nu syr jag ihop lapparna i alla fall. Jag försökte virka ihop dem, men jag tyckte inte alls om hur det såg ut.

På bussen stickar jag på en tredje filt (C7). Den här gången blir det upprevat ullgarn, mycket behagligt att behandla. Buss stickning måste vara mycket enkel, så att jag kan sticka utan att titta noggrannt på stickningen. Det går inte heller med någonting där man måste räkna maskor eller varv. Jag stickade pytteliten domino provlapp, och visst blev den fin, men jag skulle inte klara av den på bussen. Så det blev alldeles vanliga lappar.

Dagen efter jag börjat sy på den andra filten hittade jag ljusturkost garn som passar bra till den första filten. Jag fortsatte på den som jag börjat på, trots att det blir i fel ordning.

Ett och annat

2010-06-09T21:29:00.006+01:00

Båda ärmarna är färdiga på Rowan Pima Cotton koftan. De blev litet längre än menat. Längden på den första var bra när jag provade, men den var längre när jag provade med två ärmar. Nu stickar jag på kragen igen. Jag provar när jag stickat ett par cm till. Jag tycks tycka bättre om att sticka slätstickning än resår.

När Kaffe Fassetts bok Kaffe knits again kom ut för nästan tre år sedan beställde jag den från biblioteket. Jag beslöt då att den inte var tillräckligt bra för att köpa åt mig själv. Jag hade redan flera av mönstren i andra böcker, och färger lägger jag hellre ihop själv. Jag tänkte att jag hittar säkert boken på loppis i sinom tid. Och nu, tre år senare, fann jag den, ett riktigt nytt exemplar – det finns inga märken eller skavanker på den alls.

Bilderna är alldeles fina. De var tagna i Charleston, ett hus i Sussex som jag känner till från tidigare. De stickade kläderna å andra sidan är inte alls lika fina som i Glorious knitting, t.ex. Flera mönster använder Rowan Scottish Tweed garnen, som är verkligen härliga, men de blandas inte med andra garn som i den tidgare boken. På så sätt är det kanske lättare att sticka, men resultaten blir inte lika fina. Det finns också mönster på flera filtar, sjalar och halsdukar, och de skall jag begrunda. Jag såg Foolish Virgins halsduken på en man på bussen, och jag tyckte den var så härlig, men jag stickar den knappast. Fairisle utan foder passar inte till halsduk, tycker jag.

För fyra år sedan hittade jag tre Rowan Summer Tweed plagg på loppis, och garnet från dem användes i min jacka. Jackan går jag med ännu när jag har mod, för att den är alldeles för grann, och den är väldigt skön. Den passar bra och den känns så behaglig, den är varm eller sval när det behövs. Sedan dess har jag hittat ett enda Summer Tweed plagg, och det var i en sådan grann grön färg att jag lät bli att köpa den. I år tyckte jag att det var på tiden att jag hittade mera Summer Tweed, och i går hade jag tur. Det blev sex härvor och ett 45 gr nystan garn. Färgen är vinröd, som jag redan hade. Smolder står det på förpackningen men enligt Rowan sajten heter färgen Smoulder, som faktiskt är ett riktigt ord. Det är mörkbrunt eller mörkblått som jag vill ha, så jag har inte slutat leta ännu.

Vad skall jag sticka med det? Egentligen tänkte jag badrock, men filt är också en möjlighet. På Rowan sajten finns det Kaffe Fassett mönster till filtar och kuddar i Summer Tweed, och jag skulle gärna sticka någonting likadant. Nackdelen är att det blir en riktigt tung filt.

I dag slog det mig plötsligt att det går mycket bättre att skriva blogg inlägg när boken som jag läser är svensk. Jag köper svenska böcker på loppis också, och för det mesta blir det deckare eller kriminalromaner och ibland chicklit. Den här gången hade jag tur, och fick en allvarlig roman – Natt övning av Eyvind Johnson från 1938. Den påminner mig om Virginia Woolfs skrivstil. Det var hennes syster Vanessa Bell som bodde på och inredde Charleston. Eller är det lättare att skriva för att jag läser en välskriven bok?

Nu blir det ärmar

2010-06-02T21:50:00.002+01:00

På bomullskoftan har jag kommit så långt att första ärmen är nästan färdig. Jag plockade upp maskorna från den tillfälliga påkastningen precis enligt mönstret. Jag undrade nog om jag skulle göra ett par ihoptagningar liksom på kroppen, men räknade ut hur vid ärmen skulle bli upptill enligt mönstret, och jag tyckte att det passade. Jag stickade runt med strumpstickor, och efter 7-8 cm tyckte jag att det blev väl vitt. Så jag revade upp och började ihoptagningarna i sidan meddetsamma istället för att vänta 8 cm eller så. Och nu blir den bra. Det går ju så fint att prova. Jag tog strumpstickorna en storlek större, för jag tycks sticka tätare med dem.

Det är roligt att sticka den här, för det är alldeles nytt garn, för att färgen tilltalar mig, och för att det är så enformigt att sticka slätstickning med enfärgat garn – till omväxling från filten.

På loppis hittade jag tre härvor härligt vitt garn, säkert spunnit för hand.

Ny filt

2010-05-19T22:06:00.004+01:00

Det är flera veckor sedan jag började på den nya filten, #133. Den här blir ljus igen, och den ser likadan ut som många andra. Det blir de samma garnen till varje ljus filt, med ett par nya varje gång.

Jag revade upp en tröja köpt från loppis. MAG heter märket, och garnet är 75% silke och 25% kashmir så det är mjukt och skönt. Jag gick med tröjan ett tag, för den passade så fint, men det var färgen som jag inte kom överens med. Gult är inte alls min färg. I filten går det bra.

Filten #132 såg så här ut som färdig. Det är omöjligt att få fina bilder av mörk stickning utan blixt, och med blixt blir det för ljust.

Det här tycker jag om, när färgerna rinner ihop, och man urskiljer dem knappt. Det är mycket svårare att få det att lyckas med ljust garn, främst för att jag inte har tillräckligt att välja mellan. Vitt och svart är de svåraste färgerna att få med. Det går bättre med svart för det finns mera mörkt garn.

På loppis hittade jag en Patricia Roberts tröja till. Det här mönstret heter Scrabble och kommer från boken Patricia Roberts Second Knitting Book, 1983. Jag har tittat på mönstret många gånger, men inte stickat det för det var tydligt att det skulle bli för stort, och det syns det ju att tröjan är. Det finns inga extra maskor, t ex vid sidan, som skulle kunnas ta bort. Litet sned är tröjan också, för den har tvättats och blivid torkad snett. Garnet är Woollybear Fine Cotton, som jag minns bra, i fin mörkbeige färg.

Ny kofta

2010-05-11T09:41:00.006+01:00

Jag har länge undrat om jag vågar visa min nya stickning. Nu har jag kommit så långt att jag tror att den blir till någonting.

Mönstret kommer från Debbie Bliss Knitting Magazine Spring/Summer 2009 – Cropped Cardigan. Främst tyckte jag om den stora kragen. Det var sådan jag ville sticka med min Noro Kureyon kofta, fast den blev inte särskilt lyckad där. Få se hur den blir här. Jag köpte de två första numret av tidningen. Vinternumret 2009/10 har jag inte sett; det senaste sommarnumret tyckte jag inte var tillräckligt intressant för att köpa. Från loppis har jag fått flera av hennes broschyrer också. Hon har många fina mönster, men flera är ganska lika varandra, med små variationer.

Garnet är Rowan Pima Cotton som jag köpte så billigt på loppis i fjol höst. Det är behagligt bomullsgarn, men jag blev förvånad hur dyrt det är i garnaffären. Jag tycker inte att det är tillräckligt fint till att betala så mycket för det. Det allra bästa är färgen – mörkbeige eller ljusbrun eller ibland grå. Bran – vetekli – heter den på engelska, något som min mage inte alls tål. Stickfastheten blev ungefär densamma som Debbie Bliss garnet Prima.

På mönstret vilar koftan på axlarna, och det tyckte jag skulle vara både kallt och besvärligt, så jag tänkte att det går väl att fortsätta med raglanminskningar så att kragen blir högre upp. Jag ville också sticka längre ärmar, eftersom jag är frusen om vristerna. Garnet borde väl räcka till, eftersom mönstret tar 9 nystan på 100m och jag har 10 nystan på 130m. Jag började vid oket i alla fall med tillfällig påkastning. Det har jag gjort de senaste fyra – fem stickningar. Någon gång skall jag våga mig på att börja uppifrån och sticka nedåt.

Det gick bra i alla fall. Oket såg litet ut och det kändes litet men det gick på när jag provade. Det första varvet gick dåligt, för då blev det att minska tre maskor vid varje raglanminskning så 1r 1a gick inte jämnt ut. Till slut lät jag det bli och minskade två maskor som vanligt. Det blev 4m extra på bakstycket men det syns nog inte. Min resårstickning är ojämn, men raglanminskningarna såg bra ut. Nu lärde jag mig att sticka ssk, och det blir mycket bättre än k1 s1 psso. När jag stickat slut på två nystan satte jag maskorna på tråd, och jag återvänder senare.

Det var inte så enkelt att vända på oket och sticka nedåt. Den här gången gick det inte att reva upp den virkade påkastningen. Jag vet inte om jag gjorde fel, eller om det inte går med resårstickning. Jag fick reva upp en maska i taget och det tog länge. Det var svårt att räkna ut hur många maskor det skulle vara också, för det blev minskningar det första resårvarvet. Efter flera försök blev det rätt i alla fall.

Mönstret har dubbla storlekar, och därför blir det att sticka en storlek för stor, eftersom jag behöver minsta storleken. Enligt mönstret skulle det bli 12 cm rörelsevidd. Det tyckte jag var alldeles för mycket, men jag stickade vidare. Efter 5 cm provade jag. Det blev så stort och fladdrigt, så jag revade upp och minskade 20m på första varvet efter oket. Det syns om man tittar efter men det blir det inte många som gör. Jag bytte stickor också, från 3.75mm till 3.5mm, och nu stickar jag mycket tätare. Det är underligt hur 0.25mm gör sådan skillnad, men de här stickorna är annat märke och kanske det inverkar också. Nu blir koftan liten med 2 – 3 cm rörelsevidd, precis som alla andra, så det lyckades inte att sticka stort den här gången heller.

Färdig filt

2010-04-29T22:16:00.002+01:00

Filten #131 blev färdig för flera veckor sedan. Jag fick inte slut på det turkosa Patons Cotton Top garnet, fast jag virkade ett varv av det i kanten. Det finns ett halvt nystan kvar. Det finns ju annat turkost garn i förrådet också, så det blir nog användning för det någon gång. Trots allt tycker jag om filten för den ser pigg ut.

Jag har dåligt samvete för att jag skriver så sällan nu för tiden. Ett par gånger har jag tänkt att jag slutar med bloggen, och det känns som en lättnad. Jag fortsätter i alla fall, för jag tycker att det är nyttigt för min egen skull att ha anteckningar om vad jag stickat, och varför jag stickat som jag gjort. Det finns så mycket annat som tar tid. I flera år har jag planerat att sy lapptäcke, och för några veckor sedan beslöt jag att börja den 1 maj. Tyg finns det och tillbehör har jag köpt, men nu finns det flera andra saker som jag måste göra inom de närmaste dagarna, så inte blir det av i tid. Mindre tid till stickning blir det också.

Slut på bokslut

2010-04-18T20:50:00.003+01:00

Det blir inget bokslut för mars. Till nyåret bestämde jag mig så smått att köpa allt garn jag hittar, och i mars blev det mycket. Jag blir alldeles förlegen av hur garnförrådet har stigit, och jag vill inte visa det i siffror. Istället skall jag visa bilder på vad jag köpt – dvs en del av inköpen.

Till Rowan International prenumerationen fick jag Rowan Pure Wool 4 ply, och det blev jag glad åt. Jag tog ut prenumerationen till våren, så de senaste två åren har jag fått bomullsgarn. Ullgarn tycker jag så mycket bättre om. Färgen går bra; eau de nil heter den, blågrå.

På loppis hittade jag 700 gr Jaeger Matchmaker Aran ullgarn. Tyvärr var det vitt, men jag köpte i alla fall.

Det allra bästa var tre härvor Shilasdair ull-angora blandat garn i fin blå färg. Alla härvorna är samma färgbad, fast en ser mörkare ut.

Och den här tröjan i chenille bomullsgarn kunde jag inte emotstå. Sådant garn passar fint i filtarna, och färgen är också härlig.

Äntligen färdig

2010-03-30T22:35:00.002+01:00

Det är nästan tre år sedan jag började virka på den här filten, och nu är den äntligen färdig. Visserligen blev det ett långt uppehåll mellan det att lapparna var färdigt virkade och jag började virka ihop dem, men i alla fall. Nu är det en lättnad att den är färdig. Till skillnad mot den första virkade filten har det varit roligt att färda den här. Det är för att med den här tycker jag mycket bättre om garnen och om färgerna. Den var ämnad till buss virkning, och till det tjänade den bra, och det virkandet njöt jag verkligen av. Det behövdes inget färgbyte; bara stolpar varv efter varv.

Virkad filt #2
Garn: upprevat shetland ullgarn, sammanlagt 1,12 kg
Storlek: 1,88m lång och 1,52m bred
Virknål: 3,5 mm
Mönster: anpassat efter Patchwork throw i Erika Knights bok Essential crochet
Virkad: 9 juli 2007 – 7 oktober 2008; 1 december 2009 – 20 mars 2010

Liksom med den första filten virkade jag kanten med ett varv fastmaskor och ett varv kräftmaskor. Det blev stadig kant och den är jag nöjd med. En orsak till att lapparna blev mindre den här gången var att jag ville undvika de utpräglade kanterna, och de blev förstås mindre här.

Trots alla mina granskningar blev det fel. Två lappar bytte plats. Det märkte jag först när filten var alldeles färdig, när kanten var färdig virkad och alla trådar fästade. Så nu får det vara så. Jag hoppas att andra inte märker felet så lätt heller. Det var underligt att det är alldeles nära mitten för då granskade jag noga, det var mot sidorna som jag började slarva.

Det var synd att garnförrådet inte gick ned på grund av den här. Jag köpte fem tröjor speciellt för ändamålet. Det blev tre till lapparna, och det gick allt åt, för jag virkade lappar tills garnet tog slut. Det bruna garnet fanns kvar från den första virkdad filten. Av det mörka garnet till kanten blev det 200 gr kvar. Den femte tröjan köpte jag i fall den mörka inte skulle räcka till, men den behövdes inte så den är oupprevad ännu.
Fast det var så roligt att virka tycker jag nu att jag har fått tillräckligt av sex kantiga lappar, både till virkning och lappteknik, så det blir inga flera. Åtminstone inte på länge.

Ny filt

2010-03-24T20:57:00.003Z

Nu har jag börjat på ny filt igen. Den här blir mörk, ganska lika alla andra mörka, för de har alla nästan samma garn. Det blir inga granna ränder den här gången – det är bara litet grönt som lyser upp den ibland. Jag tycker om att sticka sådana här, där färgerna blandas så fint.

Tröjan som jag revade upp var stickad av flerfärgat mohärgarn. Det här är mindra luddigt än andra mohärgarn, och tröjan kändes ganska sträv. Garnet blev mjukare efter tvätten, och det är skönt att sticka med det. Jag var orolig för att färgerna skulle framträda för mycket, men de syns knappast, inte ens de gula bitarna.

Bokslut för februari 2010

2010-03-07T21:28:00.002Z

Det blev flera saker färdiga i februari. Den första var filten #130 som vägde hela 1,470 gr. De andra var Baktus sjalen och mössan. De vägde inte särskilt mycket, men allt hjälper till. Garnförrådet gick ned med en hel kilo.

Tyvärr köpte jag garn, en förgglad kofta, på loppis. Det var för att den såg ut som Kaffe Fassett mönster, men ju längre jag betraktar den desto mera misstänksam är jag att den inte är hans. Färgerna här är regelbundna – varje femte rad och varje fjärde spalt har samma färger. Kaffes mönster är sällan sådana. Jag tycker om koftan i alla fall. Den är stickad i flera olika bomullsgarn, och den känns skön. Det blir litet tråkigt i alla fall att reva upp sådana korta trådar.

Jag har stickat mössa

2010-03-01T16:07:00.007Z

Mönstret såg jag redan i höst numret av Vogue Knitting, men då hittade jag inte något lämpligt garn i förrådet. Det var när jag stickade Bakussjalen som det slog mig att Rowan Felted Tweed and Rowan Tapestry tillsammans skulle passa. Och det gjorde de. Jag stickade en kort provlapp och den gav rätt sticktäthet. Varven räknade jag inte.

Side cable hat
Garn: Rowan Tapestry, Rowan Felted Tweed tillsammans 75 gr
Stickor: 5 mm strumpstickor
Sticktäthet: 16 m på 10 cm
Mönster: Mari Muinonen, Vogue Knitting Fall2009
Stickad 21 – 24 februari 2010

Mössan såg snäv ut efter 4 - 5 cm så jag satte maskorna på rundsticka och provade. Den passade bra så jag fortsatte. Det var det asymmetriska flätmönstret som tilltalade mig, och det var roligt att sticka. Jag följde mönstret noggrannt och det blev inga fel alls. Till och med bobbles som jag vanligen undviker gick bra. Det var lätt att lägga på minnet, och man slapp vända på stickningen. Strumpstickorna var ganska korta, så ibland ramlade maskor av. Det var händigt att virknålen låg framme.

Det allra bästa är hur bra mössan passar. Den sitter utmärkt på huvudet och den värmer. Tyvärr blev det litet för brokigt med båda garnen, och mönstret syns inte särskilt bra. Det är inte tydligt hur man skall ha på mössan. Skall bobbles vara mitt uppe på hjässan, på vänstra sidan eller vid högra örat? Om jag har tid framför spegeln blir det på vänstra sidan, annars hur som helst.

Jag har tittat på mössar som andra har stickat efter samma mönster på Ravelry. Mina flätor tycks vara mycket tätare än deras. Är det någonting som jag gjor fel? Hur stickar man flätor lösare? Jag får öva.

Jag har det svårt med Ravelry. Det är arbetsamt att lägga upp projekt. Men det här tycker jag är riktigt nyttigt – att få se hur andra har stickat något mönster som man tänker på. Om andra har tyckt att det var svårt eller misslyckat. Ofta visar mönstret bara en bild, och man ser inte tillräckligt bra hur det skall se ut. På Ravelry ser man ofta flera versioner, och man ser bättre hur det skall passa. Och man kan följa länker till blogger om man vill veta ännu mera.

Jag tänkte att jag skall lägga upp mina stickböcker på Ravelry för det är fint att se bilder på dem. Den första, en svensk bok, fanns inte med, och jag lyckades inte med att få den flyttad från länken. Den andra gick bra, så nu har jag en bok med. Jag tänkte också på att lägga upp garn förrådet, men än så länge tänker jag bara.

Så blev den

2010-02-24T21:22:00.003Z

Baktussjal
Garn: Rowan Tapestry två färger 120 gr, Rowan Felted Tweed 45 gr
Stickor: 3,5 mm
Sticktäthet: 23 m och 46 varv på 10 cm
Storlek: 143 cm bred, 38 cm lång
Mönster: Strikkelisa från Ravelry
Stickad 6 januari – 20 februari 2010

Jag ville ha lång, dvs bred sjal, men den blev kanske väl bred. Nu får jag vika ihop den för att få den att sitta bekvämt runt halsen. Jag har haft den flera gånger redan. Ibland hamnar snibben under haken, ibland värmer den ryggen. Varm är den nog. Om jag stickade en till skulle jag kanske göra ökningarna varje sjätte varv istället för var fjärde så den blev smalare.

Jag tycker mycket om färgerna och om randningen. Kanten kunde gått vara litet stadigare. Det var roligt att sticka med de här garnen, men det tog så länge. På sex veckor stickade jag upp 165 gr garn. Det stickar jag i en filt på en och en halv vecka.

Filten #131 tycker jag fortfarande om, och den går bra. På den virkade filten har jag bara tre remsor till att virka ihop. Sedan fäster jag trådarna i mitten förrän jag virkar kant.

Bokslut för januari 2010 och ny filt

2010-02-06T17:26:00.006Z

Det enda som blev färdigt i januari var Novita Aino västen, och den vägde inte mycket, bara 300 gr. På loppis hittade jag i stället garn, sex nystan Jaeger Siena 4 ply. Det började jag ju sticka med för två år sedan, och nu ligger det på att ta fram garnet på nytt. Det nya garnet är granna färger. Sjäv valde jag endast pastellfärger. Nu finns garnet som Rowan märke, men annars är det precis likt. Ett garn Rowan Big Wool hittade jag på samma gång. Det lägger jag till min samling, så nu finns det fem nystan där. Nästan 20 behövs till filt.

Så garnförrådet gick upp med 100 gr, och det är jag nöjd med. Någonting blev färdigt och jag fick köpa garn.

Filten #130 blev färdig stickad, och nu stickar jag på #131. Den blir också turkos, med samma turkosa bomullsgarn, men den här gången med mörkare färger. Jag tycker om det mot det bruna garnet. Blått går också bra, men tyvärr finns det så litet blått garn i förrådet. Med köpförbud går det inte att köpa mera.

Jag revar upp stickade plagg enligt förteckningen, och ibland passar färgerna inte till de garn som slutligen kommer med. Den här gången revade jag upp två och varkendera passade.

Den första var en sådär bred tröja som visst tycks komma tillbaka på modet nu i vår. Det var omöjligt att få hela tröjan på en bild. Märket är Shirin Guild, och garnet är 42% ull, 41% mohär och 17% nylon. Det är väldigt mjukt och skönt. Först när jag hade tvättar garnet märkte jag att det ser ut som om det består av virkade luftmaskor. Det skall bli roligt att sticka med det.

Det andra plagget var en kortärmad kofta med virkad kant. Garnet liknar på Siena 4 ply, bara litet tjockare. Bomull är det nog. Det tog länge att få loss de virkade lapparna. Varje udde är skilt fastsydd med sytråd i precis samma nyans, så jag klippte ofta fel. Tänk vilket arbete att sy ihop dem. Visst skulle det ha gått att virka ihop dem.

Nu har jag varje dag att
* sticka på filten #131
* sy två trådar på stramaljkudden
* fästa trådar på filten #130
* sticka på Baltus sjalen
* virka ihop lappar på virkade filten #2

Det går framåt, men sakta, sakta.

Rowan Tapestry och annat

2010-01-30T15:28:00.006Z

För första gången stickar jag från mönster från Ravelry. Det blir Baktus sjal. Jag minns inte längre om jag redan hade den i tankarna när jag köpte Tapestry garnet, eller om jag kom ihåg mönstret senare. I alla fall ville jag ha lätt halsduk eller sjal att passa i färg till min stora mörkblå vinterkappa, inköpt från loppis.

Så här såg färgerna ut på nystanen som jag köpte på rea nu. Redan tidigare hade jag ett par nystan kvar från en misslyckad kofta (som jag inte skrivit om), i rödblå nyanser.

Till först tänkte jag sticka sjalen i tre olika Tapestry färger, men jag tyckte att det skulle passa bra med ett stadigare enfärgad garn till. Helt plötsligt kom jag ihåg den stickade rundsjalen i förrådet (från loppis för flera år sedan), av Rowan Felted Tweed. Färgen passar utomordentligt bra.

Rundsjalen var just det, rund, helt rak. Jag provade den, men fick inte den att sitta på ett sätt som jag skulle tycka om. Den påkastade ändan var mycket snävare än den andra, men det var inte hela felet med den. Så den blev upprevad. Garnet blev helt fint och slätt efter tvätten. Det finns några vita och enstaka mörkblå inslag.

Så här långt har jag hunnit. Det står inte i mönstret hur lång den skall bli; man får bestämma själv. Min blir ganska lång, så snibben blir bred också. Det är skönt att sticka med garnet. Väldigt mjukt är det med 70% ull och 30% sojafiber. Det är entrådigt så man får se till att det inte delar sig. Det är roligt att se hur färgerna blandas. Kanten blir inte så stadig som det blir när man stickar trefärgat mosstickning. Om jag stickade den på nytt skulle jag prova börja varje varv med omslag.

Det går långsamt med den virkade filten. Jag har virkat ihop alla lappar på tvären, och nu virkar jag fast den femte remsan. Jag började från mitten. Trådarna fästar jag när allt är ihopvirkat och när jag kan se att alla lappar är på rätt ställe.

Den här stramaljkudden började jag sy i somras, när den andra blev färdig. Det här är en Kaffe Fassett design, Autumn leaves. Jag köpte den för säkert femton år sedan och sydde den på resor, när jag inte kunde ta filtstickning med. Sedan slutade jag resa, med ena hörnet färdigsytt. Nu syr jag igen, två trådar per dag de flesta dagarna. Jag tycker fortfarande om den men nu skulle jag nog köpa någonting mindre grannt.

Ny väst

2010-01-24T20:02:00.003Z

Novita Aino väst
Garn: Novita Aino 100% ullgarn, 300 gr
Stickor: 5,5 mm
Sticktäthet: 17 m och 22 varv på 10 cm
Storlek: Small
Mönster: Deborah Newton: Shortie cardigan
Stickad 17 november 2009 – 6 januari 2010

Västen blev färdig för flera veckor sedan, och jag har hunnit använda den flera gånger. Den passar bra. Det var roligt att sticka efter mönster. Isynnerhet tyckte jag om den breda kanten och hörnen blev verkligt bra. Ärmkanten tycker jag blev litet fladdrig. Garnet var smidigt och skönt att sticka med. Det var synd med den mörkare biten, och om jag hade haft tålamod skulle jag ha stickat om. Det fanns mer än tillräckligt med garn.

Det gick trögt att sticka. Jag har kommit underfund med att jag trivs bäst med att sticka olika färger, och det fanns inga överraskningar med det här garnet. Det fanns inte heller någon orsak att få den färdig, för jag vet inte vad följande stickning skall bli. Det finns så många garn i förrådet och så många mönster på väntelistan.

Bokslut för december and för året 2009

2010-01-08T10:17:00.001Z

Nu är det tillbaka till vardagen och till köld, och jag har fått bokslutet färdigt. I december fick jag inte Novita Aino västen färdig. Nu har jag färdat den, men det blev först för ett par dagar sedan. Jag fick bråttom med filten #129, och den lyckades jag med, så det blev plus resultat i alla fall.

Tyvärr köpte jag massor med garn till 50% rabatt på garnaffärens rea. Det första var Debbie Bliss Rialto 4 ply ullgarn, för den härliga vinröda färgen. Det andra var Rowan Felted Tweed DK i en gammalrosa färg, för den passar så bra med det blåa garnet som jag köpte på loppis. Och det tredje blev Rowan Tapestry, för jag är alldeles förtjust i det garnet.

Så det blev minskning i december. Förrådet gick ned med 300 gr. Filten #129 vägde 1,4 kg, och det är mera än vanligt. Filtarna blir tyngre nu för tiden, för jag stickar tunna garn tre och till och med fyra dubbelt nu. På så sätt går det åt mera garn, och filtarna blir tjockare. Det tar inte nämnvärt längre att sticka.

Det blev också minskning över året. Förrådet gick ned från 110,5 kg i januari 2009 till 106,2 kg nu, alltså med 4,3 kg. Det var det första halvåret som ser bäst ut. Sedan började jag tydligen köpa garn igen.

Jag stickade aningen mera i 2009, 13,8 kg jämfört med 13,0 kg i 2008, men underligt nog köpte jag precis lika mycket garn båda åren, 9,4 kg. Det är alldeles för mycket, men omöjligt att låta bli. I 2009 kom det mesta garnet från loppis, 6,5 kg, och ´bara´2,6 kg från garnaffär. Jag fick ytterligare 300 gr med Rowan prenumerationen.

Det mesta garnet gick till filtar. Bara 1,0 kg blev kläder. Men, av de tre plaggen som jag stickade var två egna mönster och det tredje till största delen anpassat, och alla tre blir flitigt använda. Till och med Grainy Silk tröjan som jag kämpade med så länge är väldigt behaglig. Alla tre är jag glada åt. Å andra sidan finns det nu i förrådet 16 kg garn ämnat till kläder, så om jag fortsätter i samma takt har jag tillräckligt för 16 år...

Jag stickar vidare

2009-12-20T19:43:00.005Z

Filten #129 blev färdig stickad för någon vecka sedan. Den blev fin. Nu virkar jag kanten på den, och sedan skall jag försöka få trådarna fästade före månadens och årets slut. Det borde gå, för det finns relativt få trådar, jämfört med #128.

Den nya filten #130 blir inte alls så fin. Det turkosa bomullsgarnet från filten #125 låg fortfarande på sinnet, så jag beslöt sätta hit den, fast den blir avvikande. Det lyckades bra med annan färg i filten #129. Här blev inte så dåligt. Jag tycker i alla fall bättre om den än om en helturkos filt, som #125. Det fattas mohair garn, men det finns inget lämpligt i förrådet, åtminstone inget som jag nänns sticka med.

Till den här filten revade jag upp en Kaffe Fassett tröja. Mönstret heter Zigzag från boken Glorious Knitting, fast här används bara fem olika färger. Garnet är handspunnet, härligt mjukt och ojämnt. Tröjan har tydligen krympt i tvätten, men det gick ganska lätt att reva upp den. Sådana här mönster tycker jag om att reva upp.

Västen går det långsamt med, för jag tar upp den så sällan. Båda framstycken är färdiga och ihopsydda vid axlarna. Det blev pölar på båda framstyckena, när jag kastat på maskor till ärmkanten. Det enda sättet att undvika det skulle ha varit att sticka om med ett par flera eller färre maskor. Det tog ju ett flertal varv förrän jag märkte det, och då ville jag inte börja om. Det syns bättre på bilden.

Jag har också plockat upp maskor och stickat halskanten. Först blev det rätstickning, och sedan fem varv slätstickning så den rullar framåt. Jag tycker om den. Det finns mycket garn kvar, så jag funderade länge om jag skulle plocka upp maskor vid nedre kanten och sticka den längre. Till slut beslöt jag att låta den vara den här längden, för så ser mönstret ut, och den fina linjen förstörs om den blir längre. Så det är bara att fortsätta.

Till virkad filt #2 har jag virkat ihop lapparna i alla spalterna på tvären. I dag bredde jag ut dem igen på sängen för att kontrollera att alla lappar har kommit på rätt plats, och det har de. Nu har jag satt bort den, tills filten #129 blivit färdig. Annars ligger #129 bara på samvetet, isynnerhet eftersom det är troligt att filten #130 också blir färdig stickad före jag kan ta fram den igen.

Jag virkar igen

2009-12-13T16:11:00.005Z

Det är ungefär ett år sedan jag virkade färdigt lapparna till virkad filt #2. Sängen i gästrummet har varit ledig i flera månader, och nu har jag äntligen tagit fram lapparna igen, och radat ut dem. Jag räknade inte ut hur många det skulle bli av varje färg, utan från början tänkte jag att jag hittar på mönster när jag har tillräckligt många.

Det gick ganska bra. Det blir en stor sexkant i mitten med mera oregelbundna band på båda sidorna. Det blev lättare för det fanns några lappar över, och jag är nöjd med det här. Lapparna är så gott som runda, så det var besvärligt att lägga ut dem rätt. Jag tror inte att de får vara i fred på sängen, så jag har radat upp dem i numrerade spaltar, och nu virkar jag ihop dem, en spalt i gången. Jag fäster trådarna när jag virkat ihop alla spalter.

En spalt ryms fint i den här väskan som jag köpte på loppis. Den är fodrad med plasttyg och har hål i locket. Wool ball holder står det på lappen.

Det här går bättre än med virkad filt #1, för jag tycker bättre om det här garnet så det är roligare att hantera det. Jag tycker så väldigt mycket om lapparna. Garnet som jag virkar ihop med kommer från den här tröjan, köpt från loppis för ändamålet. Det kommer i alla fall att ta väldigt länge att få den färdig. Jag vågar inte ens försöka räkna ut hur länge det blir.

PS

2009-12-07T22:11:00.001Z

Som PS till gårdagens inlägg ville jag säga att här om veckan såg jag på en video i Mason- Dixon bloggen där Kay and Ann blev intervjuade. Ann sade att hon är inte alls besvärad av sin stash. Hon känner inget tvång att sticka slut på garnet där, för hon anser att köper garn för att hon samlar på garn (collector), inte för att hon skall sticka med det.

Det tycker jag med. Det finns hundratals möjliga mönster som kan stickas med garnet i förrådet, men när man en gång börjat finns möjligheterna inte längre kvar. Och det är roligt med att samla. Man kan planera vad man vill köpa till, och det är så roligt när man hittar det. Och det är så härligt att äga så många fina garn.

Videon finns inte längre kvar på bloggen. Gamla inlägg tycks försvinna ganska fort. Den här bloggen är en av de få populära som jag läser regelbundet, för jag tycker att den är underhållande. En gång skrev jag komment, och då fick jag trevligt svar av Kay. Annars föredrar jag att läsa bloggar skrivna av vanliga personer.

Bokslut för november

2009-12-06T15:21:00.003Z

Det gick ganska bra den här månaden. Det enda garnet jag köpte var två nystan sockgarn från loppis – inte riktigt fulla nystanen, för tillsammans vägde de 90 gram. Garnet liknar precis mitt Mexico Limbo garn så jag antar att det är samma; banderoller saknades.

Filten #128 blev färdig. De rödgula färgerna påminner mig om vävnader från barndomen, de är riktiga bondfärger. Det finns alltför många korta trådar i den, och därför alltför många fästningar, för att den skall vara behaglig.

Så garnförrådet går nedåt, men årets slut nalkas, och jag är alltför medveten om att det är ungefär på samma nivå som vid årets början. Har jag verkligen köpt lika mycket garn som jag stickat?

Ny stickning

2009-11-28T21:37:00.002Z

Den här gången ville jag sticka efter mönster. Garnet som stod i turen var Novita Aino, som jag köpte i fjol somras. Jag köpte det för jag tyckte om garnet, tjockt entrådigt ullgarn, och om färgerna, brun svart med litet vitt. Bara 400 gram fanns kvar, så det räckte inte till långärmad tröja.

Mönstret hade jag laddat ned från internet någon gång, och där hittar jag det inte längre. Det är enkelt, i rätt och avigt och rak upp och ned, och kort. Kanterna blir vida, 4,5 cm i rätstickning. Ärmkantarna stickas i ett med bak och fram styckena.

Bakstycket är nästan färdigt. Det tar litet över ett nystan, så garnet räcker nog. Det fanns en knut på garnet på första nystanet, och efter knuten blev det mindre vitt på garnet, så nu ser det mörkare ut på en bit. Jag märkte det först när jag började med andra nystanet. Det märks ännu bättre på bilden än i verkligheten. Sådant är förargligt. Alla nystan kommer från samma färgbad, och här blev det annorlunda mitt i ett nystan. Det skulle gå att reva upp och använda den här biten till kanten, men man vet aldrig vad som finns i de andra nystanet.

Annars går det bra och fint att sticka med garnet. Det känns härligt och med 5,5 mm stickor går det fort.

Mera blommor

2009-11-22T13:53:00.002Z

Kudden som jag köpte påbörjad från loppis blev färdig i juli, och nu har den fått baksida och innerkudde. Jag blev riktigt nöjd med den. Det syns varken att den är sned eller att den är ojämnt sydd. Tyget till baksidan kom också från loppis, i två kassar med tygbitar. I ena hörnet finns en söt liten fågel.

Av lapptäcket har det inte blivit av. Tyg finns i massor, och jag ser på mönster och planerar. Det finns alltför mycket att välja mellan, och det är alltför roligt att sticka. Jag har börjat sy en ny kudde i alla fall.

Två mörka filtar

2009-11-13T21:38:00.005Z

Filten #126 blev färdig för någon tid sedan, och nu har jag tvättat den i maskin, så nu är den alldeles färdig. Filtarna blir slätare i tvätten. Jag vågar inte, och vill inte besvära mig med, att pressa dem, för ibland finns det garn med som inte tål pressning. Den här filten blev så mörk. Det faller mig i smaken men inte alla.

Så nu när jag började med följande mörk filt, #129, satte jag till en rand i grannt cyclamen rött mohärgarn, och det lyser upp den. Det finns också flera gredelina garn med, och mindre brunt än i #126. Jag har ingen annan stickning på gång, så det går fort framåt.

Till den här filten revade jag upp en kofta i shetlandsgarn, stickad på maskin i stor 1980 tals model. Märket heter Buttercup. Den var full av hål, så stora att det måste vara annat än malar, och garnet bröts ständigt av när jag revade upp den. Ibland undrar jag om det är verkligen värt besväret.

Bokslut för oktober

2009-11-05T22:20:00.004Z

Den här månaden köpte jag garn igen. På Stockmanns galna dagar fick jag en 500 grams förpackning Regia sockgarn väldigt förmånligt. Regia Multieffekt Color heter det, i blå grå vita nyanser. Jag blev glad när jag fann det, för jag tyckte att det passar med med Mexico Limbo garnet. Efteråt kom jag ihåg att det garnet är 6-trådigt och Regia garnet är 4 trådigt, så det går inte. Åtminstone tycker jag om färgerna på Regia garnet, så det skulle gå till slitstark och maskintvättbar tröja.

Senare hittade jag Rowan garn på loppis, jättebilligt. Det här var också i en 500 grams förpackning, Rowan Pima Cotton. Färgen är ljusbrun, precis sådan som jag tycker om, så nu har jag garn till nästa sommar. Båda förpackningarna var, och förblir, oöppnade.

Det enda som blev färdigt i oktober var Noro Kureyon tröjan, och den var alldeles lätt. Så förrådet kryper uppåt igen.

Filten #128 är färdigstickad, och nu fäster jag trådarna. Det finns ovanligt många trådar i den här filten, så det räcker länge. Den här gången fick jag använda allt flera korta trådar, för garn med långa trådar i de här färgerna fattas nu i förrådet.

Jag roade mig med att ta flera kort av filten #127 som blev färdig i förra månaden, så nu skall jag visa dem.

Nu blev den färdig

2009-10-27T22:20:00.005Z

Noro Kureyon kofta
Garn: Noro Kureyon ull 100%, färgerna 149 och 150, totalt 350 gr
Stickor: 5 mm
Sticktäthet: 16 m och 28 varv på 10 cm
Storlek: S
Mönster: eget
Stickad 9 augusti – 2 oktober 2009

Koftan blev färdig, men vad kan jag säga om den. Det blev så många fel.

Den är för liten. Trots att den började stor blev den allt mindre ju längre jag stickade. Den går på och jag kan använda den, och kommer säkert att använda den, men den skulle passa mycket bättre om den vore lite större. Ärmarna blev litet korta, men det var meningen, för jag ville inte att de skulle bli så långa att man måste vika upp dem.

Framkanten lyckades inte heller. Jag stickade tre maskor avigt så den viker utåt. När man knäpper fast den gapar det hål mellan knapparna. Oknäppt går den bra. Knapparna hittade jag i knappskålen, säkert bortklippta från någon loppiskofta som jag revat upp. De är mörkbruna, rätt färg, ovala och skrovliga på ena sidan. Det slog mig när jag sytt fast dem att kanske det var fel sida. Kanske den släta kanten var rätta sidan. Jag tycker om dem skrovliga i alla fall.

Kragen har jag skrivit om tidigare. Den är litet mitt i mellan. Endera för lång eller för kort. Det går inte vidare bra att knäppa fast den runt halsen. Det skulle ha behövts en knapp till.

Själv tycker jag om randningen och om resåren upptill, och den lyckades så till vida att den passar och allt gick ut jämnt. Jag vet inte om den ser särdeles bra ut.

Så vad skall jag göra nu? Jag började sticka ny storkofta, men jag bestämde att jag inte tyckte om garnet, loppisinköp från flera år sedan, så den skall revas upp. Nu väntar jag på det nya numret av Vogue Knitting för att se om det finns mönster jag gillar. Jag har annat garn i tankarna, men jag har inte stickat provlapp ännu. Det vore roligt att sticka efter mönster, och att få någonting i passligt, stor, storlek.

Bokslut för september

2009-10-14T20:40:00.002+01:00

I september köpte jag garn igen, och förrådet gick upp igen. På loppis hittage jag en låda med flera nystan Rowan garn, och när jag började leta fram sådant som jag ville ha tyckte jag att alla skulle duga, så jag fick hela lådan till fint pris. Tyvärr fanns det med sådant tjockt tweed garn som inte passar bra till filtarna, så jag borde nog ha låtit det vara. Så av det 2,1kg garnet var det bara 730 gr som skulle ha kommit med. Jag hittar väl nog på någonting med resten också.

Filten #127 blev färdig. Det gick långsamt med Norotröjan, så den färdades först den andra eller tredje dagen i oktober.

Så här ser Rowan garnet ut och det passar bra i min samling. Patricia Roberts mohair garn minns jag från 1980 talet, så det fick gärna också komma med. Resten tog jag inte kort av.

Litet längre

2009-09-20T17:48:00.005+01:00

På Noro koftan har jag stickat färdigt på kroppen och börjat på vänstra ärmen på nytt. Resåren blev mycket mindre stickad med finare stickor, och nu är den litet snäv när man knäpper ihop den. Det gör inte mycket. Den här gången började jag med att kasta av på vanligt sätt, men jag tyckte inte om det, så jag letade fram virknålen igen. Det går att virka avigt när man kastar av med virknål. Litet petigt är det, men det ser fint ut, med stadig kant.

Jag tyckte att skarven med det bruna garnet blev ganska bra på ärmen. Ränderna blir i alla fall bredare än väntat. Jag tog fram strumpstickorna igen, men klirrandet störde mig. Så jag kom på att försöka Magic Loop metoden med rundstickor. Det går bra när man vant sig. Man måste dra på stickan, inte skjuta som jag är van vid. Man drar på vänstra sidan först, sedan på högra. Garnet borde räcka enligt mina uträkningar, men nu tittar jag på nystanet som blir allt mindre.

I går fick jag Heikki Kovalainens namnteckning. På morgonen skulle jag ha frågat `vem?`. På eftermiddagen visste jag vem han var. `Tack` sade jag på finska, men han hörde knappast för det spelades högljudd musik. Han log så vackert mot mig i alla fall. Lewis Hamilton var också med, men honom brydde jag mig inte om.

Längre hunnit

2009-09-13T17:31:00.002+01:00

Det blev litet stickat på Noro koftan de två senaste veckorna, för jag ville få början på den nya filten, och sedan blev det för roligt att sticka på den. När jag tog upp koftan på nytt hade jag problem med kragen, så jag satte bort den igen, medan jag funderade ut vad jag skulle göra.

Som syns på bilden så gjorde jag ihoptagningar på resåren på oket. När det kom till kragen vände jag om rätt och avigt, för man viker ju kragen utåt. Jag undrade om jag skulle sticka ett par förkortade varv för att få den att sitta bättre, men till slut lät jag bli. Jag är inte alls säker på att det var rätta beslutet. Sedan ökade jag den aviga maskan till två i två olika omgångar, så kragen blir vidare utåt. Det var avkastningen som jag inte tyckte om. Till att börja med stickade jag ett par varv avig rätstickning och kastade av med virknål, men det såg inte bra ut. Ett rätt varv istället var inte alls bättre. Till slut kastade jag av på vanligt sätt, men jag tycker att kragen ser fladdrig ut. Nu är jag för trött för att försöka någonting annat. Den ser bättre ut när man har knäpper knappen som kommer dit.

Sedan plockade jag upp maskorna på kroppen och började sticka nedåt med brunt garn. När jag hade stickat slut på första nystanet kunde jag räkna ut hur mycket garn som behövs till ärmarna och hur mycket finns kvar till att avsluta kroppen. Det finns mer än tillräckligt, så jag behöver inte oroa mig. Jag har börjat sticka 4r 2a resår liksom på oket, och nu kom jag ihåg att byta till en storlek mindre stickor. Jag glömde när jag stickade kragen.

Jag väljde garn så att skarven mellan det gröna och bruna garnet syns inte alls. De ljusa varven hör till det gröna garnet. Det blir svårare att få det riktigt när jag börjar med den turkosa vänstra ärmen.

Annars passar koftan bra hittills. När man stickar på det här sättet kan man ju prova hela tiden.

Bokslut för augusti och stickbok

2009-09-07T21:58:00.001+01:00

Det är alldeles lätt att göra bokslut för sista månaden. Ingenting blev färdigt och jag köpte inget garn. Det är första gången det hänt, sedan jag började redogörningen för nästan två år sedan. Å andra sidan så har garnförrådet förblivit på runt 106 kg i tre månader nu.

I stället för att köpa garn köper jag stickböcker, på loppis och på bokhandeln på rea. Det senaste blev en japansk bok från loppis. Texten är på japanska så jag förstår den inte, men rubriker finns på engelska, och på mönstren står det arabiska siffror, så det skulle gå att sticka efter dem. Boken heter Fantastic knit art from Kyoto och den är av Ishii Asako. Förutom tröjor stickar hon fina filtar, tapestries säger hon, kanske bonader, i många olika garn. Det liknar Kaffe Fassett stickning men blandat med bilder, så det ser ut som lapptäcke med applikerade lappar. Kanske jag borde försöka sticka sådana filtar. Mönstren till filtarna finns inte, bara till kläderna. Mycket näver stickning har hon också. (Ja, jag antar att det är en kvinna.)

Ny filt

2009-09-04T21:51:00.006+01:00

Jag stickade färdigt på filten #127 i förra veckan. Jag var ganska nöjd med den. Jag tycker om de ljusa färgerna. Det blev inte mycket gult till sist och slut, men de andra färgerna passar bra till. Det var lönlöst att försöka få den färdig på ett par dagar. Det tar mycket längre att virka kant och fästa alla trådarna.

Nu har jag stickat en vecka på den nya filten #128. Den blir också gul, den här gången med orange, rödbrunt och beige. Nu tycker jag att den här inte blir så lyckad. Det gula är för ljust mot de mörkare röda. Men så tyckte jag att de starka gula och orange garnen var för mörka mot vitt i #127, och mellanfärger finns inte tillräckligt. Jag fortsätter sticka för jag revar inte upp filtar. Om de börjar misslyckade, förblir de misslyckade. Kanske den ser bättre ut på längre håll, mycket längre håll. Det är roligt att sticka på den i alla fall, för den består av många korta trådar, och det bästa är att byta garn.

Till filten revade jag upp den här bomullströjan från loppis. Den är Laura Ashley, handstickad i Kina. Den är riktigt fint stickad och ihopsydd. Jag minns inte längre varför jag köpte den, men den passade bra åt mig, så jag använde den i ett par år. Garnet kom inte med i filten, för jag tyckte inte att färgen, fint rosa, passade till det gula. Det kommer med i andra filtar.

Nu stickar jag Noro

2009-08-23T20:15:00.004+01:00

I garnförrådet finns det nu fyra olika Noro garn – Transition, Kureyon, Silver Thaw och Cashmere Island. Det är lätt att hitta på mönster till de två sista, frågan är bara att bestämma vilket. Transition är ett tjockt garn, så det är svårare. Det skulle gärna bli till myskofta, och jag söker mönster till något som inte blir för stort.

Nu har jag börjat sticka med Kureyon. Jag köpte garnet på rea till 50% rabatt för tre och ett halvt år sedan. Jag köpte allt som fanns, fyra nystan gröngrått och fyra brungrått. Jag tyckte om de här färgerna för de är dämpade, inte alls så granna som så många Norogarn. Ett grannt nystan kom med, och det använder jag om det absolut behövs. Jag hoppas att de gröna och bruna färgerna är så lika varandra – dvs de gråa bitarna är likadana – att det skall se enhetligt ut.

Jag bestämde från början att det skall bli till kofta, för jag har redan Noro Shinano tröjan, även om den blir sällan använd. Jag tycks ha planerat mönstret i flera år. Halva ryggen, ena ryggen och ärmen skulle bli grön och resten brunt. I sista minuten ändrade jag mig, och beslöt istället för att sticka hälften nedifrån brun och resten grönt. Jag tänkte sticka fläta runt kroppen och sedan plocka upp maskor både nedifrån och uppåt. På så sätt skulle det bli lätt att prova ständigt.

Jag kastade på provlapp med det granna garnet, och det tog bara ett par varv förrän jag insåg att det inte gick med slätstickning, för det skulle töjas så hemskt om man man plockade upp maskor. Nu förstod jag varför sådana band stickas med flätor. Så provlappen blev fläta istället. Det var inget fel på den, men det hade alltid varit meningen att koftan skulle stickas i slätstickning för mönster syns inte så bra i det här garnet, och flätan var alldeles för tjock. Ny provlapp i slätstickning.

Oket på Sirdar koftan gick så bra att jag tänkte sticka likadant här. Raglanärmar ville jag inte ha. Jag gjorde samma tillfälliga påkastning med virknål direkt på stickan, och det gick bra. Upptill blev det 4r 2a resår, med ihoptagningar så att resåren blev allt smalare. Eftersom jag råkar ha tre rundstickor i rätt storlek stickade jag med alla tre när jag stickade ihop ärmarna med bålen. Annars blir det snävt runt ärmhålen. Jag kunde byta till en efter 3-4 cm.

Nu har jag stickat till halskanten. Det skall bli krage, så jag väntar ett tag med att sticka den, tills jag vet bättre hur mycket garn finns kvar. Ena ärmen är stickad till samma längd som koftan, med strumpstickor, så det blir inga sömmar.

Det går fint att sticka med Noro garnet. Så skönt känns det. Liksom med Silk Mountain tvättade jag det först, och fick reda på knutarna. Bara tre utav nio nystan var utan knutar. Jag skulle gärna matcha trådarna så att det inte syns när jag börjar ett nytt nystan.

Tidigare hittade jag Jane Ellisons bok Knitting Noro billigt på loppis så jag köpte den utan att titta närmare på den. Jag blev besviken. Med undantag av de sista fyra mönstren är alla andra alldeles vanliga, och de är varianter på tre fyra mönster. Det finns t ex koftor, tröjor och västar i Kureyon och Silk Garden, alla samma basmönster, med och utan resår och med olika längder och ibland med flera färger. Alla ärmar ser likadana ut upptill med samma antal maskor. Det är ju inte alls svårt att sticka kofta som tröja, det är väl bara nybörjare som behöver mönster till sådant, eller till att sticka kortare ärm, eller rätstickning istället för resår. Det finns ett kort kapital om hur Noro garn tillverkas som låter som om bolaget skrivit det själv. Om jag hade betalat fullt pris för boken skulle jag nog ha studerat den noggrannare först.

Bokslut för juli 2009

2009-08-12T22:26:00.008+01:00

Sent omsider skall det bli bokslut för senaste månad också. I juli köpte jag garn. Det var tur att flera saker blev färdiga, så garnförrådet minskade i alla fall, men bara med 200 gr.

Filten #126 blev färdig i månadens sista dagar. Tidigare behövdes det ju inte. Bilden visar hur fin den blev på nära håll. Sirdar bomullskoftan och Sirdar barnfilten färdades också.

På rea kunde jag inte motstå Rowan Kidsilk Spray, som var ännu billigare i år. Jag köpte fem nystan i samma brunvita färg som i fjol, så nu har jag sju nystan av den färgen. Och flera till i andra färger. Det räcker till långärmad topp eller kofta, eller till halsduk och sjal. Jag tycks inte ha tagit kort av det här garnet.

Det allra bästa var i alla fall Noro Cashmere Island som fanns med 50% rabatt. Det här garnet har jag tittat på varje gång jag gått till garnaffären, så det var självklart att det blev inköp. Det blev 450 gr av en färg och 100 gr av en annan, allt som fanns kvar. Bilden blev inte särskilt bra. Nu ligger det i förrådet med mina andra Noro garn. Ett har jag tagit fram, Noro Kureyon, och det stickar jag med nu.

Det var på loppis som jag köpte det mesta, och det kan jag inte försvara. Lamb´s Pride Bulky är skönt tjockt entrådigt ullgarn, som blev tillägg till min samling av sådant garn. På samma gång hittade jag Kaffe Fassett sockgarn, i just sådan färg som jag skulle kunna tänka köpa, och ett nystan Noro Silk Garden. Från tidigare finns det ett annat nystan Silk Garden i förrådet så nu ångrar jag att jag inte köpte det nystan som fanns på rean. Då tänkte jag att jag aldrig hittar mera.

En annan dag hittade jag det här ullgarnet, av Annabel Fox. Hon designade för Rowan på 1980 talet, och jag har hennes stickbok The Original Annabel Fox från 1991. Mönstren i den är inte alls sådana som man vill sticka nu – stora och vida med intarsia mönster. I förrådet finns det redan annat garn av hennes märke. Nu för tiden hör man inte av henne längre.

Det andra garnet var Rowan Silkstones, liknande till Grainy Silk som jag stickade tidigare, men utan inslag. Det kom i en behaglig blå färg. Jag har redan flera andra färger av samma garn, och någon gång blir det kanske av att sticka fairisle med det.

Så det blev alldeles för mycket inköpt.

Alldeles bra

2009-08-08T20:38:00.004+01:00

Sirdar Luxury Soft Cotton kofta

Garn: Sirdar Luxury Soft Cotton bomull 100%, lila, 370g
Stickor: 3.75 mm
Sticktäthet: 21 m och 30 varv på 10 cm
Storlek: Small
Mönster: Shiri Mors Multishapes Top från Vogue Knitting Spring/Summer 2009, mycket förenklad
Stickad 11juni – 26 juli 2009

Koftan blev färdig för två veckor sedan, och jag har gått med den flera gånger. Den passar bra och är så behaglig att gå med.

Det gick fint att sticka kroppen nedåt. Det var omöjligt att få spetsmönstret jämnt fördelat på bägge sidorna av sidokanten och framtill på samma gång, så det blev stickat i ett. På så sätt blev det jämnt framtill, men det ser underligt ut på sidorna. Det framträder inte alls, så det gör väl ingenting.

Jag tyckte att oket var för snävt, så jag stickade om den sista ihoptagningen, och fördelade den på två varv med flera varv emellan. Nu sitter den mycket bättre och det syns inte alls. Jag glömde byta till mindre stickor när jag stickade halskanten, fyra varv rätstickning. Den skulle kanske ha sett bättre ut om jag hade repat upp. Framtill tycker jag inte om halskanten – den är stickad enligt mönstret men den är litet för fyrkanting, och det blev en liten kant upptill. Jag stickade förkortade varv enligt konstens alla regler. Ibland blir det för snävt när jag virar garnet runt föregående varvs maska så nu ansträngde jag mig att göra det löst, så på vänstra sidan blev det för löst. Sådant överser jag.

Framkanten blev inte heller bra. Jag stickade två maskor rätstickning, och det var inte tillräckligt, så kanten rullar inåt. Jag har blockat – dvs sprayat med vatten och låtit den torka under handdukar. Det hjälpte litet, isynnerhet med nedre kanten. Sedan var jag ute i duggregn och kanten rullade inåt igen, så nu borde jag göra det på nytt.

Ärmarna tycker jag om; de är tillräckligt långa och tillräckligt vida. Spetskanten ser lika bra ut upp och ned.

Det fanns mer än tillräckligt garn, så där oroade jag mig i onödan. Jag beslöt att kroppen var tillräckligt lång när det blev slut på det nya – dvs oupprevade – garnet. Koftan kunde ha varit ett par cm kortare; längre skulle inte alls ha passat. Jag förstår inte varför jag trodde att den skulle bli för stor. Den blev om någonting i minsta laget, men så behövs en sådan här modell inte knäppas. Runt ryggen och axlarna passar den.

Det var skönt att sticka med garnet, och behagligt känns det i det färdiga plagget. Det enda felet med det är att det delar sig lätt. Det består av 12 trådar löst ihopspunna, och man måste se efter, vid första maskan på ett nytt varv och vid ihoptagningar, att alla trådarna kommer med på stickan.

Jag tycker väldigt mycket om sådan här ihoptagning, jämnt fördelat över oket, och den vill jag sticka igen. Den passar så mycket bättre än raglanärmar.

Gult

2009-07-30T22:21:00.002+01:00

Jag stickade färdigt på filten #126 för flera veckor sedan, och kanten blev fort virkad. Nu har jag bara ett fåtal trådar kvar att fästa, och det klarar jag av i morgon, så filten blir färdig före månadens slut.

Så här mycket har jag stickat på den nya filten, #127. Den skulle bli gul, men det finns inte så mycket gult garn i förrådet så den blir hellre en blandning av pastell färger. Själv tycker jag om den, och som vanligt är det roligt att sticka på den.

Till den här filten revade jag upp en väst som jag själv stickat, visst år 1988. Boucle bomullsgarnet köpte jag i en stor 500 gr härva. Då var det kritvitt. Jag stickade västen enligt eget mönster. Nedtill blev det ca 10 varv rätstickning och sedan enkelt spetsmönster. Runt halskanten och ärmarna virkade jag ett par varv. Fastän västen passade tidens mode blev den aldrig använd. Efter några år tänkte jag att kanske det var den kritvita färgen som jag inte trivdes med, så jag färgade den med mörkbrun färg. Den blev mycket ljusare, inte alls otrevlig. Men mera använd blev västen inte. Även nu, i vintras, när jag tog fram den och tänkte på att reva upp den, provade jag den igen, men inte heller nu tyckte jag om den. Så nu är den upprevad, och nu är jag nöjd. Garnet gör sig väl i filten, och det är behagligt att sticka med.

Den blev färdig

2009-07-20T22:36:00.001+01:00

Filten C5

Garn: Sirdar Denim Ultra akryl 60% bomull 25%, ull 15%, 450 gr
Stickor: 8 mm
Sticktäthet: 11 m på 10 cm
Storlek: 62 cm bred 84 cm lång
Mönster: eget
Stickad 15 juni – 17 juli 2009

Den här filten blev fort färdig, tycker jag, men det är för att den är så liten. Jag stickade på den nu och då, till omväxling. Det blev tröttsamt att sticka med så tjocka stickor, så alltför länge kunde jag inte hålla på med den. Jag är ganska nöjd med den. Jag har fortfarande problem med att sticktätheten inte alltid är densamma, men nu när jag vet om det kan jag ge akta på det.

För barnfilt är den ganska tjock, men den känns inte särskilt varm, så jag vet inte hur nyttig den blir. Det borde i alla fall gå fint att tvätta den i maskin. Och det blev slut på det här garnet. Jag slutade sticka när garnet tog slut, och längden blev passlig, som planerat. Jag kastade av med virknål, och det blev stadig kant. Sidokanterna blir också fina med det här mönstret.

Bokslut för juni 2009

2009-07-15T22:50:00.003+01:00

Försenat blir det bokslut. Ingen filt blev färdig, så förrådet gick inte ned alls. Grainy Silk tröan blev färdig, men den vägde litet, och så köpte jag sock garnet. Rundat gick förrådet upp med 100 gram bara, orundat litet till. Jag borde vara nöjd.

Per kvartal ser det inte så illa ut, fast månadsvis går det uppåt ibland. Om det tar sex sju veckor att sticka en filt färdig, så blir det månader utan någonting färdat. Och om jag köper garn då stiger förrådet. I juli har jag köpt mera. Det går helt enkelt inte att låta bli.

Min nya stickning (ii)

2009-06-28T21:22:00.005+01:00

På samma gång kastade jag på till en annan stickning. Det behövs två så att jag inte skall sticka slut på filten #126 förrän jag kan börja på nästa. När jag förbereder garnet till en ny filt går jag genom alla lådorna och tar fram garn i lämplig färg. Färgen bestämmer jag i förväg. Den beror vanligtvis på något plagg som står i tur att bli upprevat eller så är det någon färg som jag inte stickat på länge. När garnet är framletat lägger jag ut det i högar på golvet i vardagsrummet och kastar på den nya filten. Varefter jag stickar lägger jag bort den garnsorten i en skild låda. När jag stickat 5 – 10 cm lägger jag bort sådana garn som inte kom med tillbaka i lådorna, och städar bort lådorna igen. Det är omöjligt att få det här gjort på en enda dag. På två dagar går det, men ibland tar det längre, beroende vad annat jag har på gång.

Nu kommer gäster, just som filten skulle bli färdig. Det är omöjligt att ha golvet fullt med garn och lådor mitt på golvet i gästrummet medan de är här. Mannen är van vid garnhögarna vid det här laget, och jag tycker att det är roligt när han stiger varligt runt dem, utan ett ord. Om jag stickar annat nu förlänger jag stickningen på filten. Utan filt att sticka vet jag inte vad jag skall ta mig till.

Garnet till den nya stickningen, filten C5, kom från loppis. Det heter Sirdar Denim Ultra, tjockt garn, 60% akryl, 25% bomull, 15% ull. Det fanns 450 gram, tre nystan vitt turkos blått och ett och ett halvt vitt lila. Jag borde inte ha köpt det, för det är akryl, för att det är så tjockt, men det var jättebilligt. Enligt banderollen skall man sticka med 10 mm stickor, men den storleken äger jag inte, och jag vill inte köpa nytt till sådan här stickning. Jag stickade provlapp med 12 mm stickor, men jag tyckte det blev för löst. De näst minsta stickorna är 8 mm, så de stickar jag med. Det blir tätare än meningen, men jag tycker om det.

Det skall bli barnfilt. Det är svårt att räkna ut hur bred den skall bli, så att längden blir passlig och allt garn går åt. Nu är den ca 62 cm bred, och den torde bli litet längre, så det är jag nöjd med. Garnet är inte alls obehagligt att sticka med, fast det är förstås för tjockt. Färgerna tycker jag om. Det blev mitt vanliga mönster, tre garn med ett varv per garn i mosstickning. Det passade utmärkt för det finns precis två gånger mera blått garn än lila.

När jag stickar på filten #126 njuter jag av garnet och av färgerna.

Sirdar bomullskoftan har jag kämpat med. Jag stickade fast delarna och började sticka uppåt, och det såg så stort ut. Jag provade och det kändes ännu större. Ett tag var jag beredd att reva upp, men jag kunde inte hitta på vad jag skulle sticka istället med det garnet. Så tog jag mått ännu en gång, och måttet stämde. Det borde passa, så jag fortsatte. Nu när oket är färdigt och jag har börjat sticka nedåt, har jag provat igen. Nu passar det. Så måttet var rätt. Så jag fortsätter sticka, och nu är jag nöjd med den.

Min nya stickning

2009-06-18T20:51:00.002+01:00

De senaste veckorna har jag funderat på vad jag skall börja sticka nu. Det finns massor med garn och mönster att välja mellan. Jag ville sticka enkelt, så det skulle bli fort färdigt, och helst enligt mönster. Så fort som Grainy Silk tröjan var färdig letade jag fram bomulls garnet från fjolårets upprevade Di Gilpin topp. Det heter Sirdar Luxury Soft Cotton, lila till färgen, och det finns lite över 400 gr, en del upprevat, så det borde räcka till kort kofta.

Jag var länge i valet och kvalet om det upprevade garnet behövdes tvättas. Smutsigt var det ju inte, och inte särdeles krulligt heller. Till slut beslöt jag tvätta det, och det var ett bra beslut, för det blev alldeles rakt, och det ser inte alls annorlunda ut än det oupprevade garnet. Jag lät det ligga i ljumt vatten med litet tvättmedel i 10 minuter för jag hade läst någonstans att det kan ta upp till 20 minuter förrän bomullsgarn blir riktigt vått.

Mönstret tog jag från Vogue Knitting Spring/Summer 2009, Shiri Mors Multishapes Top, mycket förenklat. Jag skulle gärna sticka alla multishapes – två cirklar i sidorna med små bitar ihopfogade emellan, men det blir för invecklat för den enkla stickning som jag behöver nu, och så blir den alltför lång åt mig. Man plockar upp maskorna och stickar oket i ett uppåt, och det var den biten som jag tycker om. Mitt garn stickas till nästa precis samma sticktäthet som mönstret så det går bra.

Enligt mönstret börjar man med ärmarna, så det gör jag också. Det är första gången jag har gjort det och det känns fel, men det går. Nedtill på ärmarna skall det finnas spetsbård, och den vill jag sticka nedtill på koftan också, så eftersom kroppen på koftan skall stickas nedåt får jag sticka bården på ärmarna nedåt också. Så jag gjorde provisionell påkastning med virknål. Det var petigt att plocka upp maskor från virkad kedja så den här gången virkade jag fast kedjan i en sticka. Det var mindre petigt. Det knepet läste jag om i en fin stickbok.

Så den första ärmen är stickad till ärmhålet och den andra är halvfärdig. Det går så fint att sticka med det här garnet, och det känns skönt. Kanske det var Grainy Silk garnet som det var fel på, för att tröjan tog så länge. Vi kom inte alls överens.

Vogue Knitting är fortfarande min favorit sticktidning. I varje nummer finns det tre fyra mönster som jag vill sticka, och när jag tittar genom gamla nummer hittar jag andra. Fast när jag tänker efter kommer jag på ett enda mönster därifrån som jag stickat färdig. På 80-talet stickade jag en tröja som blev väl använd. Det nya europeiska namnet Designer Knitting är intetsägande tycker jag. Det finns flera stickböcker som heter Designer Knitting, och titeln betyder ingenting alls.

Jag undrade om det fanns tillräckligt garn till koftan, så jag började räkna när jag stickat slut på ett 50 gr nystan. Från mönstret var det lätt att räkna hur många maskor det blir för ärmar och ok, och jag kan räkna ut hur många det blir till kroppen. Sedan räknade jag hur många maskor det var i min stickning – dvs x maskor i y varv. Och garnet räcker bra. Det var synd för jag hade hunnit glädja mig åt att springa i garnbutiker efter mera. Det blir 35 000 – 40 000 maskor, beroende på längden, om jag räknat rätt.

Annat garn har jag köpt. På loppis hittade jag åtta nystan sockgarn, Schoeller & Stahl, 100% ull. Det är första gången jag sett sockgarn där, och jag måste förstås köpa det. Färgerna är glada, men svåranvända, vitt, grått, rött och litet grönt. Det blir knappast till sockor. Jag skulle gärna sticka tröja till mig själv med sådant här garn, men inte i rött.

Äntligen färdig

2009-06-10T21:42:00.002+01:00

Grainy Silk tröjan blev äntligen färdig. Jag kan knappt tro det. Jag kastade på med garnet i september i fjol, så det blev så gott som nio månader som jag kämpat med det. Den här versionen påbörjades i februari.

Rowan Grainy Silk tröja
Garn: Rowan Grainy Silk silke 52% ull 48%, tunnt upprevat kashmir garn, 275 gr
Stickor: 3,5 mm
Sticktäthet: 22 m på 10 cm
Storlek: S
Mönster: eget
Stickad 12 februari – 8 juni 2009

Jag är inte särdeles förtjust i den, men den blev till någonting som kan användas. Färgen går för sig. Garnet var inte alls så behagligt att sticka med som jag trodde. Kashmirgarnet får tröjan att kännas mjukare och tjockare, och den känns varm. Den passar, men som annat som jag stickat, blev den i minsta laget.

Mönstret blev bättre än jag trodde. Jag tycker om övergången från oket till bålen. Oket skulle gärna ha fått vara ett par cm längre, och också bålen. Den blev kortare när ärmarna blev fastsydda. Ärmarna är alldeles åtsittande – ett tag funderade jag på att reva upp och sticka större – men de känns inte snäva. De är precis rätt längd.

Jag ville ha lite stadigare kant, så jag kastade av med virknål, från avigsidan, så det ser ut som ett varv avigstickning från yttresidan. Halskanten kastade jag av likadant. Jag stickade förkortade varv runt halskanten, så det var lätt att sätta maskorna på stickor, och det blev inga hål när man gör det på rätt sätt. Jag vet inte om det är värt att göra så. Annars tycktes sömmarna tjocka och otympigla, och jag skulle gärna sticka allt utan sömmar. Dessutom var det besvärligt att sy ihop.

Var det värt att ansträngningen och tiden? Det får jag gott undra. Jag stickade med garnet för det hade varit länge i förrådet och jag ville få slut på det. Jag ämnade sticka en tunnare tröja, men jag fick inte stickfastheten att stämma i de två första försöken.

Bokslut för maj 2009

2009-06-03T20:45:00.001+01:00

Jag fästade flitigt trådarna på filten #125 och jag fick den färdig i söndags. Jag tycker om att fästa trådar, men det blir så många att det tar många timmar att få dem färdigt.

Så bokslutet ser bra ut, för det blev inga inköp. Jag kan knappt tro att förrådet fortfarande går nedåt. Nu kan jag knepet med att låta bli köpa vanligt garn. Jag kan dock inte motstå fint garn, men det är länge sedan jag sett någonting tillräckligt fint.

Utställningar

2009-05-30T17:09:00.006+01:00

Jag ville skriva om Annette Messagers utställning som jag såg i söndags, men jag hittade ingen bild av det föremål som jag ville nämna. Hon hade gjort avbildning av inälvor, och de var ihop kopplade av upprevat stickgarn, i rött. Det var intressant att se stickat, dvs före detta stickat. Andra föremål som blivit omskrivna var små sparvar iklädda stickade tröjor. Jag tyckte att de var så hemska att jag inte dröjde vid dem. Det fanns också uppstoppade smådjur med huvud av leksaksdjur – jag tyckte inte om dem heller. Jag tyckte om de rörliga installationerna – tygbeklädda föremål som rörde sig i vinden, och också om spetsmönster målade på kroppsdelar. Det var det stickade som jag ville skriva om.

Däremot blev jag glad av att se utställningen av Gerhard Richters porträtt, underligt nog. Han har målat av gamla familjefotografier. Så enkelt var det. När jag gick därifrån ville jag skapa själv, sticka eller sy lappteknik.

Jag blev mindre imponerad av Chelsea Flower Show, det andra året. Ett par bilder såg bättre ut än verkligheten, när jag såg dem på dataskärm. Jag tyckte om strukturen här.

Bättre skulle jag trivas här, att sitta och dricka kaffe sommar morgnar.

Det var roligt att se sådant här område i en trädgård.

Nu blir det mörkt

2009-05-24T15:22:00.004+01:00

Jag stickade färdigt på den turkosa filten #125 för någon vecka sedan. Trots de granna färgerna var det ganska roligt att sticka på den. Nu har jag börjat virka kanten. Få se om den blir färdig inom maj månad.

Den nya filten #126 blir mörk, mest brunt med gredelint, men också svart, mörkgrått, mörkblått och vinrött. Det här är favoritfärger. Tyvärr blir färgerna för ljusa på bilderna, för det är svårt att få kort utan blixt. Jag trodde att jag hade mycket av sådant här garn, men det märks att det har blivit mindre av det upprevade garnet, för det var svårt att få ihop tillräckligt många olika garnsorter i de rätta färgerna. Vanligtvis finns det alltför många att välja mellan; den här gången gick det nätt och jämnt.

Jag revade upp den här tröjan från loppis, stickad från handspunnet garn. Ett sådant invecklat intarsia mönster, och fint stickat. Det är behagligt att sticka med garnet. Jag valde den här för jag vill sticka gult, så kanske nästa filt blir gul.

Nästan färdig

2009-05-10T17:53:00.002+01:00

Det går knappast fortare med Grainy Silk tröjan, men nu ser den ut att bli färdig, om ett par veckor, kanske.

Det första försöket med ärmkupan blev alldeles fel. Jag virkade ihop den ärmen med oket, och kupan var fel till utforming och därför alldeles för snäv. Det andra försöket blev bättre, så jag stickade den andra ärmen lika. På bilden ser den snävare ut, men det är för att jag bredde ut den första bättre. Jag virkade fast andra försöket också och provade, men nu har jag revat upp virkningen, så det blir lättare att sticka bålen.

Jag blev nöjd med skarven till bålen. Jag trodde att den skulle se hemsk ut. Bilden blev så mörk att man inte kan se riktigt. Men det är annat fel med den. Det blev lätt att reva upp den tillfälliga virkade påkastningen, och att sätta maskorna på sticka, så den gör jag igen. Felet var att jag inte tänkt ut hur det blir när man stickar nedåt, för det går inte att matcha aviga och räta maskor. Det är svårt att förklara men en rät maska nedåt blir hälften av två räta maskor. Så min aviga maska, från 6 r 1 a, blev 2 aviga. Därför lämnade det 5 r maskor emellan och jag tänkte att det ser tokigt ut. (Jag hade inte tålamod att sticka provlapp.) Så jag ökade en maska, så det blev 6 r 2 a, alltså 10 maskor till på både fram- och bak-stycket. Det blir alltså smock och jag vet inte om det klär mig. Men nu är det för sent att ändra på det. Nu vill jag att den skall bli färdig, och nu är det bara att sticka rakt på rundstickor i 15-20 cm till.

Det skall bli roligt att sticka annat. Ännu har jag inte bestämt vad det skall bli. Jag har så mycket garn och så många mönster som väntar.

Bokslut för april 2009

2009-05-03T20:07:00.001+01:00

Det är så lätt att göra bokslut den här gången, för jag köpte inget garn alls. Det var lätt att låta bli att köpa också, för jag såg inget fint garn på loppis. Och eftersom det blir litet stickat, annat än filtarna, blir jag inte frestad att köpa.

Filten #124 blev färdig, så förrådet gick ned med 1,2 kg till, och nu ser bokslutet ännu bättre ut.

Från vitt till brunt

2009-04-26T16:06:00.001+01:00

Det blir svårt att få vitt garn att passa ihop med andra färger i filtarna. Med pastell färger blir det fint, men det börjar bli ont om pastell i förrådet. Det fanns massor med vitt garn i den virkade filten som jag revade upp, och jag har länge tänkt på att färga det och nu blev det av. Jag har tidigare färgat garn, för många år sedan, och då blev jag nöjd med resultatet, så det borde nog gå nu också.

Den här gången använde jag igen Dylon färg, billigt från loppis. Jag tog 300 gr garn, tvättat, och följde anvisningarna. Det här var cold water dye, men för ull skulle färgbadet vara varmt vatten från kranen. Garnet skulle ligga i badet i en timme, och det skulle röras de första 10 minuterna och sedan nu och då. Så gjorde jag, och sen sköljde jag det i varmt vatten.

Det blev jämnt färgat. Färgen blev ljusare än bilden på burken, koala brown, men det var som väntat med ullgarn. Det här blir fint i filtarna. Jag har flera färgburkar och mera vitt garn, så kanske det blir mera färgat senare.

Mera turkos

2009-04-14T16:46:00.003+01:00

Jag har väl sagt tidigare att jag inte tycker om turkos. Färgen klär mig inte, och det är svårt att få starka färger att se fina ut i filterna. Så det är meningen att alla turkos garn skall gå med i den nya filten #125.

Det började med det här garnet, ett bomulls boucle garn som heter Patons Cotton Top. Det kom med annat, bättre, garn i en stor kasse från loppis. Det finns litet över 400 gr så det räcker till flera filtar. På bilden ser det blått ut, åtminstone på min dator, men det är verkligen turkos. Jag minns att jag själv köpte samma garn, i starkt blått, på mitten av 70 talet. Jag skulle sticka kofta, men den blev inte till någonting, och det garnet blev också stickat i filtar, många år senare. Det är bouclen som gör att det är svårstickat. I filten blir det fint.

Tröjan jag revade upp köpte jag till virkad filt #1, men det var fel sorts garn, fel sorts färg. Märket är Karen Scott, och garnet är ull angora nylon blandat, ganska tunnt. Modellen är rena 80 talet med axel kuddar, flätor och fina små knappar. Knapparna tar jag förstås till vara. Annat turkos och grönt garn fanns i förrådet.

Filten är förstås rolig att sticka. Filten #124 blev också ganska fin. Med ljusa garn ser det turkosa bättre ut.

Det blir ingenting annat stickat för tillfället. Jag har så många problem just nu att jag inte har lust eller tid att tänka på annan stickning. När jag stickar på filten får jag avslappning utan möda. Så det blir litet skrivet på bloggen också. Det återkommer väl någon gång.

Bokslut för mars 2009

2009-04-05T16:26:00.001+01:00

Så roligt att det blev under 110 kg för första gången! Å andra sidan är det inte mycket mindre än 110,8 kg som jag började med för ett och ett halvt år sedan. Så under den tiden har jag köpt lika mycket garn som jag stickat.

Tillägget är garnet som kom med Rowan prenumerationen. Det blev 6 nystan Rowan Denim. Jag tycker inte vidare om det. Trots det räknade jag ut att det skulle räcka till topp utan ärmar, och nu har jag mönstret klart i huvudet, men jag har inte ens kastat på till provlapp för att se om garnet passar.

Filten #123 som blev färdig var tyngre än vanligt. De flesta väger omkring 1,3 kg. Kanske den blev litet större, kanske det finns tjockare garn med.

Annars har jag inte kommit mycket längre på Grainy Silk tröjan. Första ärmen är färdig, men den ser underlig ut, så jag skall tråckla ihop och prova. Jag har stickat flitigt på filten #124 för att få den färdig. Filten #125 är påbörjad, men inte tillräckligt långt för att ta kort.

Medan jag skriver lyssnar jag på Bob Dylans Themehour om Fools. Han läste just de första verserna från T S Eliots The Wasteland. Dikten finns i Eliots Collected poems som jag köpte på loppis, en välbevarad bok tryckt i 1936, och en gång läste mannen högt från den för mig, med annat uttal.

Inte så enkelt

2009-03-24T15:58:00.001Z

Det gick inte så enkelt att sticka ärmar. Det första försöket blev för vitt. Det upptäckte jag efter 5 cm, så det var inte så hemskt att reva upp. Jag räknade om maskantalet, och kastade på färre. Den här gången stickade jag 15 cm för jag kom mig för att ta mått. Nu var det för smalt. Jag hade stickat för tätt igen. Jag revade upp och kastade på igen, samma antal maskor, och jag bemödade mig att sticka lika tätt som på bakstycket, och det gick. Jag till och med tråcklade ihop den första ärmen och provade, och den passar.

Jag lade bort den första ärmen när jag kom till ärmkupan och började på den andra. Det blir lättare att sticka båda lika om jag gör den andra så fort jag får den första färdig. Båda ärmarna är lika breda; på bilden rullar sidorna inåt.

Nu stickar jag flitigt på den andra ärmen. Det är så roligt när det syns att det går fort framåt. Filtarna går långsamt.

Tredje gången gilt?

2009-03-15T20:53:00.002Z

Så här ser tredje försöket till Grainy Silk tröjan ut. (Trots att de ser olika ut på bilderna är båda delarna samma färg.) Den här gången beslöt jag att sticka ok och delarna skilt, så det blir lätt att ta mått och mindre att reva upp om det inte passar. Jag satte till en smal tråd svart kashmir garn. Det kommer från upprevad träja, en alldeles vanlig herr-tröja, så det ingen bild. Jag undrade om svårigheterna med masktätheten berodde på att garnet var för tunnt, men nu tvivlar jag på det. Med kashmir garnet blir stickningen mjukare och behagligare, och det syns inte alls. Det är inte alls besvärligt att sticka med det.

Jag började med provisionell virkad påkastning, så det blir lätt att sticka bålen nedåt. Först stickade jag framstycket, för det är svårast att få halskanten fin. Jag var så ivrig att påkastningen inte skulle bli för lös att den blev för tät, och nu är jag orolig att det syns när jag plockar upp maskorna. Bakstycket blev däremot ganska löst, både påkastad och stickad. Det är tur att ingen ser bak och framstycket på samma gång.

Mönstret är enkelt 6 r 1 a, så att det skall töja om det blir för snävt eller dra ihop om det blir för stort. Jag tänkte göra ett par ökningar men när jag tog mått efter ett par cm var den ganska stor, så jag lät bli. Efter 10 cm var den inte längre stor, den var kanske liten. Så det är bra att bakstycket är litet större.

Ett vanligt fel på mina stickningar är att halskanten blir för hög. Här ser den ganska låg ut, men jag har provat – jag satte ihop med säkerhetsnålar – och den blir nog bra. Nu har jag börjat med första ärmen, och det blir enkelt. Om jag bara kom mig för att sticka på den. Ibland går det flera dagar utan att jag tar i den. När jag var ute och gick i morse planerade jag min sommar stickning så nu har jag åtminstone orsak att få den färdig.

Rundstickorna köpte jag på loppis. Jag har aldrig tidigare sett sådana, med metallbåge. Jag har ingen aning alls om hur gamla de är; kanske från 1950 talet? Det går fint att sticka med dem.

Vitt, turkos och blått

2009-03-07T17:51:00.005Z

Jag fick filten #123 färdigstickad för två veckor sedan. Jag tycker fortfarande om den. Nu ligger den och väntar på att jag skall fästa trådarna. Annars har jag börjat tänka på att ta fram virkad filt #2 igen. Jag håller på att reva upp en tröja med garn till att virka ihop. Grainy Silk tröjan stickar jag på också, och det går långsamt. I tankarna planerar jag bomullströjor till sommaren, men lämpligt garn saknas i förrådet, så det blir ingenting till. Synd, för jag hade tänkt ut modellen till den första, men garnet som jag ämnade dit passar inte.

Jag måste alltid ha filt på gång, så jag stickar flitigt på filten #124. Den här gången blir den vit turkos grön blå. Det här är inte favoritfärger, men garn som jag vill sticka slut på. De flesta av det granna garnen härstammar från den virkade filten som jag revade upp. Filten är också glad omväxling till den mörka #122. Det blir många korta trådar, och det är bra för det roligaste är att byta garn. Ofta stickar jag ett eller två garn i regelbundna ränder, men här blev det inte någon. I filten #123 blev det två, och jag tyckte att det var tråkigt. Ränderna får i alla fall filten att se mera enhetlig ut, så det är värt att sätta åtminstone en regelbunden rand.

Den här loppis boleron revade jag upp. Garnet är härligt flerfägat ullgarn, ojämnt spunnet, säkert för hand. Mönstret är intressant också, med spetsmönster på ryggen och det minsta möjliga framstycke. Jag har förstås provat den, och ärmarna var för stora för mig.

Bokslut för februari 2009

2009-03-02T21:44:00.002Z

Den här månaden blev det lätt. Jag köpte ingenting alls, och jag färdade Chunky Print filten som var tung. Så det blev minskning i förrådet. Jag är inte vidare glad för jag vet att den största orsaken till köpstoppet var att jag inte alls hittade garn som föll mig i smaken. Och orsaken till det var att jag har gått mindre på loppis, så kanske det var framsteg i alla fall.

Chunky Print filten är färdig

2009-02-28T17:39:00.004Z

Filten har varit färdig i flera dagar.

Rowan Chunky Print – Filten C4
Garn: Rowan Chunky Print ull 100% 4 färger, 1,675 gr
Stickor: 8 mm
Sticktäthet: 12 m och 19 varv på 10 cm
Storlek: 1,80m lång, 1,20m bred
Mönster: eget
Stickad 18 december 2008 – 23 februari 2009

Filten har varit färdig i flera dagar. Jag stänkte den med litet vatten, vek den dubbelt mellan handdukar och lät den torka. Nu ligger den på egen säng. Den blev smal och lång, för jag stickade tills garnet tog slut. Den känns tung och härlig, och blir säkert väl använd. Jag blir glad av att se på den, men jag tycker inte att den blev lyckad.

Det var det gulröda garnet som jag tyckte om, och enfärgad och i slätstickning skulle filten ha blivit bättre. Det var sticktätheten igen som gick fel. Jag började sticka tätare efter 20 cm, så den blev smalare än ämnat. Jag tycker i alla fall bättre om tätare stickning, men då borde jag ha lagt flera maskor. När jag stickade provlappar märkte jag någonting som jag inte visste förut. När man byter till mindre stickor blir det många flera varv än det blir maskor, och lappen blir tätare för det blir flera varv. Garnet är härligt, när man blir van vid de tjocka stickorna.

Jag kastade av med virknål, så kanten blev fin. Sidokanterna blev inte som jag menade. Jag glömde att jag stickade mosstickning så jag lyfte första maskan, som för slätstickning. Det ser inte illa ut trots det. Det blev flera trådar att fästa på grund av knutarna i garnet. När jag bytte till nytt nystan stickade jag tre maskor med dubbelt garn – det gamla och det nya, för det syns inte med sådant här ojämnt garn. För att fästa trädde jag tråden på stor stoppnål och förde den längs ett par maskor. Skarven märks inte alls. Jag hoppas det håller; om det blir hål får jag stoppa, men det gör ingenting med egen filt.

Det bästa är att garnet kom bort från förrådet, och det kom till fint ändamål. Jag ser filten varje dag. När jag lade den på sängen förstod jag också varför jag tyckte om de gul röda färgen. De liknar precis filten A3 som legat på sängen i 19 år och blivit tvättad otaliga gånger – bevis på hur slitstark den är.

Grainy Silk tröjan på nytt

2009-02-23T16:41:00.001Z

Det är länge sedan jag nämnt Grainy Silk tröjan för det är länge sedan jag stickat på den. Jag kom efter flera veckor till slutsatsen att den blev för stor. Det var ingenting jag kunde ändra på för att rädda den. Jag började med resår nedtill, och det gick inte att minska i sidorna. Att öka skulle ha gått bra. Så det blev att reva upp.

Jag började på nytt med annat, eget, mönster. Jag tänkte att det går lättare att ta mått om jag börjar med ok, så det gjorde jag. Det blev mera slätstickning, men jag ville ha något intressant att sticka så det blev tre flätor framtill. Ärmarna började jag på samma ställe som oket, och stickade ihop dem. Jag ville sticka ärmen liksom på förebilden, dvs inte raglan, men det såg inte bra ut. Jag provade flera gånger, men så här långt blev det förrän jag fick medge att det blev för stort igen. Ärmarna, å andra sidan, blev för snäva, fastän maskantalet var uträknat på samma sätt.

Det här var före julen. Jag satte bort stickningen, och började med filten C4. Nu först har jag tagit fram den igen, och nu har jag börjat om för tredje gången. Nej, egentligen är det fjärde gången, för jag såg passligt mönster, broken rib hette det, och stickade provlapp. Mönstret skulle ha blivit bra, men ögonen klarade inte av att hela tiden se efter om maskan på föregående varv var rätt eller avigt, så den idén fick jag överge.

Jag har i alla fall bestämt att jag inte får börja sticka annat i klädväg förrän det här garnet har blivit till någonting som kan användas. Annars blir jag aldrig av med garn från förrådet. Få se hur det går.

Mera stickning

2009-02-08T15:07:00.002Z

På filten C4 har jag hunnit så långt att jag börjat med den beige färgen. Den tycker jag om; den dämpar det granna. När jag sist tog mått var filten 135 cm lång. Nu är det bara att fortsätta sticka tills garnet tar slut, och det känns fint att vara nära slutet. Nu njuter jag av stickningen.

Ändamålet med månatligt bokslut var att sluta köpa garn, och jag har gjort framsteg. Jag köper inte längre tröjor (med undantag av Kaffe Fassett), och jag köper inte sådant som inte passar till de vanliga filtarna. Jag ratar också garn i färger som jag inte tycker om, och också bomulls och mohär garn för jag har tillräckligt. Nu säger jag att jag köper garn som jag samlar på, och det är tyvärr lätt att hitta på nya samlingar.

En biträdande följd av bokslutet är att jag nu tänker mera på att slutföra stickningar före månadens slut så att de blir medräknade i bokslutet. Tidigare stickade jag för att ha någonting i händerna. Nu planerar jag när jag skall få någonting färdigstickat. Så i februari blir det filten C4 – ingenting att sy ihop, bara ett fåtal trådar att fästa. Jag vet inte nu hur det blir med mars. Filten #123 tar längre än vanligt för att jag stickar på C4 istället, men jag kanske hinner med den. Det är inte i alla fall katastrof om ingenting färdas, isynnerhet inte om jag lyckas låta bli att köpa garn.

Jag har också ett annat mål. Det har varit si och så att få sytt på stramaljkudden. För några veckor sedan tänkte jag att jag börjar på allvar, för det finns satser till fem kuddar till i sykistan. Jag köpte ställning, och det blir verkligen jämnare när man syr med den. Det var besvärligt att få duken ditsydd, och det blev ojämnt eftersom bara en sida har blivit sydd, så den är tjockare än den andra. Den här kudden anser jag som övning och förberedelse till de andra. Fast förrän jag börjar på nästa borde jag nog läsa i en av mina fem sex böcker hur man skall sy för att få det att se bra ut.

Så nu är mitt mål att sy en tråd varje dag, och det går fint. Garnet är klippt i 90 cm långa trådar, som klipps itu. Det blir förvånansvärt mycket sytt på det här sättet. Det blir förstås ingenting stickat under tiden.

Bokslut för januari 2009

2009-02-03T15:53:00.001Z

Jag började året med att köpa garn, massor med garn. Nu har jag så mycket att jag inte längre hittar det jag vill ha, och jag minns inte vad som finns i förrådet. För två år sedan när jag först blev förvånad när jag hittade något som jag glömt började jag skriva lista på tröjor som fanns. Nu revar jag upp enligt listan, och det känns fint. Jag slipper bestämma. Men jag har ingen lista på garn som finns där, och i morse tog det två timmar förrän jag hittade ett garn som jag letade efter. Så jag tycker om ordning och reda, så kanske jag hittar på något nytt system att sortera garnet.

Filten #122 blev färdig, men jag köpte ännu mera garn, så förrådet gick upp med 1,2kg. Jag går mindre på loppis nu, men som belöning tycker jag att jag kan köpa mera garn, så det blir inte mycket bättre.

Det stickas

2009-01-26T16:23:00.006Z

Hur går det med nyårslöftet? Det blir inte nämnvärt mera stickat, men jag har ont samvete när jag inte stickar. I stället för att gå på loppis flera gånger i veckan går jag bara en dag, och det känns bra. När jag går förbi tänker jag att det finns säkert många fina saker där men jag är duktig och jag behöver inte mera. Mindre tid att läsa stickbloggar blir det också, men det är svårare att överge sådana som man läst länge och som känns som gamla vänner.

Jag stickar vidare på filten C4, och nu har jag stickat slut på det mörka garnet och börjat med det grannrosa. Den känns inte så fin som jag trodde den skulle bli. Sticktätheten är alldeles tokig igen. Jag kastade på löst och efter ca 10 cm började jag sticka tätare, så nu blir den vidare vid början. Ännu värre är att den är smalare än jag ville. Den skulle bli ca 130 cm bred, men nu är den knappt 120 cm, och det känns för smalt. Kanske den blir kortare också så att proportionerna blir riktiga. Eller skulle det gå att blocka för att få samma bredd överallt. Nästan hälften är stickad, och jag har ingen lust att repa upp nu, inte minst för att jag har ingen aning om hur jag skulle sticka den annars. Jag kan skylla på det mörka garnet för det var smalare än det andra, men det är nog mitt eget fel också. Det är mycket lättare att sticka jämnt med det rosa garnet som är lika tjockt som det gulrödbruna.

Min nya vana trogen nystade jag om garnet före jag började för att få reda på knutarna. Det fanns ganska många, på mer än hälften av nystanen. (Synd att jag inte skrev upp hur många.) I fyra nystan fanns det löst 4-5 cm korta trådar lösa. För att få rätt vikt på nystan? Man får ingen nytta av sådana trådar. Jag tvättade garnet också så det känns väldigt skönt.

Jag har till och med vant mig med att ta upp filten C4 istället för den vanliga filten #123, så det blir mindre stickat på den. Den tilltalar mig i alla fall; färgerna ser gammalmodiga ut.

Filten #122 blev också färdat före månadens slut, och den här tycker jag ännu bättre om. Den virkade kanten blev bra. Nu återstår att tvätta den.

Mera garn, ny filt

2009-01-16T16:14:00.003Z

Årets tolfte dag köpte jag mera garn. Det fanns en kasse garn på loppis, och jag såg att det fanns sådant Rowan garn som jag samlar på till Kaffe Fassett stickning. Resten tänkte jag att jag ger bort, för det såg ut som akryl. Jättebilligt var det. När jag kom hem var det knappt 200 gr Rowan garn men allt, utom ett litet nystan, var fint ullgarn. Kassen vägde 1,2 kg, så jag fick ett helt kilo i onödan. Det passar förstås fint till filtarna, men det behövs inte.

Årets fjortonde dag, medan jag var i farten, köpte jag Rowan 4 ply soft på rea, 350 gr i favoritfärgen Suede, mellanbrun. Det var slutförsäljning, så det var för svårt att låta bli. Jag tänkte att det blir tillräckligt till tröja med det garn som redan finns i förrådet, men nu vet jag inte alls hur mycket som finns – kan hända det är mindre än 50 gr. Det nya garnet har blivit bortlagt i förrådet.

Så eftersom det är alldeles omöjligt att låta bli att köpa garn har jag avlagt försenat nyårslöfte: att ägna mer tid åt at sticka. För att få mera tid skall jag

- Gå mindre på loppis. Nu har det gått så långt att jag faktiskt hoppas att jag inte hittar någonting fint. Jag kan inte sluta gå, men det borde vara möjligt att gå mera sällan. I dag är andra dagen utan loppis.

- Minska på antalet stickbloggar jag läser och titta in mera sällan. Det är flera som jag börjat läsa av någon orsak men har litet av intresse att säga, och dem kan jag lätt sluta med. Det är problem med att läsa mindre ofta, för om man vill kommentera känns det för sent om man gör det flera dagar efter inlägget. Men så är det flera månader sedan jag sagt någonting. Ofta har någon annan redan sagt vad man ville säga, så det känns onödigt.

Annars blev filten #122 färdig stickad för någon vecka sedan, och jag har börjat på filten #123. Den här koftan revade jag upp. Den var den äldsta loppiströjan i förrådet, inköpt för tio år sedan. Jag gick med den i flera år. Nu är sådana långkoftor moderna igen, men nu har jag inte lust att ta på den.

Filten blir mörk. Mörka filtar brukar bli endera mörkblå eller bruna, ibland med rött. Den här har både blått och brunt, och också grått och svart och grönt. Det ljusbruna garnet är tunnt shetland garn från kon, som jag gärna vill få slut på. Det stickas dubbelt med annat garn, så det ser spräckligt ut. Filten blir annorlunda men ganska behaglig.

Början på ny filt

2009-01-11T17:11:00.007Z

När jag skrev sista inlägget tänkte jag tillägga att jag inte köpt garn under årets första fem dagar. Den sjätte dagen hittade jag garn på loppis som jag måste köpa. På det första fanns det ullgarn i olika färger, ganska likt Rowan garnet som jag köpte i december, 600 gram till väldigt billigt pris. Provlappar fanns med i två färger. I det andra fanns precis samma Rowan garn, i mörkgrönt och ljusgult. Det fina med det här är den japanska prislappen från Tokyo affär. Så garnet är välrest.

Jag samlar så smått på sådant här garn i fall det blir av att sticka Kaffe Fassett mönster någon gång. Just nu tycks det ganska otroligt, men det finns i alla fall lämpligt garn i förrådet. Spanish Combs tycker jag om, men det ser väldigt invecklat ut.

Annars har jag börjat med ny stickning. Garnet är Rowan Chunky Print. Jag köpte en förpackning på 1 kg på rea för tre år sedan, för jag blev så förtjust i just den här gulröda färgen. Då tänkte jag att det blir väl till tröja, fast jag visste väl att jag inte tycker om kläder i ljusa färger. Flera månader senare fanns det mera garn till rabatt och jag köpte vad som fanns, två mörka nystan, två grann rosa, ett beige och två till av det gulröda. Då visste jag vad jag skulle sticka – det fanns tillräckligt till filt.

Jag roade mig länge med att fundera ut mönster, men när jag tog fram papper och penna och började räkna ut fanns det så litet av de andra färgerna att det blev helt enkelt tjocka ränder. När jag stickat en bit märkte jag att det mörka garnet är tunnare än det gulröda, och det såg alldeles ojämnt ut. Så jag revade upp och började på nytt.

Nu stickar jag moss-stickning igen, ett varvs ränder med tre trådar, precis som

filten C2 fast två trådar är samma färg. Nu märks det inte att ett garn är tunnare. Jag tycker inte precis illa om det. Det är synd att det inte framträder att garnet är ojämnt.

På banderollen stod det att man skall sticka med 9 mm stickor. Jag tyckte att det blev alldeles för löst så jag stickade provlapp med 7 mm och 6 mm också. 6 mm blev bäst tyckte jag, och stickade ett par cm med dem. Det gick åt alldeles för mycket garn. Filten skulle inte ha blivit tillräckligt lång. Så nu stickar jag med 8 mm, och det blir löst, men filten blir nästan tillräckligt lång.

Bokslut för december och för året 2008

2009-01-05T22:49:00.002Z

Jag får nog nöja mig med att det inte går att sluta köpa garn, för det är så roligt. Jag har redan skrivit om Rowan garnet och Kaffe Fassett västen. Det var allt som blev tillagt till förrådet i månaden. Filten #121 fick jag färdig, så det blev minskning.

Över året ser det inte illa ut, för det går nedåt. Men man får bortse hur mycket garn det faktiskt finns kvar. Jag har räknat ut att jag verkligen stickade slut på 13 kg garn under året. Det är mera än jag uppskattat. Tyvärr köpte jag 9,4 kg till, så det blev bara 3,6 kg mindre.

Hur gick det i 2008?

2008-12-30T21:16:00.001Z

I ett enda ord: dåligt. Jag började fyra stickningar som blev så misslyckade att jag fick reva upp dem.

Tidigare gick det bra. I hela två år blev allt jag stickade användbart, men nu går det inte längre. Jag tycker inte att det som jag vill sticka är svårare eller mera invecklat, så det är svårt att förstå orsaken. Filtarna stickar jag gärna, men jag har mindre intresse att sticka annat. Det är allt garn i förrådet som jag tycker att jag borde sticka slut på.

Det finns flera olika sorts garn där. Det allra mesta är ämnat åt filtarna, och det bekymrar mig inte. Förr eller senare blir det stickat. Sedan finns det garn som är för tjockt för de vanliga filtarna, så jag tänker sticka andra sorts filtar av det. Det har jag ingenting emot heller.

Det är resten – finare garn som jag tycker passar bra åt klädesplagg. En del kommer från loppis; annat är köpt speciellt för det ändamålet. Sådant garn vill jag köpa mera av, men först måste jag sticka slut på det som finns. Och det är sådan stickning som misslyckas. De få stickningar som lyckades var alla med garn som blivit inköpta under året, så det kändes inte alls som att förrådet minskade.

Så vad gör jag nu? Jag fortsätter sticka filtar. Jag planerar annan stickning. Det tycker jag om, och i huvudet kan jag räkna ut hur det skall stickas. Eller så ser jag mönster som jag vill sticka. Men det är så tröstlåst att börja om igen gång efter gång när det inte blir till någonting. Samma sak hände en gång tidigare, och i många år stickade jag bara filtar. Då fanns det inte så mycket garn i förrådet.

Beauty can well be left to look after herself

2008-12-23T20:48:00.003Z

På loppis hittade jag en intressant bok av James Norbury: Traditional knitting patterns from Scandinavia, the British Isles, France, Italy and other European countries. Den här upplagan är Dover, 1973, men den kom först ut i 1962 med Batsford. Jag har från tidigare två av hans böcker, Odhams Encyclopedia of Knitting och The knitter’s craft, både från 1950 talet tryckta på tjockt papper med fina ritade illustrationer och diagram. På Knitty finns det en artikel om honom och bild av bokens pärm.

I Tradional knitting patterns finns det många fina mönster, i synnerhet spanska och italienska som jag inte kände till från förr. Bara ett fåtal skandinaviska mönster finns med, och dem känner jag inte igen. Det är de sista raderna i inledningen som jag instämmer med.

’... it is from the universality of design, the constant recurrence of the same symbol in a different setting, that I have acquired a sense of universal kinship with all men that has become basic to my own philosophy of living.

We are all of us, like the man in Plato’s cave, seeing the shadows of ourselves on the walls of our prison house and alas, all too often we mistake the shadow for the substance. The knitter’s craft has taught me to have a profound respect for the aesthetic heritage that is the birthright of all mankind. It has led me to seek the Good; the best tools and finest material out of which to create the ideas that have dominated my days; to seek the True; the perfection in line and structure that is the most perfect expression in terms of design I can find for those things I have made with my hands, to forget Beauty; knowing that if a thing is good and true then beauty can well be left to look after herself.’

God Jul!

Mera garn

2008-12-19T16:54:00.004Z

Det var den här Kaffe Fassett västen som jag köpte den 1 december. Mönstret är Toothed stripe från Glorious Knitting. Det har blivit förenklat genom att sticka fem enfärgade varv mellan taggarna i samma färg; annars är det precis samma mönster. Färgerna anges inte i mönstret, men jag tycker att färgvalet här är lyckat. Tyvärr är garnvalet inte lika bra. De flesta tycks vara akryl eller akryl blandat, men det känns behagligt. Vesten väger bara 250 gr.

Det här är det andra Toothed stripe som jag hittat. Den första var en långärmad tröja, som blivit upprevad och så gott som uppstickad med vid det här laget. Där trodde jag också att garnet var akryl, men det var mycket finare, Rowan Wool Cotton med vanligt ullgarn och litet alpacka blandat. Så kanske jag har fel den här gången också.

Jag gick tillbaka till loppiset och köpte Rowan garnet, för det är jul. Sjutton härvor fanns kvar, och jag köpte alla utom två svarta och en gredelin. De fina rosa härvorna hade försvunnit.

Annars stickar jag flitigt på filten #122, och roligt är det. Så här ser den ut nu.

Buss stickning

2008-12-13T15:52:00.004Z

I går såg jag på loppis en korg med Rowan garn, små 25 grams härvor från 1980 talet, i många olika färger. Det var säkert över ett kilo där. Jag vågade inte titta närmare, och inte heller fråga om det fanns mera. Det var dyrt, flera gånger dyrare än min loppisbudget, men i alla fall billigare än garnaffären. Jag är fortfarande så frestad. Tänk så fint Kaffe Fassett mönster jag skulle kunna sticka med det. Kan jag köpa det i julklapp åt mig själv? När vågar jag gå tillbaka, och vad gör jag om det finns fortfarande kvar? Förr trodde jag att jag var den enda som uppskattade sådant, men nu vet jag att det förvinner så småningom.

Jag berättade om det för mannen, med en gnista hopp att han skulle köpa det åt mig, och han sade: `Du har ju tillräckligt med garn`och det kunde jag inte säga emot. För det mesta lyssnar han tålmodigt när jag pratar om stickning och garn. När jag sade att det inte är bara jag som har stort garnförråd, att cirka 80% (gissningsvis) av garninköp blir bortlagd i skåp, sade han: `Och desto bättre ser det ut där`, dvs ostickat.

Det var i somras jag började med min nya buss stickning, sex-kantiga lappar. Det var roligt att virka lappar, men det var två saker som jag inte tyckte om, att det var så arbetsamt att virka ihop lapparna och att sidorna blev taggiga. När man stickar är det lätt att sticka halv eller kvarts lappar, fast det blir förstås inte alls lättare att virka ihop dem.

Mönstret tog jag från Erika Knights bok Classic knits at home. Mönstret var för tjockare garn och för lappar med 18 cms sida, och man ökade i kanten vart tredje varv. Jag tyckte att det skulle räcka med vart fjärde varv, för mitt tunnare bomullsgarn, men det såg inte alls bra ut, så jag började på nytt med vart tredje. Jag beslöt sticka dubbel mosstickning. I mönstret stod det bara att man skulle öka i varje sida, men det stod inte hur. Jag försökte sticka 2 m slätstickning i sidan, men det blev bättre utan kant. Lapparna blev litet sneda men det skulle säkert försvinna när man syr eller virkar ihop.

Jag fick sluta, för det var för mycket ansträngning för ögonen. När man ökar eller minskar vart tredje varv på ett mönster som ändras vartannat varv, måste man granska varje gång man vänder om det skall bli rätt eller avigt, och det tyckte ögonen inte alls om.

Så nu stickar jag vanliga sneda lappar i rätstickning. Hittills har jag undvikit att sticka filtar med bomullsgarn, och i synnerhet att sticka rätstickning, för det blir för tjockt. Och nu gör jag båda. Det skall bli barnfilt, så den blir inte så stor. Det går fint att sticka på bussen i alla fall. Man behöver knappt titta ned på stickningen. Riktigt raka blir de här lapparna inte heller, men det förvinner säkert. Garn finns i förrådet.

Den allra första filten som jag stickade var i det här mönstret. En kamrat visade hur man stickade, och jag använde restgarn och upprevat garn redan då, alltihop ullgarn. Den blev i blå, lila och bruna färger, och den blev mycket använd.

Början på en ny

2008-12-09T20:45:00.004Z

Filten #121 blev färdigstickad för en vecka sedan. Jag tycker ganska bra om den, ljusblått med naturvitt och andra ljusa färger. Det blå bouclè bomullsgarnet gör den härligt skrovlig.

Den nya blir grön gul brun, och jag njuter av att sticka sådana här färger. Jag har lyckats ganska bra med att undvika störande färger. I förrådet finns det somliga garn som aldrig passar till någon filt; endera är de för ljusa eller för mörka eller så är de för granna. Till slut blir jag så trött på att förkasta dem varje gång att jag tar dem med i alla fall, eller så blir det en hel filt baserad på just det garnet. Men den här gången lyckades det ganska bra utan sådana.

Jag revade upp den här randiga River Island tröjan. Ränder blir fint – olika färger i ojämnt långa trådar. En del är 100% ull, andra har litet angora med. Bara det mörkare gröna garnet som kommer med i den här filten, och det har inte angora.

Andra garn från förrådet består av:

· Grått mjukt mohair garn med inslag i olika färger. Det har kommit med i många filtar, och det finns fortfarande litet kvar. Tröjan det kom från var alldeles smutsig, men garnet blev så fint efter tvätten.

· Beige kamelhårsgarn. Det är också väldigt mjukt och skönt. Det påminner om alpakka för det töjs inte alls.

· Gulbrunt chenillegarn. Plagg från sådant här garn var populära för fem – sex år sedan, och jag ville så gärna prova på att sticka med det. Det här är visst 75% viskos och 25% akryl. Det är väldigt slapprigt, och det passar inte vidare bra med ullgarnet i filtarna. Så nu har jag provat på det, och det blir inte mera.

Bokslut för november 2008

2008-12-06T14:46:00.004Z

I november köpte jag garn. Jag har länge gått och sett på Noro Silver Thaw för jag tänkte sticka det med grått garn i förrådet. Nu fanns Silver Thaw i garnaffären med 50% rabatt, så jag köpte 500 gr – tillräckligt till tröja. Det gråa garnet blir någonting annat nu. När jag fick Silver Thaw garnet hem märkte jag att färgen jag valt är nästan precis densamma som Noro Shinano tröjan som jag stickade för ett par år sedan, och som jag använder när det är kyligt. Färgen är också densamma som Noro Transitions garnet i förrådet. Nu har jag satt Silver Thaw i förrådet, tillsammas med Transitions och med Kureyon, som är i alla fall annan färg, och det tycks väldigt onödigt. Det blir säkert flera år tills något av dem blir stickat. Till på köpet har jag sett, och blivit väldigt förtjust i, Noro sockgarn.

Två saker blev färdiga i november, halsduken och filten #120 (bilden blev alltför ljus), så förrådet gick ned med 1.2 kg. Stickandet går långsamt nu, så jag vet inte hur det blir i december. På månadens första dag blev det inköp, men det skriver jag mera om någon annan gång.

Plastkasse

2008-11-23T15:21:00.004Z

Jag ville pröva på hur det går att virka med återvunnet plast. Det verkade vara fin idé, att klippa upp plastkassor istället för att slänga dem. Jag klippte 1,5 breda remsor, och virkade enligt eget mönster med 4 mm virknål. Först virkade jag ett varv fastmaskor, och sedan runt 1 st 1 lm. Den blev smalare upptill.

Det gick bra att virka, men jag tyckte inte alls om att klippa. Det tog 25 min att klippa en enda kasse, och det virkade man slut på i 10 min. Så det blev mera klippande än virkning. Jag tycker om att klippa tyg, till matt trasor eller till lapptäcken, men det är inte alls roligt att klippa plast. Det finns visst sätt att klippa snabbare, men det intresserar inte.

Så jag avslutade väskan med ett varv fastmaskor i annan plast, och handtag i fastmaskor. Den blev 26 cm bred och 28 cm djup, ganska liten. Jag virkar nog inte flera.

Färdiga lappar

2008-11-14T21:45:00.001Z

Lapparna till virkad filt #2 blev färdiga för över en månad sedan. Jag räknade ut att det behövs 306 lappar till en filt 180 cm lång och 140 cm bred. Det fanns inte tillräckligt med brunt garn, men jag hittade litet till grönt, och det finns mera kvar om det behövs. Det är lätt att räkna fel med så många lappar.

Nu har jag satt bort lapparna tills jag tar mod till mig att börja virka ihop. Jag trivs med ihopvirkandet, men det tar så länge, och under tiden kan jag inte syssla med mera intressant stickning.

Färdig halsduk

2008-11-09T21:43:00.004Z

Noro halsduk

Garn: Noro Silk Mountain, ull 65%, silke 25%, mohär 10%, 4 nystan col 14, 1 col 6, 1 col 12, alltså 300 gr
Stickor: 5.5 mm
Sticktäthet: 14 m på 10 cm
Mönster: eget
Storlek: längd 2,15m, bredd 20 cm
Stickad 8 oktober – 5 november 2008

Halsduken blev färdig. Det var ganska roligt att sticka den, att se hur det blev med färgerna. Man kan knappast tro att det är två tredjedelar samma garn i båda ändarna. Ränderna syns helt tydligt på den ena, men de är nästan omärkbara på den andra.

När jag stickade med Noro garnet förut, Shinano, fanns det många knutar på garnet, och det var förargligt för jag ville planera färgskiftningarna. Den här gången tänkte jag att jag nystar om det först få att på reda på knutarna, för att undvika tre skarvar på samma ställe. En enda fann jag. Typiskt – när man vill ha knutar finns det bara en.

På samma gång var det lätt att tvätta garnet också. Med filtarna är jag så van vid att sticka med tvättat garn att nytt garn känns styvt. Vattnet blev ganska smutsigt, så det är bra att det blev tvättat. Hemma hos mig har det varit förvarat i plastpåse, så det blev säkert dammigt i affären.

Jag stickade tills garnet tog slut, så alla sex nystan gick åt. Halsduken blev lång och tjock och varm. Sidorna rullar inåt, men det gör ingenting. Jag stickade slätstickning för jag ville inte att den skulle bli för tjock. Om jag stickade om den skulle den bli smalare. Helst gömmer jag det granngröna ränderna.

Bokslut för oktober 2008

2008-11-03T14:57:00.001Z

Inte så dåligt trots allt. Ingenting blev färdat, för jag ansträngde mig inte alls. Filten #120 tar jag fram igen när halsduken blir färdig, och på den har jag bara 10 – 15 cm kvar. Kaffe Fassett jackan måste jag köpa, så det blev tillägg.

Kaffe Fassett jacka

2008-10-30T22:36:00.002Z

Nu hittade jag en Kaffe Fassett tröja på loppis. Jag samlar så smått på dem, och de hör till de saker som jag köper utan tvekan även om jag annars har köpförbud.

Det här mönstret känner jag till från boken Kaffe´s Classics där det heter Ancient. På Ravelry finns den som Oriental landscapes från en annan bok, Kaffe´s Colour Book, som jag inte har. Samma mönster är det i alla fall.

Jackan har stickats i precis samma garn som i mönstret, och precis lika, fast utan fickor. Den är löst stickad och blev därför jättestor, 144 cm i bröstvidd, större än 128 cm enligt mönstret. Det blev fler knapphål än knappar. Den är stickad i intarsia, till och med de små gula rutorna som skulle stickas i fairisle. Den doftar nytvättad, och den är väldigt mjuk och skön, delvis för att Kaffe´s Kid Silk finns med.

Jackan väger 900 gr. Om man köpte garn enligt mönstret skulle det bli 1,4 kg, så det blir ganska mycket kvar. Men jag antar att man fick köpa den som kit, och då fick man väl bara så mycket som behövdes. Det tar 25 olika färger av sammanlagt 6 garnsorter.

När jag började sticka filtarna tänkte jag att jag byter garn när ett tar slut. Men ett 50 gr nystan räckte väldigt långt och det såg ojämnt ut, så jag började nysta av mindre nystan. Nu har jag gjort det så länge att alla nystan blir lika stora, och det är inte meningen heller att det skall bli alldeles jämnt. Så det är roligt att reva upp en Kaffe Fassett tröja med så många olika garn, och det passar bra att det finns färdigt många trådar i olika längder. Jag tycker också så mycket om färgskiftningarna. I det här mönstret åstadkommer man dem genom att använda garn i olika färger, och det strävar jag också efter i filtarna. Med Noro garn finns likadana färgskiftningar i ett enda nystan, och nu gör Kaffe Fassett likadant i det nya Rowan garnet Colourscape.

Blå vitt igen

2008-10-26T15:40:00.004Z

Jag lyckades få ihop tillräckligt många garn till den nya filten #121 som skall bli vit-blå-grön (mycket lika filten #115 men litet ljusare), men det börjar bli besvärligt. Vid det här laget skulle jag vanligen ha köpt ett par tröjor till i passliga färger. Nu finns det mindre i förrådet att välja mellan. Fast garn finns det förstås i mängder, det är bara att sätta ihop ovana färger.

Jag revade upp den här tröjan, Marks and Spencer, i 50% ull, 30% angora, 20% polyamid. Färgen är sådan naturvit som kommer väl till pass. Tröjan var lätt att reva upp, och garnet är mjukt och fint. Polokragen var stickad i en tråd, och resten i två-trådigt garn. Tillsvidare stickar jag med garnet från kragen. När det tar slut delar jag kanske på resten, fast då blir det väl så tunnt att jag får lägga till två trådar till av annat garn.

I många år har jag strävat till att få slut på vitt garn, men det kommer alltid mera. Delvis för det är fint, delvis för att det kommer med annat fint garn, delvis för att det kommer från någon tröja som är rolig att reva upp. Vitt framträder så tydligt i filtarna, och det blir för randigt. Det passar bra till pastell färger, men nu finns det inte så många kvar.

Bomullsgarn finns det också mycket av i förrådet. Det går att blanda med ullgarn, och det ser till och med bättre ut, men det känns begagligare om det inte blir för mycket. Till den här filten sätter jag till det här ljusblå boucle garnet. Det kom med en kasse garn, och det fanns över ett halvt kilo av det här, i nystan i olika storlekar. Det känns som behagligt bomullsgarn, och det går fint att sticka med.

Gerhard Richter, randomness and knitting

2008-10-24T22:19:00.000+01:00

I went to see an exhibition of Gerhard Richter’s paintings 4900 Colours: Version II.

He has taken 4900 squares in 25 different colours using a computer programme to arrange them at random into 49 paintings of 100 squares. As a statistician I was intrigued to investigate if the randomness were in fact true. If it were you would expect to see several squares of the same colour next to one another, and I did indeed find a number of examples with two identical squares next to one another, both horizontally and vertically. There were some, but fewer, occurrences of three together, and I saw none of four. I will not try to calculate the probability of four identical squares next to one another; it will be larger than 0 and it need not be very small for the likelihood of it not occurring in a sample of 4900 not to be significant. It was interesting, nevertheless, that it did not occur.

When I knit my blankets my main interest is the randomness of the colours, as seeing what colour comes next makes the knitting so much more interesting. As Gerhard Richter I select the colours before I start – he took 25 colours, and I take about the same number, usually at least 25 but often 30 – 35 or more. I am not too concerned about arranging my colours randomly. An even distribution will produce a more attractive product. For me the main motivatgion is that I should not have to make a decision of what colour to use next. I arrange my colours in order, any order, and take the one that comes next. Gerhard Richter uses a computer programme to arrange his. Mine is the simpler method. The objective is the same.

Att sticka halsduk

2008-10-20T17:04:00.004+01:00

Den senaste veckan har det blivit litet stickat på Grainy Silk tröjan. Jag stickade flitigt på filten #120 istället för att få den färdig. Det fick jag. Jag satte med ljusare garn för att pigga upp den, men den blev litet för randig. Den blev i alla fall i favoritfärgerna, brunt och svart med litet rött. På bilden är den för ljus. Jag tar kort av filten #121 när jag stickat litet längre.

Det är roligt att sticka med tunnare stickor på Grainy Silk tröjan, men det blir långtråkigt efter några varv, så jag har börjat med en ny stickning. Det är sällan jag har tre på gång, jag måste alltid ha en filt till hands, och en annan går fint. Men det kommer att ta så länge att få tröjan färdig att jag inte har tålamod att vänta när det finns så mycket annat jag vill sticka.

Jag blev besviken när det inte fanns tillräckligt Biggy Print garn till halsduk. Nu har jag sett mönster till löstagbar krage som skulle gå bra, men det får vara än så länge. Jag kom plötsligt ihåg Noro Silk Mountain garnet som jag köpte på rea i somras. Det blev bara 6 nystan, 300 gr, som skulle passa fint till halsduk. Det finns fyra nystan av en färg och ett nystan av två andra.

Jag ville sticka snett så jag kastade på fem maskor, och ökade en i slutet av varje varv i en sida. Det blev för snett och spetsigt så jag revade upp och började på nytt. Nu blev det två varv moss-stickning, och sedan slätstickning med två maskor i moss-stickning i var sida, med ökning (och minskning i andra sidan) vart fjärde varv. Det är omöjligt att se hur man stickat så jag har trådar som markerar ökningarna. Ibland går det fel i alla fall, så jag får räkna om maskantalet stämmer.

Jag tycker så mycket om Noro garn för det har så långa färgskiftningar. Det tar längre att sticka än det borde för jag lägger ned stickningen och stirrar på den så ofta. Annars tycker jag inte om boucle garn, och jag skulle inte ha det här till tröja. Jag stickar med tre trådar, och byter varje varv, och ränderna kommer att märkas ännu mer när jag börjar med det mörka nystanet. Det går åt mera garn än jag trodde, så kanske halsduken inte blir så lång som jag ville. Silk Mountain finns på rea på garn affären nu, i fina mörkröda och blåa färger, men jag köper inte mer.

Att få rätt storlek

2008-10-12T14:26:00.003+01:00

Det går långsamt med Grainy Silk tröjan. Det blev visst tryckfel sista gången, resåren blev 8 cm, inte 3. Jag tog mått när jag stickat slätstickning några cm, och jag tyckte att den håll på att bli för bred, trots allt jag hade sagt. Det var så nära resåren att det var svårt att säga. Jag revade upp några varv, med den senaste ökningen, och stickade vidare. Nästa gången jag provade var den ännu större, men då märkte jag att sticktätheten hade blivit lösare, för jag stickade när jag såg på TV. Så jag revade upp litet till och anstränge mig att sticka tätare. Nu har jag provat för tredje gången, och nu tycker jag att den blir något så när passande. Det är så svårt att få rätt storlek.

Mönstret blir inte alls intressant heller. Den här koftan tog jag till förebild. Den är Sarah Pacini, ett dyrt märke, men jättebilligt från loppis. Jag har gått med den flitigt i flera somrar. Den är stickad i 75% bomull och 25 % nylon garn, men det känns behagligt. Den var smutsig och knappöglorna utslitna, men efter tvätt och stoppning blev den bra. Jag tycker om den för den är så enkel, bara några maskor avigt och ingen resår eller annan kant. Jag stickade resår, för jag tyckte inte att sådan här rak modell passade till garnet. Maskantalet stämmer nästan precis, det är bara den yttersta våden som blir smalare.

Nu är det bara att sticka vidare, tills jag kommer till ärmhålarna, och då får jag räkna ut hur det skall bli med ärmarna.

Erika Knight

2008-10-05T12:39:00.001+01:00

I går var jag på träff med Erika Knight som talade om sin nya bok Mens knits. Det var bara ca dussinet människor där, en fjärdedel män, och vi rymdes nästan alla runt bordet, med stickningar från boken och laptop med bilderna.

Erika inledde med att berätta om hur hon började sticka och om sin karriär. Hon gör designs för flera välkända märken, bl a Hennes men också dyrare. Hon talade medryckande och humoristiskt. Sedan visade hon upp plaggen från boken och pratade om dem, om garnet och om detaljerna. De var alla fint stickade och väl ihopsydda. Hon hänförde ofta till medhjälparen, som var med, men nu har jag glömt namnet. Fotomodellerna i boken hade de tagit ’from the street’ och hon berättade litet om dem. Ett par var svenskar.

Plaggen var enkla och stilriktiga, och det fanns ingenting jag skulle vilja sticka, med undantag av en halsduk med stora flätor. (Flätor är moderiktiga i vinter, sade hon, ju större desto bättre, och oregelbundna flätor allra bäst. Så min Di Gilpin topp skulle ha passat bra.) Det var ju likadant med mönstren i höstens Rowan Magazine 44, dvs alla var så enkla och det fanns ingenting mera invecklat. Erika sade att hon är deltar i Rowans diskussioner om nya mönster och nya garn, så är det planerat? Interweave Knits and Vogue Knitting har alldeles annorlunda mönster, med invecklat stickning som verkligen är intressant. Hon sade också att hon gärna stickar med rundstickor (on the wire – ett uttryck som jag inte hört förr), men engelska redaktörer ändrar om det. Och Rowan godtar inte v-halsringning för män. De mönster som hon, och andra designers, skickar till redaktörer är ofta mycket längre med utförliga anvisningar, men de blir förkortare, eftersom de tycker att det inte behövs. Så man får undra om Rowan ser sina kunder som mindre skickliga som inte behöver förstå hur man gör, och om man är mera avancerad får man ty sig till amerikanska mönster. Själv tycker jag att mönstren i Rowan 44 är alldeles ointressanta, liksom Erikas bok. Jag har så många gamla stickböcker och tidningar med likadana mönster.

Erika hade på sig en tröja stickad i Rowan Tapestry från sin bok Classic Knits. Den passade utmärkt, och jag tyckte om intagningar runt ärmhålet, så jag hoppas jag får tag i boken på biblioteket eller på loppis så jag kan låna från mönstret med mitt Tapestry garn i garnförrådet. Hon sade att hon var inte alls nöjd med kvaliteten på garnet, i synnerhet inte sojan.

Jag äger fyra av Erikas tidigare böcker, alla inhandlade på loppis. Mönstren är enkla, men jag hade ingenting emot det för det fanns mest heminredning och få kläder. Bilderna är förtjusande. Mönstret till de sexkantiga lapparna till mina virkade filterna kommer från en av dem. Easy knits for simple living tycker jag bäst om. Jag bläddrade i de tre senaste böckerna, Classic etc, i garnaffären och tyckte att innehållet var mindre tilltalande.

Bokslut för september 2008

2008-10-02T22:13:00.002+01:00

September blev inte så oäven. Det enda jag köpte var sex nystan Rowan ullgarn, tunnt svart, kan tvättas i maskin. Det räcker nästan till tröja, eller så har jag andra garn som kan stickas med. Ganska onödigt i alla fall, och jag ångrar det nästan. Två tunga saker blev färdade, en filt och Biggy Print capeleten. Jag kunde gott ha låtit bli att köpa Biggy Print garnet men jag var nyfiken på att sticka sådant.

Nu är det ett år sedan jag började föra bok, och när man ser på årsresultatet ser det hemskt ut. Det finns mera garn i förrådet nu än för ett år sedan. Jag köper faktiskt mindre än förr, men det märks inte.

* Jag köper inte längre tröjor att reva upp, med ett par undantag.

* Garn köper jag bara om det är riktigt fint, och jag vet vad det skall stickas till. (Det här är svårt. Jag MÅSTE sluta garn på rea. Jag MÅSTE sluta köpa garn till filtar.)

Jag läste i en blogg att Yarn Harlot har hittat på namn på min åkomma – SABLE, stash acquisition beyond life expectancy, och det är precis vad som oroar mig. Jag kommer aldrig att sticka slut på allt det här garnet. Jag kommer aldrig att få garnförrådet ned till sådan nivå att jag kan köpa nytt fint garn med gott samvete. Jag har funderat på andra sätt att få bort garnet, t ex att ge bort det eller sälja det, men allt är mig kärt. När det en gång hamnat i förrådet skall det bli till filtar, även om det är det fulaste akryl garn.

I dag var jag faktiskt duktig. På ett loppis hittade jag en påse med ett halv kilo garn – ett nystan fint silkes garn i lila, sex nystan tunnt beige ullgarn och litet bomullsgarn, och jag lade det tillbaka. Bussen kom genast, annars skulle jag kanske ha gått tillbaka. Men så var jag glad för i ett annat loppis hade jag hittat ett par jeans i rätt storlek i dyrt märke, splitternya och de passar så fint.

Fortsättning

2008-09-29T15:46:00.002+01:00

Jag fick filten #119 färdig före månadens slut med ringa ansträngning. Jag njöt till och med med att fästa trådarna. I många veckors tid har jag suttit i soffan och stickat på den, och det är först när den är färdig som jag märker hur fint den passar på den vinröda soffan. Men länge får den inte vara där.

Grainy Silk tröjan skulle få bred resår, men jag visste inte hur bred. Nu, när den är ca 3 cm, tycker jag den är bra, och jag har börjat med slätstickning, med tjockare stickor. Det går fint, roligare med litet mönster än bara resår. Ett par av de 2 aviga maskor fortsätter på kroppen, och jag har markerat med hemgjorda markörer. Det irreterar litet att ha någonting extra med, men det gör det så mycket lättare att sticka avigt på rätt ställe. Det rosa garnet markerar sidorna.

September tröjan

2008-09-24T21:49:00.002+01:00

Jag har kastat på september tröjan, men jag hinner inte långt, och den blir knappast färdig förrän november eller december. Jag stickar några varv nu och då. Det känns fint att sticka med tunnt garn efter Biggy Print.

Det började med garnet, Rowan Grainy Silk, som stod i tur. Det kom med mitt tidernas bästa loppisfynd. Jag fick 9 kg garn jättebilligt, och nästan allt var Rowan garn. Det fanns ett eller ett par nystan av de flesta, och det här var det enda som jag kunde tänka mig till klädesplagg. Det fanns 500 gr, dvs 10 härvor, i plastförpackning. Rowan tillverkar inte det här garnet längre. Jag hittade mönster till det i en Rowan mönsterbok från 1987, men inte i Kaffe Fassetts Glorious Knitting från 1985. Så garnet kan ha varit i förpackningen i 20 år.

Det här är svart med inslag i flera färger. Det består av 52% silke och 48% ull. Det finns att annat liknande garn, Silkstones, utan inslag. Det fanns flera färger av det, så jag kan sticka fair isle tröja senare. Jag tvättade Grainy Silk garnet, för det hade legat oanvänt så länge, inte för att det var smutsigt. Vattnet blev svart, men det var säket färgen, och nu när jag stickar lossnar det små bitar, förmodligen silke. Det känns strävt men ganska behagligt.

Jag ville sticka efter mönster, för om jag hittar på själv blir allt likadant. Jag har en sådan massa stickböcker och tidningar att det tar timtals att titta genom alla. Och jag börjar inte ens leta på internet. Jag borde anteckna när jag ser någonting intressant, men det blir inte av. Så ändrar jag mig också. Ibland blir jag helt plötsligt fascinerad av något mönster i en bok som jag haft i åratals.

Jag hittade ingenting passligt. Garnet är ju svart så det är onödigt att sticka någonting invecklat, och inslagen skulle ju också försvinna. Så det blir eget mönster i alla fall, men helt enkelt. Jag stickar med rundstickor, och först blir det bred resår nedtill. Det skall bli långärmad tröja med rund halskant, midjelång och ganska figurnära.

Jag stickade provlapp, för att få reda på rätt storlek på stickorna, och 3 mm blev det. Sticktätheten blir aldrig den samma på provlappen som på själva stickningen, så jag tycker om mönster som kan ändras utan att reva upp. Här skall jag öka i sidorna, och jag tar mått allt eftersom jag stickar för att bestämma hur många gånger. Jag tror inte att den blir för stor. Om den blir för stor får jag nog lov att reva upp. I början oroade jag mig att den skulle blir för liten, men jag beslöt att jag ökar mera än vanligt om det blir så.

Inte tillräckligt

2008-09-21T20:21:00.003+01:00

Jag kastade på 11 m Rowan Biggy Print till smal halsduk. Den skulle bli helt enkel, i slätstickning. Efter en liten bit blev det klart att det inte fanns tillräckligt garn. Det lämnade ett helt nystan kvar, och några mindre bitar, och det räcker inte till. Det behövs åtminstone två nystan till. Så nu revar jag upp, och sätter bort garnet. Om jag råkar hitta mera i samma nyans på loppis kanske jag köper. Annars blir det till någonting annat. Synd, för halsduken skulle ha sett pigg ut med min svarta vinterkappa. Och jag skulle ha tyckt att det var härligt att kunna ta i den hela tiden, för jag tycker så mycket om det här garnet.

Augusti koftan blev inte av

2008-09-16T11:24:00.004+01:00

Det blev ingen augusti kofta. Garnet skulle bli det brokiga Rowans Biggy Print inköpt på loppis i maj. I restkorgen i garnaffären hittade jag två nystan beige till botten pris, så tillsammans med loppis garnet hade jag 1 kg och det skulle räcka fint. Det fanns till och med mönster där 800 gr räckte till kofta. Det fanns också två nystan Big Wool, men de behävdes inte. Jag tänkte att med så tjockt garn blir det litet maskor så den blir färdig på några timmar.

Med Biggy Print skall det stickas med 20 mm stickor, och sådana stora stickor har jag inte. Jag har letat efter tjocka stickor på loppis i flera år (för det finns mer tjockt garn i förrådet), utan att lyckas hitta några. I garnaffären är tjocka stickor dyra, och 20 mm dyrast av allt. Så jag beslöt köpa 15 mm rundstickor, som är hälften billigare än 20 mm. Stickorna blev i alla fall nästan lika dyra som loppisgarnet, dvs 800 gr garn. (Följande vecka hittade jag 12 mm stickor på loppis – så går det alltid. Köp någonting i vanlig affär och man hittar det på loppis.)

Jag kastade på till kofta utan provlapp, för jag visste ungefär vad masktätheten skulle bli, och mönstret kan anpassas. Det var svårt. Det var som att lära sig sticka på nytt. Jag fick hålla stickorna på annat sätt än vanligt, och det tog nästan en timme förrän det började gå något så när smidigt. Sedan fick jag lära mig sticka avigt, och det tog lika länge. Och trots de stora stickorna gick det l-å-n-g-s-a-m-t att sticka.

När jag stickat flera varv började jag undra om kofta var en bra idé för ärmarna skulle bli så tjocka och klumpiga. Så jag tittade på Ravelry vad andra har stickat med garnet, och hittade Fairisle capelet från Teva Grahams book Loop-d-Loop. Boken hittade jag på loppis, inte säskilt billigt, och den är en av mina favoriter. Jag har inte stickat något från den, för de mönster som jag gillar är alla i tjockt garn.

Capelet eller Poncho
Garn: Rowan Biggy Print 100% ull, brokig och beige, 770g
Stickor: 15 mm
Sticktäthet: 6 m och 9 varv på 10 cm
Mönster: anpassat efter Teva Durhams Fairisle capelet (från boken Loop-d-Loop
Stickad 25 augusti – 14 september 2008

Det här mönstret passade fint, tyckte jag. Någonting ovanligt för mig. Mönstret stickas uppifrån, från huvan, men jag beslöt kasta på vid halskanten och sticka runt nedåt. Det gick fint att börja mitt i mönstret. Jag ville ha halv öppning fram till, så jag började sticka fram och tillbaka ca 15 cm från halskanten. Jag tyckte om sättet att göra ökningar, omslag så det blir hål, vid halskanten, på axlarna och bakpå ryggen. Jag ville ha den längre än mönstret också, så jag gjorde tre ökningar till mitt bakpå.

Mönstret hade två versioner, en med fairisle och en enfärgat. Med mitt brokiga garn blev fairisle onödigt, men det blev ränder i beige ifall det brokiga garnet inte räckte. Ränderna syns knappt. Jag kastade av med virknål, för jag hade hittat 12 mm virknål på loppis och den kom väl tillhanda. Kanten vek förstås uppåt, men det tycker jag om.

Jag plockade upp maskor runt halskanten och skulle sticka huva. Efter ett par cm provade jag, och jag tyckte om den som krage så mycket att jag lät den bli krage, och kastade av med virknål igen. Jag går gärna med huva, men jag var rädd för att den skulle bli för tung i det här garnet.

Så blev den färdig. Jag har ingen stoppnål så stor, så jag fäste trådarna med virknålen. Det fanns ett antal knutar i garnet, flera i det beiga garnet, men inte alldeles för många.

Och vad tycker jag nu? Den är alldeles tjock och tung och säkert varm. I boken stickas den i Rowan Big Wool som skulle ta mindre garn och därför bli lättare. Det finns 30 m garn i ett nystan Biggy Print, och 80 m i Big Wool. Mönstret är one size som brukar vara för stort för mig, men den passar fint. Den är snäv runt armarna, men det var meningen. Färgen tycker jag om, fast om jag skulle få välja fritt blev den knappt den här. Annars är garnet så härligt, löst ojämnt spunnet. Det blev rolig stickning, men det blir inget mera tjockt garn (efter det som finns i förrådet) för mig. Det finns litet över 200 gr kvar, och det skall bli halsduk.

Den nya filten blir brun

2008-09-08T15:38:00.003+01:00

Jag var med!

Jag blev så glad att få den grannrosa filten #119 färdigstickad att jag inte ens har tagit kort av den. Jag måste ännu virka kant och fästa trådarna, så jag får ta fram den igen, och ganska snart om den skall bli färdig förrän månadens slut.

En lättnad är det i alla fall att slippa den någon vecka. Filten #120 blir i min favoritfärg, brun. Den skulle bli brun-röd, men jag har ytterst litet rött. Litet kommer med i alla fall. Den här filten blir slätare än andra för nästan alla garnen är jämntjocka, och det finns inget boucle garn och inget mohair.

Till den här filten revade jag upp en Monsoon tröja med angora garn. Nu hittar jag inte lappen där jag skrev upp det, men garnet var visst 40% angora, resten ull med kanske litet nylon. Det var väldigt lätt att reva upp. Jag var rädd att det skulle brytas av hela tiden, men det gjorde det inte. Väldigt mjukt är det, och skönt att sticka med.

Mohair är i alla fall bäst. Jag har provat mohair, alpacka, kashmir, silke, kamel och nu angora, och utan tvivel får man de mjukaste och skönaste filtarna med mohair. De andra garnen är förstås fina att sticka med, och filten känns lyxig, men mohair behövs alltid.

I Knit 2008

2008-09-06T22:36:00.000+01:00

Jag hade läst om I Knit dagen men var inte alls övertygad om att jag skulle gå. Jag brukar gå på den mycket större i Alexandra Palace, och jag tänkte att det inte var lönt eller nödvändigt att gå på bägge. Men så deltog jag i utlottningen av biljetter på Yarnyards blogg, och jag vann! Jag som aldrig vinner någonting vann den här gången. Tyvärr var det något fel på posten och biljetten kom inte fram i tid. Natalie på Yarnyards var väldigt duktig, och gav mig en biljett till, så det var först i sista minuten som jag fick veta att jag kunde gå. Så jag kom dit alldeles oförberedd, utan stickning, utan kamera.

Det blev mycket bättre än jag hade trott. Det fanns intressanta stånd med fina garn och stickbehör till salu. Jag köpte förstås ingenting, och det var lätt att låta bli, för det skulle bli alldeles för dyrt. Sådant garn passar bra till sockor och sjalar, medan jag tänker tröjor när jag överväger garninköp. Små mängder intresserar mig inte. Det är förstås roligt att titta på garn och ta i garn. Sällan ser man sådant fint garn på loppis.

Yarn Harlots föreläsning var förstås det största dragplåstret. Jag har tittat på hennes blogg någon gång, men den hör inte till de blogger jag läser regelbundet. Jag tittade på den igen dagen före. Hon fick över 200 kommentarer till ett inlägg! Jag läser hellre bloggar som vanligt folk skriver, sådana som stickar och skriver likadant som mig själv. Yarn Harlot talar i alla fall medryckande och väldigt humoristiskt, utan att säga någonting särskilt avslöjande eller träffande om stickning. Det som slog mig var en undersökning som hon berättade om. Forskarna hade studerat hjärnan på buddhist munkar som mediterar flera timmar om dagen, och funnit att deras hjärnor har faktiskt blivit större. En slutsats var att en upprepad enkel uppgift, som stickning, kan ha samma inverkan på hjärnan, och att det är möjligt att det skyddar för Alzheimers.

Det sista kan man tvivla på men jag har märkt själv att när jag stickar under rätta förhållanden, t ex tidigt på morgonen, när det är tyst, så töms sinnet och det känns fint och ledigt och jag blir på gott humör. Jag hade också jämfört det med meditation. Så den första biten tror jag på, och det är roligt att få det förkräftat.

Jane Waller talade om sin bok A stitch in time: knitting and crochet patterns of the 20s, 30s and 40s, som snart kommer ut på nytt, och visade stickade kläder från boken. Jag köpte den här boken när den först kom ut i 1972. Den finns fortfarande i bokhyllan och jag tar fram den nu och då, men endera passar garnet inte, eller så finns mönstret i fel storlek. Ofta ges mönstren i bara en storlek. En enda tröja har jag stickar från den, For sun splashed days 1937-40, men den blev upprepad för många år sedan. Ett tiotal mönster visas i nytt (dvs 1972) garn i den gamla upplagen, och nu visade Jane många andra.

Hélène Magnusson visade isländskt stickat från sin bok Icelandic knitting using rose patterns. Det finns inga rosor, men rosorna är namnet på stickningen som helt enkelt är intarsia i rätstickning. Eftersom en maska är lika lång som bred i rätstickning kan man sticka regelbundet fyrkantiga mönster på det här sättet. Det såg ganska bra ut men inte något som jag vill sticka.

Sedan visade Erika Knight, en av mina favoriter, kanske, stickade tröjor för karlar. Jag stod i kön för att få Yarn Harlots namnteckning vid det här laget, så jag såg litet av stickningen men nu vet jag hur Erika Knight ser ut. Det var lång kö för Yarn Harlot talade en liten stund med var och en, och många tog kort. Själv hade jag litet att säga, och jag var generad för jag inte hade en av hennes böcker, men hittills har jag inte hittat någon på loppis. Folk tycker troligen så mycket om dem att inte vill bli av med dem.

Det blev en fin dag i alla fall, och ännu bättre skulle den ha blivit om jag haft med kameran och stickning. Alla stickade, på föreläsningarna, i kön, bara sittande, och majoriteten tycktes sticka sockor. Så roligt var det också att titta på de stickade plagg folk hade på. Själv fick jag beröm för Rowan Wool Cotton tröjan som jag hade på, och jag blev överraskad för jag tycker om den men jag trodde knappt att den skulle tilltala andra. Yarn Harlot sade att Rowan Kidsilk Haze är hennes favorit garn, så jag borde ha frågat om hon tyckte det var svårt att sticka. Och i kön blev jag visad hur man stickar sockor med Magic loop. Jag hade räknat ut hur man gör det med två rundstickor och nu vet jag hur det går med en.